Motion till riksdagen
1989/90:N333
av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)
Tekopolitiken
På den socialdemokratiska regeringens förslag i proposition 1988/89:47 beslutade
en majoritet i riksdagen hösten 1988 att en fullständig avreglering av
tekoimporten skall ske 31 juli 1991, då MFA (Multifiberavtalet) IV löper ut.
Regeringens argument var att importhinder leder till högre priser för konsumenterna
och kan åsamka samhället ekonomiska nettoförluster. En avreglering
förutsätts gynna konsumenterna - beloppet 4 miljarder per år har
nämnts - och bidra till att dämpa prisökningen i samhället. Vidare hävdas
att avvecklingen leder till positiva effekter för utvecklingsländerna.
Vi har i en motion till föregående riksmöte visat att regeringens argumentering
inte är hållbar. Vi underströk bl.a. att avregleringen innebär ett hot
mot u-ländernas möjligheter att hävda sig och sannolikt inte leder till lägre
priser för konsumenterna. Vi framhöll även att det inte finns någon anledning
att driva avvecklingen av importrestriktionerna snabbare än vad som
sker inom EG.
Tekobranschen utvecklades positivt några år på 80-talet. Under de två senaste
åren har dock utvecklingen vänt. Prognosen för framtiden är ogynnsam.
Konkurrensen har hårdnat. Antalet sysselsatta har också minskat med
nära 3 000 personer under 1988 och 1989. Den totala sysselsättningen inom
branschen är drygt 21 000.
Utvecklingslån
Centerpartiet har i tidigare motioner lagt offensiva förslag för utveckling av
tekobranschen. För en långsiktigt positiv utveckling krävs nya investeringar
i bl.a. bättre produktionsteknik, produktutveckling och marknadsföring.
Aven om tekobranschen har en stabilare struktur i dag än för några år sedan,
fattas det ofta riskkapital för nödvändiga offensiva satsningar. För att råda
bot på detta har centerpartiet under två år lagt förslag i riksdagen om s.k.
utvecklingslån.
Genom ett väl avvägt urval av låne- och avskrivningsberättigade åtgärder,
kan lånet på företagsnivå riktas mot de åtgärder som bäst gynnar branschens
långsiktigt uthålliga lönsamhet.
Lånen skall kunna beviljas årsvis och vara ränte- och amorteringsfria.
Uppburet lån som inte används för avskrivningsberättigade investeringar
skall återbetalas. Beslutet om utvecklingslån bör omfatta en treårsperiod.
Enligt vår mening bör vidare möjligheter till avskrivning med 100 % ges för Mot. 1989/90
lån upp till 100 000 kr., vilket gynnar de minsta företagen. För lån därutöver N333
får avskrivning med 100 % endast medges om berört företag utfört godkända
investeringar motsvarande minst dubbla lånebeloppet.
Alla företag med inhemsk produktion skall kunna erhålla detta utvecklingslån
att utnyttjas till investeringar, marknadsföring, produktutveckling,
teknik och utbildning. Lånet skall utgå med ett visst antal kronor per produktionstimme
(5:-).
Den svagare tekokonjunkturen och vikten av att nu fullt ut utnyttja tekobranschens
utvecklingsmöjligheter är mycket starka skäl för att vårt förslag
snabbt genomförs.
Administrationen av utvecklingslänet bör handhas av SIND, eller om
SIND finner det lämpligt, delegeras till Proteko i Borås. Lånehandläggningen
måste vara snabb, enkel och effektiv.
Kunskaper om vilka investeringar som bäst behövs på det enskilda företaget
finns enligt vår mening i första hand lokalt ute på företagen. Genom att
företagsledning och de anställdas fackliga organisationer själva får prioritera
den bästa användningen av pengarna, så skapar man ett ökat ansvarstagande
i företagen.
Vårt förslag till utformning av utvecklingslänen innebär att krav ställs på
en företagsbaserad delfinansiering. Detta medför samtidigt att utvecklingslänen
inte kan anses vara ett generellt driftsstöd. De farhågor som framförts
att omvandlingen av äldrestödet till utvecklingslån internationellt skulle
uppfattas som en ovänlig handling för tekoindustrin bortfaller därmed.
Utvecklingslån med ovan redovisad utformning skulle enligt vår mening
vara en för tekoindustrin offensiv industripolitisk åtgärd och ge en angelägen
stimulans till framtidsriktade investeringar. Utvecklingslänen skulle därutöver
bidra till att garantera tekoindustrin det riskkapital näringen behöver
för att få en bättre konkurrenskraft och möjligheter att på sikt öka sina
marknadsandelar.
30-procentsmålet
Centerpartiet föreslår offensiva insatser för att utveckla tekoindustrin och
finner det angeläget att bibehålla målsättningen att den inhemska produktionen
skall svara för 30 % av den totala inhemska tillförseln av tekovaror. I
dagsläget är produktionsvolymen av textilier 84 %, trikåer 69 % och konfektion
54 % av 1978 års nivå.
Anslagsfrågor
Vi bedömer att utvecklingslänen kräver ett anslag på 150 milj. kr. Utöver
detta bör 35 milj. kr. anvisas till anslaget ”Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin”
att användas till för branschen angelägna exportsatsningar och
vissa gemensamma expert- och utbildningsinsatser.
För att den av centerpartiet föreslagna offensiva satsningen på tekoindustrin
skall kunna genomföras är det angeläget med motsvarande uppräkning
av anslagen till stöd för tekoindustrin även budgetåren 1991/92 och 1992/93.
14
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål för tekopolitiken,
2. att riksdagen beslutar om införande av ett lån för utveckling och
ökad konkurrenskraft inom tekoindustrin fr.o.m. budgetåret 1990/91
t.o.m. 1992/93 i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för utvecklingslån
för tekoindustrin enligt de riktlinjer som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar anvisa ett reservationsanslag på
150 000 000 kr. till utvecklingslån avseende budgetåret 1990/91 och att
medge att motsvarande belopp får disponeras för vartdera budgetåren
1991/92 och 1992/93,
5. att riksdagen beslutar att för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
anvisa 35 000 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1990
Per-Ola Eriksson (c)
Börje Hörnlund (c)
Roland Larsson (c)
Marianne Andersson (c)
Kjell Ericsson (c)
Håkan Hansson (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Kersti Johansson (c)
Göran Engström (c)
Gunhild Bolander (c)
Ivar Franzén (c)
Jan Hyttring (c)
Mot. 1989/90
N333
15
gotab 99939, Stockholm 1990