Motion till riksdagen
1989/90:N405

av Rosa Östh (c)

Statens och kärnkraftsindustrins
kostnadsansvar vid kärnkraftsolyckor

Mot.

1989/90

N405-410

En viktig princip är att alla verksamheter, industrier, transporter m m, skall
bära sina egna kostnader. Det gäller inte bara för produktionen, utan också
för de skador som verksamheten kan förorsaka. De skadekostnader som förekommer
regleras vanligtvis genom försäkringar som företagen tecknat.

Endast för kärnkraftsindustrin gäller andra regler. Det ekonomiska ansvaret
för atomolyckor är reglerat enligt internationella överenskommelser,
som Sverige liksom flertalet övriga västeuropeiska stater anslutit sig till. Ersättningssystemet
har flera steg. Det första steget gäller anläggningsinnehavarens
ansvar och är i Sverige 800 milj. kr. I steg två skall stat, där anläggningen
är belägen ansvara upp till en viss nivå och i steg tre är det den
nämnda staten som tillsammans med övriga konventionsstater skall ansvara
för skador upp till ungefär en miljard svenska kronor.

I den svenska lagstiftningen har man dessutom infört ett fjärde steg som
innebär att den sammanlagda ersättningen kan uppgå till 3 miljarder kronor.

Kärnkraftsindustrin är alltså ett undantag från regeln att verksamheter
själva skall stå för den totala kostnaden för sin produktion. Ägarna av kärnkraftsverken
svarar, som ovan nämnts, endast för en ringa del av de skador
som verksamheten kan ge upphov till.

Centerpartiets principiella inställning är att kärnkraftsindustrins kostnadsansvar
skall utökas så att det kommer i nivå med övrig industris, och att Sverige
skall verka för detta internationellt.

Vilka enorma skadeeffekter en kärnkraftsolycka kan få, har vi fått en
aning om genom reaktorhaveriet i Tjernobyl i april 1986. Hur stora de totala
kostnaderna blir, finns det inga definitiva siffror på, men 80 miljarder brukar
nämnas i sammanhanget. Trots att olyckan skedde långt från vårt lands gränser,
har också svenska statens utgifter varit betydande.

Hittills har drygt en halv miljard kr. betalats ut, varav den större delen har
gått till jordbruket, trädgårdsnäringen, fisket och renskötseln för att täcka
de förluster som dessa näringar åsamkats av det radioaktiva nedfallet.

Tyvärr är Tjernobylkatastrofen ingalunda något avslutat kapitel. Effekterna
gör sig fortfarande påminda också i vårt land i form av höga cesiumhalter
i vilt, fiskar, bär, svamp m.m.

I de områden som berördes - från Norduppland och upp över stora delar
av Norrland - har livet för stora delar av befolkningen förändrats genom den

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr N405 - 410

ryska kärnkraftsolyckan. Många vardagshändelser är förenade med känslor Mot. 1989/90

av osäkerhet. Att släppa djuren i vall på grönskande ängar, som kanske är N405
nedsmutsade av atomnedfall, att dra upp en gädda ur insjöns vatten. Vågar
man låta barnen plocka av smultronen på vägkanten? Frågorna är många,
osäkerheten finns där ständigt.

För att i korthet beskriva den verklighet som fortfarande gäller för många
människor i de drabbade områdena, utgår jag från Tierps kommun i norra
Uppland. Ortsbefolkningens berättelser vittnar om en miljöförstörelse, som
vi ändå bara kan ana vidden av. Den där aprildagen för snart fyra år sedan
föll vårregnet lokalt och i olika stor mängd. Vilken betydelse detta skulle ha
för en lång framtid, kunde ingen veta då. I en by, där man hade turen att ha
uppehållsväder den här dagen, kom man tämligen lindrigt undan. Vid nyligen
företagna analyser har man exempelvis hos skjutet småvilt uppmätt 500
bequerel. Knappt en mil därifrån, där lantbrukarna i byn har sina skogsägor,
regnade det vid den aktuella tidpunkten, och där innehåller rådjurskroppar
upp till 10 000 bequerel. Tillåtet gränsvärde för vilt är numera 1 500 bequerel.

Effekten av detta har blivit att den jakt, som förekommer, i stort begränsas
till de områden där radioaktiviteten är lägst. På andra håll har exempelvis
rådjursstammen utvecklats så att antalet djur vida överstiger vad området
kan bära. När det normala betet inte räckt till, har skadorna på skogen blivit
stora. Skogsägarna har därför åsamkats stora extrakostnader för nyplanteringar.
Också viltolyckorna i trafiken har ökat i antal. Det är lätt att förstå
att intresset för att bedriva viltvård i ordets rätta bemärkelse är lågt när man
utgår från att köttet måste kasseras. Till saken hör att den enskilde själv
måste svara för en stor del av analyskostnaden, för närvarande 75 kr. Resten
subventioneras av kommunen, men från staten lämnas inget bidrag.

Skogens rikedomar på bär och svamp har mist sitt värde i de nedsmittade
områdena. Den som vill plocka av skogens läckerheter far till andra platser.

Några av människorna på orten har, delvis för det allmänna intressets
skull, under ett par år efter olyckan genomgått återkommande undersökningar
och provtagningar. För att nämna ett exempel uppmättes hos en man
300 bequerel kort tid efter händelsen i Tjernobyl. Därefter steg de uppmätta
värdena stadigt och uppgick som högst till 10 000 bequerel för att därefter
sjunka och stabiliseras på en nivå av 8 000.

Sådana här undersökningsresultat påverkar givetvis alla som bor i området.
För dem har det blivit en naturlig del av vardagen att ifrågasätta - vad
törs vi skörda, vad kan vi äta, vad vågar vi ge våra barn att äta, hur ser våra
hälsomarginaler ut?

Det som ovan beskrivits är bara ett axplock av alla de kvarvarande problem
som Tjernobylkatastrofen inneburit just för människorna på den plats
som jag berört. Berättelsen kunde göras lång och innefatta många fler.

Möjligheterna att mera påtagligt förbättra situationen för de berörda är
begränsade. På en punkt bör emellertid en förändring kunna ske, och det
gäller det ekonomiska ansvaret. Det är inte rimligt att människorna, i de
slumpvis drabbade områdena, själva skall stå för de extrakostnader som är
förorsakade av kärnkraftsolyckan. Det kan heller inte försvaras att de ak

2

tuella kommunerna, varav flera dessutom har utflyttningsproblem, skall stå Mot. 1989/90
för merutgifterna. N405

Den svenska staten har, som nämnts, tidigare svarat för vissa typer av ersättningar,
som under några år uppgick till stora belopp. I årets budgetproposition
nämns inte många ord om Tjernobylolyckan. Under anslaget ”Ersättningar
på grund av radioaktivt nedfall” anvisas ett förslagsanslag på 1 000
kr.

Enligt min uppfattning måste staten överta ansvaret för i första hand analyskostnader,
men i andra hand ockå för andra kostnader som bevisligen
uppstått på grund av reaktorolyckan.

Med hänvisning till inledningen av motionen, bör det övervägas att låta
kärnkraftsindustrin svara för den kostnad som produktionen förorsakat exempelvis
genom en särskild avgift, som avsätts för ändamålet. Också ett sådant
avgiftsuttag, bör kunna vägas in i de internationella överenskommelserna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den enskilde bör hållas skadeslös vad gäller ekonomiska
effekter av kärnkraftsolyckor.

Stockholm den 19 januari 1990

Rosa Östh (c)

3