Motion till riksdagen
1989/90:N407

av Martin Olsson och Sigge Godin (c, fp)

Utlokalisering av delar av Vattenfalls
huvudkontor, m. m.

Delar av Vattenfalls huvudkontor bör som vi framhållit i tidigare motioner
omlokaliseras från stockholmsområdet till Västernorrland. Till detta läns inland
bör dessutom Vattenfalls utveckling av biobränsle för värmekraftsproduktion
med fördel kunna förläggas. Båda lokaliseringarna skulle vara
mycket lämpliga i Västernorrland med hänsyn till de goda naturliga förutsättningarna.
Eftersom Västernorrland är det län som haft den svagaste befolkningsutvecklingen
under 80- talet - 1989 inbegripet - är det nödvändigt
att lokalisera mer statlig verksamhet till detta län. De förslag vi framför i
denna motion är exempel på viktiga åtgärder som - tillsammans med andra
insatser - skulle möjliggöra för Västernorrland att få del av motsvarande utveckling
som de flesta andra län haft.

Upprepade motionskrav

Vid de tre senaste riksmötena har vi båda stått bakom motioner med krav
på utredning och förslag om omlokalisering av statens vattenfallsverks huvudkontor
med cirka 2 000 anställda eller delar av huvudkontoret till Västernorrlands
län. Motionerna har tyvärr avslagits (NU 1986/87:34, NU
1987/88:41 och 1988/89:NU30) av riksdagsmajoriteten. Det finns anledning
att erinra om att vid den första omröstningen i kammaren vid 1987/88 års
riksmöte blev röstresultatet oavgjort mellan utskottsmajoritetens (s och
vpk) avslagsyrkande och reservationen (m, fp och c) för bifall till motionen.
Hade alla i omröstningen deltagande riksdagsledamöter från Västernorrland
stött reservationen hade den segrat.

Bakgrunden till motionerna har främst varit Västernorrlands läns fleråriga
mycket negativa befolkningsutveckling och därav föranledda behov av betydande
ökning av antalet arbetstillfällen genom en större omlokalisering av
statlig verksamhet till länet.

Vad gäller utlokaliseringar av delar av Vattenfalls huvudkontor vill vi
erinra om att inom ramen för regeringens Bergslagspaket och satsningar på
Norrbottens län sker utlokaliseringar av 100 tjänster till Ludvika och 70
tjänster till Luleå. I det första fallet gäller det enheten för projektering av
vattenkraftsanläggningar jämte hus- och industribyggnader. I det senare fallet
är det enheterna för byggnadsentreprenadverksamhet och central ADBbehandling.
Däremot har några motsvarande lokaliseringar till Västernorr

lands län ej aktualiserats av regeringen eller av Vattenfalls styrelse. Det enda Mot. 1989/90

som berör Västernorrland i detta fall är att dit sker - liksom till övriga region- N407

och distriktskontor - viss mycket begränsad överföring av verksamheter från
huvudkontoret.

Insatser krävs för att vända utvecklingen i Västernorrland

Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i Västernorrlands län är
mycket oroande. Under 80-talet har länets befolkning minskat med mer än
7 000 personer. Västernorrland var det enda län som minskade sin befolkning
1988. Under 1989 har samtliga län ökat sin befolkning, men Västernorrland
hade den relativt sett minsta ökningen av alla län. När 80-talet nu ärslut
kan tyvärr konstateras att Västernorrlands län haft den största befolkningsminskningen
av alla län.

Prognoserna för sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen pekar tyvärr
mot en fortsatt mycket negativ utveckling.

Den hittillsvarande utvecklingen, den aktuella situationen och prognoserna
för framtiden visar klart att det behövs speciella satsningar på och lokaliseringar
till länet för att den negativa utvecklingen skall brytas. Länets näringsliv
och den nuvarande offentliga sektorn torde nämligen inte expandera
så att det räcker för att vända utvecklingen.

Under 70-talet skedde omlokaliseringar av statlig verksamhet från Stockholmsområdet
till olika delar av landet, bl.a. Sundsvall. Dessa omlokaliseringar
har varit synnerligen värdefulla för sysselsättningen och för en vidgning
av arbetsmarknaden på de orter dit de förlagts. Men eftersom dessa
typer av offentlig verksamhet närmast skall minska antalet anställda ger de
numera, åtminstone i Västernorrland, inga tillskott till sysselsättning.

Trots Västernorrlands stora behov av nya statliga verksamheter har de
flesta aktuella och möjliga lokaliseringar under senare åt gått till andra - inte
lika hårt drabbade - län.

Förutom generella regionalpolitiska åtgärder som gynnar näringsliv, sysselsättning
och boende i bl.a. Västernorrland fordras speciella och stora satsningar
på Västernorrland, exempelvis lokalisering av betydande samhällelig
verksamhet.

Flytta delar av Vattenfalls huvudkontor till Västernorrland

Vattenfalls verksamhet är av naturliga skäl spridd över olika delar av vårt
land och huvuddelen av vattenkraftverken finns i norra Sverige. Vattenfalls
spridning av verksamheten kan ungefär jämföras med domänverket vars huvudkontor
under 70- talet omlokaliserades till Borlänge och därigenom kom
att förläggas så att säga närmare sin verksamhet.

Även LKAB:s huvudkontor flyttades för en del år sedan från Stockholm
till Luleå.

Av statliga affärsdrivande verksamheter är domänverket och LKAB goda
exempel på att huvudkontor för sådana verksamheter med fördel kan flyttas
från Stockholm till ort i den del av landet där huvuddelen av verksamheten
bedrivs.

Enligt vår mening bör förutsättningarna prövas för att åtminstone omloka- 7

lisera delar av Vattenfalls huvudkontor till Västernorrlands län.

Vi vill här anknyta till de inledningsvis nämnda omlokaliseringarna av Mot. 1989/90

vissa enheter till Ludvika och Luleå. N407

Dessa beslut visar att det är möjligt att utlokalisera vissa enheter från Vattenfalls
huvudkontor om den politiska viljan finns. Dessa utlokaliseringar
har ansetts ge möjligheter att förena regional satsning med utveckling och
förnyelse av Vattenfalls verksamheter.

Vi är övertygade om att motsvarande positiva utveckling skulle kunna
möjliggöras om ett beslut skulle fattas om lokaliseringar till Västernorrlands
län.

Vad gäller Vattenfalls verksamhet vill vi påpeka att omfattande investeringar
i ombyggnader av befintliga kraftstationer beräknas ske i mellersta
Norrland under den kommande 10-årsperioden.

Vi anser således att förutsättningarna för och lämpligheten av att till Västernorrland
flytta delar av Vattenfalls huvudkontor bör utredas.

Etablering av biobränsleutvecklingsenhet i Västernorrlands inland

Användning av trädbränslen i form av toppar, kvistar och annat virke som
lämnas kvar vid avverkningarna bedöms kunna ökas i hög grad utan att vi
kommer i konflikt med ett miljöanpassat skogsbruk eller äventyrar skogsindustrins
råvaruförsörjning.

Vattenfall bedriver enligt sin årsskrift för 1989 ”Energi och framtid” utvecklingsarbete
inom detta område bland annat tillsammans med Södra
skogsägarna. Trädbränsleanvändningen anses komma att kunna svara mot
flera av de krav som ställs på kärnkraftens ersättare: att den skall vara inhemsk,
förnybar och inte medföra nettotillskott av koldioxid till atmosfären
vid förbränning.

Möjligheterna att utnyttja bioråvara, främst trädbränsle, för värmekraftsproduktion
borde enligt vår mening närmare undersökas. Västernorrlands
inland bör ha mycket goda förutsättningar för en sådan utvecklingsverksamhet.
Där finns förutom stora skogstillgångar även utbildningsanstalter för
skogsbruket. Dessutom har Vattenfall genom vattenkraften verksam- heter
inom området.

Som länsstyrelsen i Västernorrland framhöll i sitt remissyttrande över regionalpolitiska
kommitténs slutbetänkande skulle effekterna av en utvecklad
biobränsleanvändning betyda mycket för gles- och landsbygd genom att
den kan utgöra ett komplement till befintlig sysselsättning och underlag för
nya verksamheter. Vattenfalls utvecklingsåtgärder på biobränsleområdet
bör ha en stark förankring i berörda regioner.

Som vi nämnt har Västernorrlands län haft en mycket negativ befolkningsutveckling
under 80-talet. Detta gäller särskilt länets inlandskommuner och
i högsta grad deras glesbygdsområden. Behovet av tillskott av nya verksamheter
till dessa områden är därför synnerligen stort.

Mot bakgrund av de goda förutsättningarna och med hänsyn till det stora
behovet av tillskott av verksamheter i Västernorrlands inlandskommuner
vill vi föreslå att riksdagen uttalar sig genom ett tillkännagivande till regeringen
för att Vattenfall bör etablera en verksamhet för biobränsleutveckling
i Västernorrlands läns inland.

Goda förutsättningar för lokaliseringar till Västernorrland

Som särskilda skäl för lokalisering till Västernorrland av såväl delar av Vattenfalls
huvudkontor som biobränsleutvecklingsverksamhet vill vi sammanfattningsvis
ange att

- den mycket negativa befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i Västernorrlands
län måste brytas

- en stor del av Vattenfalls verksamhet ligger i norra Sverige

- Vattenfall torde investera i ombyggnader i många vattenkraftverk i mellersta
Norrland under de närmaste åren

- Vattenfalls regionkontor för mellersta Norrland ligger i Sundsvall

- Västernorrland ligger centralt - mitt i Sverige

- erfarenheterna av gjorda omlokaliseringar till länet är mycket goda

- särskilt Sundsvallsområdet har goda kommunikationer till de flesta delar
av landet

- särskilt i Sundsvall finns kvalificerade konsulter och god kompetens inom
för Vattenfall viktiga områden

- Västernorrlands läns inland med stora skogstillgångar och genom skogsutbildningsverksamheter
har synnerligen goda förutsättningar för biobränsleutveckling.

Det kan nämnas att Svenska Cellulosa AB, SCA, ett av vårt lands största
skogsföretag, har sitt huvudkontor i Sundsvall. SCA har förutom skog och
skogsindustri även en omfattande kraftindustriell verksamhet genom dotterbolaget
BÅKAB.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att lämna förslag till omlokalisering av delar av statens vattenfallsverks
huvudkontor till Västernorrland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om etablering i Västernorrlands inland av biobränsleutveckling
inom statens vattenfallsverk.

Stockholm den 16 januari 1990

Martin Olssonf c) Sigge Godin (fp)

Mot. 1989/90
N407

9