Motion till riksdagen
1989/90:N406

av Eva Goés och Lars Norberg (båda mp)
Slutförvaret för reaktoravfall i Forsmark

Under Östersjöns botten i Öresundsgrepen pågår nu sedan nära två år deponering
av radioaktivt avfall från kärnkraftverk och annan kärnteknisk verksamhet
i Sverige. Anläggningen, det s.k. Forsmarkslagret, är utformad så att
radioaktiviteten automatiskt skall spridas i grundvattnet och Östersjön, och
så att avfallet inte skall kunna avlägsnas om man i efterhand upptäcker att
något gått snett. Det är en avfallsdeponering utan återvändo.

Om dessa ting är alla initierade överens, inklusive statens strålskyddsinstitut
(SSI), statens kärnkraftsinspektion (SKI) och svensk kärnbränslehantering
AB (SKB) som byggt och driver anläggningen.

I realiteten är det alltså inte frågan om något förvar ivedertagen mening
utan en dumpningsanläggning.

Att man inte använder det senare uttryckssättet beror främst på en omtanke
om det svenska folkets själsfrid, - det svenska folket skall sitta stilla i
båten och inte ”oroas i onödan”.

En annan orsak är, att så länge man kallar en dumpningsanläggning för
förvar eller lager, så behöver man inte bry sig om Östersjökonventionen mot
spridning av gifter i Östersjön.

Men nu är det så, vilket högtidligt försäkrades från alla håll i samband med
folkomröstningen om kärnkraften, att vi skulle ha en helt säker slutförvaring
av kärnkraftsavfallet. Ingen förespråkade en dumpning av avfallet i Östersjön,
vare sig direkt eller indirekt, vare sig helt eller delvis, vare sig på längre
eller kortare sikt. Frågar man SKB eller ansvariga myndigheter om detta,
får man vanligen svaret: ”Det kommer ju ändå att läcka ut så sakta”.

Ingen vet faktiskt hur fort det kommer att läcka ut. Då försvarar sig de
ansvariga med att det ju i alla fall rör sig om ett förhållandevis harmlöst avfall,
- jämfört med de utbrända bränslestavarna. Någon radiologisk katastrof
tror man inte skall behöva inträffa, - men myndigheterna kan ju givetvis
inte i detalj granska precis allt som hamnar i lagret utan i slutändan handlar
det ju framför allt om ett förtroende mellan myndigheter och kärnkraftsindustrin,
- och ”Det finns ju i alla fall så många andra faror här i världen.”

Därmed tycks det emellertid klarlagt, att de stolta och löftesrika deklarationerna
om ett helt säkert slutförvar för kärnkraftens avfall inom loppet av
några få år i praktiken resulterat i en havsdumpningsanläggning som inte
nödvändigtvis behöver leda till en radiologisk katastrof, förutsatt att vi kan

känna fullt förtroende för en industri sorn för två år sedan befanns pinsamt Mot. 1989/90
inblandad i den västtyska mut- och atomsopskandalen. N406

Vi vet att myndigheter inte anser att detta kan kallas för dumpning eftersom
påfyllningen sker underifrån. Myndigheterna, SSI och SKI, är emellertid
överens om att lagret kommer att läcka. Detta helt i strid med den av
Sverige undertecknade konventionen om förbud mot havsdumpning av radioaktivt
avfall!

En kompakt tystnad råder

Man skyr all sakdebatt om Forsmarkslagret, trots att det handlar om ett gemensamt
ansvar för ett gemensamt avfall och en framtida miljö.

Under de senaste åren har alltflera fakta och förhållanden rörande Forsmarkslagret
uppdagats och de tycks alla peka i samma högst oroande riktning,
nämligen på att hela projektet är ett fiasko som kärnavfallsförvar betraktat.

Vi får nu inte längre tillåta de ansvariga att krypa bakom en skyddande
tystnad utan måste tvinga dem bemöta den tilltagande och allt allvarligare
kritiken offentligt och sakligt.

Vi kräver ett offentligt förhör, vid vilket de ansvariga kan utfrågas och kritiska
röster komma till tals och att inga ytterligare tillstånd meddelas rörande
anläggningen och att inget ytterligare avfall får föras ned i Forsmarkslagret,

SFR, innan detta förhör hållits.

Hemställan

Med hänsyn till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att inga ytterligare tillstånd meddelas rörande
slutförvaret för reaktoravfall i Forsmark,

2. att riksdagen beslutar att inget ytterligare avfall får föras ned i
Forsmarksförvaret,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att slutförvaret för reaktoravfall måste anses bryta
mot den av Sverige undertecknade konventionen om förbud mot
dumpning av radioaktivt avfall i havet och att verksamheten därför
skall avbrytas.

Stockholm den 19 januari 1990

Eva Goés (mp) Lars Norberg (mp)

5