Motion till riksdagen
1989/90:N455

av Krister Skånberg och Lars Norberg (båda mp)
Rätten att transitera elenergi

Med anledning av en tidigare motion i ämnet har frågan diskuterats i näringsutskottet.
Resultatet blev att utskottet rekommenderade parterna att själva
finna lösningar. 1 senaste utgåvan av EKOVISAM 89, Svenska Elverksföreningens
ensidigt fastställda rekommendation om avräkningspriser och övriga
villkor för samköming med mindre elproduktionsanläggningar upp till
1 500 kW, finns också en rekommendation om hur transitering bör hanteras
av medlemsföretagen.

Dock innehåller EKOVISAM-89 vad gäller transitering den kraftigt begränsade
formuleringen att transitering endast bör tillåtas från verk till en
enda kund inom ett distributionsområde. Dessutom föreslås i EKOVISAM89
att distributionsföretaget skall ta ut en närmast oskälig administrationsavgift
för besväret att transitera elen utöver nätkostnaden som helt korrekt
skall beräknas till självkostnadspris.

Svenska Elverksföreningen vägrades i fjol inför utarbetandet av den nya
versionen av EKOVISAM liksom tidigare att förhandla för motparten, de
ca 400 småkraftverken upp till 1 500 kW och det ännu lilla antal vindkraftverk
som finns i landet, som är organiserade i SERO/SRF (där SRF = Småkraftverkens
Riksförening) resp. Svensk Vindkraftförening, SVIF, vilka
båda är anslutna till SERÖ. Tillsammans producerar medlemmarna i SERÖ
flera hundra GWh, men trots detta kan vi inte tvinga fram realförhandlingar
utan motpartens samtycke, eftersom t.ex. en leveransvägran skulle vara
verkningslös, vilket gör att Svenska Elverksföreningen kan fortsätta sin
storebrorattityd så länge politikerna samtycker och godtar deras agerande.

Det första fallet vi mött med ev. vägrad transitering gäller Hagby utanför
Kalmar.

Problem med vägrad transitering eller oskäligt pris väntas i stor omfattning
vid introduktionen av medelstor vindkraft. Rätt till transitering ger
också elproducenten möjlighet att förhandla med flera presumtiva köpare
jämfört med nuvarande monopolsituation med bara en tänkbar köpare, den
som har områdeskoncessionen.

Ännu ett tungt skäl för allmän rätt att transitera är producentens möjlighet
att välja mottagare av elströmmen. I nuläget, utan transiteringsrätt sitter den
som har områdeskoncessionen med trumf på hand vid förhandlingen av det
enkla skälet att alternativ köpare av elen saknas. Distributören kan alltså
lugnt erbjuda absolut minimipris och sämsta möjliga villkor i övrigt och möj

ligen riskera att bli förd till Prisregleringsnämnden enligt tillägget i ellagen Mot. 1989/90

från den 1 januari 1988, för fastställande av nytt minimalt avräkningspris en- N455

ligt alternativkostnadsprincipen.

Med allmän rätt till transitering skulle man således skapa en åtminstone
på papperet öppen marknad och bryta nuvarande monopolsituation där elproducenten
bara har en tänkbar köpare av elen. För vindparken vid Grönhögen
t ex skulle det konkret handla om att förhandla med t.ex. Stockholm
Energi om att sälja elen till dem och göra en s.k. fiktiv transitering i stället
för att enbart vara hänvisade till att sälja till områdesdistributören Sydkraft.

Med fiktiv transitering menas att all den el som kan genereras i vindparken
skulle förbrukas i närområdet och ersätta elimport från annat håll, dvs.
minska överföringsförlusterna i elnätet. ”Transiteringskostnaden” blir därmed
i stället positiv och uppväger mer än väl kostnaden för den enkla administration
som transiteringen betingar.

Allmän rätt att transitera el är därför oerhört viktig i en marknadsekonomi
för förnybar energi i stort lika väl som för den lilla andelsföreningen som
bildats för att gemensamt köpa ett större och mera lönsamt verk. Orimligheten
i Svenska Elverksföreningens rekommendation att ta ut en administrativ
avgift på 3 000-4 000 kr. per kund, i uppenbart syfte att i praktiken stoppa
all transitering, bör ses mot bakgrunden av att ett hushåll utan elvärme som
vill gå med i andelsföreningen skulle få betala ca 2 000 kr. för elströmmen +
administrativa avgiften enligt ovan.

Inför introduktionen av vindkraft i Sverige med olika ägarformer är det
mycket viktigt att frågan om rätten att transitera el löses genom tvingande
lagstiftning så att ingen part kan vägra att medverka till rationella lösningar
som kan påskynda den angelägna introduktionen av ren förnybar vindkraftproducerad
el.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta förslag till ändring
och utökning av ellagen 1902:71, så att bestämmelser för allmän
rätt att transitera el till självkostnadspris införs samt att tvister i ärendet
får hänskjutas till prisregleringsnämnden för elektrisk ström, vid
statens energiverk, för avgörande.

Stockholm den 25 januari 1990

Krister Skånberg (mp) Lars Norberg (mp)

15