Motion till riksdagen
1989/90:N408

av Ivar Franzén och Rolf Kenneryd (båda c)
Eltaxor i glesbygd

På grund av ökade kostnader har det blivit allt svårare för företag med eldistribution,
i huvudsak utanför tätorterna, att erbjuda med tätortsföretagen
likvärda taxor, säker elförsörjning och en god lokal service.

I centermotioner har det tidigare föreslagits skattelättnader för företag
med landsbygdsdistribution beräknade efter jämförbar ledningslängd per
abonnent, men med bibehållande av den totala skatteintäktens nivå. Företag
i tätort med kort ledningssträcka per abonnent får en något höjd skattenivå
och företaget på landsbygden med längre ledningssträcka per abonnent får
sänkt skatt. Systemet innebär konkurrens på mer lika villkor mellan tätort
och glesbygd.

Trots upprepade centerreservationer i utskottet har riksdagen hittills avslagit
förslaget, bl.a. med hänvisning till Statens Energiverks utredning
”Elavgifter tätort, landsbygd och glesbygd - en ekonomisk analys”. Denna
utredning har, enligt vad vi erfarit, ännu inte lagt något konkret förslag och
arbetar delvis med en annan inriktning än vad vi förordat.

Vi anser det angeläget att åter upprepa vårt förslag för att om möjligt påskynda
att åtgärder vidtas för att reducera den extra kostnadsbelastningen
på glesbygdsboendet som nu sker och därmed främja en levande landsbygd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om bättre ekonomiska
förutsättningar för eldistributionen i glesbygd enligt de riktlinjer som
angetts i motionen.

Stockholm den 18 januari 1990

Ivar Franzén (c)

Rolf Kenneryd (c)