Motion till riksdagen
1989/90:N339

av Lennart Brunander m.fl. (c)
Havsresurserna

Havet har alltid varit stort och gåtfullt. Vi människor har betett oss som om
havet haft outtömliga resurser och möjlighet att ta emot allt skräp och avfall
som vi åstadkommer. Med tiden har vi dock lärt oss att denna uppfattning är
felaktig. Vi plundrar också haven på allt mer av deras resurser utan att riktigt
veta vilka konsekvenserna blir. Haven har blivit mer och mer påverkade av
de mifjöstörande ämnen som släppts ut och som fortfarande släpps ut eller
faller ned i våra hav.

Miljöhoten skrämmer

Historiskt är det fisket som varit det största bidraget från haven till världens
försörjning. Men överfiskning och miljöfarliga utsläpp har i många fall starkt
decimerat fisktillgången och gjort fiskarens möjligheter att leva på vad havet
ger svårare. När fisken minskade nära kusterna byggdes större fartyg och
fisken hämtades från havsområden längre bort. I kustområdena har både
fisk och andra djurarter, som är beroende av frisk fisk för att kunna leva och
fortplantas, försvunnit eller blivit mycket fåtaliga. Algblomningen i haven är
tecken på att belastningen på haven har blivit för stor. Havens egna självläkande
krafter klarar inte längre av att bryta ner föroreningarna.

För att kunna tillgodogöra oss de rikedomar som havet kan ge är det nödvändigt
att alla länder hjälps åt att minska utsläpp både i haven och i luften
så att naturen kan överleva och fungera på ett riktigt sätt. Centerpartiet har
i motioner till riksdagen vid flera tillfällen tagit upp frågor som berör havet
och havsmiljön för att få till stånd en debatt och ett ökat engagemang från
alla aktörer och från allmänheten. Den stora föroreningen förbränning av
olja, kol och nu också gas. Oljeutvinningen till havs har säkerligen också
haft skuld i den sämre havsmiljön. Det mesta av nedsmutsningen kommer
förmodligen trots allt från land antingen genom de vattendrag som rinner
ut i havet eller som luftnedfall. Havet är slutstationen och vi måste bli mer
medvetna om det och ta konsekvenserna av det.

En mera medveten satsning på marin forskning

Vi vet för litet om de samband som finns mellan olika verksamheter. Det
krävs ökade satsningar på forskning. Som ett resultat av algblomningarna
under 1988 fick miljövårdsforskningen ett betydligt större anslag för marin

forskning än tidigare. Men eftersom det var fråga om ett engångsanslag på- Mot. 1989/90

verkade det inte den marina forskningens baskapacitet något nämnvärt. N339

Skall forskningen ge resultat krävs långsiktighet och kontinuitet i anslagstilldelningen.
De problem vi nu ser i haven kommer att följa oss i årtionden
framöver. För att komma till rätta med havsföroreningarna krävs en fortsatt
kunskapsuppbyggnad. De åtgärder som sätts in måste vara grundade på
forskning och pågå under lång tid. Anslagen till forskning inom det marina
området måste ligga på en hög nivå. Det är dessutom viktigt att Sverige deltar
i internationellt forskningsarbete och får del av den kunskapsuppbyggnad
som sker i andra länder.

För Sveriges del är det framför allt viktigt vad som händer runt Östersjön
och Nordsjön, men de svenska haven påverkas också av det som sker betydligt
längre bort. Det internationella arbetet på miljöområdet är därför
mycket viktigt. Centerpartiet har krävt att Sverige skall verka för att det bildas
en Nordsjökommission för att få bättre efterlevnad av de överenskommelser
som nåtts. Det är inte acceptabelt att länder som t.ex. England får
dumpa farliga kemikalier i Nordsjön. Riksdagen har beslutat i enlighet med
centerförslaget om bildandet av en Nordsjökommission. Regeringen har
som sin uppgift att arbeta för en sådan lösning i det internationella miljöarbetet.
Regeringen bör snarast redovisa för riksdagen hur detta arbete bedrivs.

Havsresurspolitik

Sköter vi havet på rätt sätt kan det ge mycket tillbaka, men också inom detta
område har vi i Sverige satsat alltför litet på forskning och utveckling. Vår
kunskap om, och utveckling av, teknik för att nyttja havets resurser på ett
långsiktigt och riktigt sätt är i dag för liten. 1 en internationell jämförelse är
den svenska satsningen liten. Om vi jämför med Norge, så satsar vårt västra
grannland 145 kronor per innevånare i havsteknikforskning medan Sveriges
motsvarande siffra är 1,45 kronor, också andra länder har kraftigare satsningar
än vad Sverige har. Det behövs en mer nyanserad syn på nyttjandet
av havets resurser.

Program för utveckling inom havsresursområdet

Sverige bör formulera ett program för havsresursernas utnyttjande och
skydd, med huvudinriktning på överblick, allmänna råd och behov av åtgärder.
Programmet bör revideras fortlöpande och redovisas i riksdagen.

Många länder har inrättat särskilda myndigheter som har ansvaret för den
marina politiken och får på det sättet en bättre överblick. I vissa länder har
man t.o.m. inrättat departement för havsresursfrågor. I Sverige har Havsresursdelegationen
haft en sådan samordnande uppgift. När delegationen avvecklas
finns ingen motsvarande funktion vilket är märkligt. Nästan alla är
överens om att havsresursfrågorna kommer att få en ökad betydelse under
1990-talet. Som det nu förhåller sig i Sverige så är frågorna splittrade på en
mängd organ som lyder under många departement. Enligt en uppställning

10

som gjorts av havsresursdelegationen så är inte mindre än 11 departement Mot. 1989/90

ansvariga för frågor som på ena eller andra sättet har betydelse för hur havs- N339

resurserna tas till vara och skyddas.

Någon måste ha ansvaret

Enligt vår mening borde det finnas ett huvudansvar någonstans hos något
organ och hos något departement. Förutsättningen för att Sverige skall
kunna hänga med i utvecklingen på havsresursområdet är att någon har ansvaret
och att det utarbetas och beslutas om ett program som styr utvecklingen.
Om inte detta sker är risken stor att andra länder tar för sig och Sverige
halkar efter. Hur ansvarsfördelning mellan forskning, tillämpning, utbildning,
marin resurshushållning och internationella kontakter skall fördelas
måste klaras ut och samordnas. Regeringen har ansvaret för att klara ut
hur ansvaret skall fördelas och för riksdagen presentera ett förslag.

Det är viktigt att samordna den svenska forskningen inom det marina området,
så att våra relativt små resurser används på ett riktigt sätt. Uppbyggnad
av marina centra vid universiteten i Stockholm, Göteborg och Umeå pågår.
Dessa centra kommer att svara för samordningen av den naturvetenskapliga
havsforskningen inom universiteten. De bör också kunna ges en roll
när det gäller maritimt utvecklingsarbete. Det är enligt vår mening dessutom
viktigt att den marina forskningen som sker runt våra kuster bibehålls och
byggs ut.

Traditionellt fiske och vattenbruk

Fiskforskningen skall mer än i dag ägna uppmärksamhet åt det kustnära fisket.
Miljöeffekterna på fisk och fiske bör ägnas ett betydande intresse.

Vattenbruk har i Sverige fortfarande en blygsam omfattning i varje fall om
man ser det svenska vattenbruket i internationell belysning. Med rätt metoder
kan denna del av fiskenäringen utvecklas kraftigt, eftersom det finns efterfrågan
på produkterna.

Energi

Haven kan komma att få en betydligt större betydelse för världens energiförsörjning
i framtiden. Man räknar med att 50% av oljan, vid sekelskiftet,
kommer från havsområdena, med tillhörande miljörisker. Vind, havsströmmar
och termisk energi bedöms vara ekonomiskt intressanta alternativ i en
inte allt för avlägsen framtid.

Havet är en viktig resurs som vi skall vara rädda om, regeringen har ansvaret
för att den samordning och de satsningar inom havsresursområdet som vi
här beskrivit sker.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om en fungerande organisation
och en klar ansvarsfördelning för arbetet inom havsresursområdet.

Stockholm den 25 januari 1990
Lennart Brunander (c)
Karin Starrin (c)

Sven-Olof Petersson (c)
Göran Engström (c)

Birgitta Hambraeus (c)

Mot. 1989/90
N339

Karl Erik Olsson (c)

Stina Gustavsson (c)

Marianne Jönsson (c)

12