Motion till riksdagen
1989/90:N404

av Carl Bildt m.fl. (m)
Sveriges energipolitik

1. Sammanfattning

Det tillhör 1990-talets viktigaste politiska uppgifter att ge den svenska energimarknaden
förutsättningar att möta ett växande behov av el. En ökad
elanvändning är ett naturligt inslag i ett avancerat industri- och välfärdssamhälles
utveckling och i arbetet för en bättre miljö.

Koldioxidtaket kan respekteras vid en fortsatt användning av kärnkraften
och om oljeanvändning ersätts med framför allt biobränslen och naturgas.

Vid fortsatt användning av kärnkraften kan det växande behovet av el mötas
med bl.a. hushållning och effektiviseringar samt kraftvärme och kraftproduktion
baserad på biobränslen och naturgas. Tillståndsprövning för fossil
kraftproduktion måste ske utifrån kravet att energisektorn skall bidra till
att koldioxidtaket respekteras.

Riksdagens uttalande om att en förtida avveckling skall inledas 1995 och
1996 strider mot resultatet av 1980 års folkomröstning. För att ge svensk
energipolitik en stabilitet bör riksdagen snarast uttala att någon förtida avveckling
inte skall ske och att folkomröstningens resultat åter skall läggas till
grund för energipolitiken.

Varken folkomröstningen eller reaktorernas tekniska livslängd ger anledning
att i dag fastställa någon slutpunkt för kärnkraftverkens livslängd.
Detta bör avgöras av myndigheternas säkerhetskrav och den ekonomiska
livslängd som dessa krav leder till.

Riktlinjerna för den svenska energipolitiken under 1990-talet bör enligt
vår mening vara:

• att ge den svenska energimarknaden förutsättningar att inom ramen för
en effektiv energihushållning möta ett växande behov av el,

• att begränsa användningen av fossila bränslen. Målet att reducera den
svenska oljeanvändningen till 40 procent av den totala energianvändningen
skall fullföljas. Härigenom öppnas möjligheter för framväxten av
inhemska och förnybara energikällor på kommersiell grund,

• att det svenska energisystemets utveckling skall bidra till att riksdagens
målsättning om ett tak för koldioxidutsläppen uppfylls,

• att säkerheten och kvaliteten i det svenska kärnkraftssystemet utvecklas
ytterligare. Därigenom ökar Sveriges möjlighet att bidra till det internationella
säkerhetsarbetet, till fördel också för vår egen säkerhet.

• att den svenska energimarknaden ges möjligheter och förutsättningar att

fungera som en normal marknad med många olika aktörer. Priserna bör Mot. 1989/90
bestämmas av tillgång och efterfrågan inom ramen för befintliga lagar och N404

ett beskattningssystem som tar hänsyn till olika energislags miljökonsekvenser.

2. Energipolitikens förutsättningar

Den svenska energipolitiken präglas i dag av stor oreda. Socialdemokraterna
är splittrade och måste som minoritetsregering söka samverkan och kompromisser
med andra partier, samtidigt som de saknar en egen energipolitik.

Den osäkerhet som skapats genom regeringens inkonsekventa energipolitik
och den förra energiministerns brist på verklighetsförankring har kompletterats
med en osäkerhet om vad socialdemokraterna överhuvudtaget har för
energipolitisk vilja.

Den kompromisslöshet i frågan om den förtida avvecklingen som tidigare
präglat regeringens företrädare skapade en misstro mot regeringens politik
i det svenska samhället och gjorde beslutet om en s.k. kontrollstation meningslöst:
”Jag har lärt mig att riksdagen och regeringen måste fatta oåterkalleliga
beslut. Det skall inte vara en omprövning 1990.” (Birgitta Dahl Veckans
Affärer nr 47 1988)

Den nytillsatte energiministern Rune Molin har tidigare i klara ordalag
anslutit sig till den socialdemokratiska energipolitikens kritiker och liksom
andra företrädare för LO underkänt regeringens uttalade avsikt att förtidsavveckla
två reaktorer. Samtidigt har han emellertid uttryckligen ställt sig
bakom tesen att all kärnkraft skall vara avvecklad 2010.

Sedan hösten 1989 handläggs regeringens energipolitik av en särskild krisgrupp
bestående av Ingvar Carlsson, Stig Malm, Birgitta Dahl och Rune Molin.
Den nye energiministern har i avvaktan på denna partigrupps arbete förklarat
att han avser att arbeta för en förtida avveckling 1995 och 1996, men
att en sådan beror på konsekvenserna för välfärd och sysselsättning.

När det gäller den förtida avvecklingen 1995 och 1996 vet socialdemokraterna
således numera inte vad de vill. Kravet på att all kärnkraft skall vara
avvecklad senast år 2010 viker de emellertid uttryckligen inte ifrån. Den förtida
avvecklingen skulle skapa betydande bekymmer för elförsörjning, miljö
och samhällsekonomi. Den totala kärnkraftsavvecklingen - som förutsätter
en start några år efter 1995 och 1996 - är ett direkt hot mot det svenska välfärdssamhället.

2.1 Avvecklingsbeslut i strid med folkomröstningen

Den av statens energiverk och statens naturvårdsverk gemensamt genomförda
utredningen om ett miljöanpassat energisystem visade att en kärnkraftsavveckling
fram till 2010 gör en miljöanpassning av det svenska energisystemet
ekonomiskt omöjligt. Utredningen visar samtidigt att en energipolitik
som ger rimliga förutsättningar för hushåll, näringsliv och samhällsekonomi
leder till oacceptabla miljökonsekvenser. Den återgång till fossila
bränslen som kärnkraftsavvecklingen tvingar fram är inte förenlig med kravet
från 1980 års folkomröstning att:

För att bl.a. minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikäl- Mot. 1989/90
lor blir tillgängliga används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som idag är i N404
drift, färdiga eller under arbete. (Valsedel för linje 1 och 2).

Professor Lars Bergman vid Stockholms Handelshögskola har på uppdrag
av finansdepartementet utrett de samhällsekonomiska konsekvenserna av
kärnkraftsavvecklingen tillsammans med nu gällande mål för minskade luftföroreningar
(bilaga 9 till LU90). Hans utredning visar att kärnkraftsavvecklingen
kommer att påverka den ekonomiska tillväxten i Sverige på ett sådant
sätt att Sverige under de kommande 20 åren inte kommer att kunna nå upp
till en ekonomisk tillväxt på två procent, vilket är den tillväxtnivå som t.ex.

ATP-systemet kräver. Det innebär att nuvarande energipolitik också är ett
hot mot svenskarnas framtida välfärd. Avvecklingens effekter på den ekonomiska
tillväxten innebär att Sverige även de kommande 20 åren kommer att
vara ett av de länder som har den lägsta ekonomiska tillväxten bland västvärldens
industriländer. Det kommer att medföra negativa konsekvenser för
de enskilda hushållen och för Sveriges förmåga att angripa miljöproblem.

Statens energiverk har i en rapport om avvecklingens konsekvenser för
sysselsättningen (Elpriser och svensk industri - statens energiverk 1988:7)
visat att kärnkraftsavvecklingen kommer att riskera sysselsättningen för
uppemot 150 000 löntagare i framför allt de sysselsättningsmässigt mest utsatta
regionerna. Företag kommer att tvingas flytta verksamhet till länder
med normala elpriser.

Dessa konsekvenser för ekonomi och sysselsättning står i en mycket klar
motsatsställning till folkomröstningens otvetydiga krav på att:

Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av
elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. (Valsedel
för linje 1 och 2).

Statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut har i sitt nyligen
avgivna yttrande till regeringen gemensamt konstaterat att det inte av säkerhetsskäl
finns någon grund för att utpeka någon svensk reaktor för förtida
avveckling. Expertgruppen för kärnkraftens säkerhet konstaterade efter
Tjernobyl att denna olycka inte gav någon anledning att ompröva den
svenska kärnkraftens säkerhet.

Detta sammantaget visar att varken folkomröstningsresultatet eller säkerhetsskäl
stödjer tanken på att förtidsavveckla kärnkraften. Folkomröstningen
fastställde nämligen att:

Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas
ur drift. (Valsedel för linje 1 och 2).

Regeringen vill uppenbarligen inte att frågan om kärnkraftens framtid skall
avgöras i samband med 1990 års kontrollstation i riksdagen. Den omfattande
utredningsverksamhet som nu pågår kommer endast indirekt att få påverka
riksdagens beslut. Regeringspartiets ställningstagande kommer i stället att
baseras på interna politiska bedömningar inom en liten krisgrupp i partiet.

Sådana är förutsättningarna för Sverige att klara 1990-talets energipolitiska
utmaningar med socialdemokraterna vid regeringsmakten.

8

2.2 En meningsfull kontrollstation Mot.

N404

Det enda sättet att göra 1990 års kontrollstation meningsfull är att lata den
vara en omprövning av avvecklingsbeslutet som sådant. Detta skulle också
vara i överensstämmelse med det växande stöd för kärnkraften som i dag kan
konstateras. Bland svenska folket växer nämligen majoriteten för ett fortsatt
användande av kärnkraften även efter 2010.

När denna opinion hinner ikapp de politiker som i dag isolerat sig från
verkligheten kommer en nödvändig omprövning. Moderata samlingpartiet
är i dag den enda parlamentariska basen för en sådan.

3. Energi- och elförbrukningen

Resultatet av oljekriserna under 1970-talet var en kraftigt minskad oljekonsumtion.
De höga oljepriserna och risken för akuta bristsituationer skapade
en ökad medvetenhet om behovet att minska den totala energiåtgången.
Energihushållningen under 1970-talet skedde i huvudsak utan stödåtgärder
och blev framgångsrik. Energianvändningen blev mer effektiv. Oljan ersattes
med elkraft. Denna övergång framkallades framför allt av att elkraft är
flexibel och därigenom möjliggör energisnåla applikationer.

I diagrammen nedan åskådliggörs hur el- och oljeförbrukningen har förändrats
i förhållande till den totala energitillförseln.

Diagram 1

Elförbrukning samt totalt tillförd
energi i Sverige 1973-1988

Tätört

1973 1976 1979 1962 1985 1988

Elförbrukningen har ökat och utgör en allt mer betydande del av den
svenska energiförbrukningen. 1988 uppgick den svenska energitillförseln till
446 TWh. Elförbrukningen uppgick samma år till 138,8 TWh, dvs drygt 30
procent av den totala energitillförseln. Andelen energi som härrör från
råolja och andra oljeprodukter har successivt minskat, men utgör ändå när

500

400

300

200

100
0

1973 1976 1979 1982 1985 1988

Kalla: Energifakta

mare 45 procent av den totala energitillförseln. Vi vidhåller att målet bör
vara att denna andel skall utgöra högst 40 procent av den totala energitillförseln.

3.1 Olika energikällor

Kärnkraft är den billigaste och mest miljövänliga energikällan. Vid sidan av
kärnkraft och vattenkraft är koleldade kraftverk det billigaste alternativet.

Förbränningstekniken och mer effektiva reningsmetoder har utvecklats,
men trots detta innebär kolkraften oacceptabla miljöstörningar. Förbränning
av kol ger, förutom utsläpp av olika föroreningar, upphov till betydande
mängder slagg och aska.

All förbränning ger upphov till koldioxidutsläpp.

En utbyggnad av naturgasnätet pågår. Gasen kräver dock ett dyrbart distributionsnät.
I de fall gas används som ersättning för olja och kol uppnås
miljömässiga förbättringar.

Biomassa är ett vittomfattande begrepp. Biomassa kan dels utgöras av
skogsbiprodukter i form av grenar och kvistar, dels särskilt odlade energigrödor.

Förbränning av biomassa ökar definitionsmässigt inte koldioxidhalten i atmosfären
eftersom samma mängd koldioxid tas upp av växterna. Däremot
kan biomasseförbränningen ge upphov till andra luftföroreningar. Småskalig
förbränning av biomassa är svår att kontrollera och kan lätt ge höga utsläppsvärden
av t ex kolväten och kväveoxider.

Redan i dag används mycket biomassa i form av lutar och avfall inom
skogsindustrin. Energiskog och andra energigrödor kan på sikt bli ett intressant
alternativ. Storskalig användning av energiskog eller energigrödor kan
emellertid ha negativ inverkan på miljön. 10

am 2

Olja i energitillförseln samt totalt
tillförd energi i Sverige 1973-1988

Mot. 1989/90

N404

TWh

Förbränning av sopor och avfall kan också ge vissa mängder energi. Sop- Mot. 1989/90
förbränningen bör dock ske i anläggningar som kan uppfylla högt ställda N404

miljökrav.

Det finns endast ett fåtal energiproduktionsalternativ som inte innebär
förbränning. De förnyelsebara energikällorna inkluderar bia vatten-, vind-,
våg- och solkraft. Vindkraften kan ge vissa marginella tillskott till den
svenska energiproduktionen. Forskningen kring de övriga förnyelsebara
energikällorna har under de senaste tio åren varit omfattande. Många problem
återstår fortfarande att lösa: energiproduktionen är dyr och en mängd
tekniska problem måste lösas.

4. Elavvecklingens konsekvenser

Kärnkraftsavvecklingen kan bli liktydig med en avveckling av halva den
svenska elanvändningen. Detta har framförts som ett möjligt framtidsalternativ
av Kjell-Olof Feldt i en artikel där han pläderade för kärnkraftsavvecklingen.
Därigenom är kärnkraftsavvecklingen en fråga som handlar om mer
än energipolitik. Den handlar om Sveriges framtid som industri- och välfärdsnation.
En elkraftsbrist skulle innebära oacceptabla påfrestningar för
såväl den svenska miljön som samhällsekonomin.

Den skulle inte bara omöjliggöra en fortsatt expansion av den svenska teknologiskt
kvalificerade basindustrin utan också tvinga fram betydande nedläggningar
och utflyttningar.

För industrin är elenergin nödvändig. Fluvuddelen av elkraften förbrukas
inom processindustrin, främst massa- och pappersfabriker, samt den kemiska
industrin. I motsats till vad som ofta hävdas används huvuddelen av
elkraften även inom massa- och pappersindustrin, inte för processvärme,
utan för drift av pumpar, fläktar och liknande. Den är därvidlag av avgörande
betydelse för arbetsmiljö och hälsa.

I nedanstående tabell visas ökningen av industrins elförbrukning.

Tabell 1

Industrins elförbrukning fördelad på industribranscher

TWh	1973	1988	ökning i %
Gruvor	2,1	2,4	14
Livsmedelsindustri	1.2	2,5	108
Textil- och beklädnadsindustri	0,4	0,4
Trävaruindustri	1,2	1,9	58
Massa- och pappersindustri	13,0	20,2	55
Kemisk industri	5,6	7,3	30
Jord- och stenvaruindustri	1,3	1,3
Järn-, stål- och metallverk	8,0	8,1	1
Verkstadsindustri	4,1	6,9	68
Småindustri, hantverk och övr.	1,6	2,3	44
SUMMA exkl avkopplingsbara elpannor	38,7	53,8	39

Källa: Energiverket

11

Elförbrukningen ökar inom praktiskt taget alla branscher. De s.k. elinten- vlot. 1989/90

siva industribranscherna, främst massa- och pappersindustrin, svarar för en 9404

stor del av förbrukningen. Även i en bransch med låg energiförbrukning per
anställd som verkstadsindustrin ökar elförbrukningen kraftigt. Det beror
delvis på att elkraft ersätter andra energislag, delvis på att moderna företag
har en allt mera mekaniserad och automatiserad produktion. Även förbättringar
av arbetsmiljön ökar elförbrukningen.

Skulle Sveriges elanvändning under de kommande 20 åren minskas eller
tryckas ner på grund av elbrist skulle detta självfallet få konsekvenser för
den ekonomiska tillväxten, utöver de konsekvenser som följer av kärnkraftsavvecklingen
som sådan.

En sämre tillgång på elkraft i framtiden innebär att energihushållningen
försämras. I praktiken skulle detta innebära en övergång till direkt användning
av fossila bränslen, t.ex för husuppvärmning, vilket ökar utsläppen av
koldioxid, kväveoxider och svavel. Om man utgår från naturvårdsverkets
nya gränsvärden för nya anläggningar skulle en ersättning av 25 TWh el med
olja leda till följande utsläpp: koldioxid 4 300 000 ton, kväveoxider 19 000
ton, svavel 1 900 ton.

Kärnkraftsavvecklingen kommer, om den genomförs, att leda till bristande
tillgång till elkraft med konsekvenser för välfärd och näringsliv. Den
svenska miljön skulle drabbas genom en försämrad energihushållning och
ökad lokal fossil förbränning. Kärnkraftsavvecklingen skulle dessutom
tvinga fram en ersättning i form av nu befintliga alternativ, där de fossila
bränslena dominerar.

4.1 Miljökonsekvenser av en kärnkraftsavveckling

Miljökonsekvenserna av en kärnkraftsavveckling kommer att bli betydande.

De direkta miljökonsekvenserna har Birgitta Dahl inte velat utreda. I sina
direktiv till statens energiverk och naturvårdsverket uteslöt Birgitta Dahl uttryckligen
scenarier med fortsatt användande av kärnkraft. Det gör att miljökonsekvenserna
i alternativ utan kärnkraft inte kan jämföras med alternativ
med kärnkraft. En ny utredning bör därför göras.

Miljökonsekvenserna framgår emellertid indirekt i rapporten om ”Ett miljöanpassat
energisystem” som presenterades i december i fjol av statens naturvårdsverk
och statens energiverk. I rapportens alla framtidsscenarier har
antagits en omfattande ökning av naturgasanvändningen.

1 ett scenario med rimlig tillväxt förutspår rapporten att kolanvändningen
kommer att öka med över sju gånger! Även oljeförbrukningen kommer att
öka kraftigt. För att kunna undvika de negativa miljökonsekvenserna skulle
elpriset behöva höjas till nästan en och en halv krona per kWh! Oljepriset
skulle behöva höjas till ca 4 500 kronor per kubikmeter.

Den ur miljösynvinkel farligaste faktorn är emellertid kolsatsningen. De
samlade konsekvenserna av att kärnkraften ersätts med kol och att användningen
av fossila bränslen ökar kommer att bli att koldioxidutsläppen ökar
med upp till 157 procent! Sverige skulle mot denna bakgrund knappast
kunna agera i internationella sammanhang för begränsningar av koldioxidutsläppen.

Trots att miljökraven beträffande utsläpp av kväveoxid från nya energi- Mot. 1989/90
producerande anläggningar redan är höga kommer utsläppen vid hög ekono- N404
misk tillväxt att öka med ca 50 procent. Om utsläppen i stället skulle minska
i motsvarande grad skulle kostnaderna uppgå till ca sju miljarder kronor om
året.

Koleldade kraftverk ger upphov till stora avfallsmängder. I fallet med hög
tillväxt tiodubblas mängderna av restprodukter, aska samt avsvavlingsprodukter
m.m. jämfört med i dag.

Sammanfattningsvis kan konstateras att om kärnkraften skall ersättas med
dyrbara fossila bränslen kommer också miljöproblemen att förvärras på en
rad områden. Rapporten visar att Sverige vid en kärnkraftsavveckling kan
tvingas in i en utveckling mot en mycket omfattande förbränning av fossila
bränslen för att klara minimala krav på ekonomisk tillväxt.

Oroande tecken tyder på att kärnkraftsavvecklingen kan komma att ske
på bekostnad av någon eller några av de orörda älvarna. LO-ordföranden
Stig Malm har förklarat att han kan tänka sig att någon eller några av de
orörda älvarna exploateras. ”Jag tycker inte att man ska dra sig för att projektera
två av dem och bygga ut dem” sade han i Magasinet, TV2 den 21
september 1989.

4.2 Ekonomiska konsekvenser av kärnkraftsavvecklingen

Under alla omständigheter innebär en avveckling höjda elpriser. De rörliga
och i detta sammanhang relevanta kostnaderna för att producera elkraft i de
två reaktorer som nu hotas av nedläggning under 1990-talet ligger på under
10 öre/kWh. Kostnaderna för att producera el i kolkondenskraftverk ligger
på över 30 öre/kWh. Enbart att lägga ner två reaktorer under 1990-talet
skulle innebära en belastning för det svenska folkhushållet på ca två miljarder
kronor per år.

Den stora avvecklingen av kärnkraft fram till år 2010 skulle ge ännu mera
dramatiska förändringar. Enligt energiverkets och naturvårdsverkets ovan
redovisade analys skulle ett miljövänligt energisystem kräva att elpriserna
fyrdubblades jämfört med dagens nivå. Även i ett miljömässigt oacceptabelt
system skulle elpriserna mer än fördubblas som ett resultat av kärnkraftsnedläggningen.

Elprishöjningarna kommer att få bäras av såväl hushåll som industri. Hushållen
kommer att påföras kraftigt höjda kostnader. Uppvärmningskostnaderna
för en normal villa kommer att öka med tusentals kronor per år. Elprishöjningarna
kommer att medföra allvarliga konsekvenser för den
svenska industrin, och dessa konsekvenser kommer indirekt att drabba hushållen.

Fortsatt industriutflyttning och nedläggning av svenska industrier blir en
oundviklig följd av den socialdemokratiska energipolitiken. Elprishöjningarna
kommer att få snabbast genomslag i den elintensiva basindustrin. Det
är värt att notera att detta i första hand kommer att drabba Bergslagen och
Norrland - regioner som redan är sysselsättningsmässigt utsatta.

De svenska hushållen och andra småkonsumenter har - till skillnad från
industrin - internationellt sett låga elpriser. Många av våra konkurrentländer
har dock lägre elpriser för den elintensiva industrin.

Elpriser för den elintensiva basindustrin i några med Sverige jämförbara länder

Tabell 2

Mot. 1989/90

N404

Norge

Kanada

USA

Västtyskland

Frankrike

Sverige

Storbritannien

Finland

6-10

7-25

10-15

12-15

14-16

17-20

18-19

3-9 öre per kWh

Källa: ÅF Energikonsult

De vid en kärnkraftsavveckling stigande svenska prisernas effekter på
svensk samhällsekonomi skall ses mot elpriserna i dessa länder och mot det
faktum att den framtida tillgången till elkraft kommer att vara god i många
av våra konkurrentländer med stabila eller i vissa fall sjunkande priser.

4.3 Dagens konsekvenser av regeringens politik

Redan i dag ser vi handfasta konsekvenser av regeringens politik.

En stor del av produktionskostnaderna för den elintensiva industrin kan
hänföras till elkonsumtionen. För ett företag som Stora betyder en höjning
av elpriset med ett öre att elkostnaderna ökar med 70 miljoner kronor per
år. För den elintensiva industrin är det därför angeläget att försöka effektivisera
sina processer i syfte att nedbringa elkonsumtionen, även utan nya prishöjningar.

Även vid måttliga elprishöjningar hotas stora delar av den svenska basindustrin.
Redan i dag äger en industriutflyttning till andra länder rum, till länder
som kan ge industrin klara besked om de framtida förutsättningarna.
Den osäkra energipolitiska situationen i Sverige anförs som avgörande skäl.

Gränges aluminium har meddelat att företaget avser att investera 2,7 miljarder
kronor i en ny aluminiumfabrik, som på grund av regeringens energipolitik
kommer att byggas på Island. Skogsindustrikoncernen Stora har av
samma skäl beslutat att investera 140 miljoner kronor i Norge.

Den svenska kemiindustrins nyinvesteringar i produktionsanläggningar i
Sverige har avmattats; under 1988 och 1989 beräknas investeringar i storleksordningen
2 miljarder kronor ha uppskjutits eller bordlagts på grund av
regeringens miljö- och energipolitik.

I slutet av september beslutade Avesta AB att lägga ned en utredning om
att investera i ett nytt stålverk. Företagets befintliga verksamhet - framför
allt standardståltillverkningen - hotas av höjda elpriser.

Näringslivskontoret i Sundsvall har gjort en analys som visar att regeringens
energipolitik i bästa fall leder till att 1 000 arbetstillfällen försvinner i
Sundsvallsregionen. I värsta fall kan 7 500 arbetstillfällen försvinna.

14

5. Elanvändningen måste kunna öka!

Elektriciteten är en förutsättning för det moderna samhället. Det finns ett
klart samband mellan ekonomisk tillväxt och ökad elanvändning. Traditionellt
har den svenska elanvändningen ökat i en takt som varit dubbel mot
den ekonomiska tillväxten.

Elektriciteten medger en effektiv energihushållning. Ökade satsningar
och utvecklingen av bättre teknik för elanvändning kommer att öka elektricitetens
användbarhet och attraktivitet som energibärare.

De svenska basindustrierna är till stor del elintensiva. Deras tillväxt och
den ekonomiska tillväxten förutsätter att deras volymexpansion kan möjliggöras
genom god tillgång till elkraft.

En god tillgång till el är en förutsättning för att Sverige skall kunna ta vara
på de möjligheter som framtidens näringsliv och välfärdssamhälle ger. Det
är också en viktig förutsättning för en ansvarsfull och effektiv energihushållning.
Mot den bakgrunden är det en viktig politisk uppgift att göra det möjligt
med en fortsatt ökning av elanvändningen inom ramen för den totala
energianvändningen.

5.1 Elbehovet i framtiden

Det svenska elbehovet uppgår för närvarande till ca 140 TWh per år. Den
elintensiva industrin förbrukar hela 40 TWh per år. Industrin använder totalt
54 TWh elkraft årligen.

Industrin ökade sin elförbrukning med 35 procent mellan åren 1982 och
1988 - från 40 TWh 1982 till 54 TWh 1988. Denna ökning motsvarar ungefär
tre mindre kärnkraftsreaktorer. Under 1980-talet har industrin successivt ersatt
sina oljebaserade processer med elförsörjda produktionsmetoder.

5.1.1 Hushållningsåtgärder

I varje marknadsekonomi är det naturligt att en köpare försöker minimera
åtgången för att på sätt minska sina kostnader. Det har varit drivkraften
bakom många av de energibesparingsåtgärder som genomförts under 1970och
1980-talen. Ny energisnål teknik har successivt tagits i bruk. De mera
uppenbara besparingsåtgärderna har nu till stor del genomförts. Den stora
besparingspotentialen finns bland projekt där det krävs stora kapitalinsatser
för att uppnå minskade förbrukningskostnader. Att i sådana lägen stödja
energibesparing genom offentliga subsidier innebär att det finns en risk för
suboptimering. Sådana energibesparingsåtgärder kan vara kontraproduktiva.

För att kunna genomföra besparingar krävs ofta goda kunskaper. Enskilda
individer och företag som har liten erfarenhet av energibesparing kan därför
ofta inte avgöra vilken teknik som skall användas. Det öppnar en marknad
för företag att sälja sina kunskaper. Det kan ske genom att företaget med
kunskaper kan få en del av den ekonomiska fördelen med minskad energiförbrukning.
Även kraftföretag kan agera på en sådan marknad. För ett
kraftföretag kan det också vara lönsamt att hjälpa kunder att undvika effekttoppar
- då behöver inte kraftföretaget göra stora marginalinvesteringar i

överförings- eller produktionskapacitet.

Besparingsåtgärder kommer att leda till att elen utnyttjas effektivare. Ny
utrustning kommer att ersätta mindre effektiv äldre utrustning. Det är dock
orealistiskt att tro att all elförbrukande utrustning snabbt kan bytas till den
senaste snåla tekniken. Utbytet kommer att ske successivt.

5.1.2 Ökad elefterfrågan

Även med väsentligt ökad eleffektivitet kommer elefterfrågan att öka. Ju
effektivare elenergin används desto mera attraktivt kommer det också att
vara att utnyttja elkraft.

Dessutom kommer elefterfrågan att öka av en råd andra skäl. Mera el är
nödvändig i det fortsatta arbetet för en bättre miljö. Nya, effektiva och mer
miljövänliga produktionsprocesser fordrar ofta ökad elanvändning. Miljövänliga
transportsystem - eldrivna bussar, tåg och bilar - fordrar ökad elanvändning.

Bättre arbetsmiljö, inklusive ett borttagande av monotona arbetsuppgifter,
och förbättrad inomhusmiljö - bl.a. effektiv ventilation för att minska
allergirisken - fordrar ökad elanvändning. Arbetsbesparande maskiner och
annan elutrustning i hushållen fordrar också ökad elanvändning.

Det moderna industrisamhällets utveckling förutsätter i allt högre grad elkraft
som bärare av energi. Nya teknologier har kunnat växa fram tack vare
elkraften. Den fortsatta utvecklingen av det moderna samhället kommer i
växande utsträckning att bygga på elkraft i stället för andra energiformer.
Elanvändningen har under de senaste åren ökat enligt följande:

Tabell 3

Elanvändningens utveckling i Sverige

Prima elanvändning, temperaturkorrigerat (enl Vattenfalls metod)

År Årlig ökning Elanvändning

1983	8%	106 TWh
1984	7%	114 TWh
1985	8%	123 TWh
1986	2%	124 TWh
1987	4%	129 TWh
1988	1,5%	131 TWh
1989	1,5%	133 TWh

Källa: Vattenfall

Fram till mitten av 1980-talet ökade elförbrukningen markant. Detta kan
delvis förklaras med konvertering till elvärme inom hushållssektorn. Även
industrin ökade sin elförbrukning. Under de senaste åren är det huvudsakligen
industrin som stått för den ökade efterfrågan.

Det finns inga tecken som tyder på att elbehovet kommer att minska under
1990-talet, tvärtom. Vattenfalls generaldirektör, Carl-Erik Nyqvist, har uttalat:
16

Mot. 1989/90

N404

Om vi ser på elbehovet i ett 20-årigt perspektiv dvs fram till 2010, så räknar Mot. 1989/90
vi inom Vattenfall med minst 10-20 procents ökad elefterfrågan. Detta gäller N404
även om vi är framgångsrika med att spara, hushålla och effektivisera. Vi
ser framför oss nya elsnåla processer och apparater. Men vi ser också nya
användningsområden för el exempelvis på miljö- och transportområdet.

I diagrammet nedan visas en uppskattning inom vilket intervall som elförbrukningen
kan väntas ligga under resten av 1990-talet. Det är angeläget att
framtidens ökade elbehov täcks. I annat fall kommer den svenska ekonomin
att stagnera - och i värsta fall utvecklas negativt.

Diagram 3

Elanvändningen i Sverige

TWh

160

140

120

100

—— Fast elanvändning

Temperaturkorr. elförbrukning

Prognos Vattenfall(planeringsniv4)

V/M Osäkerhetsintervall Vattenfall
T Prognos Statens Enetgiverk
4 oktober 1988

1980

1990

1995

1985

6. Växthuseffekten är ett hot mot jordens klimat

Växthuseffekten anges numera allmänt som det allvarligaste hotet mot den
globala miljön. En rad olika gaser - koldioxid, metan, dikväveoxid (lustgas)
och CFC (freoner) - bidrar till växthuseffekten. Dessa växthusgaser har förmågan
att släppa igenom den kortvågiga solstrålningen från rymden, men
absorberar eller reflekterar den långvågiga värmestrålningen från jordytan.

Resultatet blir en oönskad temperaturhöjning, som på sikt kan få förödande
konsekvenser. Växthuseffekten kan leda till klimatförändringar som hotar
de grundläggande levnadsbetingelserna på jorden.

80 procent av världens energiförsörjning baseras på förbränning av fossila
bränslen. Vid all förbränning bildas växthusgasen koldioxid. Koldioxidhalten
i atmosfären har stigit från ca 275 ppm före industrialiseringen till ca 350
ppm idag. Om inget radikalt görs för att vända denna negativa utveckling
kommer halten att ligga på ca 550 ppm år 2050. De totala emissionerna av
koldioxid i världen har mer än fördubblats sedan slutet av 1950-talet. Detta 17

beror framför allt på ökad användning av fossila bränslen, men även på för- Mot. 1989/90

ändrad landanvändning och avskogning. N404

FN-kommissionen ”Vår gemensamma framtid”, som avslutade sitt arbete
i början av 1987, slog fast att växthuseffekten är ett av de allvarligaste hoten
mot den globala miljön. Växthuseffekten kan endast bemästras genom kraftfulla
internationella insatser.

På initiativ av Kanadas konservativa regering samlades en konferens i Toronto
sommaren 1988. Syftet med konferensen var att försöka finna strategier
för att bekämpa klimatförändringarna. Konferensens huvudrekommendation
var att snarast ta bort alla freoner och långsiktigt minska koldioxidutsläppen
med 50 procent. Koldioxidutsläppen bör, enligt Toronto-konferensen,
minska med 20 procent fram till år 2005. Våren 1988 fattade Sveriges
riksdag, på moderat initiativ, ett beslut om en frysning av koldioxidutsläppen.

De svenska koldioxidutsläppen har minskat med ca 35 procent mellan
1973 och 1988 (diagram 4). Minskningen beror främst på kärnkraftsanvändningen.
Utbyggnaden av kärnkraften har inneburit att olja har kunnat ersättas
med kärnkraftsproducerad elkraft. Kärnkraften har således lett till minskade
koldioxidutsläpp, men även andra miljöförstörande utsläpp har reducerats.

Diagram 4

Övrigt

Transport

Industri.

gruvor

Process

relaterat

Fjärrvärme

Elproduk

tion

Källa: IVL

Diagrammet visar att emissionerna inom samtliga sektorer utom transport
och fjärrvärme har minskat dramatiskt sedan 1973. Inom transportsektorn
har i stället emissionerna ökat med två procent per år och utgör nu en dryg
tredjedel av koldioxid-utsläppen.

I industrisektorn har emissionerna minskat med drygt 50 procent för att 18

Koldioxidemission (milj. ton C)
efter förbrukarkategori

1973 1975 1960 1965 1966 1967 1988

■

1987 utgöra en femtedel av emissionerna. I energisektorn har under perio- Mot. 1989/90
den 1973—88 fjärrvärmeproduktionens koldioxidemissioner ökat med en N404
tredjedel medan elproduktionens bidrag har minskat med drygt 80 procent.

Dessa sektorer bidrog 1988 med tolv respektive tre procent av de totala koldioxid-emissionerna.

I sektorn ”Övrigt”, som innefattar bostäder, service m.m., har minskningen
varit ca 60 procent. År 1988 stod denna sektor för drygt en femtedel
av koldioxidutsläppen.

Minskningen av koldioxidutsläppen sedan början av 1970-talet har varit
betydande. Det är angeläget att denna positiva utveckling inte bryts.

Omsorgen om den internationella miljön kräver att koldioxidutsläppen på
sikt minskas. Endast då kan de oroande klimatförändringarna avvärjas. Det
måste vara en utgångspunkt också för svensk energipolitik.

7. En energipolitik för 1990-talet

7.1 Riktlinjer för energipolitiken

Riktlinjer för den svenska energipolitiken under 1990-talet bör enligt vår
mening vara:

• att ge den svenska energimarknaden förutsättningar att inom ramen för
en effektiv energihushållning möta ett växande behov av el,

• att begränsa användningen av fossila bränslen. Målet att reducera den
svenska oljeanvändningen till 40 procent av den totala energianvändningen
skall fullföljas. Härigenom öppnas möjligheter för framväxt av inhemska
och förnybara energikällor på kommersiell grund,

• att det svenska energisystemets utveckling skall bidra till att riksdagens
målsättning om ett tak för koldioxidutsläppen uppfylls,

• att säkerheten och kvaliteten i det svenska kärnkraftssystemet utvecklas
ytterligare. Därigenom ökar Sveriges möjlighet att bidra till det internationella
säkerhetsarbetet, till fördel också för vår egen säkerhet,

• att den svenska energimarknaden ges möjligheter och förutsättningar att
fungera som en normal marknad med många olika aktörer. Priserna bör
bestämmas av tillgång och efterfrågan inom ramen för befintliga lagar och
ett beskattningssystem som tar hänsyn till olika energislags miljökonsekvenser.

7.2 Åtgärder för 1990-talets energiförsörjning

7.2.1 Folkomröstningen bör åter läggas till grund för 1990-talets
energipolitik

En förtida avveckling 1995 och 1996 av två reaktorer skulle ge negativa konsekvenser
för välfärd och sysselsättning. Sverige skulle redan under mitten
av 1990-talet drabbas av betydande problem med elförsörjningen. Denna insikt
har redan i dag lett till en betydande och för svensk samhällsekonomi

skadlig utflyttning av investeringar. Det finns inte i dag förnybara energislag Mot. 1989/90

som under ekonomiskt rimliga former kan ersätta kärnkraften. En förtida N404

kärnkraftsavveckling under 90-talet skulle därför leda till att kärnkraften i
strid med folkomröstningen ersattes av fossila bränslen till men för svensk
miljö och samhällsekonomi. Till detta kommer att det inte i dag går att låta
säkerhetssynpunkter vara avgörande för i vilken ordning reaktorerna skall
tas ur drift, eftersom det enligt kärnkraftinspektionen inte finns några skillnader
mellan reaktorerna av betydelse för säkerhetsbedömningen.

Riksdagens uttalande om att en förtida avveckling skall inledas 1995 och
1996 strider därför mot resultatet av 1980 års folkomröstning. För att ge
svensk energipolitik stabilitet bör riksdagen snarast uttala att någon förtida
avveckling inte skall ske och att folkomröstningens resultat åter skall läggas
till grund för energipolitiken.

7.2.2 Kärnkraftens tekniska livslängd skall avgöra tidpunkten för
avvecklingen

Regeringen påstod efter folkomröstningen i sin proposition 1979/80:170 om
vissa energifrågor, att en majoritet av de röstande hade uttalat sig för att
högst de tolv kärnkraftsreaktorer som var aktuella skulle användas ”under
sin tekniska livslängd, vilken bedöms vara ca 25 år”. Riksdagens näringsutskott
konstaterade i sitt betänkande med anledning av propositionen (NU
1979/80:70) att reaktorernas livslängd ansågs vara ca 25 år.

Detta kom att ligga till grund för riksdagens beslut, som inte var folkomröstningens,
att kärnkraften skulle vara avvecklad till år 2010. I sitt betänkande
för två år sedan (NU 1987/80:40) konstaterar näringsutskottet emellertid:
”Hittillsvarande analyser motsäger inte det ursprungliga konstruktionsvillkoret
att en reaktortanks livslängd är minst 40 år.”

I USA förs i dag en diskussion om att reaktorernas tekniska livslängd, utan
inverkan på säkerheten, skulle kunna vara 60 år. Det finns varken mot bakgrund
av folkomröstningen eller reaktorernas tekniska livslängd någon anledning
att i dag fastställa en slutpunkt för kärnkraftens livslängd. Denna
bör enbart avgöras av myndigheternas säkerhetskrav och den ekonomiska
livslängd som dessa krav leder till.

7.2.3 Energipolitiken skall föras inom ramen för koldioxidtaket och
skyddet av de orörda älvarna

Det finns i dag inget parlamentariskt stöd för en ändring av naturresurslagen
i syfte att bygga ut någon eller några av de orörda älvarna. Det finns därför
ingen anledning att lägga vattenkraften till grund för en diskussion om hur
kärnkraften skulle kunna ersättas eller hur den framtida ökningen av elbehovet
skall kunna mötas. Sverige har redan i dag en stor andel elproduktion ur
vattenkraften.

Koldioxidtaket kan respekteras inom ramen för en politik som bygger på
fortsatt användning av kärnkraften och som gör det möjligt att ersätta oljeanvändning
med framför allt naturgas och biobränslen. Med bibehållen
kärnkraft kan koldioxidutsläppen bemästras. Sedan 1973 har koldioxidut

20

släppen reducerats med 35 procent tack vare att kärnkraftsproducerad elkraft
ersatt oljeförbränning.

Biobränslen kan spela en viktig roll framför allt i kommunal värmeproduktion.
Genom att ersätta olja kan de bidra till minskade koldioxidutsläpp.
Förutsättningen är att biobränslen kan produceras på kommersiella villkor.
Naturgas som används för att ersätta andra fossila bränslen minskar utsläppen
av koldioxid till skillnad från naturgas som byggs ut för att ersätta kärnkraft.
Ökad elanvändning leder till en effektivare energianvändning och kan
därigenom bidra till minskade koldioxidutsläpp. Vid fortsatt användning av
kärnkraften är det möjligt att inom koldioxidtakets begränsning möta det
växande behovet av el med bl.a. hushållning, effekthöjningar samt kraftvärme
baserad på biobränslen och naturgas samt annan naturgasbaserad elproduktion.
Tillståndsprövning för fossil kraftproduktion måste ske utifrån
kravet att energisektorn skall bidra till att koldioxidtaket respekteras.

7.2.4 Säkra eltillförseln!

Det tillhör en av 1990-talets viktigaste politiska uppgifter att ge den svenska
energimarknadens förutsättningar att möta ett växande behov av el. En
ökad elanvändning är ett naturligt inslag i ett avancerat industri- och välfärdssamhälles
utveckling.

En strategi för att säkra eltillförseln bör bygga på att kraftproducenterna
ges möjligheter att på marknadsekonomiska grunder möta efterfrågan på el.
Det kommer att leda till växande insatser för en effektivare elanvändning,
bl.a. för att minska toppar i användningen. Elpriset kommer att användas
som en regulator.

Även med en effektivisering av elanvändningen kommer efterfrågan på
el att öka. Energipolitiken måste därför syfta till att ge kraftproducenterna
förutsättningar att möta en elefterfrågan som kring mitten av 1990-talet kan
vara upp till 155 TWh och under 2000-talets första decennium mellan 150
och 170 TWh.

Kärnkraften och vattenkraften är en viktig bas för att möta denna framtida
efterfrågan. Dagens samlade produktionskapacitet kan beräknas till 145
TWh. Med bibehållen kärnkraft blir kraftföretagens uppgift och energipolitikens
utmaning att möta den ökade elefterfrågan utan att dessutom ersätta
halva vår nuvarande elanvändning.

Effekthöjningar av kärnkraftverk och förbättring av vattenkraftverk kan
ge ytterligare eltillskott. Detta kan ske utan försämrad säkerhet. Regeringen
bör ta initiativ till samtal med kraftindustrin för att klargöra att den är beredd
att behandla tillståndsansökningar i detta syfte i en positiv anda.

Kraftvärme baserad på framför allt naturgas men även biobränslen bör
också kunna ge vissa tillskott under 1990-talet. Samma sak gäller vindkraften.
Den kan inte spela någon stor roll om det gäller att ersätta kärnkraft
men väl när det gäller att tillföra marginell kapacitet. Detta bör självklart
ske under marknadsmässiga former.

Mot slutet av 1990-talet kan naturgasproducerad elkraft tas i bruk. Det
kan ske inom ramen för koldioxidtaket om energipolitiken ges de riktlinjer
som beskrivits ovan.

Mot. 1989/90

N404

7.2.5 Ett nytt energibeskattningssystem Mot. 1989/90

N404

Ett energibeskattningssystem som tar hänsyn till de olika energislagens miljöpåverkande
effekt bör införas. Det bör utformas så att det bildar en ram
för energimarknadens aktörer inom vilken dessa fattar decentraliserade beslut
efter marknadsekonomiska kriterier.

Nuvarande punktskatter på energi bör tas bort helt och hållet, med undantag
för bensinskatten, som dock bör reduceras. Miljöavgiftsutredningens
(MIA) majoritet har föreslagit nya miljöavgifter ovanpå 50 procent av dagens
energiskatter. MIA:s utredningsförslag skulle leda till kraftigt förhöjd
beskattning av energi, vilket i sin tur skulle leda till betydande problem för
svenska företag. Vårt förslag innebär däremot att nuvarande energibeskattning
fördelas mindre slumpmässigt än i dag och med större hänsyn till miljön.

Samtidigt som punktskatterna avskaffas vill vi innefatta energisektorn i
momssystemet. Energi blir därmed en vara som beskattas som andra varor,
frånsett att miljökonsekvenserna leder till särskild beskattning. Med ett undantag
beläggs all energi med moms. Med hänsyn till konkurrensen mellan
fjärrvärme och enskild värmeproduktion föreslår vi att fjärrvärmeleveranser
skall beläggas med s.k. noll-moms, vilket innebär att fjärrvärmekunder inte
betalar någon moms.

Vi föreslår en koldioxidskatt som står i proportion till gjorda utsläpp. För
biobränslen skall därför inte utgå någon koldioxidskatt. Vidare föreslår vi
miljöavgifter för svavel och kväve.

Vårt förslag innebär också att elkraft inte påförs någon skatt förutom
moms. Kärnkraften betalar de avgifter som i dag är lagstadgade för lagring
av avfall och demontering m.m.

Ett beskattningssystem enligt dessa riktlinjer ger förutsättningar för en
omvandling och utveckling av det svenska energisystemet utan politisk detaljstyrning.

7.2.6 Marknadsanpassa energisystemet

Dagens svenska energisystem är ett resultat av en energimarknad som kunnat
växa fram under marknadsnära former. I framtiden kommer det att behövas
fler aktörer. Dessa små aktörer kan var för sig lämna mindre bidrag
till den totala energiförsörjningen än vad som tidigare varit normalt. Deras
marknadstillträde bör underlättas genom att hinder för den fria konkurrensen
undanröjs. Detta kan bland annat beröra formerna för prisbildning.

Regeringen bör låta utreda vad som kan göras för att avreglera energimarknaden.
En privatisering av Vattenfall, som föreslås i en gemensam borgerlig
trepartimotion, är ett exempel. Förändringar i prisbildningen kan vara
ett annat.

22

8. Hemställan

Mot. 1989/90

N404

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående folkomröstningen om kärnkraft år 1980 som
en grund för den svenska energipolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de miljömässiga
konsekvenser som skulle följa av en avveckling av den svenska
kärnkraften,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående vikten av att elkraftsförsörjningen säkras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående kärnkraftsreaktorernas livslängd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att någon
förtida avveckling av kärnkraften inte skall ske, i enlighet med vad
som i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående tillståndsprövning för fossilbränslebaserad
kraftproduktion,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående marknadsanpassning av energisystemet.

Stockholm den 17 januari 1990

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Anders Björck (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Clarkson (m)

Rolf Dahlberg (m)

Ann-Cathrine Haglund (m) Gunnar Hökmark (m)

Gullan Lindblad (m)

Bo Lundgren (m)

Sonja Rembo (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

23

Innehåll Mot. 1989/90

N404

1. Sammanfattning 6

2. Energipolitikens förutsättningar 7

2.1 Avvecklingsbeslut i strid med folkomröstningen 7

2.2 En meningsfull kontrollstation 9

3. Energi- och elförbrukningen 9

3.1 Olika energikällor 10

4. Elavvecklingens konsekvenser 11

4.1 Miljökonsekvenser av en kärnkraftsavveckling 12

4.2 Ekonomiska konsekvenser av kärnkraftsavvecklingen 13

4.3 Dagens konsekvenser av regeringens politik 14

5. Elanvändningen måste kunna öka! 15

5.1 Elbehovet i framtiden 15

5.1.1 Hushållningsåtgärder 15

5.1.2 Ökad elefterfrågan 16

6. Växthuseffekten är ett hot mot jordens klimat 17

7. En energipolitik för 1990-talet 19

7.1 Riktlinjer för energipolitiken 19

7.2 Åtgärder för 1990-talets energiförsörjning 19

7.2.1 Folkomröstningen bör åter läggas till grund för 1990-talets
energipolitik 19

7.2.2 Kärnkraftens tekniska livslängd skall avgöra tidpunkten för
avvecklingen 20

7.2.3 Energipolitiken skall föras inom ramen för koldioxidtaket och
skyddet av de orörda älvarna 20

7.2.4 Säkra eltillförseln! 21

7.2.5 Ett nytt energibeskattningssystem 22

7.2.6 Marknadsanpassa energisystemet 22

8. Hemställan 23

gotab 99504, Slockholm 1990

24