Motion till riksdagen
1989/90:N480

av Åsa Domeij och Roy Ottosson (både mp)
Biogas

Vad är biogas?

Biogas bildas då organiskt material bryts ner av mikroorganismer i anaerob
(=syrefri) miljö. Gasen innehåller vanligen 55—65 volymprocent metan,
30-40 volymprocent koldioxid och i övrigt vatten samt små mängder svavelväte
och ammoniak.

Gasen är energirik eftersom metan har ett bränslevärde av 50 MJ/kg.
Översatt i andra termer kan grovt sägas att 1 m3 biogas med ovan nämnda
sammansättning motsvarar en halv liter olja.

Från 1 kg torrt organiskt material erhålls vanligen 0,5-1,0 m3 biogas, beroende
på det organiska materialets sammansättning. Fettrik organisk substans
ger ett högt gasutbyte medan kolhydrater och proteiner ger mindre
mängder.

Biogasprocessen har flera stora fördelar. För det första kan ett stort antal
olika komplexa organiska material användas som råvara. Exempel är slam
från kommunal avloppsvattenrening, latrin, gödsel, matavfall, grödor och
organiskt material i olika sorters avloppsvatten t.ex. sockerbruksavloppsvatten
och skogsindustriella avloppsvatten.

Genom att det är en biologisk process, försiggår den vid låga tryck och
måttliga temperaturer. Detta medför väsentligt lägre risker för bildning av
skadliga bi- och restprodukter (jfr t.ex. förbränning). Färbränning av biogas
som bildats ur avfall eller skördade grödor ger ingen nettotillförsel av kol
eller svavel till atmosfären. Detta kol och svavel ingår i korta kretslopp.

Vad är biogasteknik?

Principiellt är biogastekniken enkel. Efter eventuell förbehandling värms organiskt
material och vatten till 35-40 grader celsius varefter det tillförs en
sluten behållare. Processen kan även drivas vid en högre temperatur (50-60
grader celsius, termofil process).

Ingående blandning bör innehålla minst 65% vatten för att processen skall
fungera väl. Tekniken lämpar sig därför speciellt för våta avfall som är svårbehandlade
med andra metoder.

Tillförseln sker med fördel kontinuerligt och behållarens storlek och utförande
väljs så att materialet kan hållas vid konstant temperatur och under
omrörning i 15-30 dygn. Därefter är behandlingen avslutad.

Som ett resultat av processen erhålls följande produkter: Mot. 1989/90

- en gas med ett energivärde av 5—6 kWh/m3 N480

- ett väl hygieniserat slam som är ett utmärkt jordtorbättringsmedel
Hygieniseringen är mycket effektiv. I stort sett alla patogena mikroorganismer
slås ut vid behandlingen.

Genom att alla närsalter och spårämnen finns kvar har restprodukten ett
utmärkt gödselvärde. Detta förstärks av att humusämnen och annat biologiskt
material återfinns i restprodukten. En viktig förutsättning för att slammet
skall kunna användas som jordförbättringsmedel är att tungmetaller eller
andra gifter ej tillförs med ingående material.

Hur utnyttjas biogastekniken idag?

I dagsläget utnyttjas biogastekniken i stor omfattning för att stabilisera slam
vid kommunala reningsverk. Ca 150 sådana anläggningar finns i drift inom
landet idag. Tekniken har främst införts för att erhålla en volymminskning
hos slammet. Andra aspekter såsom energiutvinning, hygienisering och recirkulering
av näringsämnen har beaktats i mindre grad.

Ett annat område där biogastekniken vunnit insteg är inom industriell avloppsvattenrening.
Avloppsvattnet från 5 av Sveriges 7 sockerbruk renas i
biogasanläggningar liksom avloppsvatten från ytterligare livsmedelsindustrier
och två skogsindustrier. Vid Mo och Domsjö ABs sulfitfabrik i Örnsköldsvik
finns en biogasanläggning som producerar 20 000 - 25 000 m3 biogas
per dag ur skogsindustriellt avloppsvatten.

Vid några jordbruk i Sverige har små biogasanläggningar för gödsel
byggts. Trots att de i de flesta fall fungerat väl har biogastekniken haft svårt
att vinna insteg inom lantbruket. Detta kan förklaras med att ekonomin för
små anläggningar ej varit tillfredställande. Anläggningarna har varit för dyra
i förhållande till producerad energimängd.

Vilken biogaspotential finns i Sverige?

En utredning utförd vid Jordbrukstekniska Institutet i Uppsala pekar på en
svensk biogas-potential ur avfall och avloppsvatten enligt Tabell 1.

9

Tabell 1. Biogaspotential ur avfall och avloppsvatten i Sverige.

Avfall/avloppsvatten	Biogaspotential Metan MmVår	Energi TWh/år
Avloppsvatten från skogsoch livsmedelsindustri	140	1,4
Slam vid reningsverk	50	0,5
Gödsel	630	6,1
Halm	300	2,9
Blast (potatis, beta)	120	1,2
Hushållsavfall (plus soptippar)	250	2,4
Slam vid skogsindustrier	60	0,6
Mejeri-, slakteriavfall	30	0,3 .
Avfall från övriga livsmedelsindustrier och kadaver	30	0,3
Summa	1610	15,7

Mot. 1989/90
N480

Av den utpekade potentialen 16 TWh/år torde det vara realistiskt att anta
att åtminstone 8 TWh/år kan utnyttjas. Detta är ett betydande tillskott, särskilt
mot bakgrund av att det kan erhållas genom att åtgärda avfallsproblem
som ändå kräver sin lösning.

En stor biogaspotential finns i odling av speciella grödor som efter skörd
förjäses till biogas. Tänkbara grödor är tex. sockerbeta, luzern, jordärtskocka
och vall. Beroende på gröda, odlingsplats och insats av växtnäringsämnen
kan 5—15 ton torrsubstans erhållas per hektar och år. Detta motsvarar
vid bioförgasning en energipotential av 2—6 TWh/år per 100 000 ha utnyttjad
åkermark.

Hur kan biogastekniken utnyttjas i Sverige?

Idag utnyttjas endast en bråkdel av biogaspotentialen i Sverige.

En ökad effektivisering framför allt ur energisynpunkt och kapacitetssynpunkt
av befinliga biogasanläggningar vid kommunala reningsverk är önskvärd.

Inom industrin kan potentialen bättre utnyttjas om avloppssystemen sluts
i större utsträckning så att flödena minskar och koncentrationerna ökar.
Framför allt inom skogsindustrin finns här en stor potential. Utvecklingen
mot minskande flöden och ökade koncentrationer är logisk mot bakgrund
av ökande miljökrav.

På något längre sikt kan biogastekniken utvecklas till ett slagkraftigt alternativ
för en lokal avfallsbehandling och energiförsörjning på landsbygden.
För detta ändamål behöver ny tillförlitlig, billig, småskalig teknik utvecklas
och utprovas. Det största potentialen för biogastekniken finns tveklöst på
landsbygden om ett ekologiskt helhetstänkande utvecklas och värderas i
ekologiska termer.

Vad sker utomlands?

På många håll i världen arbetas intensivt med att utveckla och sprida biogastekniken.
Många känner till att Kina och Indien satsat mycket på att sprida

10

enkel billig småskalig teknik. I industriländerna har de största satsningarna Mot. 1989/90

gått till bioförgasning av industriavloppsvatten och avfall i relativt stora och N480

tekniskt mer sofistikerade anläggningar. För behandling av industriavloppsvatten
är biogastekniken numera väl etablerad och erfarenheter börjar
komma från bioförgasning av den organiska fraktionen i hushållsavfall.

Speciellt intressant för Sverige är utvecklingen i Danmark. Där har staten
gått in och stött uppförandet av ett antal stora ”fellesanlaeg”. Detta är centrala
biogasanläggningar dit bönder och industrier kan köra sitt organiska
avfall och få det behandlat. Med sig hem tar de motsvarande mängd utjäst
material (=jordförbättringsmedel). Den statliga satsningen har resulterat i
en stor aktivitet inom biogasområdet och i flera fall synes väsentliga framsteg
ha uppnåtts. Det gäller såväl grundläggande mikrobiella erfarenheter som
erfarenheter av mer praktisk art.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett nationellt
biogasprogram ska upprättas enligt de riktlinjer som angivits
i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att grundläggande
forskning kring biogas skall intensifieras,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utveckling
av metoder att uppnå en högre grad av recirkulering av toalettoch
hushållsavfall skall stimuleras,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett antal
större demonstrationsanläggningar för behandling av olika sorters organiska
avfall, enligt liknande modell som tillämpas i Danmark, skall
uppföras.1]

Stockholm den 25 januari 1990

Åsa Domeij (mp) Roy Ottosson (mp)

1 1989/90:Jo876

11