Motion till riksdagen
1989/90: Sfi 3

av Sten-Ove Sundström och Åke Selberg (båda s)

Mot.

med anledning av prop. 1989/90:62 om insatser för 1989/90

aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens Sfl3-27

verksamhet, m.m.

I propositionen föreslås bl. a. att den möjlighet som i dag finns att beviljas
pension av enbart arbetsmarknadsskäl avskaffas. Bakgrunden till förslaget
anges i propositionen vara dels risken för att de äldre arbetstagarnas anställningsskydd
urholkas, dels att gällande regler kan innebära en press på dem
att sluta i förtid.

Dessutom anses det nuvarande systemet strida mot arbetslinjen, att
medge pension på grund av arbetslöshet i ett läge när det råder brist på arbetskraft.
Vidare har möjligheten till förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl
i en del fall satts i system och använts som en del i företagens rationaliseringsarbete.

Det är naturligtvis inte acceptabelt att samhället genom försäkringssystemet
skall betala företagens strukturförändringar.

De i propositionen föreslagna åtgärderna är bra i ett läge då stor efterfrågan
på arbetskraft finns, och möjligheterna även för äldre arbetslösa att få
ett nytt arbete i hemmaregionen är stora. Då skall självfallet arbetslinjen
främst prövas. Ett sådant förhållande råder nu i främst storstadsregionerna
men tyvärr inte i alla delar av landet.

Även om arbetslösheten minskat i hela landet, så är den fortfarande jämförelsevis
hög i t.ex. skogslänen. Där kommer sannolikt även de äldre arbetslösa
under överskådlig tid framöver att ha tillgång till en mycket begränsad
arbetsmarknad.

Det är därför viktigt att huvudsyftet att komma till rätta med det s.k. missbruket
av 58,3 års-pensioneringarna inte leder till en ökad utslagning av den
äldre arbetskraften.

Även i fortsättningen måste arbetsmarknadsskäl kunna vara ett viktigt
skäl i bedömningen om rätten till förtidspension. Det vill säga att stor hänsyn
tas till möjligheterna att få arbete i närregionen.

Annars finns det en risk för att arbetslösa i 60-årsåldern kan tvingas att
flytta långt från hemorten för att få arbete. En sådan social omställning kan
innebära stora problem för dem som drabbas och är inte heller ett värdigt
sätt att behandla äldre löntagare som slitit ett långt arbetsliv, ofta 40-45 år.

Det är inte heller rimligt att förvänta sig att arbetslösa i 60-årsåldern i någon
större utsträckning skall gå någon längre arbetsmarknadsutbildning, när
endast några få år återstår till den ordinarie pensionsåldern.

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Sf13-27

I de undantagsfall den arbetslöse så önskar eller då arbetsmarknaden i den Mot. 1989/90
egna närregionen lider brist på arbetskraft skall självfallet möjligheterna till Sf 13
utbildning och andra arbetsmarknadspolitiska lösningar prövas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förtidspensioneringen av äldre löntagare.

Stockholm den 11 januari 1990

Sten-Ove Sundström (s) Åke Selberg (s)

2