Motion till riksdagen

av Sten Svensson (m)

Stimulans av småskalig energiproduktion

Mot.

1989/90

N411-413

På elkraft som produceras i vissa vattenkraftverk utgår enligt lagen
(1982:1201) från 1 januari 1983 en produktionsskatt med två öre per kWh.
Denna extra företagsbeskattning ger ett medelvattenår en miljard kronor till
statskassan.

Ett skäligt krav är att en del av denna skatt går tillbaka som ekonomiskt
stöd till småskalig, miljövänlig energiutbyggnad som solenergi, biobränslebaserad
kraftvärme, vindkraft och vattenkraft samt biotopförbättrande åtgärder
för att hindra skador på fisket vid vattenkraftsutbyggnad. Användande
av skatten på detta sätt är i realiteten på sikt självfinansierande genom
den miljönytta som erhålls genom de förnyelsebara energitillgångar som fås
och genom att sårbarheten i energisystemet minskas.

Småskalig energiutbyggnad är ur regionalekonomisk och beredskapssynpunkt
mycket angelägen. Elproduktion nära förbrukningsstället har flera
fördelar. Stora överföringsförluster på el sparas. Det lokala samhället vid elproduktionsanläggningen
kan i viss mån undvika att drabbas av störningar
i produktionen i samband med avbrott på det stora riksnätet för el. Lokal
kompetens bibehålles. Ur beredskapssynpunkt är mindre anläggningar värdefulla.

Med den beprövade teknik som vattenkraften idag erbjuder uppnås en total
verkningsgrad på 85 procent. Vattenkraften är inhemsk förnyelsebar och
lagringsbar i vattenmagasin. Vattnet transporterar sig självt från turbin till
turbin utan att förbrukas. Inga farliga miljöutsläpp, ingen lagring eller läckage
av miljöfarligt avfall föreligger. Kraftverkens livslängd är vid gott underhåll
60-70 år.

Vattenkraften är helt överlägsen andra energislag och nationalekonomiskt
mycket angelägen och försvarbar där miljöhänsyn genom lagstiftning inte
sätter stopp. Med dagens teknik och miljömedvetande är det också möjligt
på ett helt annat sätt än förr att anpassa byggandet/utbyggnaden av elkraftverk
till ekologiska och miljömässiga krav.

Vid utbyggnad av småskaliga vind- och vattenkraftverk sker idag av kostnadsskäl
att en vanlig elmotor används som generator (asynkrongenerator)
vilken är helt beroende av att det finns spänning i nätet. Eftersom denna typ
av generatorer är helt beroende av att distributionsnätet är funktionsmässigt
intakt för att fungera är det ur beredskapssynpunkt en mindre tilltalande in

1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. NrN4U-413

vestering. Även vid störningar i övrigt försvinner nyttan av lokalt produce- Mot. 1989/90

rad energi - närområdet påverkas negativt av störningar på annat håll. Onö- N411

diga produktionsbortfall och störningar i viktiga samhällsfunktioner kan inte
undvikas med asynkrongenerator för elproduktion.

Trots att prisskillnaderna mellan generatortyperna stiger mycket med
storleken - generellt sett är synkrongeneratorn 75—150 procent dyrare - får
man inte bortse från de stora kostnader som uppstår när viktiga samhällsfunktioner
faller bort vid elavbrott. Dessa fakta gör att merkostnaderna för
en uthållig elproduktion med synkrongeneratorer inte är så stora som det i
förstone verkar.

Det är mycket angeläget att ett helkostnadstäckande bidrag utgår från vattenkraftsskatten
för att täcka prisskillnaden. Ur ekonomisk synvinkel är det
synnerligen viktigt att kunna producera energi när den bäst behövs, t.ex. under
vinterhalvåret. Elavbrott är också mest besvärande under denna årstid.

Den säkerhet som många små vattenkraftverk med sina vattenmagasin utgör
är här viktig.

Vatten är för ekologi, människor och allt levande en avgörande resurs.

Små vattenkraftsanläggningar - rätt anlagda - kan också ge miljömässiga
fördelar, betydande och bestående skönhetsvärden. Sjösänkningar, utdikning
av mossar och våtmarker med avsikt att vinna ny jordbruks- och skogsmark
fortsätter ännu i rask takt. Detta har fått till följd att naturens förmåga
att magasinera vatten helt bragts ur balans. Betydande ekonomiska störningar
genom översvämningar, kraftiga vårfloder, och vad detta för med sig
av förstörelse, är en följd av detta. Självklart påverkas också energiproduktionen
av vattenkraft.

Bristen på helhetssyn, där man väger in ekologiska och naturmässiga skadeverkningar,
ekonomiska aspekter och påverkan på energiproduktion med
mera är i denna fråga fatal. Här behövs en bättre samverkan mellan berörda
myndigheter för att återställa naturens egen goda ordning. Vi svenskar klagar
på hur man i Sydamerika skövlar regnskogen. Själva dikar vi ut våtmarker
i högt tempo och förstör viktiga naturresurser. I Syd- och Mellansverige
har vi dikat ut sumpskogen och våtmarken med ca 80 procent som ekologiskt
har samma funktion som regnskogen. Detta sammantaget har skapat förödande
konsekvenser för djurlivet och utgör i förlängningen ett hot mot människan
själv.

Följande exempel från Skaraborgs län kan ytterligare belysa frågan. Det
gäller vattendraget Flian, som förbinder Hornborgasjön med Vänern. Flian
har en energipotential på 15 Gigawattimmar (GWh). Idag produceras endast
3 GWh.

På grund av sjösänkningarna av Hornborgasjön och utdikningen av Åsle
mosse har magasineringsförmågan förlorats, med följd att vattnet vid våroch
höstflod rinner rakt ut till Vänern. En förödande långsam och dyrbar
handläggning av restaureringsprojektet Hornborgasjön, där avsikten är att
delvis återställa sjön, nu inne på 25:e året, har medfört att vattenkraftsproduktionen
längst Flian inte kunnat inriktas på större elproduktion. Ovisshet
om tidsaspekter och resultat av restaureringsåtgärderna har medfört att värdefulla
energiresurser här inte kunnat tas till vara. Ekonomin för en kraftut

2

byggnad har på grund av detta inte förelegat. Ett samhällsekonomiskt slö- Mot. 1989/90
seri! ‘ N411

Ett medelvattenår betalar Gullspångs Kraft till staten 30 miljoner kronor
med den extra vattenkraftsskatten. Med dessa pengar riktade direkt till
denna region kunde den av vattenkraftsutbyggnad värdefulla utrotningshotade
Gullspångsrödingen och laxen räddas samt naturvårdsprojektet ”Laxfond
Vänern” säkerställas.

Ett sätt att spara pengar med bibehållen nytta när det gäller små vattenkraftverk
är att ha en mer flexibel inställning beträffande stöd och bidrag till
anläggande och renovering. Läget här är att det varit lättare att få ekonomiskt
stöd till nya kapitalkrävande anläggningar medan den som för betydligt
mindre kostnader velat få stöd till renovering av äldre anläggningar ofta
nekats bidrag. Mindre bidrag för upprustning av äldre anläggningar - som
ger samma nytta som nya kostsamma anläggningar på samma plats - bör
prioriteras. Det är ett oacceptabelt resursslöseri att kasta ut fullgod utrustning
som med mindre resurser kan fås i fullgott skick. Mindre kapitalkostnader
innebär att anläggningen snabbare betalar sig.

En fullvärdig restaurering av Hornborgasjön och sjön Östen borde ha
kunnat säkerställas med medel genererade i området. Det hade inneburit en
regionalpolitisk! riktig satsning. En restaurering av strategiska våtmarker,
där detta är möjligt, återställer vattenbalansen i området, hindrar översvämningar,
ger ekologin en chans samt ger möjlighet till elproduktion. Ur beredskapssynpunkt
är det speciellt angeläget att det jordbrukstäta länet har tillgång
till många små energiproducerande enheter. I dylika projekt finns dessutom
en miljö-, turism- och näringspotential som snabbt ger investerade
pengar tillbaka.

Utbyggnad av ny energiproduktion kräver stora kapitalinvesteringar. Oftast
tar det 10—15 år innan det blir plus i inkomstkolumnen. För att få till
stånd en stimulans för nybyggnad krävs alternativa låne- och bidragsmöjligheter
anpassade till de olika energislagens amorteringsförmåga. Ett tänkbart
förslag kan t.ex. innehålla följande komponenter:

• Under tio år amorteringsfritt lån med rak ränta på 4 procent.

• Produktionsbidrag baserat på årsmedelsproduktionen.

• Helkostnadstäckande bidrag till mellanskillnadskostnaden på asynkronoch
synkrongeneratorer.

• Projekt som kan generera prima kraft bör prioriteras.

• Mycket viktigt är att det blir kontinuitet i lånen så att en jämn sysselsättning
tryggas för tillverkningsindustrin.

• En långsiktighet i besluten som gör att den som satsar på småskalig energiproduktion
vet vad som gäller för lång tid framåt är en grundförutsättning
för resultat.

Från dessa utgångspunkter bör stimulansåtgärderna för energiproduktion
vid småskaliga enheter förstärkas. Riksdagen bör därför hos regeringen begära
förslag med den innebörd som angivits i motionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till förstärkta sti

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr N411-413

mulansåtgärder för småskalig energiproduktion i enlighet med vad Mot. 1989/90
som anförts i motionen. N411

Stockholm den 22 januari 1990

Sten Svensson (m)

4