Motion till riksdagen
1989/90:N78

av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)
med anledning av prop. 1989/90:153

Värdepappersfonder

Avregleringen av de finansiella marknaderna har fortgått under hela 80-talet.
Den successiva internationella finansiella integrationen har bidragit till
att effektivisera kapitalmarknaden. Kreativiteten och omfattningen av de finansiella
innovationerna har varit och är betydande. Nya värdepapper som
ersatt eller kompletterat traditionell bankupplåning, tillkomsten av penningmarknaden
har utgjort ett viktigt led i utvecklingen av kreditmarknaden.
Bankcertifikat, företagscertifikat, statsskuldsväxlar, riksobligationer och derivatinstrument
som optioner och terminer utgör alla exempel på instrument
som bidragit till en effektivare och bättre fungerande kapitalmarknad.

Nya finansiella institut har dessutom vuxit fram och gränserna mellan
olika slag av institut har successivt suddats ut. Exempel på detta är tillkomsten
av penningmarknadsinstitut, kreditförsäkringsbolag, rentingbolag samt
olika former av kollektiva former för sparande i företrädesvis aktier och obligationer.
Ett annat område utgörs av den pågående harmoniseringen av regelverk
och integrationen mellan bank- och försäkringsbranscherna. Med
säkerhet befinner vi oss än så länge här bara i ett inledningsskede i den pågående
finansiella integrationen.

Avgörande för den pågående utvecklingen är också valutaregleringens avskaffande
och de ökade möjligheterna för direktinvesteringar utomlands
utan valutarestriktioner.

Aktiefonderna

Tillkomsten av 1974 års aktiefondslag utgjorde ett led för att öka möjligheterna
för en bred allmänhet och småsparare att med begränsad riskexponering
och större riskfördelning spara i aktier. Utgångspunkten för lagens tillkomst
var behovet av att skydda dem som investerar i aktiefonder. En grundförutsättning
var att lagen skulle undanta de enskilda investerarna från personligt
ansvar för fondens skulder i samband med verksamheten. Områden
som därför regleras i aktiefondslagen är fondens fristående roll i förhållande
till förvaltande bolag, att de enskilda spararna i fonden betraktas som gemensamma
ägare av däri ingående värdepapper, ett visst minsta aktiekapital
för fondbolaget samt regler för förvaringen av fondegendomen.

En form av aktiefonder - aktiesparfonder - infördes 1979 genom att möjlighet
gavs att skattespara med vissa skatteförmåner i aktier. Syftet var att

Mot.

1989/90

N78

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr N78

stimulera allmänheten att spara i aktier och att tillföra svenskt näringsliv ytterligare
riskkapital.

1983 infördes allemanssparande! i syfte att främja ägarspridning och motverka
makt- och ägarkoncentration i näringslivet. Detta skulle ske genom att
antalet fonder skulle öka och att deras ägande skulle begränsas.

Antalet aktiefonder uppgår idag till ca 300 där huvuddelen utgörs av vanliga
aktiefonder. Dessa är av olika slag och med skiftande inriktning såsom
penningmarknadsfonder, obligationsfonder, räntefonder och avkastningsfonder.

Internationella utvecklingen

Utvecklingen internationellt går mot att skapa enhetliga regler även på värdepappersmarknaden.
Inom Europeiska Gemenskapen pågår en samordning
sedan 1985 avseende regler för kollektiva investeringar i överlåtbara
papper.

Ny lag om värdepappersfonder

I regeringens proposition 1989/90:153 om värdepappersfonder föreläggs
riksdagen förslag till en ny aktiefondslag benämnd lag om värdepappersfond.
Bakgrunden till förslaget är behovet av en anpassning av aktiefondsreglerna
till dagens avreglerade kapitalmarknad och till minimikraven inom

EG.

Centerpartiet kan i huvudsak acceptera propositionens förslag om en
minskad detaljstyrning av fonderna, en friare placeringsinriktning och riskprofil
samt utvidgade placeringsmöjligheter för fonderna. Detsamma gäller
såväl förslaget om att ge utländska rättssubjekt rätt att äga svenska fondbolag
liksom de skärpta kraven på ökad information. Endast registrerade fonder
föreslås därför få tillstånd att driva fondverksamhet. Lagregleringen av
aktiesparfonder upphävs.

En fungerande kapitalmarknad viktig för näringslivet

Tillkomsten av aktiefondslagen 1974 innebar att ökade möjligheter för småsparare
och allmänhet att med relativt begränsad riskexponering och betydande
riskfördelning spara i aktier. Utvecklingen av aktiesparfonderna och
allemansfonderna har sedermera haft liknande syfte. En kombination av
ökat hushållssparande med en ökad tillgång till riskkapital för näringslivet är
målsättningar som än idag har högsta aktualitet.

I synnerhet gäller detta riskkapitalförsörjningen för små och icke börsnoterade
företag. Hittills har de mindre och medelstora företagen i hög grad
varit hänvisade till den traditionella kreditmarknaden för sitt kapitalbehov.
Avsaknaden av en fungerande riskkapitalmarknad för dessa har utgjort en
allvarlig hämsko för tillväxten och förnyelsen i svenskt näringsliv. Kombinationen
ett stigande ränteläge med ett skatte- och avgiftssystem som missgynnar
dessa företag har varit en orsak till den låga produktivitetsutvecklingen.

Tvärtemot situationen för de mindre och medelstora företagen har avregleringen
och förnyelsen av kapitalmarknaden under det gångna decenniet till

Mot. 1989/90

N78

2

uteslutande del tillgodoräknats de börsnoterade bolagen. Även om ett antal Mot. 1989/90
börsintroduktioner skett, har de vare sig till antal eller omfattning återspeg- N78
lat det behov som funnits - framförallt i de s.k. tillväxtföretagen inom fram- •
tidsinriktade högteknologiska branscher.

Riksdagens beslut, med anledning av regeringens proposition 1989/90:88
om vissa näringspolitiska frågor, att inrätta ett antal storregionala riskbolag
är enligt vår mening helt felaktigt. Det innebär ett ökat institutionellt ägande
av småföretagen och står i strid med vårt mål om ett spritt och enskilt
ägande. En reformering och utvidgning av aktiefondssystemet kan däremot
öppna nya möjligheter och vara en väg för riskkapitalförsörjningen i icke
börsnoterade företag.

Ge allmänheten möjlighet att spara i mindre företag

Centerpartiet instämmer i propositionens förslag att både öka värdepappersfondernas
placeringsinriktning, riskprofil och placeringsmöjligheter. Det senare
företrädesvis i derivatinstrument som optioner och terminskontrakt.

Detta är också förslag som helt ligger i linje med de av EG antagna minimireglerna
för sådana fonder.

Fortfarande innebär dock regeringens förslag att endast 10% av värdepappersfondernas
riskprofil får omfatta icke börsnoterade papper.

Från centerpartiets sida har vi tidigare - bl a i motion 1989/90: N 57 om
vissa näringspolitiska frågor - framfört förslag om inrättande av särskilda
riskkapitalfonder med en högre andel icke börsnoterade papper som för den
enskilde skulle medge särskild avdragsrätt i inkomstdeklarationen. En kompletterande
lösning - för att ytterligare underlätta handeln med icke noterade
aktier - är att utveckla systemet med allemansfonder.

Centerpartiet anser därför att det inom ramen för förslaget till ny lag om
värdepappersfonder bör öppnas möjligheter för värdepappersfonder med en
högre andel icke börsnoterade papper än vad den nuvarande 10-procentsregeln
medger. En anpassning av lagförslaget - företrädesvis i 18-24 §§ skulle
skapa sådana möjligheter. Det bör ankomma på vederbörande utskott
att utarbeta ny lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:153 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av inrättande av särskilda riskkapitalfonder för att stimulera sparande
i icke börsnoterade värdepapper med syftet att främja riskkapitalförsörjningen
för mindre företag,

2. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:153 i denna del
beslutar om ändring i förslaget till lag om värdepappersfonder i syfte
att öppna möjligheter för ett ökat sparande i icke börsnoterade värdepapper
i enlighet med vad som anförs i motionen.

3

Stockholm den 13 juni 1990

Per-Ola Eriksson (c)

Börje Hörnlund (c)

Roland Larsson (c)

Sven-Olof Petersson (c)

Kjell Ericsson (c)

Håkan Hansson (c)

Marianne Andersson (c)
i Vårgårda

Mot. 1989/90

N78

Kersti Johansson (c)

Göran Engström (c)

Gunhild Bolander (c)

Ivar Franzén (c)

Jan Hyttring (c)

gotmb 96930. Stockholm 1990

4