Motion till riksdagen
1989/90:N57

av Olof Johansson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:88
Vissa näringspolitiska frågor

Sammanfattning

Centern vill ta fasta på det lokala perspektivet och inrikta näringspolitiken
på personligt ägande, utveckling av ny teknik, nya företag, en ökad differentiering,
mångfald och decentraliserat inflytande. Målet skall vara ett starkt
näringsliv som ger hög sysselsättning, anställningstrygghet och resurser för
välfärdsutveckling i hela landet.

Privata, kooperativa och statliga företag skall arbeta på likvärdiga villkor.
Statens främsta uppgift är att ange riktlinjer och ramar för näringslivets verksamhet.

De mindre företagen skall främjas i förhållande till de stora. Det kan ske
bl.a. via skatte- och avgiftspolitiken, särskilda branchprogram, kreditgivning,
forskning och utbildning. Alla lagförslag och förordningar bör redovisa
effekterna för småföretagen. För att bredda ägandet och stimulera sparandet
föreslås personliga spar- och investeringskonton. I syfte att bibehålla en sund
konkurrens och motverka monopol och stark ägarkoncentration har centern
föreslagit regler för kontroll av fusioner mellan stora företag.

Centern förestår att landstingen liksom idag skall utse hela styrelsen i utvecklingsfonderna
och avvisar därmed förslaget att staten skall utse hälften
av ledamöterna.

Centern föreslår att utvecklingsfonderna skall få behålla sitt kapital. Detta
inte minst mot bakgrund av att deras målgrupp skall vidgas, så som centern
tidigare föreslagit, att gälla mindre och medelstora företag inom samtliga näringsgrenar.

Centern föreslår att utvecklingsfonderna skall få möjlighet att tillsammans
med privata intressenter bilda länsvisa riskkapitalbolag. För att stimulera
detta bör 400 statliga miljoner av utvecklingsfondernas kapital avdelas.

Centern föreslår att Småföretagsfonden, som är en del av löntagarfondssystemet,
skall avskaffas. Därmed avvisas förslaget att fonden skall tillföras
ytterligare 1 miljard kronor från AP-fonderna under en femårsperiod.

Centern föreslår att enskilda skall stimuleras att satsa pengar i småföretag
t.ex. genom köp av nyemitterade aktier eller placering i särskilda riskkapitalfonder.
Det kan ske genom att man medges rätt att göra avdrag för sådana
investeringar i inkomstdeklarationen.

Centern föreslår att särskilda satsningar skall göras för att utveckla infor- Mot. 1989/90

mationsteknologin för de mindre företagen. 90 % av resurserna i det s.k. IT N57

4-programmet går till de största företagen. För speciella småföretagssatsningar
har centern anvisat 20 milj. kr. och utvecklingsfonderna bör främja
utvecklingen inom detta område.

Centern föreslår att regeringen skall sälja statliga företag och statliga minoritetsposter
så som angetts i gemensam motion från centern, folkpartiet
och moderaterna. När det gäller förslaget att ombilda FFV till ett aktiebolag
ligger detta väl i linje med centerns förslag. Det biträds således.

Centern föreslår att 20 milj. kr. anvisas för ett särskilt branschprogram för
att främja rymdteknisk utveckling hos småföretag.

Centern avvisar förslaget att utvecklingsfondernas kapitaltillgång skall
minska med nästan två tredjedelar, varav 1 miljard kronor dras in till staten
och 0,6 miljarder kronor förs till en ny ”storregional” nivå.

Centern avvisar förslaget att regeringen skall bemyndigas uppta överläggnignar
med Norrlandsfonden i syfte att överföra nära hälften av kapitaltillgångarna
till de nya riskkapitalbolagen. Norrlandsfonden behöver sitt kapital
för att finansiera högriskprojekt som skall utveckla det norrländska näringslivet.

Centern avvisar förslaget att inrätta ett antal nya ”storregionala” riskkapitalbolag.
Detta förslag bygger på en övertro på extern styrning av småföretag.

Centern avvisar förslaget att bilda ett nytt förvaltningsbolag för de statliga
företagen.

Inledning

Det svenska näringslivet har under 1980-talet kännetecknats av en utveckling
mot stark ägar- och maktkoncentration, internationalisering och strukturomvandling.
Den socialdemokratiska politiken har inneburit en strävan
att åstadkomma en stark centralstyrning och att omdana det ekonomiska
systemet. Beslutet om att införa löntagarfonderna är ett exempel på denna
politik.

Den nu aktuella propositionen - prop. 1989/90:88 om vissa näringspolitiska
frågor - är ett nytt uttryck för den socialdemokratiska koncentrationspolitiken.

Propositionens förslag genomsyras av strävan till centralstyrning, detaljregleringar
och uppbyggande av nya centrala institutioner. Förslagen om att
förstärka den centrala Småföretagsfonden, dra in medel från de regionala
utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden till staten för att sedan bygga upp
nya centrala riskkapitalbolag, som också skall bli delägare i småföretag, är
tydliga bevis på regeringens vilja till centralstyrning inom näringspolitiken.

Förslaget om ett nytt stort förvaltningsbolag för den statliga företagssektorn
är också ett uttryck för centralstyrning och strävan att utvidga den statliga
företagssektorn.

Socialdemokratisk koncentrationspolitik

Regeringsskiftet 1982 innebar en återgång till den koncentrationsinriktade 4

näringspolitik som socialdemokraterna redan tidigare stod för. Flera orsaker

har bidragit till den kraftiga koncentrationsutvecklingen under 1980-talet. Mot. 1989/90

Den avgjort främsta orsaken till den ökande koncentrationen i näringslivet N57

står att finna i den ekonomiska politik som regeringen fört.

När socialdemokraterna 1982 återfick regeringsmakten inriktades den
ekonomiska politiken på att skapa ökade vinster i storföretagen. Till detta
bidrog chockdevalveringen med 16 % hösten 1982 i början på en stark konjunkturuppgång
kombinerat med en gynnsam dollarkursutveckling. Det
gynnade framför allt den exportinriktade råvaru- och verkstadsindustrin som
kort före befann sig i betydande strukturella problem. Den mest påfallande
effekten av regeringens devalveringspolitik tillsammans med en gynnsam
konjunkturutveckling var att strukturomvandling och förnyelse inom svensk
verkstadsindustri sköts på framtiden. Det är också den del av svenskt näringsliv
som paradoxalt nog haft den mest positiva utvecklingen på kort sikt
medan de mindre företagen och egenföretagarna inte haft samma gynnsamma
utveckling.

Konkurrensen om och behovet av arbetskraft har varit stor. De mest likvida,
lönsamma och expansiva företagen har kunnat dra till sig ny och välutbildad
arbetskraft. Det har drivit på löneglidningen och därmed kostnadsutvecklingen.

Den "tredje vägens ekonomiska politik - i praktiken en devalveringspolitik
- har skapat nya obalanser och kommit att dölja de underliggande problemen
i svensk industri. Nedväxlingen av den svenska ekonomin samtidigt som
den internationella konjunkturen blev allt starkare bidrog till betydande
vinster i storföretagen medan de mindre företagen inte fick samma positiva
utveckling. Den ökade aktiviteten på aktiemarknaden och den successiva avregleringen
av kapitalmarknaden har bidragit till att kurserna på Stockholms
fondbörs ökat med ca 10 gånger under 1980-talet. Justerat för inflationen har
ökningen varit 462 %. Det visar vilken förmögenhetsbildning som skett
inom de börsnoterade företagen och hos större ekonomiska aktörer.

På senare tid har dock en viss nedgång och framför allt en minskning av
omsättningen på börsen skett. Samtidigt har handeln med svenska börsaktier
flyttat utomlands. Inte minst det senare är i hög grad betingat av de hinder
som framför allt den s.k. omsättningsskatten på aktier medfört, samtidigt
som Sverige successivt anpassat sig till den internationella finansiella integrationen.

Den socialdemokratiska ”tredje vägens ekonomiska politik" har inneburit
en förmögenhetsomflyttning i samhället och näringslivet. Även om aktieägandet
har spritts till allt fler under 1980-talet har regeringen inte förmått
eller önskat ge politiska förutsättningar för att fördela kapitaltillväxten mellan
olika företagstyper, mellan småsparare och storplacerare och olika regioner.

Socialdemokratisk näringspolitik har mer anpassats till storföretagens intressen.
Det har manifesterats i många olika sammanhang, främst genom
den inställning som socialdemokraterna intagit när det gällt statlig företagsamhet
och försäljning av statliga företag på förmånliga villkor till redan
ekonomiskt starka intressegrupper.

Föredragande statsråd anför i propositionen "att sparande och kapitalbildning
måste ske på sådana villkor att kravet på en rättvis fördelning uppnås”. 5

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr N56-57

Vi tvingas dock konstatera att regeringens ekonomiska politik alltjämt prag- Mot. 1989/90

las av orättvisor. Exemplen på detta är många bl.a. finansieringen av den N57

stora skattereformen.

Trots kanske efterkrigstidens starkaste och mest utdragna högkonjunktur
har utvecklingen inom de högteknologiska branscherna under 1980-talet släpat
efter den internationella utvecklingen. Devalveringspolitikens uppbromsning
av förnyelseprocessen i svenskt näringsliv gör att Sverige idag har
en industristruktur som internationellt sett har en minskad andel högteknologi.
Detta utgör kanske det allvarligaste och mest kostsamma resultatet av
ett förlorat industriellt decennium. Centerpartiet ser allvarligt på detta eftersom
det innebär att vårt land står dåligt rustat för att möta konkurrensen
från andra industrinationer under 1990-talet.

Trots de internationellt goda förutsättningarna har regeringen misslyckats
med att långsiktigt lösa de ekonomiska problemen och skapa en struktur i
näringslivet som uppfyller kravet på konkurrenskraft och decentralisering,
inflytande och mångfald.

Andelen nybildade småföretag är lägre än i många av konkurrentländerna.
Den studie av nyföretagandet i olika länder som SIND genomfört visar
att antalet nyetableringar per 1000 invånare 1987 uppgick till nära fem i
Västtyskland, tre i Danmark och Norge men endast drygt två i Sverige.

Makt- och ägarkoncentration

Utvecklingen under de senaste decennierna har inneburit en ökande privat
och offentlig finansiell maktkoncentration. Sparandet och därmed förmögenhetsuppbyggnaden
har dels skett inom den offentliga sektorn och bl.a.
genom uppbyggande av socialförsäkringssystemet, AP-fonderna och löntagarfonderna,
dels inom skilda typer av privata institutioner, investmentbolag,
försäkringsbolag, finansbolag och större företag. Det institutionella
ägandet har ökat. Samtidigt har hushållssparande! legat på en mycket låg
nivå och på senare år t.o.m. varit negativt.

Denna utveckling mot en ägarstruktur med balanserande privata och offentliga
maktkoncentrationer har varit en följd av och haft stöd i den starkt
koncentrationsdrivande ekonomiska politik som de socialdemokratiska regeringarna
fört.

Internationaliseringen

Många av de svenska storföretagen är starkt beroende av utlandsmarknaden.
Det gäller t.ex. skogsindustrin och verkstadsindustrin med företag som
Volvo, Saab, Electrolux, SKF, Alfa Laval etc. Deras beroende av den västeuropeiska
och internationella marknaden påverkar i sin tur villkoren för
underleverantörer som är knutna till dessa företag. I regel är det småföretag.

Den ökade internationaliseringen av svenskt näringsliv kommer stegvis att
förändra villkoren för industrin, underleverantörer och olika regioner samt
påverka den ekonomiska utvecklingen i vårt land.

Flera av de svenska industriföretagen har under 1980-talet förvärvat företag,
helt eller delvis, i andra länder och då främst inom EG-området.

År 1987 fanns det, enligt regeringens proposition, 715 svenska koncerner 6

som hade utländska dotterbolag med anställd personal, totalt 488 000. Sam- Mot. 1989/90
tidigt redovisas att de 17 största koncernernas produktion är större utom- N57
lands än i Sverige och att den svenska produktionens andel kontinuerligt
minskat under de senaste tio åren.

Denna utveckling innebär att angelägna svenska investeringar i ökad utsträckning
sker utomlands i stället för i Sverige. Internationaliseringen av
den svenska industrin kan visserligen ge tillgång till nya marknader, men leder
också till ökad sårbarhet för vårt land. Det leder också till ökat beroende
av internationella intressen, nya maktgrupper, beslut inom multinationella
företag och den internationella ekonomiska utvecklingen och kommer i allt
större utsträckning att påverka svensk industri och vitala svenska intressen.

Mål för näringspolitiken

Målet för näringspolitiken måste, enligt centerpartiets uppfattning, vara ett
starkt näringsliv som ger hög sysselsättning, anställningstrygghet och resurser
för välfärdsutveckling i hela landet. Detta tillgodoses bäst i ett ekonomiskt
system byggt på marknadsekonomins principer präglat av socialt ansvar,
god resurshushållning och en god miljö.

Näringspolitiken måste också inriktas på utveckling av ny teknik, nya
företag, en ökad differentiering, mångfald och ett decentraliserat inflytande.

Vidare måste näringspolitiken vara så inriktad att den står i harmoni med
målet om balans inom och mellan olika regioner i landet samt god miljö.

Den snabba internationaliseringen inom näringslivet med ökade investeringar
utomlands i de svenskägda företagen måste balanseras med kraftfulla
insatser för att stimulera nyföretagandet och vidareutveckling av småföretagssektorn.
Det behövs därför bättre möjligheter till riskkapitalfinansiering
för småföretagen liksom goda villkor för lånefinansiering.

För att nå en stabil samhällsstruktur och långsiktig industriell tillväxt behövs
det en helhetssyn på regional-, miljö-, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken.

Ett näringsliv som huvudsakligen är grundat på fri företagsamhet, konkurrens,
enskilt och kooperativt ägande ger de bästa förutsättningarna för fortsatta
ekonomiska framsteg och ett decentraliserat beslutsfattande.

För att kunna möta den internationella konkurrensen måste näringslivets
utveckling av produktion med högt kunskapsinnehåll stimuleras. Därför är
det viktigt att Sverige aktivt engageras i de olika europeiska forsknings- och
utvecklingsprojekten.

Småföretagens möjligheter till export måste underlättas. Därför måste
Sverige i det pågående västeuropeiska integrationsarbetet eftersträva lösningar
och avtal som ger goda utvecklingsmöjligheter för de mindre företagen.
Det är också viktigt att småföretagen i ökad utsträckning blir delaktiga
i det industriella samarbetet med de östeuropeiska länderna.

Den snabba utvecklingen i Östeuropa med ökad öppenhet och demokratisering
kommer med stor sannolikhet att betyda mycket för svenska företags
möjligheter till export och ökad handel med denna del av världen. En utbyggd
svensk kommersiell handelsrepresentation blir därför allt mer nödvändig.
Detta är inte minst viktigt för de mindre företagen som strävar efter

att nä ut på exportmarknaden. Centern har därför i den handelspolitiska mo- Mot. 1989/90

tionen 1989/90:N311 föreslagit inrättande av handelskontor i Sovjetunion, N57

de baltiska republikerna. Polen och Östtyskland.

Privata, kooperativa och statliga företag skall arbeta på likvärdiga villkor.

Statliga företag kan behövas för att tillgodose särskilda samhällskrav, speciella
insatser för teknikutveckling och för att klara av regionala och strukturella
sysselsättningsproblem.

Ett starkt näringsliv förutsätter både stora och små företag. De mindre och
medelstora företagen är dock av särskild betydelse för näringslivets förnyelse
och långsiktiga tillväxt. De har också bättre förmåga att anpassa sig
vid konjunkturväxlingar och bidrar till att göra samhällsekonomin mindre
sårbar.

Det är ofta inom småföretagen som nya affärsidéer utvecklas. Småföretagen
har en avgörande betydelse för möjligheterna att skapa ett decentraliserat
näringsliv och samhälle. Nyföretagandet måste därför stimuleras. Det behövs
dock betydligt mer kraftfulla åtgärder än vad som regeringen föreslår i
propositionen.

De mindre företagen spelar en betydelsefull roll för att en sund konkurrens
skall upprätthållas. Genom många mindre företag motverkas karteller
och inflytandet i näringslivet sprids.

För att utveckla en livskraftig småföretagsamhet måste de mindre företagen
främjas i förhållande till de stora företagen. Det kan ske inom ramen för
bl.a. skatte- oeh avgiftspolitiken, särskilda branschprogram, kreditgivning,
forskning och utbildning.

Tillgången på riskkapital och risklånefinansiering är en väsentlig förutsättning
för en positiv företagsutveckling, inte minst för de mindre företagen.

För många småföretag har inrättandet av OTC-marknaden haft stor betydelse
för tillgången till riskkapital. Under 1990-talet behövs ytterligare åtgärder
för att stimulera etableringen av småföretag och åstadkomma en positiv
utveckling av redan befintliga företag. Det måste ske i decentralistiska former
och inte genom den centralisering som föreslås i propositionen.

Decentralisera ägandet

1980-talets starka koncentration inom näringslivet måste under 1990-talet
ersättas med en politik som främjar ett decentraliserat ägande. En koncentration
av ägandet är inte önskvärd vare sig i offentlig eller privat regi. Staten
är ägare till ett stort antal företag som med fördel kan bedrivas i privat regi.

Därför bör en försäljning av statliga företag snarast komma till stånd. Vi
återkommer nedan till detta.

Det är, enligt centerpartiets uppfattning, nödvändigt att formerna för sparande,
ägande och försäljning av statliga företag sker på ett sådant sätt att
ett spritt ägande uppnås. Det enskilda aktiesparandet måste stimuleras bl.a.
för att de stora institutionella placerarna inte skall få en alltmer dominerande
roll i näringslivet.

En decentraliserad ägandestruktur förutsätter också en positiv småföretagsutveckling
och regler som motverkar att redan starka offentliga och privata
kapitalintressen ytterligare kan stärka sin ställning.

Centerpartiet har i andra motioner till riksdagen föreslagit olika åtgärder Mot. 1989/90

för att förhindra ökad koncentration och i stället främja ett decentraliserat N57

näringsliv och ägande. För att bibehålla en sund konkurrens inom näringslivet
och hindra att olika företag som redan har en avgörande dominans inom
en bransch eller region får en så stark ställning att det innebär ägarkoncentration
och risk för monopol har vi föreslagit regler för kontroll av fusioner
mellan stora företag.

Personligt ägande

Personligt ägande är en viktig drivkraft för att åstadkomma förnyelse och
investeringar i näringslivet. Det är också ett viktigt inslag för att främja
ägarspridning och därmed ökat inflytande.

För att bredda ägandet och stimulera sparandet bör det göras intressant
och långsiktigt attraktivt. Centerpartiet vill därför införa personliga sparoch
investeringskonton. Medlen från ett sådant konto skall utan skattekonsekvens
kunna användas till investeringar i t.ex. företag och bostad.

Vi har i annat sammanhang utvecklat förslaget om personliga spar- och
investeringskonton.

Det statliga ägandet

Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att ange riktlinjer och ramar
för näringslivets verksamhet. Statligt ägande får inte bli ett självändamål.
I vissa fall och vid särskilda tillfällen kan dock statligt ägande vara motiverat
för att klara viss teknikutveckling, omstrukturera olika branscher och
medverka till en positiv regional utveckling.

Genom försäljning av statliga företag, som centerpartiet i olika sammanhang
föreslagit, åstadkommes ett spritt ägande och för människor möjlighet
till ett ökat aktiesparande. Vid tidigare försäljning av statliga företag har intresset
varit stort att förvärva aktier. Detta visades inte minst i samband med
Procordia-emissionen och försäljningen av UV-Shipping.

Vad som ovan anförts om inriktningen av näringspolitiken bör ges regeringen
till känna.

Småföretagsutveckling

I en offensiv och framtidsinriktad näringspolitik har de mindre företagen en
strategisk betydelse för möjligheterna att skapa arbete, utveckla affärsidéer
och bygga upp nya industrier och serviceföretag. Den stora drivkraften
bakom tillkomsten av många småföretag är människornas ambition att skapa
något eget och att utveckla speciella intressen. För många människor är
också omsorgen om den egna bygden ett motiv för företagandet. På mindre
orter är småföretagen av avgörande betydelse för utkomstmöjligheterna.

Ca 1,3 miljoner anställda finns i företag med mindre än 200 anställda.

Småföretagen svarar för 60 % av sysselsättningen inom det privata näringslivet.
Av dessa är drygt hälften sysselsatta i företag med mindre än 20 anställda.
Dessa företag har tillsammans en avgörande roll för möjligheterna
att skapa tillgång till arbete i landets olika delar.

Småföretagen måste främjas

Det är särskilt viktigt att genom gynnsamma villkor för de mindre företagen
och nyföretagandet balansera beroendet av de stora företagen och internationaliseringen
inom industrin.

Genom ett stort antal småföretag kan sårbarheten i näringslivet minska.
Det förutsätter emellertid att småföretagens arbetsvillkor väsentligt förbättras.
De mindre företagen måste främjas i förhållande till de stora. Detta bör
ges regeringen till känna.

Avreglering

Samhällets regelsystem måste i ökad utsträckning anpassas till småföretagens
förutsättningar. Idag är samhällets olika regelsystem främst anpassade
till de stora företagens förhållanden. Småföretagen belastas därför hårdare
än de större företagen.

I en partimotion 1989/90:N236 från centerpartiet avlämnad under allmänna
motionstiden berörs småföretagsfrågorna inom EG.

EG-kommissionen har beslutat att alla lagförslag som kommissionen lämnar
skall åtföljas av en värdering av konsekvenserna för småföretagen. På
motsvarande sätt bör alla lagförslag och förordningar i vårt land prövas utifrån
den påverkan de kan ha på småföretagen. Reformer, lagar och förordningar
måste ges en inriktning som bättre stämmer överens med målsättningen
att främja de enskilda och mindre företagen. Det kan handla om skatteregler,
avgifter, arbetsrättslagstiftning m.m. Detta bör ges regeringen till
känna.

De mindre företagen svarar ofta för innovationer, teknisk utveckling och
nya affärsidéer. Detta leder också ofta till ”avknoppning” av nya företag.
Särskilt påtagligt är detta inom företag i de kunskapsintensiva och tekniskt
avancerade delarna inom näringslivet. Detta bidrar till att skapa ny sysselsättning.

I småföretagen råder det i regel goda relationer mellan de anställda och
dem som leder företaget. De nära kontakterna ger ofta de anställda bra möjlighet
till information, samråd och medbestämmande. Detta bidrar i hög
grad till trivsel och samarbetsanda inom företaget, vilket har stor betydelse
för de anställdas välbefinnande. Detta torde också vara en av anledningarna
till att sjukfrånvaron är lägre i småföretagen än i de stora företagen.

Småföretagens betydelse för samhällsekonomin och sysselsättningen är
väldokumenterad. Det är i och för sig positivt att regeringen i ord understryker
detta i propositionen. Däremot är det beklagligt att detta inte åtföljs av
konkreta och positiva åtgärder. I stället bidrar regeringens förslag till ökad
byråkrati, centralstyrning och en hierarkisk organisation med Småföretagsfonden
och storregionala riskkapitalbolag.

Utvecklingsfonderna

Den centerledda regeringen lade 1977 fram det första samlade utvecklingsprogrammet
för den mindre företagsamheten. De regionala utvecklingsfonderna
inrättades. Åtgärder mot krångel, byråkrati och onödiga uppgiftskrav

Mot. 1989/90
N57

vidtogs. Kapitalbeskattningen lindrades genom lägre skatt på arbetande ka- Mot. 1989/90
pital. N57

1982 antog riksdagen på Fälldin-regeringens förslag ett nytt s.k. småföretagspaket.
Dubbelbeskattningen lindrades och de regionala utvecklingsfonderna
fick möjligheter att skjuta till utvecklingskapital. En särskild börslista
för småföretag inrättades. Åtgärder vidtogs i syfte att initiera lokala investmentbolag.

Sammantaget innebar den nya inriktningen av näringspolitiken att klimatet
för att driva företag förbättrades. Allt fler satsade på att starta egna företag.

Utvecklingsfonderna har under de ca 12 år de verkat enligt nuvarande
konstruktion aktivt bidragit till att lyfta fram småföretagen och har betydelse
för samhällsekonomin. Landets många småföretag, myndigheter och politiska
beslutsfattare på olika nivåer har i olika sammanhang betonat utvecklingsfondernas
stora betydelse för en positiv småföretagsutveckling. Det är
kombinationen av fondernas generella åtgärder för småföretagen, de direkta
insatserna som fonderna gjort i enskilda företag och åtgärderna för ett ökat
nyföretagande som bidragit till att de nu är ett viktigt instrument i näringslivsutvecklingen.

I fråga om innehåll i fondernas verksamhet och uppläggning har det skett
en betydande utveckling och anpassning till småföretagens behov under
1980-talet. Fonderna bistår i dag de mindre företagen med utvecklingsinsatser
i form av kvalificerad rådgivning och riskvillig finansiering. Denna finansiering
kan ske enbart med fondens egna riskkrediter eller, vilket är det vanliga,
en kombination av medel från fonden och banker. Det senare förhållandet
gäller i mer än 80 % av engagemangen.

I propositionen föreslår regeringen att utvecklingsfondernas målgrupp
skall utvidgas och i fortsättningen omfatta små och medelstora företag inom
samtliga näringsgrenar. Detta ligger väl i linje med vad centerpartiet tidigare
föreslagit. Det skapar bl.a. möjlighet för att i ökad utsträckning stödja
kvinnligt företagande. Många kvinnor har idag eget företag inom t.ex. servicenäringarna
och tjänstesektorn. Genom att fondernas målgrupp utökas får
dessa nu möjlighet att i ökad utsträckning få del av utvecklingsfondernas
tjänster. Vi vill emellertid i likhet med vad som anförs i propositionen betona
vikten av att utvecklingsfonderna fortsättningsvis lägger ökad vikt vid att
främja teknikbaserade företag och underleverantörer inom industrin.

Utvecklingsfondernas organisation - med delat huvudmannaskap mellan
stat och landsting - har gett fonderna en regional förankring som varit till
stor nytta. Staten har inte ansett sig behöva utöva sitt inflytande genom att
driva frågor direkt i styrelsearbetet. I stället har det betonats vikten av regional
förankring.

I propositionen föreslås, med hänvisning till finansieringsutredningen, att
nuvarande ordning för val av styrelser i utvecklingsfonderna bör ändras så
att staten i princip skall utse hälften av ledamöterna i fondernas styrelser.

Detta är återigen ett uttryck för den strävan till centralstyrning och reglering
av den regionala nivåns verksamhet som på olika sätt kommer till uttryck
i propositionen. Regeringens förslag har mött mycket kraftiga reaktioner.

Utvecklingsfonderna vill själva behålla nuvarande ordning som innebär att 11

landstinget skall utse styrelsen. Vi delar detta synsätt. Centerpartiet avvisar Mot. 1989/90

därför regeringens förslag om ändrade principer vid val av styrelse. N57

Enligt centerpartiets uppfattning bör landstingen och i förekommande fall
Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner även fortsättningsvis utse den
regionala utvecklingsfondens styrelse i dess helhet. Det är viktigt att slå fast
att utvecklingsfondens styrelse varken är ett partssammansatt organ eller något
som är att betrakta som en politisk nämnd. Om styrelsetillsättningen
uppdelas så att även regeringen skall utse ledamöter blir detta ett allvarligt
hinder för att få en ändamålsenlig sammansättning. Landstingen har med sin
förankring i länet den bästa förutsättningen att ge utvecklingsfondens styrelse
den sammansättning som bäst kan bidra till att målen för fondens verksamhet
uppfylls.

Riksdagen bör därför besluta att nuvarande principer och regler för val av
utvecklingsfondernas styrelser skall gälla även i fortsättningen.

I propositionen anför föredragande statsråd att han "är medveten om att
fondernas begränsade resurser gör det svårt att hjälpa samtliga företag som
kan komma att efterfråga fondernas tjänster". Samma statsråd framhåller i
proposition 1989/90:76 "Regionalpolitik för 90-talet", som avlämnades samtidigt
med den näringspolitiska, att utvecklingsfondernas uppgift att förse
företag med riskfinansiering blir än mer betydelsefull när lokaliseringslånen
slopas. Trots denna insikt om utvecklingsfondernas resurser föreslås en
minskning av fondernas kapital med nästan två tredjedelar. Totalt föreslås
att 1,6 miljarder kronor lyfts bort från länsnivån till staten och en ny "storregional"
nivå. Av detta belopp skall 1 miljard kronor dras in till staten och
0,6 miljarder kronor överföras från fonderna till nya riskkapitalbolag. Detta
innebär en centralisering av kapital som hittills använts för regional näringslivsutveckling.

Regeringens förslag om indragning av utvecklingsfondernas kapital är
både anmärkningsvärt och förvånande. Det är också ologiskt med hänsyn till
andra förslag som regeringen framlägger. I propositionen "Regionalpolitik
inför 90-talet” föreslås en utökning av det s.k. länsanslaget med 100 milj.
kr., vilket i praktiken är en neddragning. Detta uppväger således inte den
indragning av fondernas medel som föreslås i den näringspolitiska propositionen.
Vi avvisar därför bestämt förslagen om indragning av utvecklingsfondernas
kapital.

I propositionen begärs också ett bemyndigande för regeringen att uppta
överläggningar med Norrlandsfonden om placering av 200 milj. kr. av Norrlandsfondens
nuvarande tillgångar i ett av de nya riskkapitalbolag som föreslås.
Det skulle innebära att Norrlandsfonden berövas nästan hälften av sitt
kapital som nu används för högriskfinansiering av angelägna forsknings- och
utvecklingsprojekt inom det norrländska näringslivet. Centerpartiet avvisar
därför även detta förslag.

Utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden bör fortsättningsvis få behålla
nuvarande ekonomiska medel. Detta är nödvändigt för att de skall kunna
uppfylla sin offensiva näringspolitiska roll. Mot bakgrund av att utvecklingsfonderna
föreslås få en utökad målgrupp är det än mer angeläget att de får
behålla sitt kapital.

I den regionalpolitiska propositionen (prop. 1989/90:76) föreslår rege- 12

ringen att det ansvar för beredning och uppföljning av ärenden som regional- Mot. 1989/90

politiskt stöd, som vissa regionala utvecklingsfonder har, skall upphöra och N57

att detta ansvar i fortsättningen skall ligga hos länsstyrelserna. Kostnaderna
för den verksamheten beräknas till 7 milj. kr. per år. Ett lika stort belopp
föreslås nu successivt överföras från anslaget Småföretagsutveckling till berörda
länsstyrelser. Vi avvisar dessa förslag.

Utvecklingsfondernas roll i regionalpolitiken är betydelsefull och skulle,
om riksdagen följer regeringens förslag, allvarligt försvåras. Genom den insikt
och kunskap om småföretagen som finns hos de regionala utvecklingsfonderna
har de utmärkta möjligheter att bistå med utbildningsinsatser, information,
rådgivning, etc. Detta innebär att utvecklingsfondernas möjligheter
till såväl beredning som uppföljning av regionalpolitiska stödärenden
är väsentligt bättre än hos länsstyrelserna.

Även om utvecklingsfonderna skall kunna erbjuda god konsulthjälp för
småföretagen är det inte alltid nödvändigt att de själva står för denna. Möjlighet
att stödja externa konsulter bör uppmuntras.

Riskkapitalbolag

Ett tydligt bevis på den centralisering som regeringen eftersträvar framgår
av förslaget att inrätta ett antal nya storregionala riskkapitalbolag. Pengar
till dessa bolag skall dels komma via indragning av 0,6 miljarder kronor från
de regionala utvecklingsfonderna och 0,2 miljarder kronor från Norrlandsfonden,
dels via Småföretagsfonden som tillkom som en del av löntagarfondssystemet.
Småföretagsfonden som idag har en mycket undanskymd roll
skall uppenbarligen ges en vidgad roll. I propositionen frammanas bilden av
Småföretagsfonden som något av ett moderbolag för de olika riskkapitalbolagen.

Flera invändningar kan göras mot den av regeringen föreslagna konstruktionen.

För det första finns det inte några bärande argument för att flytta kapital
från länen till ett fåtal storregionala riskkapitalbolag och därmed begränsa
de regionala utvecklingsfondernas arbetsmöjligheter.

För det andra är det orimligt att genom stora riskkapitalbolag med pengar
från bl.a. Småföretagsfonden som är en del av löntagarfondssystemet låta
dessa bolag bli ägare i småföretag. Detta nya steg i fondsocialismen måste
avvisas.

För det tredje torde de små och normalt växande småföretagen inte bli intressanta
för de föreslagna riskkapitalbolagen. Med avkastningskrav av rimlig
omfattning kommer bolagen att konkurrera med venture-capitalbolagen,

Industrifonden etc.

För det fjärde innebär regeringens förslag att småföretagarens eget inflytande
över sitt företag minskar, vilket står i stark strid med strävan att åstadkomma
ett decentraliserat och enskilt ägande.

Regeringen eftersträvar att även privata och andra intressenter skall delta
med kapital i dessa bolag. Samtidigt betonar föredragande statsråd, att det
finns en risk med alltför stor andel privat kapital.

Enligt centerpartiets uppfattning bygger regeringsförslaget om storregio

nala riskkapitalbolag på ett närmast fondsocialistiskt synsätt med en övertro Mot. 1989/90

på extern styrning av småföretag. Det tyder också på bristande kunskap om N57

vad de egentliga drivkrafterna för en småföretagare handlar om. Vi avvisar
därför riskkapitalbolagen i den form som föreslås i propositionen.

Småföretagsfonden

Stiftelsen Småföretagsfonden inrättades 1984 som en del av löntagarfondssystemet.
Denna fond tillfördes då 100 milj. kr. År 1987 tillfördes fonden
ytterligare 100 milj. kr. från AP-fondsmedel.

När Småföretagsfonden inrättades var det, enligt centerpartiets uppfattning,
endast ett försök av regeringen att skaffa sig ett alibi hos småföretagarna
för införande av löntagarfonderna. Fonden skall ses mot bakgrund av
att löntagarfonderna systematiskt överför stora ekonomiska resurser från
småföretagen till storföretagen och från utsatta regioner till koncentrationsregioner.

Regeringen föreslår nu att Småföretagsfonden tillförs ytterligare resurser,
men att detta inte bör ske över statsbudgeten. Sammanlagt föreslås Småföretagsfonden
tillföras 1 miljard kronor från AP-fondssystemet under en femårsperiod
med början år 1990. Det innebär ett årligt tillskott till fonden med
200 milj. kr. Huvuddelen av fondens medel skall sedan placeras i de nya riskkapitalbolagen
som regeringen föreslår inrättas.

De utökade resurserna till Småföretagsfonden skall sedan överföras i
några stora riskkapitalbolag och därefter som ägarkapital placeras i rörelsedrivande
företag. Det innebär att ägandet i småföretagen institutionaliseras
i ökad utsträckning. Detta bevisar samtidigt regeringens ambition att genom
olika fondsystem centraldirigera svenskt näringsliv.

Centerpartiet avvisar regeringens förslag. Med hänvisning till att vi nedan
föreslår en annan konstruktion med riskkapitalbolag som får koppling till de
regionala utvecklingsfonderna anser vi att Stiftelsen Småföretagsfonden
skall avskaffas. Detta kapital bör i stället användas för att stimulera arbetskraftsutbud
och småföretagsutveckling. Det ankommer på vederbörande utskott
att utarbeta erforderlig lagtext.

Småföretagens kapitalförsörjning - centerns förslag

För start och utveckling av företag behövs givetvis kapital. En betydande del
av kapitalet måste vara eget kapital, dvs. riskkapital, aktiekapital. I småföretagen
är det ägaren som tillskjuter kapitalet, men företagarens privatekonomi
ger sällan utrymme för några större kapitaltillskott.

De stora företagen har flera olika möjligheter att få riskvilligt kapital.

Aktiemarknaden för dessa företag är en väsentlig källa för försörjning med
riskkapital. Dessutom är obligationsmarknaden i praktiken endast öppen för
de större företagen.

Centerpartiet har i motion 1989/90:N236 från den allmänna motionstiden
redovisat olika förslag för att tillgodose behovet av riskkapital, bredda ägandet
och stimulera sparandet.

För flertalet småföretag är inte börsintroduktion ett realistiskt alternativ
för att skaffa riskkapital. Likartade effekter som en börsintroduktion medför 14

skulle kunna uppnås om privatpersoner, i likhet med vad som sker i flera Mot. 1989/90

västeuropeiska länder, stimuleras att satsa pengar i småföretag, t.ex. genom N57

köp av nyemitterade aktier. Syftet är att åstadkomma en väl fungerande riskkapitalmarknad
för småföretag. Det kan ske genom att fysiska personer ges
rätt att i sin inkomstdeklaration göra avdrag för sådana investeringar. I första
hand bör fullständig avdragsrätt gälla upp till ett visst årligt belopp.

En annan möjlighet som vi föreslagit är att medge avdragsrätt för placering
i särskilda riskkapitalfonder. En kompletterande lösning, för att ytterligare
underlätta handeln med icke noterade aktier i småföretag, är att utveckla
systemet med allemansfonder i enlighet med vad vi föreslagit i den
ovan angivna motionen.

Länsvisa riskkapitalbolag

Vi har ovan avvisat regeringens förslag om indragning och överföring av medel
från utvecklingsfonderna till staten och ett fåtal storregionala riskkapitalbolag.
Utvecklingsfonderna bör behålla de medel man har idag, men fonderna
bör förskjuta en del av sina engagemang från kreditmarknaden till annan
finansiering som t.ex. riskkapital i form av minoritetsposter.

Det bör öppnas möjligheter för utvecklingsfonderna att tillsammans med
privata intressenter bilda länsvisa riskkapitalbolag med regional styrelse och
ledning. Vi har ovan avvisat regeringens förslag om indragning av totalt 1,6
miljarder kronor från utvecklingsfonderna. I stället föreslår vi att av fondernas
kapital bör en del avsättas för länsvisa riskkapitalbolag. Enligt vår bedömning
bör 400 milj. kr. av fondernas totala kapital kunna avsättas till
dessa bolag. På detta sätt skulle möjligheten att arbeta med ägarkapital bli
ett komplement till övriga finansiella insatser som enligt samstämmiga bedömningar
från småföretagsorganisationer, lokala och regionala banker
också behövs fortsättningsvis.

Ett småföretagsvänligt skattesystem

Utformningen av företagsbeskattningen är en av de viktigaste frågorna för
att åstadkomma en positiv näringslivsutveckling. Särskilt viktigt är det att
förbättra de små företagens och egenföretagarnas skattesituation. Den reformering
av företagsbeskattningen som skall genomföras måste bidra till att
stimulera kapitalbildningen och kapitaltillväxten i mindre och nyetablerade
företag.

För den egna kapitaluppbyggnaden spelar skattemässiga redovisningsregler,
reserveringsregler, förmögenhets- och reavinstbeskattningen, möjligheterna
till förlustutjämning samt de sociala avgifterna en central roll. På alla
dessa områden har de mindre företagen under hela 1980-talet behandlats
styvmoderligt.

Centerpartiet anser att egenföretagare och mindre företag under stark tillväxt
skattemässigt måste få samma möjligheter som aktiebolagen att utvecklas.
Utgångspunkten för detta bör vara att skapa en skattemässig åtskillnad
mellan företagsdelen och företagarens privatekonomi. För de mindre företagen
behövs det därför en särskild redovisningsmetod.

Reglering för reservering och konsolidering måste också utformas så att 15

det gynnar småföretagen, och beskattningen av reavinst på näringsfastighe- Mot. 1989/90

ter bör behandlas på likartat sätt som övriga fastigheter. N57

Förmögenhetsbeskattningen har inte kommit att inrymmas i skatteutredningarnas
arbete. Centerpartiet anser detta beklagligt. Med hänsyn till konkurrensneutralitet
mellan olika företagsformer som utgör en av målsättningarna
med det nya skattesystemet anser vi att skälen för slopande av beskattningen
av arbetande kapital i småföretag nu är starkare än någonsin.

Centerpartiet kommer senare i samband med regeringens proposition om
reformerad inkomst- och företagsbeskattning att utveckla förslagen om ett
småföretagsvänligt skattesystem.

Teknikpolitik

Teknisk forskning och utveckling har stor betydelse för industriell utveckling
och förnyelse. Teknikpolitiken måste ha en inriktning som syftar till en ökad
utveckling av branscher som kan ge både en ökad kompetens och en bättre
internationell konkurrenskraft, t.ex. rymdprogrammet. Vi ser därför med
tillfredsställelse på att regeringen i bl.a. den forskningspolitiska propositionen
anslutit sig till kraven på förstärkta ekonomiska resurser både för det
nationella rymdprogrammet och för svenskt deltagande i det europeiska
rymdsamarbetet, såsom centerpartiet har föreslagit under en lång följd av
år.

STU har under den gångna treårsperioden svarat för genomförandet av
målinriktad forskning bl.a. inom det nationella informationsteknologiprogrammet.
Detta program upphör i och med utgången av innevarande budgetår.

Enligt vår mening har det s.k. IT 4-programmet, som är ett delprogram
för industriell utveckling i samverkan mellan staten och industriföretag, haft
en alltför ensidig inriktning på storföretag. Mer än 90 % av IT 4-programmets
resurser har satsats i projekt där Sverige största företag är huvudintressenter.

Med hänsyn till den inriktning som IT 4-programmet fått är det nu motiverat
att rikta ett särskilt anslag till de regionala utvecklingsfonderna. Vi har
därför med anledning av den forskningspolitiska propositionen, 1989/90:90,
föreslagit att 20 milj. kr. skall avsättas för speciella satsningar inom informationsteknologin
att specialdestineras för de mindre företagen. Detta belopp
bör anvisas över tolfte huvudtiteln, F 18. Industriell utveckling m.m. inom
informationsteknologiområdet. Vi vill betona att utvecklingsfonderna aktivt
bör engageras för att främja sådana satsningar.

Vi har vidare betonat att stödet till enskilda uppfinnare inte får eftersättas.

Mot denna bakgrund har vi i annat sammanhang föreslagit ökade satsningar
inom program 3 Nya produkter om 10 milj. kr. och att dessa medel avdelas
för stöd till enskilda uppfinnare.

I den forskningspolitiska propositionen föreslås att ett teknikvetenskapligt
forskningsråd skall inrättas. Medel till detta forskningsråd anvisas genom
omfördelningar från flera sektorsorgan om totalt 67 milj. kr. Någon förstärkning
av de ekonomiska resurserna är det inte fråga om.

Från centerpartiets sida har vi vid upprepade tillfällen hävdat att forskning

och teknisk utveckling är en grundläggande förutsättning för en offensiv och Mot. 1989/90

framtidsinriktad näringspolitik. Samhällets satsningar på teknisk utbildning, N57

forskning och utveckling måste främst inriktas mot att tillgodose de små och
medelstora företagens behov.

I fråga om det föreslagna teknikvetenskapliga forskningsrådet föreslår
centerpartiet i annan motion en vidgning av uppdraget. Enligt centerns mening
bör det inrättas som ett miljö- och teknikvetenskapligt forskningsråd
och tillföras 33 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit för budgetåret
1990/91.

Rymdtekniken

I den forskningspolitiska propositionen föreslår regeringen olika åtgärder
för att utveckla rymdtekniken i Sverige. Vi ser med tillfredsställelse på att
regeringen äntligen anslutit sig till kraven på förstärka ekonomiska resurser
både för det nationella rymdprogrammet och för svenskt deltagande i det
europeiska rymdsamarbetet. Detta har centerpartiet föreslagit under en lång
följd av år.

Vi har i olika sammanhang understrukit, att genom en ökad satsning på
rymdtekniken kan angelägen och framtidsinriktad utveckling inom högteknologisk
verksamhet åstadkommas. För t.ex. Kirunaregionen är en sådan
utveckling viktig och ett offensivt medel för omstrukturering av näringslivet.

Regeringen betonar i den forskningspolitiska propositionen att det är
angeläget att öka antalet företag som är aktiva inom rymdområdet. Ett motiv
för detta är ett minskat intresse från den etablerade rymdindustrin att
vara leverantörer av apparater och experimentutrustningar för DFR:s (statens
delegation för rymdverksamhet) nationella rymdforsknings- och fjärranalysprogram.
Regeringen avser att verka för fler företag, men anger inte på
vilket sätt detta skall ske.

I dag är tre svenska storföretag dominerande inom rymdområdet - Saab
Space AB, Ericsson Radar Systems AB och Volvo Flygmotor AB. Centerpartiet
delar uppfattningen att det behövs fler företag med inriktning på
rymdtekniken. Det handlar om ett intressant teknikområde med betydande
utvecklingsmöjligheter som också bör engagera högteknologiska småföretag.

Centerpartiet föreslår därför att 20 milj. kr. anvisas för ett särskilt
branschprogram för att främja rymdteknisk utveckling hos småföretag. Anslaget
bör anvisas över titeln B7. Småföretagsutveckling.

Statligt företagande

De stora förändringarna inom den statliga företagssektorn som regeringen
föreslår består i ombildning av affärsverket FFV till aktiebolag och bildande
av ett nytt förvaltningsbolag.

Regeringens förslag beträffande FFV ligger väl i linje med vad centerpartiet
under ett flertal år föreslagit. Därför bör regeringen bemyndigas att ombilda
FFV till aktiebolag. Övriga förslag beträffande FFV kan vi också biträda.

17

Nytt förvaltningsbolag

Regeringens förslag att tillskapa ett nytt och centralt förvaltningsbolag för
den statliga företagssektorn med en samlat marknadsvärde på ca 27 miljarder
kronor anser vi vara ett steg i fel riktning. Möjligheten att ge ut konvertibla
skuldebrev motsvarande högst 15 % av sitt egna kapital uppfyller inte
centerns krav på ägarspridning.

Ett gemensamt bolag för stora statliga företag som Celsius Industrier AB,
FFV AB, LKAB, Ncb AB, Procordia AB, ASSI, SSAB, SGAB, Cementa
AB samt SIB-Invest skulle bli en gigant bland svenska företag. Regeringens
förslag är ett led i strävan att aktivera och utveckla den statliga företagssektorn.

Genom att även de aktieplacerande försäkringsinstitutionerna och löntagarfonderna
skall ges möjlighet att engagera sig i förvaltningsbolaget med i
storleksordningen 3 till 5 miljarder kronor innebär det ett ökat institutionellt
ägande i motsats till vad centerpartiet förordar. Även om regeringen motiverar
förslaget med att det behövs ekonomiska resurser för att långsiktigt utveckla
den statliga sektorn torde avsikten vara att ge löntagarfonderna en
förstärkt ställning.Den sammanblandning av statligt kapital, AP-fonder och
löntagarfonder som föreslås blir en hybrid i svenskt näringsliv. Av den anledningen
avvisar centerpartiet förslaget.

Av propositionen framgår att regeringens önskan är att åstadkomma en
mer avvägd riskprofil på förvaltningsbolagets placerade kapital. I dag har
staten ett stort engagemang i branscher, vilka kännetecknas av hög kapitalintensitet,
stark konjunkturkänslighet och som är utsatta för kraftig konkurrens
från internationella varumarknader, inte minst inom råvarusektorn.

Även om det inte direkt uttalas i propositionen tycks regeringens önskan
vara att det kapital som förvaltningsbolaget har i ökad utsträckning skall användas
för placeringar i mindre konjunkturkänsliga branscher. Detta kan således
leda till att förvaltningsbolagets styrelse och ledning finner det mer
angeläget och lönande att placera bolagets kapital i växande tjänsteföretag i
stället för att investera i konjunkturkänslig skogsindustri, gruvnäringen eller
annan råvarubaserad industri. Det kan betyda att en angelägen investering i
t.ex. LKAB får stå tillbaka för en investering i ett annat företag eller annan
del av landet som förväntas både kort- och långsiktigt ge bättre avkastning.

Vårt ställningstagande innebär även att vi avvisar förslaget om överföring
av statens aktieinnehav i SIB-Invest AB till det nya statliga förvaltningsbolaget.
I samband med riksdagens behandling av regeringens proposition om
överlåtelse av statens aktier i Sveriges Investeringsbank AB till PKbanken
(prop. 1988/89:143) anförde vi att det inte behövdes någon överföring av
egendom från Investeringsbanken till dess dotterbolag SIB-Invest. Regeringen
bör därför återkomma till riksdagen med förslag om försäljning av
SIB-Invest AB.

I stället för att förstärka det statliga företagandet och möta den privata
maktkoncentrationen med en annan makt- och ägarkoncentration bör regeringen
sälja statliga företag och statliga minoritetsposter. I en gemensam motion,
1989/90:Fi712, från centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet
har vi föreslagit hur en försäljning av statliga företag bör och kan genomföras.

Anslagsfrågor

Mot. 1989/90
N57

B 7. Småföretagsutveckling

Regeringen föreslår att anslaget Småföretagsutveckling som inrymmer anslag
till de regionala utvecklingsfondernas företagsservice och administration
m.m. skall utgå med 215,3 milj. kr. Detta belopp inkluderar även anslag
för branschfrämjande åtgärder, som av Industriverket beräknats till 18 milj.
kr. budgetåret 1990/91.

Utöver regeringens förslag föreslår vi att utvecklingsfonderna får ekonomiska
förutsättningar att stödja satsningar på energi- och miljöinvesteringar
samt teknikutveckling inom denna sektor. Utvecklingsfonderna bör enligt
vår mening fä möjlighet att medge amorterings- och räntefrihet för sådana
lån upp till tre år. Det är enligt vår mening, med hänsyn till projektens angelägenhetsgrad,
viktigt att lånevillkoren är förmånliga.

Berörda utvecklingsfonder bör även i fortsättningen ha ansvar för beredning
och uppföljning av regionalpolitiska ärenden i enlighet med vad vi anfört
under avsnittet Utvecklingsfonderna.

Den socialdemokratiska regeringen har inte vidtagit tillräckliga åtgärder
för att stimulera teknikutvecklingen inom energi- och miljöområdet. Genom
särskilda resurser till utvecklingsfonderna kan småföretagens innovationsförmåga
stimuleras inom denna sektor. Vi föreslår därför att utvecklingsfonderna
får besluta om sådant projektstöd inom en ram upp till 20 milj. kr.. Vi
bedömer att anslagsbehovet ökar med 10 milj. kr., vilket bör anvisas över
anslaget Småföretagsutveckling. Därutöver bör, som vi föreslagit ovan, 20
milj. kr. anvisas för rymdteknisk utveckling hos småföretag.

Således föreslår vi att 60 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit anvisas
till B 7. Småföretagsutveckling eller totalt 265,3 milj. kr. för budgetåret
1990/91.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål och inriktning av näringspolitiken för att främja
ett decentraliserat näringsliv, teknikutveckling, decentraliserat
ägande, anställningstrygghet, regional balans och god miljö,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de mindre företagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avreglering inom näringslivet,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade riktlinjer för
val av styrelse i de regionala utvecklingsfonderna,

5. att riksdagen beslutar att val av styrelse i de regionala utvecklingsfonderna
skall ske enligt nu gällande regler och principer, dvs. att
landstinget och de berörda kommunerna skall utse styrelse för utvecklingsfonderna,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag om indragning av medel

från de regionala utvecklingsfonderna, 19

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90

tionen anförts om de regionala utvecklingsfondernas ansvar för be- N57

redning och uppföljning av regionalpolitiska stödärenden,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag om indragning av medel
från Norrlandsfonden,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen
(1983:1092) om reglemente för allmänna pensionsfonden,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade riktlinjer
för de regionala utvecklingsfonderna och Stiftelsen Norrlandsfondens
finansieringsverksamhet,

11. att riksdagen avslår regeringens förslag om och riktlinjer för
nya statliga riskkapitalbolag,

12. att riksdagen avslår regeringens förslag om ökat kapital till Stiftelsen
Småföretagsfonden samt beslutar om avskaffande av fonden i
enlighet med vad i motionen anförts,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att främja riskkapitalförsörjning för
småföretag,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bildande av länsvisa riskkapitalbolag,

15. att riksdagen beslutar anvisa 20 milj. kr. för satsningar på informationsteknologi
hos småföretag över anslaget F 18. Industriell utveckling
m.m. inom informationsteknologiområdet,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett branschprogram för främjande av rymdteknisk
utveckling hos småföretag,

17. att riksdagen anvisar 20 milj. kr. för främjande av rymdteknisk
utveckling hos småföretag över anslaget B 7. Småföretagsutveckling

18. att riksdagen medger att utvecklingsfonderna får fatta beslut
om stöd till miljö- och energiinvesteringar inom en ram på 20 000 000
kr. för budgetåret 1990/91 i enlighet med vad som anförts i motionen,

19. att riksdagen beslutar att till B 7. Småföretagsutveckling för
budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 265 300 000 kr.,

20. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:88 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
SIB-Invest AB,

21. att riksdagen avslår regeringens förslag om bildande av ett av
staten ägt förvaltningsbolag för de statliga företagen.

20

Stockholm den 26 mars 1990
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-O la Eriksson (c)

Mot. 1989/90
N57

Görel Thurdin (c)

Karin Söder (c)

Gunilla André (c)

Börje Hörnlund (c)

Agne Hansson (c)

Larz Johansson (c)

21

gotab 96373, Stockholm 1990