Motion till riksdagen
1989/90:N76

av Inger Schörling m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1989/90:116 Ägande i
banker och andra kreditinstitut m.m.

1. Sammanfattning

Regeringens proposition är ytterligare ett steg i riktning mot liberalisering
och internationalisering av vårt näringsliv. Regeringens avsikt är att det skall
vara tillåtet - lika för svenskar och utlänningar - att förvärva företag och
egendom och bedriva näringsverksamhet i Sverige. Visserligen finns det förbehåll
när det gäller fast egendom, men regeringen skall normalt bevilja tillstånd.
Aktiebolagslagens regler härvidlag skall gälla både banker och andra
företag. Nuvarande princip att banker inte skall äga aktier i industriföretag
skall bestå.

Bakgrunden är, även om det inte sägs ut klart, i allt väsentligt en önskan
att harmonisera vår lagstiftning med EG. Lagstiftningen är generell, vilket
betyder att amerikanska och japanska företag skulle få samma förutsättningar
att bedriva bankrörelse i Sverige och köpa upp svenska banker som
EG-företag.

Samtidigt införs enligt förslaget en möjlighet för svenska bankbolag att
liksom andra företag skydda sig mot utländskt ägande genom utlänningsförbehåll
i bolagsordningen (bundna aktier).

Miljöpartiet har med stor skepsis iakttagit den internationalisering av
svenskt näringsliv som regeringen systematiskt främjar. Partiet är positivt till
internationalisering när det gäller mänskliga kontakter men negativt när det
gäller ökat svängrum för internationellt storkapital, maktkoncentration och
spekulation. Det betyder att vi avvisar huvuddelen av förslagen i propositionen
och i stället kräver att svenska staten återtar kontrollen av de stora internationella
kapitalrörelserna.

2. Principiella synpunkter

Propositionen om banklagstiftningen måste ses i sammanhang med regeringens
övriga förslag som avser att underlätta det internationella företagandet
och minska statens inflytande över det internationella och nationella storkapitalet.
På köpet kommer även de mindre kapitalägarnas möjligheter att
föra ut kapital ur landet att öka liksom utlänningars möjligheter att köpa
exempelvis fritidshus i Sverige med de följder det kan få i redan överhettade
turistområden. (Nästa förslag i samma riktning har redan framlagts: prop.
1989/90 om betalningar till och från utlandet.)

Miljöpartiets grundinställning är att ökad internationalisering är önskvärd Mot. 1989/90
när det gäller personkontakter, studier, kulturutbyte etc. Allt sådant bör un- N76
derlättas av staten.

Att däremot systematiskt underlätta för storkapitalet att fritt röra sig över
gränserna och skapa internationella kapitalkoncentrationer av en storlek
som de enskilda staterna inte kan kontrollera och som den enda existerande
globala samarbetsorganisationen - Förenta Nationerna - är alldeles för svag
för att kunna behärska är inte förenligt vare sig med mänsklighetens eller
Sveriges intressen.

Det är värt att notera att de liberaliseringar som införs ingalunda enbart
gäller EG, de måste tillämpas i våra förbindelser med alla länder. Särskilt
USA och Japan är värda att nämna.

Skapandet av nya internationella storbanker och storföretag leder till
maktkoncentration, tendenser till oligopol och monopol, storskalighet och
ökad distans mellan beslutsfattare och dem som berörs av beslutet. Beslutsfattarna
kommer att veta allt mindre om de ”marknära” följderna av sina
beslut. Allt detta sker officiellt i den heliga arbetsdelningens namn, som man
föreställer sig skall göra det mänskliga arbetet effektivare. Sverige har hittills
tjänat på frihandeln, därför omhuldas den oreflekterat och reflexmässigt
utan att någon diskuterar de negativa effekterna.

När det gäller bankväsendet är det uppenbart att man är sin egen utvecklings
fånge. Genom en tilltagande internationalisering exempelvis av
svenska storföretag krävs allt större kapital för att öka tillväxten och kapitalkoncentrationen.
Då blir det nödvändigt att bankerna växer i motsvarande
mån så att jätteprojekten kan finansieras. Det må vara Öresundsbron, Arlandabanan,
nya flygplansprojekt, nya bilmodeller eller uppbyggnad av
storindustrier.

Om man syftar till en måttlig skala i byggande och företagande och ifrågasätter
rationaliteten (förnuftigheten) i den sortens rationaliseringar som bara
betyder stor skala och ”mer av samma sort” bortfaller behovet av bankväsendets
internationalisering. I de fåtal fall då en stor finansiering krävs kan den
lösas genom konsortier av flera banker.

Miljöpartiet anser att den internationella utvecklingen mot alltmer framträdande
storskalighet både när det gäller fysiska investeringar och finansiella
koncentrationer inger stora betänkligheter, och att de rationaliseringsvinster
som man tror uppstår genom denna storskalighet ingalunda är säkra,
särskilt om man anlägger ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det finns skäl
att förmoda att de privatekonomiska vinsterna av storskaligheten motverkas
av minst lika stora samhällsekonomiska förluster. Men på den så kallade
marknaden finns de samhällsekonomiska förlusterna inte med i konkurrensen.

En aspekt som sällan beaktas är konsekvensen av när mäktiga beslutsfattare
inom näringslivet ”byter identitet”, dvs när man exempelvis i första
hand känner sig som ABB-medarbetare, eller IBM-medarbetare och i andra
hand som svensk.

Eftersom miljöpartiet de gröna är övertygat om att den storskalighet,
maktkoncentration och internationalisering av kapital och företagande som
regeringen systematiskt främjar leder till kortsiktighet, miljöförstöring, re- 14

sursslöseri och försummande av naturens och kommande generationers in- Mot. 1989/90

tressen tvingas vi att gång efter annan säga nej till regeringens förslag. Vi N76

hoppas att detta på sikt skulle kunna åtminstone leda till en seriös diskussion
om vart den utveckling leder som regeringen systematiskt främjar, samt en
diskussion om hur alternativen ser ut.

Miljöpartiet har i andra motioner krävt att en övergripande utredning
borde komma till stånd om resultatet av den förda politiken (1989/90:N324
Näringslivets strukturförändringar). Så länge en sådan utredning inte föreligger
avstår vi från att lägga egna förslag till bankväsendets förändring.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1989/90:116,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riskerna med näringslivets och bankväsendets internationalisering.

Stockholm den 17 april 1990

Inger Schörling (mp)

Claes Rox bergh (mp) Carl Frick (mp)

15