Motion till riksdagen
av Håkan Hansson m.fl. (c)
Skånes utveckling
Mot.
1989/90
N347
I. Förändringens vind blåser!
Vi lever i en tid med snabba förändringar! Internationaliseringen inom alla
områden går nu med en rasande fart. De begränsningar som nationalstatens
gränser hittills uppställt antingen försvinner eller får en underordnad roll.
Avstånden mellan människor minskar. Utbyte och förmedling av kunskap,
erfarenhet och kompetens öppnar nya möjligheter, suddar ut motsättningar
och skapar ökad förståelse mellan människor och kulturer.
Händelseutvecklingen i Östeuropa talar sitt tydliga språk om vad som håller
på att hända. I det samhälle som nu håller på att växa fram med en växande
kunskap och insikt bland flertalet om vad som sker,vad som är möjligt
kan inte samhällssystem byggt på fåtalets privilegium längre dölja, förneka
eller ens hindra kraven på förnyelse.
Internationaliseringsprocessen föder också en motkraft. Det lokala identitetskänslan
till den egna särarten - blir allt viktigare i en allt mer internationaliserad
värld. Den kulturella självkänslan och särprägeln tar sig en
allt tydligare form inom de mest skilda områden. Även tydliga tecken på
detta kan vi se i utvecklingen i Östeuropa. Troligen såväl som i vår egen tillvaro.
Självfallet med olika utgångspunkt, skäl och omfattning.
Internationaliseringsprocessen står m.a.o. inte i motsatsställning till den
lokala särprägeln. Snarare tvärtom. Förståelsen för särprägel, tradition och
det historiska perspektivet blir allt viktigare för att förstå och kunna påverka
framtiden. Industrisamhällets expansion och uppbyggnad var en viktig bärare
av den materiella välfärds- och standardutvecklingen i samhället. Industrisamhället
ledde emellertid till en sektorisering och specialisering som för
den enskilde individen många gånger ledde till social utarmning och bristande
livskvalitet.
90-talets informations- och kunskapssamhälle kräver kreativitet, dynamik,
mångfald och personlig självtillfredsställelse i vid mening. 90-talets informations-
och kunskapssamhälle ställer på ett helt annat sätt den enskilda
människan i fokus. Det personliga och unika kommer att vara drivkraften.
Detta blir de avgörande komponenterna för att samhällsutvecklingen ska
kunna tillfredsställa det kommande decenniets människa - hennes behov
och värderingar.
1
1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr N347
Den ekonomiska dynamiken och utvecklingskraften i en region kommer Mot. 1989/90
därför att vara avhängig av det kulturella livet, kunskapsutbytet och möjlig- N347
heterna för snabba och lättillgängliga kontakter med omvärlden.
Skåne har unika möjligheter
Skåne ligger mindre än en dagsresa med bil, järnväg eller färja till stora europeiska
marknader som Västtyskland, Nederländerna, England och Danmark.
Med flyg är avståndet 2-3 timmar för att nå de övriga delarna av Europeiska
Gemenskapen. Denna närhet till vårt lands viktigaste exportmarknader
är helt unik och bör kunna i än högre grad i framtiden öppna stora möjligheter
för denna region att utvecklas till ett kraftfält sett i såväl ett nationellt
som ett nordeuropeiskt perspektiv.
Utvecklingen har dock under de senaste decennierna varit långsam i landskapet.
Sedan den strukturella omvandlingen i näringslivet under 70-talet och
där den s.k. varvskrisen i synnerhet - drabbade flera orter inom regionen
har utvecklingen varit ogynnsam.
Skälen till detta hänger i hög grad samman med att det skånska näringslivet
fortfarande till betydande delar har det föråldrade industrisamhällets
struktur. Den inomregionala infrastrukturen - i synnerhet kommunikationerna
- är dåligt utbyggd och samordnad. Även om regionen har ett stort
universitet har den vetenskapliga forskningen inte lyckats skapa naturliga
avnämare i ett teknik- och kunskapsintensivt näringsliv i regionen.
Detta visar bl.a. den låga expansion och ekonomiska tillväxt som rått under
det senaste decenniet i regionen. Genomsnittsinkomsten per innevånare
i Skåne understiger idag det svenska genomsnittet samtidigt som befolkningstillväxten
inom regionen varit relativt långsam.
Icke förty kan en medveten och offensiv insats såväl från samhälle som
näringsliv leda till att regionen med sitt strategiska läge nära Danmark och
kontinenten kan utvecklas till ett europeiskt teknik- och kunskapscentra.
Men för att detta ska lyckas krävs en helhetssyn på hela regionens villkor,
förutsättningar och utvecklingsmöjligheter. En sådan offensiv bör baseras på
en bred satsning på vitala områden såsom kunskapsutveckling, kreativitet,
kulturutvecklingen, kommunikationer och kapital - skapandet av en s.k. Kregion.
II. Ett framgångsrikt skånskt näringsliv
Skånskt näringsliv har i likhet med situationen i övriga landet under det senaste
decenniet genomgått stora förändringar.
Fram till slutet av 70-talet och början av 80-talet dominerades skånskt näringsliv
av tunga branschindustrier som varvsindustrin, gummiindustrin, textilindustrin
och viss kemisk industri. Många av de stora företagen inom dessa
branscher har och kommer även framdeles att ha en central och viktig roll i
den ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen i regionen. Många av
dessa företag har under den strukturomvandling som pågått under de senaste
tio åren lämnat gamla branschområden och gett sig in i nya. De flesta
stora skånska företagen har visat sig lyckas väl i denna förändringsprocess. 2
Flera ligger idag i topp bland de börsnoterade bolagen i Sverige. Förutsätt- Mot. 1989/90
ningarna för att utveckla nya framtidsinriktade industribranscher som fram- N347
deles kommer att utgöra stommen i det skånska näringslivet är stora.
Livsmedelsindustrin, förpackningsindustrin, medicinsk och kemisk industri
samt bioteknisk industri utgör redan idag betydelsefulla näringsgrenar.
Till detta skall läggas att Skåne har ett av världens mest effektiva och moderna
jordbruk.
Regionen har en lång industritradition och ett av landets främsta universitets-
och forskningscentra. Goda förutsättningar till anpassning för den nya
tidens krav, det geografiska läget mot en ännu viktigare Europamarknad blir
nödvändigt för att skånskt näringsliv ska kunna utvecklas och bli en spjutspets
i svenskt näringsliv.
Trots ett bra utgångsläge är det viktigt att skapa gynnsamma förutsättningar
för näringslivet som helhet och för en näringslivsutveckling och expansion
som gagnar alla delar av regionen. Framförallt gäller detta små- och
nyföretagandet som spelar en viktig roll för utvecklingen och förnyelsen av
näringslivet i länet.
Vi kan konstatera att andelen småföretag som sysslar med export är lägre
i Skåne än i övriga landet trots närheten till den europeiska marknaden.
Skånsk industritradition och kompetens inom flera branscher, närheten och
tillgången till ett av landets största universitets- och forskningscentra samt
tillgången på utnyttjningsbara naturtillgångar måste aktiveras för att ytterligare
flytta fram det skånska näringslivets position. I synnerhet inom kunskaps-
och high-tech-intensiva sektorer. En industribransch som regionen
bör ha betydande möjligheter att inta en ledande roll i är inom det biotekniska
området. Med tillgången till ett av världens mest effektiva och moderna
jordbruksområden bör Skåne ha möjligheter till en framträdande roll
på detta område. Andra industribranscher är läkemedelsindustrin, kemisk
industri och miljötekniken. För att göra Skåne till en kunskaps- och kompetensintensiv
region måste åtgärder vidtas för att skapa starka utvecklingscentra
för forskning och teknisk utveckling inom bl.a. områdena bioteknik,
medicinsk teknik, miljöteknik och high-tech.
För att skapa en stark näringslivsutveckling i denna riktning krävs att näringslivsfrågorna
i de både Skånelänen ses samordnat och att Skåne i detta
sammanhang ses som en helhet. För skapandet av en offensiv utveckling i
det skånska näringslivet krävs en kraftig förbättring och utbyggnad av de inomregionala
kommunikationerna inom regionen liksom gentemot övriga
landet och kontinenten.
Aktiviteten och utvecklingen på de finansiella marknaderna - penning-,
kapital- och aktiemarknaden - har i huvudsak koncentrerats till de börsnoterade
bolagen och till Stockholmsregionen. För de små och medelstora företagen
i regionen har detta inneburit att dessa ställts utanför den höga aktivitet
och goda tillgång på riskvilligt kapital som annars varit kännetecknande
för 80-talet. Ett offensivt näringslivsprogram för Skåne måste därför också
innehålla åtgärder för att skapa en finansiell marknad och former som tillhandahåller
erforderligt riskkapital till ett expansivt nyföretagande.
Det är därför viktigt att ett gemensamt näringspolitiskt organ för de båda
Skånelandstingen och Malmö kommun bildas med uppgift att i nära samar- 3
bete med näringsliv, universitet och forskning, banker och kommunerna Mot. 1989/90
skapa en näringspolitisk åtgärdsplan inför år 2000 för att därigenom stimu- N347
lera en offensiv utveckling av skånskt näringsliv.
Hela Skåne skall utvecklas
På 60-talet var koncentrationen av näringsliv, befolkning och utveckling till
västra och sydvästra Skåne betydande. Detta skapade en obalans inom regionen
som på vissa områden skapat direkta glesbygdsproblem. Under 80talet
har dock tillväxttakten i sydvästra Skåne bromsats upp. Detta har för
Malmöregionen inte varit helt problemfritt. Under de senaste åren har en
ökad ekonomisk aktivitet ånyo kunnat skönjas i denna del av regionen, vilken
i hög grad har sin grund i 80-talets kraftiga högkonjunktur men också i
en allmän utveckling föranledd bl.a. av avregleringen av valutamarknaden,
pågående internationalisering av finansmarknaden, en ökad exportmarknad
och i diskussionerna om ett närmande till EG-marknaden. Enligt vår uppfattning
är det viktigt med en expansion i alla delar av Skåne för att tillvarata
landskapets konkurrensfördelar i en alltmer internationaliserad marknad.
Detta är en grundläggande förutsättning för att fullt ut utnyttja den expansionspotential
som finns inom hela regionen. Det är därför viktigt att de utvecklingsinsatser
med näringslivets medverkan som vidtas, satsningar på inomregionala
kommunikationsnätet och satsningen på nya forsknings- och
utvecklingscentra sker decentraliserat och att hela regionen får del av de positiva
effekter en sådan kan medföra. För att detta ska lyckas krävs en offensiv
satsning på det inomregionala kommunikationsnätet.
En ytterligare satsning på Lunds universitet i form av nya s.k. kunskapsoch
teknikbyar i likhet med Ideon måste skapas. Samspelet mellan näringsliv
och forskning måste ytterligare stimuleras. Att skapa miljöer för den tillämpande
forskningen är av särskild vikt för att åstadkomma en förnyelse i näringslivet.
Det är viktigt att nya forsknings- och utvecklingscentra, kunskapsoch
teknikbyar i samarbete mellan universitet och näringsliv skapas och etableras
i olika delar av Skåne.
Informationsteknologins och datateknikens snabba utveckling har revolutionerat
produktionsmetoder men också informationsflödet i samhället.
Detta gör att koncentrationen av alla utvecklingsinsatser till en ort, med den
nya tekniken, inte är vare sig nödvändigt eller önskvärt. I stället kan informationsflöde
och kunskapsöverföring ske effektivt mellan flera orter inom
regionen. Med den nya informationsteknologin kan s.k. kunskapsbroar eller
”think-links” skapas mellan olika utvecklings- och kunskapscentra.
En satsning på ett livsmedelstekniskt centrum, biotekniskt centrum och
ett centrum för miljövänlig teknik bör ske i Skåne knutna till Lunds universitet
och Kristianstads högskola och grundforskningen, etablerade på tre orter
med goda förutsättningar för denna verksamhet. I sammanhanget kan nämnas
att den tvärvetenskapliga stiftelsen vid Lunds universitet TEM (teknik,
ekonomi, miljö) för närvarande utvecklar ett miljötekniskt centrum i Sjöbo.
Målsättningen att göra Lunds universitet till ett internationellt miljöuniversitet
måste förverkligas.
Kristianstads högskola måste få spela en ökad roll för småföretagsutvecklingen
inom regionen.
En skånsk aktiebörs
Kreativiteten och expansionen på kapitalmarknaden, tillkomsten av en penningmarknad,
expansionen på aktiemarknaden och sedermera avregleringen
av kreditmarknaden har hittills i huvudsak sugit upp det riskkapital
som finns i samhället. Framförallt har expansionen på aktie- och optionsmarknaden
genererat betydande kapitalresurser till de stora företagen och
börsbolagen. Kapitalrörelserna har i huvudsak koncentrerats till finansmarknadens
aktörer i Stockholmsregionen. Denna koncentration på kapitalmarknaden
är otillfredsställande. Framförallt är det de icke börsnoterade
bolagen och småföretagen som kommit att stå utanför denna utveckling.
Framförallt har småföretagens riskkapitalförsörjning - trots ökat kapitalbehov
- utanför den traditionella lånemarknaden ytterligare försvårats. Trots
att småföretagen idag spelar en obestridlig roll inom svenskt näringsliv och
visar sig vara den del av näringslivet som svarar för en stor del av förnyelse
och innovation står dessa idag i hög grad utanför en organiserad riskkapitalmarknad.
OTC-listan som infördes under de centerledda regeringarna var
ett viktigt led i en utbyggd riskkapitalmarknad. En uppföljning av denna för
de riktigt små bolagen har inte skett under 80-talet. Det är därför viktigt att
en näringspolitik inför 90-talet skapas för att öppna en riskkapitalmarknad
även för icke börsnoterade mindre företag. Skattelagstiftningen spelar här
självfallet en viktig roll. Vi föreslår att en regional aktiebörs i Skåne skapas
för småföretag som idag inte ges plats på vare sig börsens A- och B-listor
eller OTC-listan. Härigenom kan Malmöregionen bli ett nytt finansiellt centrum
i framväxande K-region i södra Sverige. Genom slopandet av börsmonopolet
kan dessutom en s.k. interregional aktiemarknad skapas i området
Skåne-Själland och Nordtyskland.
Koncentrationen i näringslivet ökar sårbarheten
Även om länets geografiska läge är gynnsamt för industriell verksamhet, har
koncentrationen till vissa industribranscher och till vissa delar av länet skapat
ensidiga och begränsade arbetsmarknader. En stor del av sysselsättningen
i länet finns i kommuner med en lokal arbetsmarknad av mycket begränsad
omfattning. Inom t.ex. Höganäs, Bjuv, Kävlinge och Trelleborg
finns minst hälften av antalet industrisysselsatta inom en bransch.
III. Forskning och utveckling
Brist på kvalificerad arbetskraft är i dag ett allmänt och allvarligt problem
för små och medelstora företag. Till väsentlig del handlar problemet om att
avståndet mellan skola och arbetsliv blivit för stort. Dagens system för praktisk
yrkesutbildning ger inte ungdomarna tillräcklig kunskap och erfarenhet
under utbildningstiden. Dagens utbildning svarar inte på de nya krav på vare
sig teoretiska eller praktiska kunskaper som arbetslivet kräver.
Företagen i Skåne har ofta stora svårigheter att rekrytera kvalificerad arbetskraft
med utbildning inom främst verkstadsteknik samt data- och mikroelektronik.
Inrättandet av verkstadsskolor och lärlingsutbildning är därför 5
Mot. 1989/90
N347
1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr 347
mycket angeläget. Med hänsyn till de positiva erfarenheter som verkstads- Mot. 1989/90
skolor inom olika företag har gett är det berättigat att arbeta för att gymna- N347
sial yrkesutbildning i större utsträckning än hittills förläggs till verkstadsskolor.
Vid en industriby kan också med fördel utbildningen ske i en verkstadsskola.
En uppenbar fördel är att företag har större möjligheter att hålla sig
å jour med utvecklingen i fråga om maskiner, datorer, arbetsprocessorer än
en skola, som under samma tak skall tillgodose utbildningen inom olika yrken.
Intresset för gymnasial lärlingsutbildning är mycket stort och man har
mycket goda erfarenheter av den.
En modern arbetsplatsanknuten yrkesutbildning måste tillskapas. En
övergång till treåriga yrkestekniska linjer på gymnasieskolan bör genomföras
i sin helhet. Åtgärder måste därutöver vidtas för att ytterligare utveckla
lärlingsutbildningen som en naturlig och viktig del i utbildningssystemet.
Forskningen viktig för näringslivets förnyelse
Forskningen befinner sig i en ständig förändringsprocess och skall så göra.
För att en region som Skåne eller ett land som Sverige skall kunna hävda sig
internationellt framför allt inom näringslivsområdet krävs att forskningen
ges möjligheter att befinna sig i forskningens frontlinje på så många områden
som möjligt. I första hand måste rejäla resurser satsas på grundforskningen
som utgör basen för all annan tillämpad forskning och utvecklingsarbete.
Grundforskningen måste få utvecklas enligt sina egna villkor.
1. Studiestödet till forskarutbildningen är ur internationell synpunkt mycket
dåligt. Centern anser därför att utbildningsbidragen snarast måste ersättas
med doktorandtjänster med konkurrenskraftiga löner.
2. Medelåldern bland lärare vid universitet är alltför hög. En stor del av lärarna
går i pension under 1990-talet. Centern anser därför att man under
de närmaste åren måste inrätta fler forskar- och lärartjänster för att
främja rekryteringsläget.
3. Utrustningssituationen är undermålig på universiteten. Centern anser
därför att ökade resurser måste stålas till förfogande för att ersätta försliten
och föråldrad utrustning.
Lunds universitet och högskolorna i regionen har en stor betydelse för utvecklingen.
Det är viktigt att resurser skapas så att både grundforskningen
och sedermera den tillämpande forskningen ges en sådan hög kvalitet att den
effektivt bidrar till förnyelsen och dynamiken inom näringslivet. Under senare
år har former för att skapa en integration mellan forskning vid universitetet
och industriell utveckling skett inom regionen. De främsta exemplen
på detta är forskarbyn Ideon och den tvärvetenskapliga stiftelsen TEM. Arbetet
att sammanföra näringsliv och högskola måste intensifieras. Mellan
den tillämpande forskningen och näringslivet måste finnas en gemensam
strategi för näringslivets utveckling i regionen. Därför måste som tidigare
nämnts ytterligare forsknings- och utvecklingscentra skapas i nära samarbete
mellan näringsliv, banker och universitet som är förenliga med regionens industritradition,
förutsättningar och utvecklingsmål. Tre sådana utvecklingscentra
som bör skapas inom regionen är ett livsmedelstekniskt centrum, ett
biotekniskt och biokemiskt centrum samt ett centrum för miljövänlig teknik.
De forskningsresultat som nått en kommersiell bärighet måste stödjas an- Mot. 1989/90
tingen som nybildade företag eller erbjudas en riskkapitalmarknad för att N347
kommersiellt komma igång. Tillgången på riskkapital för kommersiellt
gångbara forskningsprojekt bör särskilt uppmärksammas.
IV. Modernare kommunikationer - livsnerven i
regionen och mot världen
Skånes centrala läge i Europa innebär att kommunikationerna med omgivningen
blir särskilt betydelsefulla för landskapets utveckling. Förbindelserna
mellan Sverige och Danmark, Väst- och Östtyskland, Polen och resten av
Europa går till stor del via Skåne. Detsamma gäller trafiken mellan Danmark
och Norge.
Mot bakgrund av händelseutvecklingen i Östeuropa framstår den infrastrukturella
utbyggnaden i Skåne som allt viktigare.
En väl utvecklad infrastruktur i form av vägar, järnvägar och flygförbindelser
har en avgörande betydelse för såväl regionens expansionsmöjligheter
i stort som för näringslivet. Goda telekommunikationer och modern informationsteknik
kommer att bli allt viktigare försörjningskanaler för en positiv
utveckling. Det ankommer på staten men också på kommuner och landsting
att prioritera infrastrukturen i regionen.
Skåne en del av Europa
Mot bakgrund av Skånes geografiska läge på en alltmer utvecklad Europamarknad
både avseende industriutveckling, ekonomiskt och kulturellt utbyte
är planeringen och utvecklingen av det skånska kommunikationsnätet
av synnerligen central betydelse. Planeringen och utbyggnaden av såväl de
regionala trafiksystemen, stamnäten som utvecklingen av de interkontinentala
kommunikationsnäten från Skåne till Europa måste ske integrerat och
planeras med hänsyn till en sammanhållen totallösning. Dimensioneringen
av det inomregionala trafiksystemet måste ses integrerat med planerna för
en fast förbindelse över Öresund, kommunikation mot Europa och landet i
övrigt. De avgörande faktorerna för utvecklandet av de framtida trafiksystemen
i Skåne utgör självfallet snabba transporttider, turtäthet och fungerande
tidtabeller. Miljösituationen i Skåne måste dessutom vara avgörande för inriktningen
av den framtida infrastrukturen.
De skånska hamnarna
De skånska hamnarna och färjetrafiken spelar idag en avgörande roll för såväl
gods- som persontrafik till och från Sverige. De största hamnarna utgörs
av Helsingborg, Landskrona och Malmö vid Öresund, Trellborg och Ystad
vid sydkusten och Simrishamn och Åhus vid östkusten. För att hamnarna
överlag skall kunna hävda sig krävs en ökad specialisering. Utbyggnaderna
har de senaste åren varit störst i Malmö och Helsingborgs hamnar. Simrishamn
är och måste förbli vår viktigaste fiskehamn och exporthamn för fiskprodukter.
Genom sitt geografiska läge kommer Ystad att stärka sin ställning 7
som hamn för färjetrafik till och från Polen och för kustlastfartyg. Detsamma Mot. 1989/90
gäller Trelleborg som har sin trafik till Sassnitz och Travemunde. En even- N347
tueli fast förbindelse över Öresund kommer självfallet i viss mån att påverka
volymerna både avseende godstransporter och persontransporter i hamnarna
Helsingborg och Malmö. Framför allt gäller detta om planerna på en
kombinerad landsvägs- och järnvägsbro skulle bli verklighet.
För att rätt ta till vara de skånska hamnarnas utvecklingsmöjligheter bör
för de båda Skånelänen ett gemensamt näringslivsorgan skapas som ett gemensamt
samarbetsorgan mellan kommun, landsting och skånskt näringsliv
i dessa frågor.
Bättre vägar i hela regionen
För kommunikationerna i Skåne är det viktigt att större resurser avsätts
inom vägverket för underhåll och förbättringar av det skånska vägnätet. Under
de senaste 40 åren har Skåne konsekvent missgynnats när det gäller medel
för vägunderhåll. Detta förhållande måste ändras. Särskilt i norra och
östra Skåne måste de mindre vägarna och även en del länsvägar förbättras.
Speciellt viktigt är det att tvärförbindelserna mellan nordvästra och sydöstra
Skåne avsevärt byggs ut.
Vidare är en del av riks- och Europavägnätet i behov av upprustning. Exempel
på detta är E66-an.
En modern kollektivtrafik - en ryggrad i det skånska
kommunikationsnätet
Den skånska kollektivtrafiken är starkt eftersatt. Med tanke på att Skåne är
tätbefolkat med en av landets storstadsregioner är kollektivtrafiken undermålig.
Den är mycket viktig för såväl näringsliv som befolkningsutvecklingen
i hela Skåne. I andra expansionsorter runt om i världen utgör en väl
utvecklad infrastruktur förutsättningen för utveckling. Tyvärr är ansvaret för
kollektivtrafiken i Skåne uppsplittrad på många huvudmän. SJ ansvarar för
tåg som ingår i stamlinjenätet, dvs. persontrafiken mellan Trelleborg,
Malmö, Eslöv, Hässleholm till Stockholm och Göteborg, mellan Helsingborg
och Göteborg, Helsingborg och Malmö, Helsingborg och HässleholmKristianstad.
Sydvästra och nordvästra Skånes kommunalförbund svarar för
den s.k. Pågatågstrafiken. Malmöhus län trafik AB svarar för linjetrafik med
bussar inom länet och för tågen Malmö-Ystad. De större kommunerna svarar
för tätortstrafik med buss samt skolskjutsar och färdtjänst. På motsvarande
sätt fungerar det i Kristianstads län. Rådande förhållande är ineffektivt,
dyrt, komplicerat och leder till uppenbara svårigheter till samordning
och utveckling.
Omorganisationen och uppdelningen av huvudmannaskapet mellan SJ
och banverket för något år sedan innebar att länshuvudmännen tog över ansvaret
för en del av bannätet i regionen. Mot denna bakgrund är det därför
viktigt att en gemensam huvudman för hela länstrafiken inom de respektive
länen skapas vad gäller länstrafiken och tätortstrafiken. På sikt bör den samordnas
mellan de båda Skånelänen.
Järnvägsnätet i Skåne har successivt glesats ut under en lång period. Fort- 8
farande är vissa järnvägslinjer i fara, t.ex. Ystad-Simrishamn och Ystad- Mot. 1989/90
Malmö. I början av året drogs godstrafiken in på Malmö-Ystad-banan. Det N347
är ur inomregional synpunkt helt otillfredsställande. Enligt centerns uppfattning
måste befintliga järnvägslinjer bevaras, moderniseras och även i framtiden
ha persontrafik. Detta är nödvändigt av både miljöhänsyn och näringspolitiska
skäl. Person- och godstrafiken på järnvägen mellan HelsingborgKristianstad
och Blekinge måste aktivt stödjas så att den i framtiden kan utvecklas
till en väst-östlig pulsåder för näringslivet. I samband med utvecklingen
av en inomregional personpendlingstrafik mellan Skåne och Själland
med en spårbunden järnvägstunnel i KM-leden bör också persontrafiken på
sträckan Malmö-Veberöd kunna tas upp och knytas till trafiken Ystad-Simrishamn
via Sjöbo. Detta kan ske med s.k. Light-rails. En målmedveten satsning
på järnvägarna som ryggrad i den skånska kollektivtrafiken kompletterad
med busstrafik är ur både miljösynpunkt och samhällsekonomisk synpunkt
den bästa lösningen.
För tätortstrafiken i de större orterna bör inom ramen för ett samordnat
huvudmannaskap för hela länstrafiken en satsning ske på miljövänliga bussar
drivna med vegetabiliska bränslen t.ex. etanol eller med el i form av trådbussar.
Målsättningen bör vara att inom fem år ha ställt om tätortstrafiken i regionen
från dieseldrivna bussar till bussar och andra kommunikationsmedel
drivna med miljövänliga drivmedel.
Pågatågstrafiken fungerar som snabb förbindelse inom regionen och sammanbinder
busstrafiken både i fråga om turtäthet och avgifter. Först med en
god samordning av kollektivtrafiken kan valfrihet skapas för den enskilde
och en effektiv och bekväm trafik uppnås. Vidare bör tågtrafiken byggas ut
så att Pågatågen trafikerar linjerna Helsingborg-Hässleholm-Kristianstad,
Malmö-Lund-Eslöv-Hässleholm. Tänkbara kompletteringar i framtiden är
Malmö-Trelleborg. Malmö-Ystad och Lund-Dalby-Veberöd resp MalmöDalby.
En satsning på ett modernt inomregionalt tågnät skulle skapa snabbhet,
lättillgänglighet och dessutom minska belastningen på miljön.
För en ny gemensam huvudman för länstrafiken blir den väsentligaste
uppgiften att garantera en god kollektivtrafik i hela landskapet med en rimlig
taxa även i glest befolkade områden. Där inte några linjer med turlista kan
upprätthållas är det viktigt att kompletteringen med efterfrågestyrd trafik
blir god.
Mot bakgrund av att denna region har ett av landets tre storstadsområden
med de krav som detta ställer på ett samordnat och effektivt kommunikationssystem
och en fungerande pendlingstrafik för att motverka inomregionala
obalanser är en satsning på den skånska kollektivtrafiken av riksintresse.
Därför bör särskilt statsbidrag utgå i likhet med vad som skett för
Stockholmsregionen för en rejäl satsning på ett samordnat skånskt trafiksystem.
Vidare kan en förbättring av järnvägstrafiken uppnås med en utbyggnad
av Västkustbanan till dubbelspår med en tunnel genom Hallandsåsen. Leds
trafiken över Helsingborg kan en avsevärd förbättring av såväl interregionala
som lokala kommunikationer uppnås.
9
Fast förbindelse över Öresund
Nödvändigheten av en fast förbindelse över Öresund måste bedömas utifrån
om nuvarande eller planerade investeringar i färjetrafik inte kommer att tillgodose
de ökade kraven på person- och godstrafik till och från Danmark och
kontinenten. Under senare år har Öresundstrafikens, via KM-leden, relativa
betydelse för trafiken till kontinenten minskat. I synnerhet gäller detta godstrafiken.
Detta hänger i första hand samman med en utbyggnad av färjetrafiken
och direkttrafiken mellan Sverige och kontinenten. Framförallt har under
senare år kapaciteten utökats på leden Trelleborg-Sassnitz och direkttrafiken
Malmö-Travemunde. Under 1990 sätts nya färjor in - den s.k. Nordölinken.
Detsamma gäller en utökning av kapaciteten på färjelinjen Trelleborg-Travemiinde.
Den nya färjelinjen för järnvägsgods, Danlink, mellan
Helsingborg-Köpenhamn har också bidragit till att utöka kapaciteten.
Den avgörande betydelsen i en fast förbindelse över Öresund ligger i nödvändigheten
av att effektivisera persontrafiken mellan Sverige och Danmark
för att därigenom skapa ett ökat utbyte och öka närings- och kunskapsutvecklingen
inom Skåne/Själland. Tidsvinsterna och de ekonomiska fördelarna
med en utbyggnad av person- och godstrafiken mot kontinenten med
en fast förbindelse via Danmark är i förhållande till direkttrafiken med färjor
av en allt mer underordnad roll.
Från centerns sida vidhåller vi vårt motstånd till en Öresundsbro. Både
ur kommunikationsynpunkt, ekonomiska och miljömässiga synpunkter talar
mot en Öresundsbro. Öresundsdelegationens trafikprognos visar också att
landsvägstrafiken ökar med en landsvägsbro. Detta skulle ytterligare dramatiskt
förvärra kväveoxidsituationen i sydvästra Skåne och därmed den totala
miljösituationen. Sett utifrån ett kontinentalt trafiksammanhang ter sig en
landsvägsbro synnerligen irrationell då person- och godstrafiken med en sådan
skulle tvingas ledas över Själland via Stora Bält ner mot kontinenten.
Det ökade danska intresset för en Öresundsbro hänger direkt samman med
projekteringen och finansieringen av Stora Bält-bron. Tidsvinsterna med en
bro om trafiken ska ledas via Jylland kan knappast bedömas konkurrenskraftigt.
Med hänsyn till detta anser vi att en borrad järnvägstunnel i första hand
bör övervägas i den s.k. KM-leden. Sorn tidigare nämnts bör en sådan järnvägstunnel
så långt som möjligt integreras med den lokala och regionala
järnvägstrafiken i såväl Skåne som på Själland. Persontrafiken mellan Skåne
och Själland kommer att dominera trafiken i en tunnel Malmö-Köpenhamn.
En fast förbindelse i form av en järnvägstunnel skulle skapa möjligheter för
nära 3 miljoner människor att inom denna region välja bostad, arbetsplats,
utöka sitt fritids- och kulturliv samt skapa en grund för utbyte på högskoleoch
universitetsnivå över Öresund. En järnvägstunnel skulle bli en viktig
ryggrad i K-regionen Skåne-Själland.
Byggandet av en borrad järnvägstunnel kan däremot också ses utifrån den
interregionala fjärrtrafiken i Västeuropa kopplat till den regionala, lokala
och nationella tågtrafiken i Sverige.
Ute i Europa satsas f.n. mer på järnvägen än landsvägstrafiken. Enligt
uppgift planeras investeringar i järnvägen på uppemot 700 miljarder kronor
inom EG. I Västeuropa pågår uppbyggnaden av ett europeiskt samtrafiksystem
med snabbtåg. I första hand gäller det snabbförbindelser mellan Västtyskland
och Frankrike. I samband med färdigställandet av den s.k. Eurotunneln
i Engelska kanalen kommer även England att integreras i detta system.
Från svensk sida har SJ investerat i sin första generation snabbtåg för
trafikering Stockholm-Göteborg och på sikt Stockholm-Malmö och Göteborg-Malmö
via Helsingborg. Detta ger utomordentliga möjligheter för
Sverige att knytas till det blivande europeiska snabbtågsnätet. Speciella biltåg
ska kunna komplettera bilfärjetrafiken.
För den lokala och regionala järnvägstrafiken kommer en järnvägstunnel
att vara en viktig sammanbindningslänk till det danska järnvägsnätet och
därigenom bidra till ett utökat inomregionalt trafiksystem. Trafik- och turlistor
bör samordnas. En förbindelse med lokala snabbtåg som kan vara av betydelse
är sträckan Sturup-Kastrup som kan bidra till ett utökat samarbete
och integration mellan de båda flygplatserna. Som ett led mot denna utveckling
bör en omläggning till elektrifiering av järnvägslinjen Malmö-Ystad snarast
komma till stånd och dess sträckning gå via Sturups flygplats. En sådan
satsning skulle få betydande positiva inomregionala effekter.
Investeringar och driftansvar för flera av de ovannämnda järnvägslinjerna
bör kunna ske via enskilda eller privata konsortier.
Ett effektivare inrikesflyg
Genom byggandet av en järnvägstunnel under Öresund skapas också möjligheter
för att upprätta ett kommunikationsnät mellan de båda flygplatserna
Kastrup och Sturup. Sturup bör kunna bli en i högre grad än hittills internationell
flygplats och ett viktigt komplement till Kastrup som storflygplats.
Framför allt kan Sturups roll som en betydande fraktflygplats utvecklas. Sett
mot bakgrund av denna utveckling motsätter vi oss avvecklingen av flygledarfunktionen
på Sturup.
Stockholm-Arlandas ensamroll som matarflygplats för det regionala flyget
är otillfredsställande. För att även skapa effektivare och snabbare kontakter
med övriga landet måste fler direkta flyglinjer mellan Sturup och
andra orter i landet skapas. Med hänsyn till den avreglering som förväntas
ske inom det europeiska reguljärflyget bör stora möjligheter ges för en utbyggnad
av Sturup som en vid sidan om Kastrup viktig regional och interregional
flygplats i norra Europa.
Everöd-Kristianstads och Ängelholm/Helsingborgs flygplats måste utvecklas
till viktiga primärflygplatser i inrikesflyget. Kollektivtransporterna
till och från dessa måste utvecklas.
V. Låt kulturlivet blomstra!
I det framväxande kunskaps- och informationssamhället kommer de regioner
som kommer att sjuda av ett rikt kulturliv att bli de som mest kommer
att präglas av kreativitet, kunskapsutveckling och kompetensutveckling. I
expansiva kunskaps- och kompetenscentra kommer humaniora och mångfald
i kulturlivet att vara en av drivkrafterna bakom den ekonomiska utvecklingen
och välfärdutvecklingen.
Mot. 1989/90
N347
11
Inom flera kommuner i Skåne krävs en vitalisering och utveckling av kulturlivet.
I synnerhet gäller detta de sydöstra delarna av landskapet. Musik
och teater, satsningar på kulturhus, teatrar och konsertmiljöer kommer att
spela en viktig roll i samhällsutvecklingen under 90-talet. Utbytet mellan
länder och olika kulturer kommer dessutom att öppna dialoger och nya kontakter
på alla plan.
Att bo och vara aktiv i hela Skåne
I industrisamhällets struktur som mångt och mycket styrt den regionala utvecklingen
i Skåne såväl som på andra platser har ofta lokaliseringsbeslut
styrts av kapitalet, råvaran och transportvägarnas möjligheter. Traditionsenligt
har därför de västra i högre grad än de östra delarna av landskapet haft
den starkaste utvecklingen. I detta samhälle utgjorde en storskalig samordning
ett rationellt skäl för utveckling.
I det nya kunskapssamhället utgör småskalighet och en snabb och flexibel
struktur det utmärkande draget. Den nya tekniken, moderna kommunikationer
skapar nya möjligheter för en decentraliserad samhällsutveckling.
För Skåne med sina korta avstånd kan under 90-talet om den moderna
infrastrukturen utvecklas i princip varje ort i en eller annan form gå in i ett
expansivt skede.
I det nya samhället fattas lokaliseringsbeslut, företagsetableringar utifrån
var arbetskraften och människorna vill bo. Framöver styr de enskilda människorna
i större utsträckning val av bosättning. Därefter anpassas företagens
produktion och distribution. Avgörande för 90-talets val av bosättning blir
förutsättningarna för service, utbildning, kulturutbud och naturmiljön. Att
kunna skapa miljöer där denna integration sker är avgörande för det politiska
beslutsfattandet under detta decennium.
VI. Miljösituationen i södra Sverige
Malmöhus län är en ur miljösynpunkt utsatt del av landet. Skåne har Sveriges
mest försurade sjöar, vattendrag och förorenade luft. En stor del av dessa
föroreningar kommer från övriga Europa. Men även om betydande delar av
den snabba försurade luftsituationen går att hänföra till källor från våra
grannländer får detta inte vara ett motiv för att inte vidta åtgärder vare sig
mot vår egen miljöförstöring eller att bedriva ett kraftfullt internationellt
miljöarbete. Kraftfulla miljöpolitiska åtgärder mot den miljöförstöring vi
själva åstadkommer kan avsevärt förbättra situationen.
Den yttre miljön i Malmöhus län
Den yttre miljön i Malmöhus län är kraftigt utsatt för såväl luft- som markoch
vattenföroreningar. Luftföroreningssituationen inom vissa delar av länet
är i vissa fall högre än gällande riktvärden för svaveldioxid och kväveoxid.
Vidare har i de centrala delarna av länet tydliga skogsskador kunnat registreras.
Malmöhus län har idag några av landets suraste skogsjordar. I vissa
skogsområden i sydvästra delarna av länet är pH-värdet nere på 4,5. Försu
Mot. 1989/90
N347
12
rat grundvatten har också kunnat noteras inom de s.k. urbergsområdena i
länet.
Eftersom Malmöhus län är ett mycket tätbebyggt område i synnerhet i
dess västra del med stark befolkningskoncentration, industrialisering och
hög trafiktäthet kombinerat med utländska luftutsläpp är framförallt luftföroreningar
inom och kring de större tätorterna klart högre än för övriga länet.
Halterna av olika föroreningar har påträffats på en nivå, som i vissa fall innebär
direkta risker för växtriket. Många av länets insjöar och vattendrag har
en kväve- och fosforhalt som ligger över värdena för ett levande djur- och
växtliv.
Från centerns sida kan vi inte acceptera större föroreningar från mänsklig
verksamhet än vad naturen klarar av att ta emot.
Mot bakgrund av miljösituationen som råder i Malmöhus län måste länet
klassificeras som miljöskyddsområde. Det innebär att förutom de nationella
regler och gränsvärden som uppsätts för miljöutsläpp bör särskilda krav ställas
på miljöfarlig verksamhet i Malmöhus län. För detta krävs kraftigt ökade
resurser för den regionala miljötillsynsmyndigheten som utifrån dessa särskilda
krav bör ansvara och pröva miljöärenden, anmälnings- och dispensärenden,
samt anvisa gränsvärden för olika anläggningar eller utsläppskällor.
Vidare bör sådan tillsynsmyndighet utfärda särskilda föreskrifter och bedriva
aktiv rådgivningsverksamhet riktad till alla som driver miljöfarlig verksamhet
i någon form.
Förutom aktiva miljöpolitiska insatser lokalt, regionalt och nationellt är
det viktigt för att komma tillrätta med de ökade miljöproblemen i södra Sverige
att det från svensk sida i olika sammanhang bedrivs en expansiv och aktiv
opinionsbildning i olika internationella organ. Centern har i olika sammanhang
påpekat nödvändigheten av att internationalisera miljöpolitiken
bl.a. genom förslaget att inrätta en ekonomisk luftmiljöfond i syfte att
komma tillrätta med Europas luftföroreningsproblem. De svenska insatserna
i våra östeuropeiska grannländer måste inriktas på att komma till rätta
med deras omfattande miljöproblem.
Luftutsläppen i Malmöhus län
Enligt de undersökningar och den statistik som bl.a. länsstyrelsen och naturvårdsverket
gjort för Malmöhus län är luftföroreningarna betydande inom
länet. Det gäller särskilt utsläppen av svaveldioxid som i länet år 1985 uppgick
till ca 19000 ton. Huvuddelen av dessa eller ca 70 % kommer från förbränning
av olja och kol. I kommuner i länet som kommit längst med fjärrvärmeutbyggnaden
och användningen av nya energikällor såsom biobränslen
har svaveldioxidutsläppen minskat. Användningen av miljövänligare
bränslen samt naturgasintroduktionen 1985 och den fortsatta utbyggnaden
av denna har bidragit till att minska de totala svavelutsläppen i länet.
Utsläppen av kväveoxider under motsvarande tid uppgick till ca 31000 ton
varav 80 % går att hänföra till trafiken. Här svarar personbilstrafiken för
hela 37 %, lastbilstrafiken för 24 % och traktorer och entreprenad för 13 %.
Kväveoxidsituationen har till skillnad från svaveldioxid legat på en oförändrat
hög nivå. Införandet av katalytisk avgasrening på personbilar kommer
förvisso att bidra till minskat utsläpp av kväveoxid.
Mot. 1989/90
N347
26000 ton kolväten släpptes ut i länet under 1985 varav huvuddelen kom Mot. 1989/90
från trafiken. Av industrin är det i första hand den grafiska industrin och N347
verkstadsindustrin som enligt länsstyrelsens och naturvårdsverkets utredningar
svarar för kolväteutsläppen - i första hand genom utsläpp av lösningsmedel.
Betydande tillskott vid utsläpp av kolväten ger också den kemiska
industrin och industri som använder lösningsmedel och lackeringar, t.ex.
byggbranschen.
Sammanfattningsvis kan sägas att halterna av svaveldioxid, kvävoxider
och ozon generellt i länet tangerar riktvärden som tidigare angetts för att
undvika skador på växtriket. Halterna av föroreningar i luft och i regnvatten
är mångdubbelt högre i länet jämfört med exempelvis norra Sverige. Halterna
av starka oxidationsmedel har också stadigt stigit de senaste åren. I de
större tätorterna har halterna av svaveldioxid minskat något medan halterna
av kväveoxid och koloxid fortfarande överstiger nämnda riktvärden.
Effekterna av en fortsatt miljöförstöring i länet
En fortsatt hög utsläppsnivå av svaveldioxid leder till att mark och vatten
försuras. Höga koncentrationer av svavelutsläpp leder till mänsklig ohälsa,
till skador och rubbningar i växt- och djurriket, angrepp på kulturbyggnader
och kulturvärden och andra betydande materiella skador. Detsamma gäller
utsläppen av kväveoxider som på nuvarande nivåer drastiskt ökar riskerna
för ohälsa bland människor framförallt i områden med hög trafiktäthet.
Marken inom stora delar av länet är kraftigt försurad framförallt genom en
hög kvävemättnad. Enligt länsstyrelsens och naturvårdsverkets beräkningar
måste kvävenedfallet ner till 10-20 kg/ha och år för att skador på sikt skall
kunna undvikas på marken. Idag är kvävenedfallet i flera områden ca 30
kg/ha och år. Kolvätena är en annan grupp som innehåller en lång rad olika
ämnen och substanser vars effekter kan variera men som vi än så länge vet
alldeles för lite om. Förbränning av fossila bränslen i kraftverk, värmepannor
och i biltrafik utgör de helt dominerande källorna vid utsläpp av svavel
och kväve. Det är bara genom ändrad inriktning av energi- och trafikpolitiken
kombinerat med en offensiv satsning på ny miljövänlig teknik och hushållning
som luftföroreningarna radikalt kan minskas. Det bästa sättet är effektivare
energianvändning och ökad användning av andra energislag än fossila
bränslen. Olje- och kolanvändningen måste minskas. Förutom att ange
gränsvärden som inte får överskridas måste energiskatter och miljöavgifter
utnyttjas som ett miljöpolitiskt styrmedel.
Malmöhus län är ett levande landskap rikt på unika och enastående naturvärden.
Dess unika fauna är i många stycken hotad om inte målmedvetna
och resultatinriktade insatser vidtas. Enligt länsstyrelsens uppgifter finns av
landets totalt 323 hotade växt- och djurarter 126 arter i vårt län. Framför allt
är hotet mot utrotning som störst i de sydvästra delarna av länet.
Vidare är olika naturtyper hårt utsatta och idag återstår endast mindre
arealer av många unika naturområden.
Som nämnts uppvisar ett stort antal träd i länets skogsområden tydliga
skador. Framförallt hänger detta samman med de ökade markskadorna. Mer
än hälften av skogsmarkernas näringstillgångar har försvunnit under kort tid
till följd av den ökade markförsurningen. Kvävemättnaden och urlakningen Mot. 1989/90
av skogsmarkens näringstillgångar bidrar till att aluminium frigörs. Detta bi- N347
drar i sin tur till höga koncentrationer av olika ämnen, vilket direkt får en
giftig verkan på träd, mark och djur. Tungmetaller, såsom kadmium, frigörs
från skogsmarkerna och förs med markvattnet ut till bäckar och vattendrag.
Små vattendrag och sjöar visar på en hög kvävehalt precis som grundvattnet
- framför allt i de s.k. urbergsbygderna.
Skogsbeståndets sårbarhet påverkas också av den fortgående skogsdikningen
och dräneringen. Den ensidiga nyplanteringen av gran bidrar till den
ökade försurningsgraden.
En ökad biandskogsplantering och lövskogsplantering måste komma till
stånd och ensidiga granplanteringar minimeras. Detta bör i första hand ske
i samråd med skogsägarna, men om inte detta är framgångsrikt bör förbud
mot granplantering övervägas.
Våtmarkerna och mindre vattendrag har kontinuerligt minskat under de
senaste decennierna. Genom dränering och torrläggning har våtmarksvegetationens
kvävebindande roll eliminerats. Våtmarkerna i regionen måste
ånyo öka och avvattning och torrläggning upphöra.
Regelbunden ekonomisk ersättning måste utgå till markägarna som åsamkas
ekonomiskt bortfall p.g.a. att de våtmarker som tas i anspråk måste
återskapas.
Situationen i de skånska vattenområdena
Länets sjöar, vattendrag och kustområden är hårt belastade av olika föroreningar.
Speciellt är halterna av växtnäringsämnen såsom fosfor och kväve
betydande. Även utsläppen av s.k. toxiska ämnen som tungmetaller har
ökat. Särskilt akut är situationen vid våra kustområden. Säldöden och den
stora ödeläggande algblomningen är två varningstecken på vad som håller
på att hända vid våra kustvatten. Ökad frekvens av fisksjukdomar, syrefria
”biologiska öknar” och minskat antal sjöfågel är exempel på allvarliga störningar
av vår havsmiljö.
Föroreningssituationen i länets vattenområden är nu så allvarlig att kraftfulla
åtgärder omedelbart måste vidtas. Det krävs nu omedelbar handling
för att komma till rätta med dess problem. Speciellt utsatta områden i länet
är Öresund och Skälderviken samt en del av de större insjöarna där närsaltshalterna
är mycket höga.
Fisket i Öresund har försämrats. Situationen i havsområdena är mycket
allvarlig. Industriutsläpp, täktverksamhet, gipsberg är några i raden av föroreningar
och miljöingrepp som skadat botten och bottenvegetation i framför
allt Öresund.
De skånska sjöarna och åarna
Länets vatten rinner ut i Öresund, Skälderviken och Östersjön. Avrinningen
sker via marker, sjöar och åar som rinner ut i dessa tre havsområden. Det
innebär att föroreningssituationen var helst den uppstår i något av dessa vattendrag
också riskerar påverka miljösituationen i andra vattendrag.
Vattenflödena i länet är starkt varierande, dels beroende på vattenregle- 15
ringar, dels på grund av brist på naturliga vattenmagasin. De korta men kraftiga
högvattenflödena innebär att föroreningstransporten till havet är störst
under hösten och våren.
Framför allt är det viktigt att komma till rätta med föroreningssituationen
i Öresund då detta vatten på grund av den stora befolknings- och industrikoncentrationen
längs Öresundskusten är speciellt utsatt. Huvuddelen av länet
avvattnas till Öresund. Öresund är dessutom ett gemensamt svensktdanskt
vattenvårdsområde. Detsamma gäller Skälderviken med sitt läge
mellan Kattegatt och Öresund.
Framför allt är de skånska vattenområdena belastade av utsläpp av organisk
substans och närsalter. För nedbrytning av dessa krävs syre som tas ur
vattnets syrgasförråd. Alltför höga halter av organisk substans leder till
minskad syretillgång med påföljd att djur- och fiskliv dör. Alltför höga halter
av närsalter innebär övergödning med ökad tillväxt av vegetation och algblomning
med minskad syretillgång som följd.
I Malmöhus län är närsalthalterna i vattendragen höga. Gjorda undersökningar
visar att halterna och transporterna av organisk substans och närsalter
i länets vattendrag är fem till tio gånger större än i andra delar av landet.
Utsläppen av organisk substans och närsalter i våra kustvatten - i synnerhet
Öresund - sker i första hand från de stora tätorternas avloppsreningsverk,
från vissa industrier och från de tillrinnande åarna.
Helt miljöfrämmande ämnen såsom tungmetaller, olja och klorerade organiska
substanser förekommer också i ökad utsträckning.
Under de senaste decennierna har dränering och torrläggning av landskapet,
sjöregleringar och täckdikningar bidragit till ökad vattenavrinning från
hela länet till havsområdena. Detta har i hög grad bidragit till att vattnens
och våtmarkernas egen förmåga att rena till stor del omintetgjorts. Detsamma
gäller för de flesta åarna i länet. Det minskade antalet märgelgravar
och andra småvatten har också bidragit till denna utveckling.
Samtliga vattenområden i länet drabbas av dessa miljöfrämmande ämnen.
De kommer främst från reningsverk, industrier, dragvattenutsläpp och nedfall
från atmosfären. I de flesta fall svarar såväl de kommunala som industrins
reningsverk för de största utsläppen.
Utsläppen av miljöfrämmande ämnen som tungmetaller måste minskas
med 70 % fram till 1995.
Föroreningarna från reningsverk och industrier måste
minska
Genom de investeringar som gjordes under 60- och 70-talen på de kommunala
reningsverken har utsläppen av lättnedbrytbar organisk substans och
fosfor minskat medan kväveutsläppen fortfarande är betydande. 99 % av
hushållen i länets tätorter är anslutna till reningsverk med höggradig biologisk
rening, medan en mindre andel är ansluten till verk med fosforreduktion.
Av de större verken är det i dag Höganäs, Helsingborg och MalmöKlagshamn
som saknar särskild fosforreduktion. Dock är ännu inget reningsverk
rustat för effektiv kvävereduktion. Utvecklingen av industrins
avloppsvattenutsläpp har följt ungefär samma utveckling och befinner sig på
motsvarande tekniska nivå.
Mot. 1989/90
N347
16
Koncessionsnämndens miljöskyddsbeslut beträffande Kävlinge industri- Mot. 1989/90
reningsverk innebär att detta fr.o.m. 1992 ska drivas med en 70-procentig N347
kvävereduktion. Kvävereduktionen i samtliga av länets större reningsverk
måste fram till 1995 uppnå en reduktion motsvarande 75 % i förhållande till
dagens nivå.
Flertalet industrier med avloppsvattenutsläpp är anslutna till kommunala
reningsverk. Föroreningar i form av organisk substans och närsalter är fortfarande
omfattande från industrin. Det finns idag ett 25-tal industrier i länet
med egen avloppsvattenbehandling. Utsläppen från dessa har minskat något
under senaste decenniet. Utsläppen av framförallt fosfor är fortfarande omfattande
från industrin. Boliden Kemi AB i Helsingborg svarar idag ensamt
för en tredjedel av de totala fosforutsläppen i länet.
Jordbrukets påverkan på miljön
Länsstyrelsens naturvårdsenhet har som tillstånds- och tillsynsmyndighet sedan
lång tid ägnat jordbruket särskild uppmärksamhet. Jordbrukets utsläpp
av växtnäring och närsalter från stallanläggningar och andra punktkällor har
minskat betydligt. Däremot finns inget som tyder på att växtnäringstillskottet
från åkermarken har minskat. Framförallt gäller detta förlusterna av
kväve som till största delen sker genom utlakning, medan det för fosforn
handlar om i huvudsak ytavrinning.
Eftersom lantbruket i Skåne består av mycket åkermark och i mindre utsträckning
skogsmark är det relativa kväve- och fosforläckaget större här än
i andra delar av landet.
Växtnäringsläckagen från jordbruket måste minskas till ett minimum. Det
bör i första hand ske genom att nya brukningsmetoder utvecklas. Målet
måste vara att åstadkomma ett mera slutet kvävekretslopp och högre utnyttjandegrad
av kvävet. Även om en drastisk minskning av användningen av
handelsgödsel i jordbruket inte skulle minska utlakningen, måste miljöaspekterna
framdeles påverka utvecklingen av jordbruket på detta område.
Redan nu finns åtgärder som kan bidra till att effektivt minska växtnäringsförlusterna
i dagens jordbruk. Särskilt i områden inom Malmöhus län.
Försök som bl.a. gjorts av lantbruksuniversitetet och hushållningssällskapet
i Halland visar att olika former av s.k. fånggrödor effektivt kan minska
utlakningsförlusterna. Härvid kan olika former av energigrödor framdeles
bidra till minskade kväveutsläpp från jordbruket.
Även om det mesta av bekämpningsmedlen bryts ned genom markorganismer,
kan begränsade mängder försvinna till omgivningen genom avdunstning,
ytavrinning etc. Förekomsten av restämnen från bekämpningsmedel i
grundvatten måste särskilt uppmärksammas. Användningen av konstgödsel
och bekämpningsmedel får endast ske på åker och vall.
Kvävenedfallet från luften
4
Nedfallet av kväve från luften i länet har sedan 50-talet ökat från 20 kg per
hektar och år till 30 kg. Huvuddelen härrör från förbränningsanläggningar
och från biltrafiken.
De senaste åren har en viss kvävemättnad kunnat konstateras i vissa 17
skogsmarker i länet. Detta medför risk för ökad utlakning till grund- och
ytvatten. För att minska kvävemättnad i skogsmark bör enligt dagens kunskap
tillförseln av kväve inte överstiga ca 20 kg per hektar och år. Kvävenedfallet
från förbränningsanläggningar och biltrafik måste drastiskt minskas.
Industrins stöd i miljöarbetet en förutsättning
Även om skånskt näringsliv inte kännetecknas av en tung råvarubaserad industri
svarar ändå tillverkningsindustrin för en betydande del av luftföroreningarna
och utsläppen i länet. För att aktivt komma till rätta med miljöproblemen
i länet är det viktigt att industrin aktivt medverkar till att med bästa
kända teknik komma till rätta med miljöutsläppen och få ner dem till ett minimum.
Samspel mellan industrin och miljötillsynsmyndigheterna är en förutsättning
för detta. Gränsvärdena för miljöutsläpp måste successivt skärpas
allteftersom bättre teknik utvecklas och utnyttjas. Industrin måste bidra till
att öka skyddsåtgärderna för att förebygga skador på människans hälsa och
miljö. Företag vars avlopp innehåller miljöfarliga ämnen ska inte få anslutas
till det kommunala avloppsnätet. Istället skall de själva eller tillsammans
med annan miljöfarlig verksamhet rena sitt eget avlopp. Industrins reningsverk
ska ha samma krav som de kommunala. Varje företag måste upprätta
en ”budget” över hur miljöfarliga ämnen skall hanteras i den egna verksamheten
och var de slutligen hamnar.
I takt med att industrin förändras och tekniken förbättras måste hela tiden
givna tillstånd av länsstyrelsens naturvårdsenhet omprövas. En kombination
av skärpta gränsvärden med ekonomiska styrmedel såsom miljöavgifter påskyndar
den miljötekniska utvecklingen i industrin. Nya industrietableringar
med miljöfarlig verksamhet bör därför inte tillåtas koncession utan att absolut
bäst kända teknik utnyttjas. Här bör miljöskyddslagen tillämpas strikt. I
detta fall anser vi att de koncessionstillstånd som givits Saabs fabrik i Malmö
inte uppfyller dess kriterier enligt miljöskyddslagen. Istället för de 65 ton
lösningsmedel som Saab enligt koncessionsnämnden ges tillstånd att släppa
ut innebär användningen av känd teknik att enbart 10 ton per år bör accepteras.
Trafiksystemet måste bli miljövänligare
Trafiken är i dag den dominerande föroreningskällan i våra tätorter. Också
när det gäller försurning och långväga effekt från luftföroreningar är trafiken
av stor betydelse. I Västeuropa svarar transportsektorn för mer än hälften
av utsläppen av kväveoxider och kolväten. Det är mot denna bakgrund som
den ökade satsningen på ett spårbundet kommunikationsnät i Europa bör
ses. Luftföroreningar, läckage av oljor liksom slitage av däck och vägbanor
gör att vägtrafiken i hög grad bidrar till förorening av dagvatten. I flera länder
svarar trafiken för 40-80 % av det totala utsläppet av kväveoxider. Resten
kommer från industriprocesser och från värme- och elkraftverk. I Sverige
är trafikens andel närmare 70 %. I Sverige produceras årligen närmare
300 000 ton kväveoxider per år. Kväveoxiderna och andra delar av bilavgaserna
skadar både natur och människor. Avgaserna kan också bilda skador
både på natur och människor. Avgaserna kan också bilda nya ämnen som är
Mot. 1989/90
N347
18
mycket skadliga. Det gäller t.ex. ozon som bildas av kväveoxider och kolvä- Mot. 1989/90
ten som särskilt drabbar skogen. N347
Olika luftföroreningar i kombination förstärker varandras skadeverkningar.
I tätorter utsätts växterna för en blandning av luftföroreningar. Skador
inträffar redan vid låg koncentration av ozon. Det är inte bara fordonen
själva som släpper ut skadliga ämnen. Också bensinen avdunstar och avger
kolväten på sin väg från tankbåtar och raffinaderier, via bensinstationer och
till bilens bensintank. Avdunstningen sker här främst under de varma sommarmånaderna.
Ett av målen för en ny trafikpolitik måste vara att minska
mängden farliga utsläpp. Ny teknik som katalytisk rening är ett steg på vägen.
Miljövänliga och energisnåla motorer måste utvecklas med nya miljövänliga
bränslen.
Metoder för att återföra bensinångor vid depåer och bensinstationer i
större tätorter måste introduceras före 1993. Kombinationen ny teknik och
en satsning på alternativ till landsvägstrafiken är det enda möjliga sättet att
skapa långsiktiga positiva effekter. Valfrihet och alternativa kommunikationssätt
inom länet måste skapas. Här spelar utbyggnaden av kollektivtrafiken
en viktig roll. Trafikens miljöproblem är nu så betydande och fordrar så
genomgripande insatser att planerna och investeringarna i de framtida trafiksystemen
spelar en avgörande roll. I Malmöhus län bor ca 1 miljon människor.
Flertalet av dessa är koncentrerade till tätortsområdena i sydvästra
Skåne. Till detta kommer en betydande inpendling från övriga delar av länet.
Kommunikationssystemet i Skåne har under de senaste decennierna i
ökad utsträckning koncentrerats till landsvägstrafiken och då framför allt till
privatbilismen, medan det befintliga järnvägsnätet successivt reducerats eller
ersatts med busstrafik. Detta är vare sig ur miljösynpunkt eller ur ekonomiskt
synpunkt en tillfredsställande utveckling.
En målsättning måste vara att minska vägtrafikflödet genom en kraftig
satsning på ett modernt inomregionalt kollektivtrafiksystem. En utbyggnad
av den järnvägsbundna kollektivtrafiken i länet är därför en viktig och angelägen
miljöfråga. Ansvariga myndigheter och företrädesvis Länstrafikbolaget
bör upprätta en handlings- och tidsplan för en sådan satsning.
Nej till bro - ja till tunnel
Det är bl.a. mot bakgrund av den akuta luftvårdssituationen i framför allt
södra Skåne som centern bestämt säger nej till en landsvägsbro över Öresund.
Den ökade privata biltrafiken, som en landsvägsbro över Öresund
skulle innebära och som också Örresundsdelegationens utredning visar,
skulle ytterligare drastiskt öka utsläppen av framför allt kväveoxider och
kolväten. Undersökningar som från danska myndigheter gjorts i samband
med projekteringen av en fast förbindelse vid Stora Bält visar vilka negativa
följder på vattenströmmarna i Östersjön och Öresund ett brobygge skulle
kunna få. Eftersom Stora Bält och Öresund ingår i samma havsvattensystem
kan motsvarande effekter av en Öresundsbro förväntas. Istället bör en fast
förbindelse över Öresund i första hand ske i form av en borrad järnvägstunnel
vid den s.k. KM-leden. Enligt vår uppfattning är en borrad järnvägstun
nel under Öresund i förhållande till en landsvägsbro lönsammare ur före- Mot. 1989/90
tags- och samhällsekonomisk synpunkt. Det är det också ur miljöpolitisk N347
synpunkt och som del i ett effektivt person- och godskommunikationssystem.
Med ett inomregionalt moderniserat järnvägssystem i regionen och
med utbyggnaden av SJ :s stamnät skulle tillsammans med utbyggnaden av
gods- och persontrafiknätet med snabbtåg som sker i Europa med bl.a. den
s.k. Euro-tunneln under Engelska kanalen ett miljövänligt intereuropeiskt
kommunikationsnät kunna skapas.
Vår uppfattning är att målsättningen bör vara att skapa ett modernt, inomregionalt
trafiknät med järnvägen som stomme. En vidareutveckling av det
s.k. Pågatågsnätet bör på sikt kunna svara för en betydande del av den inomregionala
pendlingstrafiken. För att kunna åstadkomma ett effektivt inomregionalt
trafiksystem bör en huvudman skapas för läns- och tätortstrafiken i
Malmöhus län. I samband med omorganiseringen av SJ och länshuvudmännens
övertagande av vissa delar av bannätet bör en huvudman skapas som
svarar för hela länstrafiken inom respektive län. Med tanke på den förväntade
expansion och utveckling som storstadsregionen Malmö-Lund-Helsingborg
kan väntas få de närmaste decennierna är ur inte minst miljösynpunkten
utbyggnad av ett effektivt, kommunikationssystem viktigt. En utbyggnad
av ett miljövänligt kommunikationssystem i storstadsregionen
Malmö-Lund måste därför vara av riksintresse.
I likhet med vad som skett för länstrafiken i Storstockholmsområdet bör
särskilt statsbidrag utgå för utbyggnad av länstrafiken i Malmöhus län.
Flygets miljöpåverkan måste minska
I en nyligen genomförd undersökning av väg- och trafikinstitutet (VTI) visas
att av alla transportmedel avger flyget mest avgaser och drar mest energi per
personkilometer. Framför allt är det ämnena kolväten och koloxid som är
betydande från flyget. Ett annat växande problem är de kväveavrinningar
ut i vattendragen och markerna som åstadkommes genom ämnet urea, som
används för att smälta isen på flygbanorna under vintern. På Sturups flygplats
sprids årligen ca 50 ton urea för att smälta isen på flygbanan. Denna
mängd motsvarar ca 23 ton bundet kväve. Resultatet blir betydande kväveutlakningar
i vattendrag och marker. Ämnet urea har visat sig bidra till en
betydande kväveavrinning till de runtomliggande sjöarna. Vidare används
årligen på flygplatsen i Sturup ca 40 m3 glykol för avisning av flygplanen.
Även på detta område är det viktigt att åtgärder vidtas för att minimera eller
helt eliminera utsläppen. En fast anlägging för avisning av flygplan bör därför
byggas på Sturups flygplats.
Sammanfattning
Utifrån vad som här anförts föreslås ett handlingsprogram för miljöförbättrande
åtgärder i Skåne som kan sammanfattas enligt följande:
- att Malmöhus län blir ett miljöskyddsområde
- att skärpta svavelkrav vid förbränning av andra bränslen än olja snarast
införs
20
att de totala svaveldioxidutsläppen minskas från nuvarande 19 000 ton till Mot. 1989/90
3000 ton per år fram till 1995 N347
att kväveoxidutsläppen minskas från nuvarande nivå på 31000 ton till
7 000 ton per år fram till 1995
att freon förbjuds och att en importavgift införs under avvecklingsperioden
att konsekvensanalyser genomförs av länsstyrelsen för alla nya anläggningar
som kan bidra till nya miljöutsläpp. Det kan gälla såväl förbränningsanläggningar
som industrianläggningar
att skatter och avgifter på drivmedel utformas på att sätt som gynnar kollektivtrafiken
och användningen av miljövänliga fordon
att användningen av naturgas utvecklas och att den fram till år 2000 skall
svara för 15 TWh
att vindkraft, spillvärme, industrins mottryckskraft och biobränslen
framför allt i kraftvärmeverk får en ökad roll i den totala energibalansen
att minst en fullskaleanläggning för etanolproduktion etableras i regionen
före 1993
att konsekvensanalyser av befintliga tillståndsprövade anläggningar inom
en 3-årsperiod blir föremål för omprövning och åsätta nya gränsvärden
att inventering och konsekvensanalyser sker av anläggningar som i dag
saknar tillstånd enligt miljöskyddslagen eller enbart utgjorts av s.k. anmälningsärenden
att regionalt system för övervakning av luftkvaliteten byggs ut
att kommunernas trafikplaneringsprogram för orter med mer än 15000
invånare blir föremål för länsstyrelsens prövning för att begränsa bilavgaserna
att kollektivtrafiken byggs ut och moderniseras
att i samband med det förändrade huvudmannaskapet för det regionala
järnvägsbannätet en gemensam huvudman för kollektivtrafiken i respektive
län skapas
att statsbidrag utgår för en rejäl satsning på kollektivtrafiken i regionen i
likhet med vad som gjorts för Storstockholm
att en fast Öresundsförbindelse utformas som en borrad tunnel i KM-leden
för spårbunden trafik - en satsning som bör integreras med det europeiska
trafiksystem som byggs i Europa där den s.k. Euro-tunneln ingår
att hastighetsövervakningen skärps i de båda länens riks- och länsvägar
att en bättre samordning sker när det gäller att planera, bygga ut och
driva kollektivtrafiken mellan de båda Skånelänen
att i kommunernas energiplaner miljövänligare energislag såsom vindkraft
och biobränslen får en utökad roll. Framför allt gäller det biobränslenas
roll i utbyggnaden av kommunala kraftvärmeverk och satsningen
på nya drivmedel
att kollektivtrafiken i tätorterna i regionen successivt övergår till miljövänligare
fordon. Nya bussar som upphandlas fr.o.m. 1992 bör drivas
med vegetabiliska bränslen eller andra miljövänliga drivmedel
att kommunala energiverk driver en taxepolitik som stimulerar användningen
av miljövänligare teknik
21
- att inventering sker av hanteringen inom industri av kemikalier, lösnings- Mot. 1989/90
medel och färger N347
- att alla större reningsverk i länet fram till 1995 skall uppnå 95 % reduktion
av organisk substans och fosfor
- att mindre reningsverk skall uppnå 90 % reduktion fram till 1995
- att särskild kvävereduktion införs vid alla reningsverk i länet så att 75procentig
reduktion kan ske fram till 1995
- att reningsverkens utsläpp av miljöfrämmande ämnen och tungmetaller
minskas kraftigt fram till 1995
- att till reningsverken inte tillföra sådant industriellt avloppsvatten som
inte är behandlingsbart i verken
- att utsläpp av närsalter såsom fosfor från de organiskkemiska industrierna
utmed Öresundskusten minimeras
- att motsvarande reningskrav som ställs på de kommunala verken också
ställs på industrins avloppsvattenutsläpp
- att användningen av bekämpningsmedel minimeras
- att kontroll av bekämpningsmedelsrester i avloppsvatten och grundvatten
kontinuerligt genomförs
- att jordbrukets växtnäringsläckage halveras till 1995
- att avfallsproblemen uppmärksammas redan i produktionsprocessen
- att ren granplantering minimeras och bland- och lövskogsplantering ökar
- att avfallsanläggningar i regionen uppfyller högt ställda krav på miljösäkerhet
- att källsortering införs i samtliga avfallsanläggningar fram till 1995
- att länsstyrelsens naturvårdsenhet ges kraftigt ökade resurser både avseende
kontroll och tillsyn som rådgivning och förebyggande åtgärder,
samt
- att öppna hearings ordnas av länsstyrelsens naturvårdsenhet i samband
med tillståndsgivning för större utsläppskällor inom länet med berörda
myndigheter och tillståndssökande
- att Lunds Universitet inrättas som världens första internationella miljöuniversitet
- att marinbiologisk forskning upprätthålls i södra Sverige och ett Östersjölaboratorium
inrättas vid den skånska sydkusten.
VII. Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att stimulera näringslivet i Skåne,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av en skånsk aktiebörs,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om etableringen av teknik- och forskningscentra i
Skåne,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio
22
Mot. 1989/90
N347
Stockholm den 25 januari 1990
Ulla Tillander (c)
Ingbritt Irhammar (c)
1 1989/90:T243
2 1989/90:Jo856
Håkan Hansson (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Karl Erik Olsson (c)
nen anförts om nödvändigheten av offensiva insatser för att utveckla
infrastrukturen i Skåne,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens delansvar i utvecklingen av infrastrukturen i
Skåne,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fasta förbindelser över Öresund,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av insatser på miljöområdet i Skåne för att
förbättra naturmiljön i regionen,2]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om en handlingsplan för
miljöförbättrande åtgärder i enlighet med vad som anförts i
motionen.2]
99721, Stockholm 1990