Motion till riksdagen
1989/90:N442

av Erling Bager m.fl. (fp)

Lika eltaxor för alla kommuninvånare

Att distribuera el till kommunmedlemmar är otvetydigt en kommunal angelägenhet.
Vårt lands kommunallagstiftning uttrycker också att kommuninvånare
inom en och samma kommun skall betala lika taxor för lika service.
Detta sker ej när det gäller eltaxor inom en del kommuner.

I exempelvis Göteborgs och Mölndals kommuner finns två distributörer
av el. Dels är det kommunala energiverket, dels Yngeredsfors Kraft AB.
Det sistnämnda kraftföretaget har koncession för distribution inom Göteborg
till kommundelarna Askim, Hovås, Billdal och Göteborgs södra skärgård.
Inom Mölndals kommun är det stadsdelarna Kållered och Lindome
som är anslutna till Yngeredsfors Kraft AB. För invånarna i dessa kommundelar
innebär detta betydligt högre eltaxor.

Enligt beräkningar för 1987 och 1988 betalade invånarna i Askim-området
och i Göteborgs södra skärgård ca 21 % högre taxor för el än andra invånare
i Göteborg. Detta innebär att 10 000 hushåll fick betala tillsammans över 10
milj. kr. extra i eltaxor. Detta trots kommunallagstiftningens intentioner om
lika taxor.

Anledningen till de högre taxorna är bestämmelserna om områdeskoncession
i ellagen. Det måste upplevas som otillfredsställande att ellagen kan ta
över och gälla före de bestämmelser i kommunallagen som skall garantera
lika villkor för invånarna inom en och samma kommun.

Enligt nuvarande lagstiftning får en kommun ge bidrag till eldistributörer
inom kommunen under förutsättning att dessa finansieras med skattemedel.
Kommunalägda elverk kan således inte ”beskatta" sina abonnenter för att
uppnå en elprisutjämning när även en annan eldistributör verkar inom kommunen.
Detta förefaller vara en något missriktad ambition och innebär faktiskt
ett ekonomiskt skydd för kraftbolag som innehar koncessioner främst
inom tätorter där kostnaden för distributionen av el är lägre än i glesbygden.

Utifrån gällade lag besitter således kommuner, som inom dessa gränser
har flera koncessioner för eldistribution, i realiteten mycket begränsade
möjligheter att få till stånd ett enhetligt koncessionsområde med en gräns
som sammanfaller med kommungränsen. Enda möjlighet synes idag vara om
berörda kraftbolag accepterar en försäljning.

När denna problemfyllda situation uppstår bör en kommun på laglig grund
kunna påkalla en förändring av gränserna för områdeskoncessionen - givet

Mot. 1989/90
N442

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av ellagen och
kommunallagen så att lagstiftningens intentioner om lika behandling
av kommuninvånare kan upprätthållas,

2. att riksdagen hos regeringen begär en ändring i ellagen sorn underlättar
bildandet av koncessionsområden. vilka följer kommunens
gränser.

Stockholm den 25 januari 1990

Erling Bager (fp)

Ingela Mårtensson (fp) Keuth Skårvik (fp)

vis med rimligt andrum för anpassning av berörda eldistributörers verksamhet
där.

En kommun måste kunna föra en samordnad energipolitik och då är en
förutsättning att kommunen har möjlighet utgöra ett koncessionsområde,
inom vilket distributionen sedan kan väljas att utföras antingen i egen regi
eller genom entreprenör.

4