Motion till riksdagen

av Inger Schörling m.fl. (mp)
Energipolitiken

Mot.
1989/90
N414—417

1. Grundläggande värderingar

Miljöpartiet de gröna söker sätta in alla samhällsfrågor i ett långsiktigt och
globalt sammanhang grundat på de fyra solidaritetskrav som partiet formulerat.

Solidaritet med naturen och det ekologiska systemet
Solidaritet med kommande generationer
Solidaritet med utsatta grupper i Sverige
Solidaritet med människorna i u-länderna

Energiomsättning är ett villkor för allt liv samtidigt som för mycket energi
eller energi på fel ställe kan utplåna livet. Under det senaste århundradet
har mänsklighetens energiomsättning ökat oerhört, framför allt genom utnyttjandet
av de fossila bränslena, kol, olja och naturgas. Denna ökning har
varit mycket snabbare än den i och för sig snabba befolkningstillväxten i världen.
Befolkningen har ungefär tredubblats på hundra år under det att energiförbrukningen
tiodubblats.

Detta säger dock långt ifrån hela sanningen eftersom det framför allt är i
u-länderna som befolkningen ökat snabbast under det att energiförbrukningen
huvudsakligen faller på i-länderna. I-länderna med ungefär 20% av
världens befolkning förbrukar 75 % av världens energi. Skulle alla människor
förbruka lika mycket energi som vi svenskar skulle världen mycket
snabbt gå mot en ekologisk katastrof, en uppfattning som även miljöminister
Birgitta Dahl offentligen gett uttryck för. Mycket tyder i och för sig på att
mänskligheten går mot en ekologisk katastrof och att det krävs stora ansträngningar
och uppoffringar för att undvika en sådan. Eftersom vi
svenskar dels är storförbrukare av energi, dels genom vårt exempel och livsstil
utgör ett farligt exempel för fattigare folk, så måste svensk energipolitik,
om den skall vara ansvarsfull inför andra folk och våra egna barn, vara inriktad
på att minska energiomsättningen i samhället.

Människan behöver energi för sin överlevnad, för mat och kläder, för bohag
och bostad, resor och transporter. Men det är med energibehovet som
med matbehovet; får vi inte hälsosam mat i tillräcklig mängd blir vi sjuka
eller svälter, men äter vi för mycket blir vi också sjuka. Alltför många människor
i vårt land gräver - bildlikt talat - sin grav med tänderna.

1 Riksdagen 1939190. 3 sami. Nr N414-4I7

Sambanden kan illustreras i nedanstående principdiagram

Mot. 1989/90
N414

Nytta med energitillförsel r

Nytta

resp.

skada

av

energi

omsätt

ning

Optimal nytta (lagom-nivå)

Verklig nytta

Skada

Energiomsättning

Ju mer vi stegrar energiomsättningen, det må gälla en enskild individ eller
ett helt samhälle, desto mindre blir den tillkommande nyttan per energienhet.
Med skadorna blir det tvärtom, ju mer energi människorna vill utnyttja,
desto svåråtkomligare blir den och skadorna ökar exponentiellt.

Dessvärre är det inte säkert att skadorna drabbar samma människor som
de som njuter av fördelarna, men för ett helt samhälle kan man lugnt påstå
att det måste finnas en lagomnivå över vilken en ökande energiomsättning
leder till minskad välfärd. Miljöpartiet de gröna påstår att det svenska samhället
passerat "lagom-nivån" och att välfärden skulle öka med minskande
energiomsättning.

Detta resonomang gäller vid en viss teknisk nivå. Med förbättrad teknik
kan energin utnyttjas effektivare och man kan alltså bibehålla en viss välfärdsnivå
med minskad energiomsättning om man utnyttjar bästa kända teknik.
På sikt kan man dessutom hoppas på att tekniken kan utvecklas ytterligare
mot att bli än mer energieffektiv. Miljöpartiets grundinställning är sålunda
att vårt samhälle förbrukar mer energi än vad som är nyttigt och an
svarsfullt. En hög energiförbrukning har dessutom påtagliga knarkeffekter.
Den skapar en rastlös konsumism som söker tillfredsställelse i att ha och förbruka
i stället för att vara och vårda. Redan betraktandet av konsumtionssidan
motiverar därför en sänkt energiomsättning, men än starkare argument
för detta får man om man betraktar bieffekterna av en hög energinivå och
dess effekt på längre sikt.

Miljöpartiet är kritiskt till det mycket vanliga talet om att ökad ekonomisk
tillväxt skulle vara ett lämpligt mål för politiken. Ökad tillväxt av klassisk
typ leder till ökad konsumism och förbrukning av energi och natur. Att detta
tal är så populärt hänger samman med att människan sällan känner några
gränser för sina "behov” och att dessa "behov” dessutom i vårt samhälle
framprovoceras av en flödande reklam. För politiker är det behagligt att
kunna utlova ökad standard till dem som är sämst ställda utan att någon skall
behöva inskränka sin standard. För näringslivet är det naturligt att önska

ökad volym och ökade vinster. När så politiker och näringsliv samverkar för Mot. 1989/90
att uppnå ”ökad tillväxt” sker det på naturens och kommande generationers, N414
men också på u-ländernas bekostnad. Energipolitik är en fråga om ansvar
och etik i första hand, men naturligtvis också en fråga om ekonomi och teknik.

Föreställningen om en ökad energiomsättnings välsignelse leder dessutom
ofta till klart oekonomiska beslut beroende på olika beslutsfattares ekonomiska
värderingar. Därför försummas regelmässigt den enkla principen att
en nyproducerad kWh inte får kosta mer än en sparad kWh. Om ett kraftbolag
exempelvis kräver 10 års återbetalningstid på att öka sin produktionsförmåga
med en kW, så vill konsumenten ha igen pengarna på ett år för att
spara en kW.

2. Val av energikällor

Det blir alltmer uppenbart att de energikällor som industrisamhället valt att
satsa på har lett in i en återvändsgränd, som motiverar ett radikalt nytänkande
vid val av energiframtid. Miljöpartiet menar att mänskligheten inte
blint måste gå mot en katastrof utan att det finns möjlighet att välja framtid.

De allra flesta energikällor som står människan till buds har sitt urprung i
solenergin. Solen - dennna gigantiska fusionsreaktor - är den enda form av
kärnkraft som är miljömässigt acceptabel tack vare säkerhetsavståndet 150
miljoner kilometer. Den jordiska fissionsenergin är däremot miljömässigt
oacceptabel och kommer, om mänskligheten fortsätter att använda den, på
längre eller kortare tid att leda till strålningsförgiftning av vår planet. Den
är miljömässigt oacceptabel från urangruvan till slutförvaring både i sin militära
bombvariant och i sin civila reaktorvariant.

Miljöpartiet kräver att Sverige snabbt avvecklar all uranenergi och menar
att detta kan ske på tre år eller mindre med måttliga svårigheter för folkhushållet.
Denna energimotion förordar att avvecklingen startar omedelbart.

Men inte endast uranenergin måste avvisas. De fossila bränslena - kol,
olja, fossilgas, torv, skiffer etc. - utgör visserligen lagrad solenergi, men genom
att föra upp de stora mängder kol som finns lagrade i jordens inre till
atmosfären i form av koldioxid, stör man på ett oacceptabelt sätt atmosfärens
sammansättning. Mycket pekar på att vi redan nu ser de förta tecknen
på de väderförändringar som följer av den s.k. växthuseffekten. Lyckligtvis
tillförs Sveriges yta årligen 5 256 000 TWh solenergi (värme), vilket är ungefär
12 000 gånger Sveriges årliga energiomsättning. Det finns alltså anledning
att tro att Sverige genom förnuftig energihushållning och energiteknik
kan bli praktiskt taget självförsörjande på energi. De energislag som miljöpartiet
vill satsa på är direkt och indirekt solenergi i form av:

- vattenkraft

- vindkraft

- biologiska bränslen

- direkt solvärme

- jord- och sjövärme via värmepumpar.

På sikt kan solceller för elproduktion bli av betydelse.

De biologiska bränslena kan förekomma i många varianter, såsom: Ved,

vedavfall, energiskog, energigrödor såsom lucern, halm, vass etc. Mot.

De biologiska bränslena kan användas direkt som ved, flis etc, men de kan N414
också förädlas till biogas, metanol, etanol etc.

De energiråvaror som bör avvecklas är: uran, kol, petroleum, fossilgas
och torv.

Miljöpartiet kräver följande planering för omställningen:

Uranenergin (kärnkraften) avvecklas på tre år, huvuddelen (minst 85 %)
av de fossila bränslerna avvecklas på 25 år.

Under denna 25-årsperiod bedrivs ett intensivt energihushållningsprogram,
som går ut på att energiomsättningen skall minska med minst 2 % om
året (eller 40 % på 25 år).

3. Samhällsstruktur och styrmedel

Sorn ovan anförts godtar miljöpartiet de gröna inte konventionell ekonomisk
tillväxt som ett acceptabelt samhällsmål. En sådan tillväxt förenas normalt
med ökad varuproduktion och varuanvändning, den leder med all säkerhet
till onödig förbrukning av ändliga råvaror, både energiråvaror och metaller,
men också ändliga råvaror kan komma att överförbrukas. I många fall bör
produktionen minska genom att man väljer en politik som satsar på hushållning.
reparation och återanvändning.

De områden där energislöseriet är mest påtagligt måste bli föremål för
styrning så att förbrukningen minskar, det kan gälla papper (tidningar, förpackningsmaterial),
aluminiumförpackningar, plastvaror och energislösande
byggprojekt. Stora energivinster finns sannolikt att hämta på transportområdet
där transporter per bil, lastbil och flyg drastiskt minskas till förmån
för cykel, buss, spårvagn, tåg och båt. Men även i befintliga bostäder
och lokaler kan stora vinster göras genom förbättrad isolering, värmeåtervinning
och mycket energieffektivare apparater och maskiner. Teknik för allt
detta finns redan idag, men den kan ytterligare utvecklas. Politikens uppgift
är att genom lämpliga styrmedel uppmuntra användning av miljövänlig och
energisnål teknik.

När det gäller elektricitet bör betonas att elkraft inte är en energiform som
finns i naturen utan är en metod att överföra energi från en primär energikälla
till en energiförbrukare. Energikällan kan vara rörelseenergi i ett vattendrag
eller värmeenergi i ett värmekraftverk. Elektriciteten överför delar
av den avgivna energin till en mottagare som normalt använder den i form
av mekaniskt arbete (elmotorer), ljus, ljud eller värme.

De operativa målen för energipolitiken bör vara:

a. Minska snabbt kärnkraftsanvändningen. Detta kräver sträng hushållning
med elenergi. Framför allt bör alla former av elvärme - särskilt s.k. direktvärmande
- ersättas med andra slag av värmeenergi, på kort sikt ofta
olja och på litet längre sikt biologiska bränslen, solvärme m.m.

b. Stoppa all nybyggnad av anläggningar som använder fossila bränslen.

c. Stoppa all ökning av trafik som drivs med petroleumbränslen, d.v.s. huvuddelen
av bil-, lastbil- och flygtrafiken, och inled en övergång till miljömässigt
bättre, energisnåla transporter.

Staten bör använda alla de redskap som står till buds för att styra energisyste

1989/90

4

met i ovan angiven riktning. De styrmedel som bör användas är energiskat- Mot. 1989/90
ter, subventioner, utsläppsskatter och lagstiftning. En av de första åtgärder N414
som bör vidtas är förstatligande av samtliga kärnkraftverk i enlighet med
kraven på linje 2:s valsedel i folkomröstningen om kärnkraft år 1980.

Energiskatterna har sålunda följande syften:

a. Att bidra till finansiering av statlig verksamhet. I synnerhet sådan som
direkt krävs för omställning av energiutnyttjandet i miljövänlig riktning.

Dock bör miljöskadliga utsläpp där så kan ske beskattas direkt genom
utsläppsskatter.

b. Att minska importberoendet och skapa ett tryggare energisystem baserat
på självförsörjning. Därigenom förbättras även bytesbalansen.

c. Att begränsa energislöseriet och gynna miljövänlig energisnål teknik.

d. Att skapa många inhemska arbetstillfällen i ett decentraliserat energiförsörjningssystem
där produktion och förädling av biobränslen spelar en
stor roll liksom produktion och installation av solvärmeanläggningar och
vindkraftverk. Hela omställningen från ett kärnkraftssamhälle till ett
närkraftssamhälle föranleder många arbetstillfällen för leverantörer och
installatörer av pannor för biobränslen.

4. Kärnkraftsavveckling

En snabb kärnkraftsavveckling är enligt miljöpartiet det första och viktigaste
målet i energipolitiken. Det har prioritet framför målet att avveckla användningen
av fossila bränslen även om detta också, såsom anförts ovan, är ytterst
angeläget. Båda målen måste finnas med samtidigt. Dock accepterar
miljöpartiet att koldioxidutsläppen ökar under en begränsad tidsperiod på
grund av att en stor del av kärnkraften vid en snabb avveckling måste ersättas,
dels av ökad produktion i de befintliga oljeeldade kraftverken, dels genom
att elvärme ersätts med oljevärme i sådana hus som har ”kombipannor”.
Även inom industrin kan viss återgång från elenergi till värmeenergi
bli nödvändig.

Samtidigt skall naturligtvis energihushållningsprogrammet drivas med all
kraft, särskilt inom trafiksektorn, så att koldioxidutsläppen där minskar genom
energieffektivare transportmedel satsning på förnybara energikällor
även inom trafiken. Samt slutligen genom minskade transporter genom ökad
närproduktion.

För att understryka vårt krav, att även användningen av de fossila bränslena
skall trappas ned på kortast möjliga tid, kräver vi i en annan motion
förbud mot byggande av anläggningar som använder sådant bränsle. (Utom
de allra minsta, typ villapannor. Med de förslag till energiskatter som vi lagt
blir det ändå knappast intressant att installera nya oljeeldade villapannor.)

Vi är väl medvetna om att en treårig kärnkraftsavveckling kommer att
medföra stora omställningar i samhället. Däremot skulle det knappast behöva
medföra de stora industrinedläggningar som man försöker skrämma
oss med. Men med de ökade elpriser som kommer att inträffa i samband med
avvecklingen, måste säkert särskilda statliga stödåtgärder tillgripas under en
övergångstid i vissa industrier för att undvika sysselsättningssvårigheter. I en
motion i anslutning till 14:e huvudtiteln föreslår vi statligt omställnings- och

energihushållningsstöd på sammanlagt 2 000 miljoner per år till hushåll och Mot. 1989/90
industri under det första avvecklingsåret. N414

För att genomföra en treårig avveckling krävs en klar politisk vilja hos
svenska folket och dess politiker. Mycket tyder på att denna vilja i dag saknas,
men den kan bli verklig förr än vi anar om en ny Tjernobylkatastrof
skulle inträffa. Denna enda kastrof lär ha kostat 100 miljarder kronor hittills,
och man väntar sig ytterligare kostnader av samma storleksordning - alla
mänskliga lidanden oräknade. 200 miljarder kronor är en ofantlig summa.

Hela det svenska kärnkraftsprogrammet, från uppbyggnaden av den första
stora reaktorn och värdet av hela den energiproduktion som skett, torde
knappast nå upp till kostnaden för denna enda katastrof i Tjernobyl som
bl.a. hotar staten Vitryssland med statsbankrutt.

Man bör beakta att reaktorsäkerheten bara är en detalj i hela kärnenergikomplexet.
Urangruvorna, alla de löpande små utsläppen, som enligt rapporter
från USA lett till miljömässigt och ekonomiskt katastrofala resultat
med nya miljardförluster, är andra motiv för kärnkraftsavvecklingen, liksom
den odiskutabla kopplingen kärnkraft - kärnvapen. Det allra starkaste motivet
för en snabb avveckling är förmodligen att det är oansvarigt att överlämna
bördan av att ta ansvar för det radioaktiva avfallet till nästa generation
och många senare generationer, sedan kärnkraften och den nytta den möjligen
medfört är borta efter år 2010. Det rapporteras från USA, att planerna
på att finna en permanent lösning på slutförvaringsproblemet för det högaktiva
avfallet till 1995 har givits upp och man hoppas på att finna en lösning
till år 2010, detta efter åratal av utredningsarbete som endast avsatt otaliga
hyllmeter med rapporter.

Att kärnkraften innebär storskalighet, maktkoncentration och ett hot mot
det öppna samhället är tillkommande motiv för en snabb avveckling.

Även om den totala avvecklingen av kärnenergin innebär kännbara omställningar,
kan däremot avvecklingen av de första två aggregaten inledas
omgående, och det skulle knappast märkas i det svenska samhället. Möjligen
skulle elpriset behöva stiga med något öre. Det är för oss obegripligt att
man kan lyckas övertyga så många människor om att eliminerandet av de två
första reaktorerna skulle medföra drastiska konsekvenser. Hela den uppståndelse
som uppstått kring detta måste ses som en symbolisk strid som gäller
om kärnkraften är en acceptabel energiform eller ej. Dessvärre kamoufleras
detta oftast av förmenta ekonomiska eller miljörelaterade argument.

Den totala kärnkraftsavvecklingen innebär enligt miljöpartiets uppfattning
att ungefär hälften av nuvarande kärnkraftsproduktion - 33 TWh - ersätts
genom effektivare elanvändning och hälften genom ny elproduktion baserad
på kraftvärme, industriellt mottryck och vindkraft. Värmekraften produceras
med hjälp av biobränslen.

Vår plan innebär att en tredjedel av kärnkraften avvecklas under vart och
ett av budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93. Kärnkraften skall till ungefär
hälften ersättas med annan elproduktion och till hälften med effektivare
elanvändning. Elproduktionen i landet skulle då bli c:a 100 TWh/år.

Detta är det långsiktiga 25-årsperspektivet. I det kortsiktiga treårsperspektivet
måste, som anförts ovan, en viss ökad oljeanvändning komma till,
dels för att generera el, dels för att ersätta elvärme. Dessutom blir en kraftig 6

Mot. 1989/90
N414

Netto elproduktion i TWh/år
Producerat	1988	Efter avvecklingen	Efter 25 år
Vattenkraft	69	65	66
Kärnkraft	66	0	0
Industrimottryck	3	4	4
Kraftvärme	3	6	8
Oljckondens	0	20	0
Vindkraft	0	0	17
Import	-3	5	0
Summa	138	100	95

5. Det längre perspektivet

Den s.k. Brundtlandkommissionen uttalade att industriländerna måste halvera
sin energiförbrukning på sikt. Denna målsättning har i princip accepterats,
inte bara av statsrådet Birgitta Dahl, utan också av centern, vpk och
miljöpartiet i samband med behandlingen av energifrågorna under föregående
riksmöte. Vi förväntar oss att regeringen nu återkommer med en
mera officiell deklaration i denna riktning jämte konkreta planer för hur målet
skall uppnås.

Som ett första steg presenterar miljöpartiet, liksom i fjol, sin plan för den
kommande 25-årsperioden.

Under denna period skall två huvudmål uppnås:

1. Energiförbrukningen skall minskas med c:a 2 % per år genom effektivare
energianvändning och god hushållning. Det betyder att energiförbrukningen
år 2016 skall ha reducerats till 60 % av dagens.

2. Under samma period skall förbrukningen av fossil energi reduceras till
15 % av dagens nivå, dels genom hushållning, dels genom att den ersätts
med biologiska bränslen, vindkraft, solenergi och spillvärme. De biologiska
bränslena används antingen direkt för förbränning eller efter förädling
till biogas, metanol etc.

satsning på elsparande nödvändig. Elproduktionen, inklusive en mindre import,
skulle då också i det korta perspektivet hamna på cirka 100 TWh/år.
Miljöpartiet accepterar däremot inte en storskalig introduktion av ett nytt
fossilt bränsle - naturgas - i Sverige. Naturgasen kräver stora investeringar
i systemuppbyggnad - infrastruktur. Om regering och riksdag menar allvar
med sina beslut att bromsa koldioxidutsläppen, måste man se till att dessa
investeringar i stället sker inom områdena för inhemsk förnybar energi,
främst biobränsle, solvärme och vindkraft.

Kärnkraftsavvecklingens genomförande kan uttryckas i följande tabellform:

7

Energitillförseln skulle dä utvecklas enligt följande (TWh):

Energislag	1988	Efter 25 år
Vattenkraft	70	69
Kärnkraft (netto)	70	0
Fossila bränslen	237	36
Biobränslen	65	129
Vindkraft	0	17
Solenergi, spillvärme	8	20
Summa	450	270

6. Styrmedel

För att genomföra en snabb kärnkraftsavveckling, en kraftig satsning på
eleffektivisering, energihushållning och omställning från elektrisk energi för
uppvärmning till biologiska bränslen, samt slutligen för att kunna genomföra
en kraftig reduktion av användningen av fossil energi, krävs medvetna insatser
av samhällets alla ansvariga instanser i form av information, forskning
och utveckling, ekonomiska bidrag, styrande skattesatser och viss lagstiftning.

Kärnkraftverken bör snarast överföras i statens ägo. De kan lämpligen
övertas till det värde som upptas som eget kapital i senaste bokslut för kärnkraftsbolagen.
Därmed övertar staten ansvaret för företagens tillgångar och
skulder. Om däremot de medel, som finns fonderade för omhändertagande
av det kärnkraftsavfall som producerats, visar sig otillräckliga (vilket är troligt)
skall ansvaret för denna finansiering även fortsättningsvis åvila de bolag
som producerat avfallet.

De ekonomiska bidrag på totalt 2 miljarder för omställningen, som bör
utgå under det första budgetåret, har redan berörts. Även under ett antal
därpå följande budgetår torde liknande bidrag, dels i form av direkta subventioner,
dels som lån med låg ränta, vara nödvändiga.

Det viktigaste styrmedlet är dock energiskatterna. Miljöpartiet hälsar
med tillfredsställelse att energiskatterna nu förhoppningsvis alltmera relateras
till de olika energislagens egenskaper ur miljösynpunkt och med hänsyn
till andra samhällskonsekvenser.

Vi anser det vara riktigt att ha en punktskatt som tar hänsyn till energislagets
effekter på samhällsekonomi, handelsbalans, regionalpolitik och näringslivsstruktur.
Till detta kommer skatter som relateras till de miljöskadliga
utsläpp som energislaget genererar. När dessa utsläpp är oundvikliga,
såsom när det gäller koldioxid från fossila bränslen, kan utsläppsskatten
lämpligen slås samman med punktskatten. När däremot utsläppen kan reduceras
är det lämpligt att de tas ut som en separat utsläppsskatt som kan användas
för att stödja införandet av sådan teknik som begränsar utsläppen
och som då om möjligt står i relation till de uppmätta utsläppen. Dessa skatter
kan inte betraktas som ett styrmedel i energipolitiken utan snarare i miljöpolitiken.

Huvudprincipen för miljöpartiet är att energiskatten skall tas ut vid energikällan.
Sedan riksdagen nu beslutat att moms skall tas ut på all energian

vändning, accepterar miljöpartiet denna ordning. Det kräver dock att punkt- Mot. 1989/90
och utsläppsskatten är av en sådan storleksordning att den ger rätt styreffekt. N414
Mervärdeskatt på energi har ju den goda effekten att den totala energianvändningen
i samhället hålls tillbaka.

Vi vill dock med kraft framhålla, att vi anser att undantag från energimoms
skall göras för dem som levererar biologiska bränslen eller vindkraftsel.
Dessa skall vara helt momsbefriade, dvs. även erhålla restitution
för erlagd moms. Såsom tidigare anförts är elektricitet ingen primär energi
och skall därför ej beskattas. Det är energiråvarorna som skall beskattas och
beskattningen skall vara oberoende av till vilket ändamål de används.

De energiskatter som skall tas ut inom energisektorn är följande (energiskatter
inom transportsektorn skall tas ut enligt liknande principer, men behandlas
i en separat motion):

Skatter, alla uttryckta i öre/kWh

Energislag	Punktskatt	Utsläppsskatt	Totalskatt
Kol	5,9	10,1	16,0
Olja	5,9	9,1	15,0
Naturgas	5,9	5,0	10,9
Torv	0	12,5	12,5
Gasol	5,9	5,9	11,8
Uran	16,0		16,0
Vattenkraft, äldre			2,0
Vattenkraft, nyare			1,0
Biobränslen	0	0	0
Vindkraft	0	0	0

Anm. Råvaruskatt för vattenkraft borde av principiella skäl vara grundad på fallhöjd
gånger flöde, men verkningsgraden hos vattenkraftverken är hög, och det förenklar
väsentligt om skatten utgår på levererad elenergi.

Uranskattens storlek motiveras av att det inte finns någon anledning att ha
en lägre skatt på uranenergi än på det miljömässigt sämsta av de fossila
bränslena, nämligen kol. Däremot kunde det finnas skäl att ta ut en högre
skatt, men med hänsyn till verkningsgraden i kärnkraftverken, som är omkring
33 % i snitt, så kommer skattebelastningen på levererad el ändå att bli
c:a 48 öre/kWh.

Med hänsyn till att elskatten samtidigt tas bort och att kärnkraftsproduktionen
under det första budgetåret minskar med c:a 11 TWh pga avvecklingen,
kommer den totala skattebelastningen på all elkraft (råkraft) i landet
att stiga med c:a 10 öre/kWh i förhållande till dagens läge, och det genomsnittliga
råkraftpriset kan väntas stiga i motsvarande mån.

Allt eftersom kärnkraftsavvecklingen fortskrider måste därefter, under de
senare kommande budgetåren, skattesatserna modifieras i takt med att skatteintäkterna
från uranskatten och andra energiskatter går ned, och i takt
med den minskade energianvändningen, då särskilt av de högbeskattade
energiråvarorna. Genom att en stor del av energiskatterna används till att
bekosta energiomställningen och andra engångsinsatser, bör dock statsfinansiell
balans kunna upprätthållas.

För de industrier som omedelbart drabbas hårt av det höjda elpriset kan
särskilda stödåtgärder behöva vidtas. Pengar har reserverats i vår alternativa
budget för detta. Den så kallade 1,7-procentsregeln föreslår vi visserligen

skall gälla även fortsättningsvis, men eftersom råvaruskatterna resulterar i Mot. 1989/90

ett ökat elpris men eliminerar elskatten så blir effekten av regeln betydligt N414

reducerad. Därför måste särskilda åtgärder vidtas för de industrier som har
hög elförbrukning. På sikt torde det emellertid bli nödvändigt för hela samhället
att anpassa sig till ett elpris som ligger i närheten av den långsiktiga
marginalkostnaden, vilken torde vara minst 15 öre högre än dagens svenska
råkraftpris.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att energipolitiken
i första hand skall styras av de långsiktiga krav som solidariteten
med naturen, världens alla folk och kommande generationer
bjuder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
långsiktiga målet för energipolitiken bör vara en halvering av energianvändningen
i Sverige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ökad energieffektivitet och energihushållning
som primära mål i energipolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att energipolitiken skall inriktas på inhemsk försörjning
med energi, varvid uran och i möjligaste mån fossila bränslen
skall elimineras och försörjningen grundas på inhemsk förnybar
energi,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fortsatt
bruk av uranenergi är oacceptabelt ur såväl miljösynpunkt som moralisk
synpunkt,

6. att riksdagen begär att regeringen utarbetar en plan för en treårig
kärnkraftsavveckling och förelägger riksdagen erforderliga lagförslag
och äskanden för dess genomförande,

7. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om överförande av
samtliga kärnkraftverk i statlig ägo i enlighet med vad som i motionen
anförs,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att även
efter ett statligt övertagande av kärnkraftverken de tidigare ägarna
har det ekonomiska ansvaret för slutförvaring av det kärnkraftsavfall
som uppstått under den tid man ägde verken,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder så att, så
snart som möjligt, elvärme i befintligt byggnadsbestånd kan ersättas
av andra uppvärmningssätt,

10. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en mångsidig
upplysningskampanj om kärnenergins faror och fördelen med en satsning
på energieffektivitet, hushållning och övergång till inhemsk förnybar
energi,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att
viss åkermark men också diverse impediment skall bli använt för ener- 10

giodlingar av exempelvis luzern eller salix,1]

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att målet för energipolitiken på 25 års sikt bör vara
att fossilbränslena genom årlig besparing och reduktion minskas till
15 % av dagens användning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
långsiktiga målet för svensk energianvändning bör vara en halvering
av dagens nivå,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att elskatten
skall avskaffas och att energiråvaruskatter skall införas, vilka
för varje råvara är desamma oberoende av varans användningssätt,2]

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om erforderligt stöd till elintensiv industri under en
övergångstid,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om befrielse från mervärdeskatt för producenter av
biologiska bränslen och vindkraftselektricitet.2]

Stockholm den 19 januari 1990
Inger Schörling (mp)

Claes Roxhergh (mp)
Elisabet Franzén (mp)

Eva Goés (mp)

Lars Norberg (mp)
Krister Skånberg (mp)

Mot. 1989/90
N414

1 1989/90:Jou204

2 1989/90:Sk623

11