Motion till riksdagen
1989/90:N438

av Marianne Stålberg m. fl. (s)

Utnyttjande av övervinster från
vattenkraftsproduktionen

Genom Jämtlands län rinner tre av landets större älvar: Indalsälven, Ljusnan
och Ljungan. Här finns också fyra av landets 25 större sjöar; Storsjön,
som Sveriges femte största sjö med 63 mil strandlinje, följd av Ströms vattudal,
Kallsjön och Torrön. Länets totala vattenyta är 5 000 kvadratkilometer.
Detta motsvarar 10% av länets yta.

Fisket är en naturlig och uppskattad sysselsättning, såväl för länsbor som
för turister. Antal fiskegäster per år är cirka 100 000 st. Fiskekortsförsäljningen
är nästan dubbelt så stor i Jämtlands län som i de efterföljande länen.
Länets öring- och rödingvatten är också de mest lättillgängliga. Varje år produceras
närmare 1 000 ton öring och röding på naturlig väg, men fiskeodling
är också på frammarsch. I Kälarne finns Stiftelsen för norrländskt vattenbruk.

Vattenkraften i länet är väl utbyggd, endast 15 % av all utbyggbar vattenkraft
återstår. Totalt finns ca 50 vattenkraftverk, som producerar 13 833
Gwh el till ett värde av 3,5 miljarder.

Under lång tid har i Jämtlands län diskuterats förutsättningarna för att en
större del av de pengar som vattenkraften i länet genererar skulle tillföras
länet. Diskussionerna har utgått från det förhållandet att ca 20 % av all vattenbaserad
elkraft i landet kommer från Jämtlands län och att endast en
ringa del av avkastningen av denna vattenkraft kommer länet till godo.

Dessa diskussioner har nu tagit fart ytterligare, eftersom grannkommunerna
i Norge genom särskild skattelagstiftning får en helt annan utdelning
från vattenkraftverken än vad de jämtländska kommunerna får. För en rad
fattiga glesbygdskommuner i Norge har detta inneburit mycket stora förändringar
till det bättre. Det norska skattesystemet gynnar vattenkraftskommunerna
på ett helt annat sätt än det svenska. I Norge har kommunen möjlighet
att ta ut fastighetsskatt på bl.a. kraftverksanläggningar. Kommunens styrelse
har därvid rätt att inom vissa givna ramar bestämma skattesatsens storlek.
Skatten beräknas på kraftanläggningens förmögenhetsvärde. Som förmögenhet
räknas därvid förutom själva kraftstationsanläggningen med maskiner
även transformatorer, ledningar, ställverk, dammar, rättigheter m.m.
Genom detta beräkningssätt blir förmögenhetsvärdena betydligt högre än
vad som är fallet i Sverige. Kraftverksföretagen betalar även förmögenhetsoch
inkomstskatt som delvis kommer kommunen tillgodo enligt vissa bestämda
procentsatser. Kraftproducenterna har vidare att betala årliga avgif

ter dels till staten, dels till berörda kommuner. Avgiften beräknas efter den Mot. 1989/90

genomsnittliga kraftmängd som anläggningen efter utbyggnad kan produ- N438

cera vid beräknad vattenföring året om. I koncessionsbesluten finns även
möjlighet att ta in villkor om att det i kommunerna skall inrättas näringslivsfonder,
när detta anses motiverat från bl.a. allmän synpunkt.

Av detta framgår att i Norge en avsevärd del av vattenkraftavkastningen
kommer berörda kommuner tillgodo. Systemet betyder oerhört mycket för
ekonomin i många kommuner. För att belysa detta kan man i sammanhanget
nämna Tydals kommun i Sör-Tröndelag, som ligger på gränsen till Jämtland.

Kommunen har ca 1 000 invånare och en elkraftproduktion av ca 1,3 TWh
per år. De kommunala intäkterna kommer till 80 % från vattenkraften med
följande fördelning:

- Fastighetsskatt 10 milj. Nkr.

-Förmögenhetsskatt 7,3 milj. Nkr.

- Reglerings- och koncessionsavgifter 3,1 milj. Nkr.

- Andel av nettointäkt för elkraft 4,9 milj. Nkr.

TOTALT 25,3 milj. Nkr.

Förutom nämnda intäkter för kommunen åtnjuter kommuninnevånarna viss
frikraft. Varje hushåll får årligen utan kostnad använda sig av 2 500 kWh,
medan siffran för jordbruken är 5 000 kWh.

På grund av de regler för kommunernas beskattningsrätt som gäller i Sverige
framstår inte den norska modellen som en framkomlig väg för ökad regional
avkastning från vattenkraften.

Energiskatten skulle däremot för Jämtlands del kunna utgöra en tänkbar
intäktskälla. Den är för närvarande 6,2 öre/kWh för Jämtlands län, vilket
totalt motsvarar ca 750 milj. kr. per år för länets del. En viss del av denna
skatt eller en eventuell höjning av skatten skulle kunna tillföras länet som en
årlig avkastning. Energiskatten är emellertid inte specifik för vattenkraften
utan utgår också för energi alstrad av andra energikällor, som finns över hela
landet. Att utgå från den skatten är därför mindre lämpligt, eftersom fördelningsprincipen
bör ges en mer regional profil med tyngdpunkt i det norrländska
inlandet.

Av de skatter som idag är lagda på elkraft finns en skatt inom kategorin
”övrig skatt” som både geografiskt och motivmässigt passar mycket väl in i
förhållande till den sökta specifika profilen. Det är ”Skatt på viss elektrisk
kraft” enligt prop. 1982/83:50, SFS 1982:1201, införd fr.o.m. 1983-01-01 (bilaga
3 och 4). Skatten utgår på elkraft genererad från äldre vattenkraftverk
med mer än 1 500 kW generatoreffekt och är upplagd enligt följande:

Verk tagna i drift före 1973 2 öre per kWh

Verk tagna i drift 1973—1977 1 öre per kWh

Verk tagna i drift efter 1977 0 öre per kWh.

En beräkning av nämnda skatt ger för länets vattenkraftverk ca 200 milj. kr.
per år. Siffran kan variera beroende på den årliga elkraftproduktionen.

Prisbildningen på elområdet styrs av marginalkostnaden för ny kraft. Under
den omställningsprocess av energisystemet som förestår kommer ny pro

duktionskapacitet att behöva tas i drift. Ersättningsinvesteringar som kan bli Mot. 1989/90

nödvändiga kommer i betydande utsträckning att ske i relativt dyra kraftslag N438

där de nya anläggningarna kommer att ha höga produktionskostnader. I en
sådan situation stiger priserna på el och därmed också värdet av äldre kraft
med lägre produktionskostnader, t.ex. vattenkraft. Detta kommer att medföra
högre vinster i delar av den existerande kraftproduktionen.

Omställningen av energiförsörjningssystemet kommer att medföra stora
kostnader för folkhushållet. Elkonsumerande hushåll och företag kommer
att få acceptera högre elpriser med därav följande effekter för köpkraft och
vinstnivåer. För att mildra de regionalpolitisk! oönskade effekterna av denna
omställning bör enligt vår mening en del av vattenkraftens övervinster föras
tillbaka till de regioner där vattenkraften produceras.

Eftersom drygt 80 % av vattenkraften produceras i Norrland skulle en avgift
på 1 öre/kWh motsvara omkring 550-600 milj. kr. per år för Norrlands
del. Minst 300 milj. kr. av dessa bör årligen under en tioårsperiod tillföras
inlandet. När riskkapitalbolagen har en lämplig kapitalbas tillförs inlandet
550 milj. kr. per år. Dessa medel bör kunna användas fritt. Medlen fördelas
av regeringen och tillförs länsstyrelserna i berörda län.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återföring av vattenkraftens övervinster till de regioner
där vattenkraften produceras.

Stockholm den 23 januari 1990

Marianne Stålberg (s)

Nils-Olof Gustafsson (s) Margareta Winberg (s)

11