Motion till riksdagen
1989/90:N452

av Kent Carlsson och Anneli Hulthén (båda s)
Kärnbränsleframställningens miljöeffekter

Kärnkraftens miljörisker vid reaktordrift och vad gäller det radioaktiva avfallet
är väl dokumenterat. Vad som däremot är mindre känt är de miljöeffekter
som orsakas av kärnbränsleframställningen.

Kärnbränsleframställningen, från brytning till anrikning, sker utomlands.
Den medför stora ingrepp i naturlandskapet eftersom brytningen sker i dagbrott.
Det krävs därtill mycket stora mängder malm/skiffer för att kunna anrika
tillräcklig mängd uran. Detta medför dels att dagbrotten blir omfattande,
dels att vatten/grundvatten tillförs giftigt lakvatten. Vid anrikningen
används ofta kol för att producera de stora mängder energi som behövs för
anrikningsprocessen. Detta ger upphov till utsläpp av bl.a. koldioxid.

I den svenska energidebatten hävdas ofta att kärnkraften är en ”ren” energikälla.
Man ser då bara till de direkta miljöeffekter som kärnkraftverken
ger upphov till vid normal drift. Debatten har också berört frågan om hur det
radioaktiva avfallet skall hanteras och dess risker för miljö och människors
säkerhet. Däremot diskuteras sällan de miljökonsekvenser som brytning,
anrikning och transporter av uran ger.

Eftersom kärnbränsleframställningen sker utomlands bör Sverige inom
ramen för sitt medlemskap i IAGA verka för att en fullgod undersökning
görs för att utröna samtliga tänkbara miljöeffekter samt den totala energimängd
som krävs för kärnbränsleframställningen och transporterna i samband
med framställning och leverans.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om undersökning för att utröna miljöeffekterna av kärnbränsleframställning.

Stockholm den 25 januari 1990

Kent Carlsson (s)

Anneli Hulthén (s)