Motion till riksdagen
1989/90:N58

av Lars Norberg (mp) m.fl.

med anledning av prop. 1989/90
Vissa näringspolitiska frågor

En humanekologisk näringspolitik

1. Inledning

”En humanekologisk näringspolitik”, så hade vi velat att regeringen hade
rubricerat sin näringspolitiska proposition. Så menar vi nämligen att målet
för näringspolitiken borde formuleras. Det betyder att näringspolitiken skall
ta hänsyn både till människans och allt annat levandes behov och att människan
skall utveckla samhället i ett långsiktigt samarbete med naturen.

Näringspolitik handlar om människans materiella aktiviteter för att säkra
sitt fortbestånd och välstånd. Den är helt beroende av naturen och de tillgångar
som den ger människan.

I dag står två synsätt mot varandra: det ekologiska och det instrumentella.

Det ekologiska synsättet ser människan som en del av naturen, och som en
varelse som både är helt beroende av naturen och därför måste vårda den
för sin långsiktiga överlevnad, men också genom samarbete med naturen
kan säkra sina livsbehov.

Det instrumentella synsättet har varit det traditionella i västerlandet och i
lika mån varit grunden för marxismens,liberalismens och konservatismens
sätt att betrakta naturen. Naturen är något som skall behärskas av människan
och helt underordnas hennes behov. Naturen är själlös, endast människan
har själ. Civilisation har inneburit att man i största möjliga utsträckning
dels behärskar naturen, dels avskiljer sig från naturen. Staden och industrin
har blivit de högsta livsformerna.

Grunden för miljöpartiet de grönas politik är behovet av en synvända där
det instrumentella synsättet ersätts med det humanekologiska. Det är vår
övertygelse att det instrumentella synsättet är på väg att föra hela mänskligheten
mot en total ekologisk katastrof, vars omfattning dessutom är starkt
beroende av om den snabba befolkningstillväxten fortsätter eller kan bromsas.

Vi menar att dessa insikter behöver genomsyra varje politiskt program för
samhällsutvecklingen. Vi måste också konstatera att detta ännu inte är fallet
med regeringens totala politik och inte heller med nu föreliggande förslag
inom näringspolitiken. Vi är därför starkt kritiska till den totala inriktningen
vilket inte hindrar att vi kan acceptera vissa av regeringens förslag i ett kortsiktigt
perspektiv.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr N58-59

Mot.

1989/90

N58-59

2. Övergripande mål

Vi skall nu försöka att sammanfatta kritiken mot propositionens övergripande
målsättning.

Tillväxt är enligt propositionens första rader det övergripande målet: ”En
samlad näringspolitik för ökad tillväxt.” Intressant nog följer sedan ett
ganska långt försvarstal för tillväxtpolitiken som visar att miljöpartiets och
andras kritik av målet, ekonomisk tillväxt och ökad BNP har gjort visst intryck.
Man säger att ”den ekonomiska tillväxten inte får komma till stånd på
bekostnad av andra mer övergripande mål för samhällsutvecklingen såsom
förbättrad miljö och livskvalité’. Detta låter uppmuntrande, men eftersom
denna proposition lika litet som några andra regeringsdokument klargör vad
det då är för tillväxt som skall främjas och som står i samklang med de ”övergripande”
målen, så är uttalandet endast ett slag i luften hur ofta det än upprepas.

”Och när predikan var slut, gjorde var och en som förut.” Så kan man
sammanfatta regeringens näringspolitik så som den kommer till uttryck i
propositionen. Alla praktiska åtgärder går ut på att främja näringslivets tillväxt,
vilket om inget görs åt saken med all sannolikhet kommer att leda till
ökad materiell produktion och konsumtion av resurskrävande varor. Därför
är vi inte imponerade av den verbala bekännelsen till ”övergripande mål”
som inte definieras och uppenbarligen också nonchaleras.

3. Operativa mål

Eftersom BNP-tillväxt inte bör vara ett mål så hyser vi föga förståelse för att
det s.k. arbetskraftutbudet till varje pris skall ökas. Däremot anser vi det
önskvärt att var och en skall få tillfälle att delta i ett produktivt arbete, men
vi vill särskilt framhålla att även inom den informella sektom utförs mycket
produktivt och kreativt arbete som ofta ringaktas för att det inte kan mätas
i pengar. Det hör ju till sjukdomarna i vår kultur att det som mäts i pengar
är alltför överskattat.

Däremot är vi helt införstådda med att det är förnuftigt att öka produktiviteten
genom ett mera effektivt sätt att utnyttja både mänskligt arbete och
materiella resurser. ”Att göra mer av mindre” kan vara en bra målsättning
för den materiella produktionen. Produktivitetsutveckling är ju också ett av
flera medel för att genomföra den av oss förordade 6-timmarsdagen.

Internationaliseringen framställs i propositionen som ett faktum och man
får också intrycket av att den kommer att fortgå på ett ödesbestämt sätt. En
tredjedel av Sveriges BNP utgörs av export. Det betyder samtidigt 50 % av
industriproduktionen. Miljöpartiet ser ett antal risker och svårigheter redan
i dagens mycket höga utrikeshandelsberoende. Därför menar vi att situationen
borde bli föremål för en kritisk analys av de storskalighetens, maktkoncentrationernas,
instabilitetens och energislöseriets risker som ligger i denna
utveckling.

På samma sätt tycks regeringen nonchalera de negativa konsekvenserna
äåav den avregleringspolitik som den bedriver. EG-harmoniseringen och valutaavregleringen
minskar på ett väsentligt sätt vår nationella suveränitet.
Regeringen är här ytterst lyhörd för storindustrins och de extrema mark

Mot. 1989/90
N58

2

nadsliberalernas krav. Man tycks helt ha accepterat kravet på ökad materiell Mot. 1989/90

tillväxt som det överordnade samhällsmålet. Man bortser från betydelsen av N58

att de multi- och transnationella företagen alltmer får dominera inte bara

Sveriges utan hela världens näringsliv och de improduktiva spekulationernas

förmåga att snedvrida resursfördelningen både globalt och nationellt.

Energin berörs i ett kort kapitel i propositionen. Här framställs de elintensiva
branschernas behov av energi som ett överordnat mål. Givetvis är det
viktigt att denna industri och de som arbetar där känner trygghet och inser
attdet allmänna tar ett rimligt ansvar för deras framtid. Men det får inte innebära
att vi okritiskt accepterar att denna industri skall få leda landets energipolitik.
Denna bör långsiktigt inriktas på mera övergripande mål.

Miljöpartiet anser att Brundtlandkommissionens mål: en halvering av
energiomsättningen i de s.k. rika länderna är det mål som bör vara överordnat
och till vilket industri- och sysselsättningspolitiken måste anpassas. Vi
menar att detta mål snarast bör omsättas i praktisk politik och har föreslagit
att en minskning av den totala energiförbrukningen i samhället med 2 % om
året inte bara skall deklareras som ett mål, vi yrkar också att samhället med
de styrmedel som står till buds förverkligar detta mål.

Vi vill speciellt framhålla att vi anser det klart olämpligt att mala ned ännu
mer av landets träråvara till tidningspapper. I stället bör vi inrikta oss på en
ökad användning av råvaran till träindustrin och vidareförädling till möbler
och hus. Detta har dessutom betydande regionalpolitiska fördelar och också
miljöpolitiska. Vi är starkt kritiska mot det omfattande resursslöseri som
präglar samhället när det gäller papper och förpackningar, vilket förvisso
inte bara gäller Sverige. Fördelningen mellan träindustri och cellulosaindustri
har enligt vår mening utvecklat sig i fel riktning under det senaste decenniet.

Vår uppfattning beträffande arbetsmiljö och Foll har vi framfört i andra
motioner till vilka vi hänvisar.

Till frågorna om kapitalförsörjning och det statliga ägandet återkommer vi
i detalj i fortsättningen.

Behovet av en god infrastruktur, vilket i stort sett betyder ett bra transportväsen
och goda kommunikationer, behandlar vi i en separat motion.

Här vill vi endast framhålla att ökade transporter leder till ökad resursförbrukning,
dels för att de kräver energi, dels för att de alltid leder till någon
form av negativ miljöeffekt. Man måste alltså noga väga om dessa uppoffringar
tillgodoser nödvändiga behov eller besparingaar av annan art. Föreställningen
att ökade kommunikationer och ökade transporter i sig är något
gott måste gendrivas.

4. Näringslivets utveckling

Propositionens bil. 1, kap. 2 berör näringslivets utveckling och ger åtskillig
intressant statistik. Vi skall inskränka oss till några kommentarer.

Tillväxten har vi ju redan diskuterat, men det kan vara värt att tillfoga
några synpunkter på den historiska utvecklingen som vanligtvis förbises. Vi
menar nämligen att de jerimiader som ofta stäms upp beträffande Sveriges
s.k. låga tillväxt är både demagogiska och förbiser viktiga realiteter.

1* Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr N58-59

För det första var Sverige år 1970 ett mycket högt utvecklat industriland. Mot. 1989/90

Att andra länder som låg efter oss i utveckling började hämta in försprånget N58

borde varit en anledning till glädje och inte till oro. Ett fullvuxet träd växer
som bekant långsamt. Att Sveriges andel av världshandeln minskar när
andra folk - exempelvis de s.k. NIC-länderna - ökar sin produktion borde
inte ge anledning till bekymmer utan glädje. Glädje över att de börjar närma
sig vårt välstånd. Tyvärr måste vi samtidigt konstatera det stora bekymret på
sikt: världen har inte råd med svensk standard i global omfattning.

Vidare är det uppenbart att den s.k. oljekrisen drabbade Sverige ovanligt
hårt, dels beroende på vårt extrema oljeberoende, men också på grund av
att svensk industri inriktat sig på investeringsvaror som är mycket svårsålda
när expansionen i näringslivet globalt sett minskar. Och så gick det som det
gick för varvs- och stålindustrin. Det finns mycket större skäl att glädja sig
över att denna omställning gick utan alltför stora sociala problem än att sörja
över låg tillväxt.

Däremot finns det all anledning att fråga om vårt näringsliv i dag har en
struktur som är motståndskraftig inför kommande internationella strukturförändringar.
Därvidlag måste miljöpartiet anmäla en betydande oro. Vi har
redan i flera motioner anmält vår oro både för bilindustrins och försvarsindustrins
framtid. Vi har ovan angivit att Sverige bör ompröva sitt sätt att använda
träråvaran. Likaledes är vi allvarligt oroade över den attityd till en av
våra stora nationella tillgångar, åkerjorden och tillhörande kulturlandskap,
som vi tycker oss märka från regeringshåll. Jordbruksmarken är enligt miljöpartiets
uppfattning en stor nationell tillgång och inte ett problem. Däremot
medger vi gärna att vårt sätt att utnyttja denna tillgång i dag vittnar om
mycket liten visdom. Detta är problematiskt.

Föreställningen att en hög FoU-insats automatiskt skapar ett bättre samhälle
har knappast något belägg i verkligheten. I varje fall kan man lätt konstatera
att Sverige med världens procentuellt högsta FoU-insats ingalunda
välsignats med den snabba tillväxt som många drömt om. Miljöpartiet stödjer
gärna ökad FoU inom vissa sektorer, men befarar samtidigt att åtskillig
FoU-insats - särskilt inom industrin - leder till destruktiva resultat, t.ex. till
flera onödiga och energislösande produkter.

I propositionen diskuteras något om högteknologi. Vi menar att det finns
liten anledning att bekymra sig över att Sverige inte skulle ha en industri tillräckligt
inriktad på högteknologi. Definitionen vad som är högteknologi är
i hög grad diskutabel. Tekniken inom våra basindustrier präglas exempelvis
av hög standard och innehåller i själva verket en hög teknisk nivå både på
produktsidan och på produktionstekniksidan. Däremot kan det medges att
utvecklingen av nya produkter under senare år har något fått stå tillbaka för
den produktionstekniska utvecklingen, exempelvis inom den mekaniska industrin.
Huruvida detta skall ge anledning till speciella statliga initiativ är
dock i hög grad diskutabelt. Ansvaret för produktutvecklingen ligger på näringslivet.

5. Småföretagsutveckling

Miljöpartiet har alltid påpekat vikten av att staten aktivt stöder utveckling
av småföretag. Det viktigaste är de generella åtgärderna på skatteområdet

4

och genom lagstiftning, men vi menar också att staten aktivt måste medverka Mot. 1989/90

genom rådgivning och kapitalförsörjning eftersom det är alltför svårt att N58

starta företag med hjälp av privata medel. Vi vill i det sammanhanget framhålla
att vi anser att staten i alltför stor utsträckning stöder en företagsform:
aktiebolagen. Vi menar att den kooperativa företagsformen bör få ett betydligt
mer aktivt stöd. Kanske behövs också en ny form ungefär som den tyska
GMBH.

I avsnittet internationella företagsfrågor ger propositionen en ensidigt positiv
bild av vad den svenska EG-anpassningen kan förväntas leda till. Vi
anser att det är direkt upprörande att man från regeringens sida i dessa former
bedriver propaganda för sin anpassningspolitik och inte varnar företagen,
särskilt småföretagen och många underleverantörer, för vad denna anpassning
kan leda till för deras del i form av kraftigt ökad konkurrens på den
svenska marknaden, utan att de får andra fördelar på EG-marknaden än vad
de skulle få utan denna anpassning. Inte heller varnar man för vilka konsekvenser
som den ökande storskaligheten och den ytterligare förskjutningen
av ekonomisk och politisk makt till grupper och platser utanför Sverige kommer
att få för hela det svenska näringslivet och för hela befolkningen, utom
för vissa multinationella företagsledningar, vissa gynnade grupper av anställda
och givetvis för vissa företag som hamnar bland fåtalet vinnare i detta
gigantiska Monopolspel som regeringen och integrationssekretariatet spelar
med höga insatser som man lånat från samtidens och framtidens befolkning
och företag i Sverige.

En närfond i varje kommun, som miljöpartiet har föreslagit i motion
N323, kan bli ett viktigt instrument för att främja den småskaliga företagsamhet
som är en av hörnstenarna i en grön regionalpolitik.

Med närfond menar miljöpartiet samhällsägda fonder som arbetar för näringslivets
utveckling och som finns nära dem som arbetar. I stora kommuner
kan flera närfondskontor eller närfonder behövas. De skall bistå det lokala
näringslivet med rådgivning och finansiering.

De skall motverka näringslivets centralisering, internationalisering och
storskalighet. De skall öka det lokala ansvaret för näringslivsutvecklingen,
de skall minska sårbarhet samt öka självförsörjning och självtillit. De skall
minska transportberoendet och pendlandet. De skall vara till nytta både för
de lokala företag som redan finns och ge fler människor möjlighet att starta
nya företag - enskilt eller ännu hellre i kooperativ.

Närfonderna skall ge människor ökade möjligheter att ta ansvar för sin
egen framtid och utveckla sin initiativkraft och kreativitet.

Närfondernas uppgift är

- att verka för ett decentraliserat och allsidigt näringsliv med inriktning på
lokal tillverkning för lokala och regionala behov

- att satsa på miljövänlig, energisnål och arbetsmiljömässigt sund produktion

- att ge stöd inom formen ”eko-kommunprojekt”

- att stödja dem som vill överta företag lokalt när de säljs. Vid all försäljning
av företag skall de anställda och de som bor på orten ha förköpsrätt.

Närfonderna skall därvid kunna medverka både som rådgivare ochfinan

5

siär. Detta är ett sätt att motverka centralisering och internationalisering Mot. 1989/90
av näringslivet. N58

- att stödja lokala uppfinnarföreningar och praktisk försöksverksamhet
med nya idéer.

Exempel på sådana satsningar kan vara:

- att satsa på energiförsörjning baserad på förnybar energi: solfångaranläggningar,
biobränsle etc.

- att stödja utveckling av alternativa jordbruks-, fiske- och trädgårdsprojekt,
biodling etc.

- att stödja mångsidig småskalig livsmedelsindustri: mejerier, kvarnar,
slakterier, bagerier etc.

- att stödja satsning på inhemsk textilproduktion baserad på inhemsk råvara

- att stödja arbetskooperativ inom vård- och omsorgssektorn, omhändertagande
av socialt eller fysiskt handikappade etc.

Närfonderna skall stödja alla former av företag. Miljöpartiet vill dock särskilt
peka på behovet av att stödja producentkooperativ verksamhet

Närfonderna skall ha både rådgivande och finansiell
funktion

Rådgivningsfunktionen skall ses som en kunskapsbank och skall också förmedla
hjälp från utomstående experter. Den skall särskilt medverka vid startandet
av nya företag och koordinera olika intressen vid övertagande av företag
då den lokala förköpsrätten skall utnyttjas.

Den finansiella funktionen är att medverka till att företagen får en sund
finansiering genom att förmedla lån från andra finansieringskällor och vid
behov lämna lånegarantier, att gå in med egna lån eller att satsa eget kapital
i företagen. Närfonden måste vara beredd att ta större risker och kräva lägre
räntor än det normala bankväsendet, och skall undvika att uppträda som
konkurrent till detta.

En försöksverksamhet bör startas senast under 1991 i fyra kommuner. Regeringen
skall utreda och under år 1990 lämna förslag till vilka kommuner
som skall vara försökskommuner för att försöken skall ge en allsidig belysning
av fondernas funktion och möjligheter.

Utvecklingsfonderna kan också i fortsättningen, speciellt tills de av oss yrkade
närfonderna kommit igång, bli av stor betydelse för utvecklingen av de
mindre företagen. Vi kan dock endast i mindre omfattning acceptera regeringens
förslag till omorganisation. Sålunda anser vi:

Styrelserna bör även i fortsättningen tillsättas av landstingen med undantag
för en ledamot som skall komma från annat län och utses av staten.

Denne ledamot skall speciellt svara för att vidarebefordra erfarenheten från
u-fondsverksamheten på andra håll i landet. I övrigt menar vi att ledamöterna
bör kunna vara lika kompetenta på näringslivsfrågor om de utses av
landstinget, vilket stämmer bäst överens med miljöpartiets strävan till stor
regional och lokal självstyrelse.

Riskkapital är otvivelaktigt ett problem när det gäller att starta och expandera
inom småföretagssektorn. Miljöpartiet kan dock ej ansluta sig till rege

ringens förslag beträffande nya riskkapitalbolag. Någon inbetalning till statsverket
av medel från u-fonderna bör ej ske.

Stiftelsen Småföretagsfonden bör fortsätta sin verksamhet som ett komplement
till u-fonderna, liksom Norrlandsfonden vilken bör få rätt att gå in med
riskkapital i företag inom sitt område.

Miljöpartiet anser inte att AP-fondernas medel skall användas som riskkapital
för småföretagen.

6. Teknikpolitik

I detta kapitel berör regeringen dels den tekniska utvecklingen, dels standardiseringen.
Beträffande den tekniska utvecklingen har vi redan tidigare
kommenterat regeringens mer eller mindre färdiga förslag i två motioner. Vi
nöjer oss därför med att citera vad vi där har anfört om anslagsposterna Fl,
F2, F4, F7, Fl 9, F20 och F21 i forskningsmotionen.

Citat:

Miljöpartiet de gröna har redan i sina partimotioner N 224och N 413 tagit
ställning till ett antal av de frågor som berörs i forskningspropositionens
kap. 21.

STU

Sålunda har vi i enlighet med förslaget till statsbudget yrkat att anslagen till
STU i princip skall vara oförändrade från budgetåret 1989/90, dock med den
ändringen att 5 % av totalanslagen bryts ut och överföres till en ny institution:
”Delegationen för ekologisk teknik”.

Vi vidhåller i princip denna ståndpunkt. Vi vill dock inte motsätta oss att
funktionen som teknikvetenskapligt forskningsråd också bryts ut ur STU.

Teknikvetenskapligt forskningsråd

Regeringen föreslår att 10 milj. kr. anslås till utökad materialteknisk forskning
som skall satsas på s.k. ”Tvärvetenskapliga konsortier”. Vi har intet att
erinra mot detta men yrkar att dessa medel tillföres det teknikvetenskapliga
forskningsrådet, som enligt vår tidigare angivna uppfattning liksom alla
andra forskningsråd bör vinnlägga sig om tvärvetenskaplig forskning inom
sitt ansvarsområde.

Vårt förslag är därför att 35 milj.kr. överflyttas från STU:s anslag till det
teknikvetenskapliga forskningsrådet liksom 3 milj.kr. från STU:s förvaltningsanslag.
Vidare tillförs som ovan angivits 10 milj.kr. till rådet från anslagsposten
F 20, som sålunda utgår.

Delegationen för ekologisk teknik

Miljöpartiet har med tillfredsställelse noterat att regeringen föreslår tillsättningen
av ett programråd för ”Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad
produktutveckling”. Till detta råd föreslås 5 milj.kr. under F21
och 4 milj.kr. under B13. Den bakomliggande tanken liknar den som vi
framfört i vår motion N224, där vi föreslår inrättandet av ”Delegationen för

Mot. 1989/90
N58

ekologisk teknik” med en total anslagsram av 45 663 000 kr. Vårt förslag var Mot. 1989/90

att dessa medel skulle ställas till förfogande genom en motsvarande minsk- N58

ning av STU:s anslag.

Vi menar att regeringens ambitionsnivå är för låg. Vårt förslag går ut på att
delegationen skall bygga upp en egen teknisk-vetenskaplig kompetens och
administration och sålunda både bedriva egen FoU och anslå medel till utomstående
forskare på samma sätt som STU. Vi vidhåller därför vårt förslag,
men accepterar att de 9 milj.kr. som regeringen föreslår tillförs delegationen
för att användas till stöd för utomstående tvärvetenskapliga forskningsprojekt
inom området.

Rymdverksamhet

Redan i motion N224 har vi klargjort att vi inte accepterar Sveriges deltagande
i det europeiska rymdsamarbetet: ESA.Detta beror ej på någon teknikfientlig
inställning, utan på att vi finner så många otillfredsställda behov
på andra områden som måste prioriteras för att säkra vår långsiktiga överlevnad.
När skogar och hav dör och människans egen livsbas undermineras genom
en fortgående förgiftning av vår jord anser vi det inte försvarbart att
satsa hundratals miljoner på avancerade rymdprojekt. Att de eventuellt kan
återkomma som beställningar till svensk industri anser vi ej motiverar
dennna resursanvändning. Alltför ofta finner vi att medlen är otillräckliga
för satsningar på naturskydd, miljövänlig teknik, förnybara energikällor etc.
etc.

Vi har däremot accepterat den svenska verksamheten på rymdforskningens
område under anslagspost F6, bl.a. på grund av dess regionalpolitiska
och kompetensuppbyggande betydelse.

Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete

Många av de forskningsprojekt som redovisas under denna rubrik måste vi
sätta frågetecken för, detta av flera skäl.

- dels är mycket av denna forskning till för att stödja projekt som industrin
ändå är engagerad i, där utvecklingstakten är hög och lönsamheten god.

Det har inte förebragts några goda skäl varför denna forskning delvis
skall ske på skattebetalarnas bekostnad.

- dels är det ofta projekt som leder till att etablerade tekniska strukturer,
exempelvis massbilismen,snarare understöds än motverkas.

- dels har vi svårt att finna exempel på projekt som ur ekologisk synpunkt
syftar till en mer varsam teknik med miljö och naturresurser. En sådan
teknik är dessvärre sällan företagsekonomiskt lönsam. De projekt som
främjas av EG-forskningen däremot är inriktade på områden som i de
flesta fall syftar till ökad produktion och lönsamhet i existerande storföretag.

- slutligen noterar vi att regeringen tycks vara oerhört ensidigt inställd på
forskningssamarbete med EG. Förslag till samarbetsprojekt med andra
europeiska länder, med Norden eller utomeuropeiska länder lyser helt
med sin frånvaro.

8

Vi vill dock ej säga nej till allt forskningssamarbete men yrkar på att forsk- Mot. 1989/90

ningsprogrammen kritiskt granskas med ovanstående utgångspunkter. Vi fö- N58

reslår att anslaget minskas till 30 milj.kr.

Geovetenskaplig forskning

Vi accepterar det föreslagna anslaget på 3 milj.kr.

Slut på citat

Verkstadsteknik. Vi har tidigare anfört att produktutvecklingen i princip helt
är företagens ansvar. Emellertid delar vi samtidigt regeringens uppfattning
att produktutvecklingen - inklusive materialteknisk utveckling - har kommit
att släpa efter i förhållande till produktionsteknisk utveckling i de mindre
och medelstora företagen, ett förhållande för vilket staten har ett visst ansvar.
Vi vill därför inte motsätta oss förslaget till ett treårigt program för
verkstadsteknisk utveckling, och hoppas att projekt som syftar till en ekologiskt
sund teknik får förtur.

Insatser för den tekniska infrastrukturen har sedan länge ansetts vara ett
område där staten och näringslivet borde dela på finansieringen. Vi delar
den uppfattningen att staten bör medverka till utarbetandet av standard och
svara för teknisk provning tillsammans med näringslivet. Det är rimligt att
ansvarsfördelningen i Sverige liknar den i andra industriländer.

Samtidigt kan konstateras att den utökning som nu föreslås på dessa områden
givetvis starkt påverkas av EG-integreringen, som ställer ökade krav på
omarbetandet av standard. Vi har också tidigare anmält vår oro för att industrins
medverkan i kontrollen av tekniska produkter kan leda till intressekonflikter
som i sin tur kan leda till att kontrollen försämras.

Eftersom industrin är den som skördar de ekonomiska fördelarna av en
EG-integrering så är det rimligt att industrin betalar en ökande andel av
dessa infrastrukturkostnader. Vi ser positivt på att det inrättas ett konsument-
och arbetsmiljöråd inom SIS. Det är vår förhoppning att rådet kommer
att arbeta med en kritisk granskning av EG-standards på dessa områden.
Det är också vår förhoppning att i arbetsmiljörådet skall finnas personer
med hög integritet och som representerar sina respektive områden på ett
ur demokratisk synpunkt tillfredsställande sätt.

7. Statligt företagande

Miljöpartiet har i två tidigare partimotioner ställt ett antal frågor av principiell
natur beträffande de statliga företagen. I näringsutskottets betänkande
1989/90:NU17 uttalade utskottet i anslutning till motion 1989/90:N16 (mp)
att ”utskottet anser det tillfyllest att regeringen i ärenden rörande särskilda
företag och i näringspolitiska princippropositioner tar upp frågor om riktlinjer
för de statliga företagen”. Det kan lätt konstateras att de flesta frågorna
fortfarande står obesvarade. De upprepas därför här:

- Vilken principiell skillnad ser regeringen mellan statliga affärsverk och
statliga aktiebolag?

- Hur skall regelsystemet skilja sig mellan verk och aktiebolag?

- Anser regeringen att man kan ställa andra krav på statliga aktiebolag än 9
på andra företag?

- Avser regeringen, som företrädare för ägaren, svenska folket, att söka Mot. 1989/90

driva företagen så att de är ett föredöme för andra företag när det gäller N58

yttre och inre miljö, affärsmoral, etc?

- Avser regeringen att utnyttja statens innehav av företag för att främja
ekonomisk demokrati, och i så fall hur?

- Har staten ett ansvar för krisbranscher i en vikande ekonomi?

- Regeringen bör tillställa riksdagen ett policydokument beträffande de
statliga affärsverken och företagen som ger en samlad syn på den statliga
företagsamheten. Om regeringen inte är beredd till detta bör den tillsätta
en utredning som utarbetar förslag till en statlig företagspolicy.

Av dessa frågor kan man möjligen säga att propositionen besvarar den
tredje och svaret tycks vara negativt. Man skall bara ställa ett krav, nämligen
att företagen skall gå med vinst. Däremot menar regeringen att de statliga
företagen skall kunna gå in på marknaden och åvägabringa strukturförändringar
till det bättre. Man tänker uppenbarligen som den tänkande lantbrevbäraren:
”Låt mig få gripa in en gång en enda, och till det bästa ordna allt.”

Nu kommer regeringen med två tunga förslag till omorganisationer inom
den statliga företagssektorn och förebådar ett tredje - Volvo-Procordiaaffären.

Koncernen FFV

Miljöpartiet har redan i motion 1989/90:N224 klarlagt att vi inte accepterar
att FFV ombildas till aktiebolag och angivit ett antal skäl härför. Vidare har
vi i motionerna 1989/90:N308 och N335 tagit upp krigsmaterielindustrins
problem, främst ur de anställdas synpunkt.

Vi finner det upprörande att regeringen fullständigt nonchalerar den oro
som framförts. Och vi är ingalunda ensamma om oron. Vi är upprörda för
de anställdas skull.

Vi finner det också moraliskt förkastligt att ombilda FFV till ett aktiebolag.
Här äger staten en industri vars uppgift är att framställa redskap för att
så snabbt och effektivt som möjligt döda människor, och denna verksamhet
anser regeringen bäst bedrivs i en företagsform som är helt inriktad på att
generera maximal vinst åt statsverket.

Vi vet att FFV, trots att det är affärsverk med det speciella ämbetsmannaansvar
som åvilar dess chefer, stundom bedrivit sin verksamhet utanför
lagen. Vi vet att dess chefer trots att de står under JK:s övervakning skaffat
sig oetiska förmåner i en sådan omfattning att det framtvingat deras avgång.

Vi vägrar att tro att en övergång till aktiebolagsform skulle höja den moraliska
ansvarsnivån inom företaget.

Att dessutom göra en sådan åtgärd just nu tyder möjligen på att staten vill
frigöra sig från en del av sitt ansvar inför den kris som enligt vår uppfattning
är överhängande. Awecklingsproblem blir möjligen lättare att hantera i ett
aktiebolag än i ett affärsverk?

Vi har ingenting emot att vissa delar av FFV:s verksamhet som är av rent
civil karaktär privatiseras och då om möjligt enligt de kriterier som miljöpartiet
de gröna alltid förordar, nämligen att lokalbefolkningen på den ort där
företaget arbetar jämte de anställda får företräde till ägandet.

10

Statligt förvaltningsbolag Mot. 1989/90

Miljöpartiet avvisar förslaget till bildandet av ett sådantkoncernbolag. Vi ^58
motsätter oss av principiella skäl den maktkoncentration som följer av förslaget.
Regeringen klagar över maktkoncentrationen inom det privata näringslivet.
Vi instämmer i att det är ett bekymmer, men den statliga maktkoncentrationen
är än större. Och staten agerar ju i dag precis som vilken
som helst annan storägare på börsen.

Vi motsätter oss också bildandet av en sådan koncern därför att det ökar
regeringens makt och minskar riksdagens insyn och inflytande i motsvarande
mån. I stället borde regeringen återkomma med förslag till hur insynen i de
statliga bolagen skall förbättras för att åtminstone nå upp till den nivå som
gäller i de privata börsnoterade företagen.

Det är också anmärkningsvärt att regeringen inte på en rad berör de anställdas
situation, hur den påverkas av planerna, och hur de anställda skall
kunna få ett större medinflytande i de statliga företagen än i de privata.

Det bör också påpekas att det finns skäl att försälja åtskilliga av de företag
som skulle ingå i den planerade koncernen, naturligtvis med den preferens
för ett spritt ägande som ovan angivits när det gällde FFV. Detta gäller särskilt
de företag som är delägda av staten och där staten knappast har något
inflytande på företagens policy och som dessutom arbetar på en konkurrensutsatt
marknad.

Vårt ställningstagande innebär också att SIB-invest skall kvarstå som ett
självständigt kreditaktiebolag och regeringen bör tillse att bolaget aktivt
medverkar till företagsfinansiering för mindre företag. Bolaget kan bli ett
komplement till utvecklingsbolag och industriverket när det gäller småföretagande
i de stora tätorterna.

8. Utländska företagsinvesteringar

Miljöpartiet de gröna vill föra en flyktingvänlig och utlänningsvänlig politik.

Samtidigt är vi motståndare till maktkoncentrationer både på det politiska
och det ekonomiska området. Vi anser att utlänningar som vistas i Sverige
lika väl som svenskar som vistas i andra länder självklart skall kunna förvärva
egendom i landet. Detta inkluderar även aktier. Detta gäller fysiska
personer. När det gäller juridiska personer blir det problematiskt och när det
gäller stora aktieförvärv över gränserna är vi mycket skeptiska.

Vi är övertygade om att ansvaret för det personliga ägandet minskar med
kvadraten på avståndet mellan ägaren och det ägda. Därför är vi kritiska till
aktiebolagsformen som sådan. Ett citat kan vara på sin plats:

Med aktiebolagen tog samhällena ett väldigt steg mot anonymiteten. Det
blev möjligt att handla utan att smutsa sina händer, att mörda utan att se
någon falla, att suga ut utan att se någon svälta. Det var första steget mot ett
samhälle där man trycker på knappar för att utlösa krig och mekaniserar alla
mänskliga funktioner. Aktiebolaget var början på ett liv i abstraktionernas
värld där människan lämnades långt bakom och robotarnas herravälde började.
(Olov Lagercrantz i Min första krets)

En ytterligare liberalisering när det gäller aktieägandet som gynnar uppkomsten
av multinationellt ägande kan miljöpartiet inte acceptera. I stället 11

bör regeringen återkomma med förslag hur ägarkoncentrationen nationellt Mot. 1989/90

och internationellt skall kunna minskas och hur andra företagsformer än ak- N58
tiebolagen med mera direkt ansvar mellan ägande och verksamhet skall
främjas, liksom en starkare koppling mellan ägande och arbete.

9. Lagstiftning

Såsom framgått ovan under kapitel 6 kan vi ej acceptera regeringens förslag
beräffande lagen (1983:1092) om allmänna pensionsfonder.

Vi har tidigare avvisat förslag att provningsväsendet skulle privatiseras.

Därför avvisar vi regeringens förslag till lagändring i lagen (1989:164) om
kontroll genom teknisk provning och om mätning.

10. Anslagsfrågor

Såsom framgått av vad som anförts ovan anser vi att anslagen C4, E5 och E6
ej bör beviljas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett humanekologiskt
synsätt bör vara grunden för näringspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att materiell
tillväxt ej är ett lämpligt mål för näringspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
ökad produktivitet i första hand skall utnyttjas för att minska resursförbrukning
- att göra mer av mindre - och därvid också öka möjligheterna
till kortare arbetstid,

4. att riksdagen begär att regeringen skall tillsätta en utredning för
att belysa såväl positiva som negativa konsekvenser av en ökad internationalisering
på näringslivets område,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avregleringarnas faror,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Brundtlandkommissionens målsättning, att energianvändningen skall
på sikt halveras, skall vara en utgångspunkt för näringspolitiken,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Brundtlandskommissionens målsättning skall uppfyllas genom en årlig
minskning av den totala energianvändningen med 2 %,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användning av landets träråvara,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om transporter och kommunikationer,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
omständigheten att andra länder på senare år har haft en högre tillväxt
än Sverige bör betraktas som en positiv förändring,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de risker för framtiden som vår nuvarande näringslivsstruktur
medför,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90

tionen anförts om ”högteknologi”, N58

13. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändrade regler för
utvecklingsfonderna,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsfondernas styrelser och målgrupp,

15. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändrade riktlinjer för
Norrlandsfonden och Stiftelsen Småföretagsfonden,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens möjlighet
att ställa riskkapital till förfogande,

17. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande nya statliga
riskkapitalbolag,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om teknikpolitiken,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om verkstadsteknik och teknisk infrastruktur,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsument- och arbetsmiljörådet inom SIS,

21. att riksdagen begär att regeringen skall utarbeta ett policydokument
beträffande den statliga företagsamheten där de i motionerna
framförda frågorna blir besvarade,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om FFV:s problem,

23. att riksdagen avslår regeringens förslag att ombilda FFV till ett
aktiebolag, hemställan i propositionen momenten 10, 11, 15 och 19,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vissa
delar av FFV-koncernen bör privatiseras med de villkor som anförts i
motionen,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de nackdelar
som i motionen anförts om bildandet av ett statligt förvaltningsbolag
i enlighet med propositionen,

26. att riksdagen avslår regeringens förslag att bilda ett nytt statligt
förvaltningsbolag, hemställan i propositionen momenten 16, 17, 18
och 20,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om SIB-Invest AB,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vissa
delar av de företag som omfattas av den föreslagna nya koncernen bör
privatiseras i enlighet med vad i motionen anförts,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utländska företagsinvesteringar,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om aktiebolagsformens nackdelar,

31. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av lagen
(1989:164) om kontroll genom teknisk provning och mätning,

32. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av lagen

(1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden, 13

33. att riksdagen avslår regeringens förslag under C 4 hemställan 1
och 2, åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige,

34. att riksdagen avslår regeringens förslag under E 5 beträffande
infriande av pensionsgaranti vid FFV AB.

Stockholm den 26 mars 1990

Lars Norberg (mp)

Kaj Nilsson (mp) Krister Skånberg (mp)

Eva Goés (mp) Inger Schörling (mp)

Mot. 1989/90
N58

14