av Lars Svensson m.fl. (s)
Stöd till kooperativ utveckling

Motion till riksdagen

Mot.

1989/90

N328-333

Bakgrund

Den kooperativa idén utgår från att människor organiserar sig för att gemensamt
lösa några av sina behov. Denna idé, som i en och samma skepnad förenar
ekonomiskt ansvarstagande med föreningsengagemang, har haft framgång
inom flera områden. Resultatet är att vi i dag har en internationellt sett
mycket stark konsumentkooperation inom detaljhandeln, inom boendet
samt på bensin- och oljemarknaden. Dessutom har vi en stark producentkooperation
inom lantbrukssektorn.

Arbetskooperation

Intresset för kooperativa lösningar också på andra områden har i Sverige varierat
under hela 1900-talet. Ofta har exempelvis personalägda och arbetskooperativa
företag tillkommit som en krislösning när de ursprungliga
ägarna inte längre velat skjuta till mer kapital, och människor därmed riskerat
att bli arbetslösa. I dessa fall kan behovet av arbete anses ha varit den
drivande kraften.

Övrig ny-kooperation

Olika former av nya kooperativa lösningar har vidare valts för att lösa andra,
ofta kollektiva, behov i samhället. Så har t.ex. samhället uppmuntrat olika
kooperativa lösningar för att bekämpa ungdomsarbetslöshet samt göra elever
mer delaktiga i skolans verksamhet. Enskilda yrkesutövare (t.ex. konstnärer)
har valt att bilda kooperativ för att söka samverkan sinsemellan, och
i flera glesbygdsområden har befolkningen valt att organisera sig i kooperativ
för att tillsammans utveckla bygdens möjligheter inom exempelvis turismnäringen.

Den ny-kooperativa utvecklingen i Sverige har dock generellt sett stannat
vid att förbli en relativt marginell företeelse i relation till det övriga näringslivets
utveckling. Till detta finns naturligtvis flera anledningar. En stor förklaring
är givetvis att Sverige under modern tid inte drabbats lika hårt som omvärlden
av arbetslöshet, och därmed har drivkraften att bilda arbetskooperativ
varit relativt låg. Ytterligare en anledning är att också merparten av våra
övriga behov lösts på ett bra sätt genom andra företags- och verksamhetsformer
än just den kooperativa.

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr N328-333

Ökat intresse för nya kooperativ Mot. 1989/90

De senaste åren har dock intresset för kooperativa lösningar inom en rad ^328
olika områden ökat markant. Likaså har antalet kooperativa nyföretagare i
Sverige ökat. Orsakerna till detta går bl.a. att finna i dessa två omständigheter:

1. På den konkurrensutsatta marknaden kan kooperativa företag och organisationer
fylla en viktig funktion såväl när det gäller att utveckla näringslivet
som demokratisera arbetslivet. Den privata tjänstesektorn har utvecklats
till att bli alltmer personal- och kunskapsintensiv. Detta har gett
flera personalgrupper inom bl.a. data, reklam/marknadsföring och redovisning/revision
en starkare ställning, och därmed har kraven på medägarskap
kunnat växa sig starkare.

2. Inom den sociala sektorn har intresset för kooperativet växt sig allt starkare,
exempelvis har många föräldrar valt att gå samman och starta föräldrakooperativa
daghem. Utvecklingen har under 80-talets senaste år
gått mycket snabbt, med mer än femhundra föräldrakooperativ som
följd. I dagsläget är uppskattningsvis var femte ny daghemsplats kooperativ,
och tendensen är att andelen ökar.

Ett annat exempel är den s.k. sociala kooperation som omfattar en rad
olika typer av kooperativ, t.ex. kooperativ för handikappade, missbrukare
och andra utsatta grupper, vilka främst har sociala motiv för sin verksamhet
och existens. Inom båda dessa områden har den kooperativa organisations-
och arbetsformen visat sig vara både modern och attraktiv.

Utvecklingen av ny kooperativ verksamhet stöter dock på en rad problem.

Initiering och drift av kooperativa företag ställer krav på stöd genom rådgivning
och annan kompetensförmedling. De stödstrukturer som samhället
byggt upp för att främja nyföretagande, främst utvecklingsfonderna, koncentrerar
sig emellertid så gott som uteslutande på att främja utvecklingen
av privat näringsliv, vanligtvis i form av aktiebolag.

En kartläggning hösten -89 (Kooperativa institutet) visar att utvecklingsfondernas
kompetens, och ibland också vilja, att stödja start av nya kooperativ
präglas av stora brister. Flera utvecklingsfonder anger att de medvetet
propagerar för aktiebolagsformen istället för att hjälpa till vid start av ekonomiska
föreningar. Samtidigt anger de, med några få undantag, att de arbetar
efterfrågestyrt och därför inte ser några behov av att skaffa sig kunskaper
om den kooperativa företagsformen.

Det huvudsakliga stödet till nya kooperativ sker istället genom det kooperativa
utvecklingssystem som Kooperativa rådet (Civildepartementet) byggt
upp. Med stöd från detta arbetar idag 14 lokala kooperativa utvecklingsorgan
(LKU) i olika delar av Sverige. Resurserna för detta system, vilket också
omfattar centrala insatser, inskränker sig dock till totalt fem miljoner kronor,
varav staten och den etablerade kooperationen svarar för hälften var.

Då det kooperativa utvecklingssystemet infördes förmodades att LKUnas
insatser huvudsakligen skulle ägnas åt att stödja etablering av arbetskooperativ.
Därmed gavs anslaget för verksamheten benämningen ”stöd till arbetskooperation
m.m." (Civildepartementet, anslag H 6).

De lokala kooperativa utvecklingsorganen avsågs ej ersätta, men väl sam- Mot. 1989/90

arbeta, med de regionala utvecklingsfonderna. Genom den tidigare om- N328

nämnda enkäten har det också visat sig att flera utvecklingsfonder och
LKU:s haft bra kontakt. Detta har bl.a. inneburit att utvecklingsfonder hänvisat
intresserade ”ny-kooperatörer” till ortens/regionens LKU. Tyvärr kan
konstateras att inrättandet av LKU-organen därmed skett till priset av att
utvecklingsfonderna ytterligare fjärmat sig från uppgiften att också själva
agera rådgivare gentemot de personer som vill starta nya kooperativa företag.

Nya behov och nya uppgifter

Med tanke på den utveckling som tidigare beskrivits har kraven på det kooperativa
utvecklingssystemet ökat. Vid sidan om att främja arbetskooperativ
m.m. består en allt viktigare uppgift i att delta i utvecklingen av den offentliga
sektorn. Den senaste tidens erfarenheter visar att en allt större del av
det lokala nykooperativa engagemanget koncentreras på just detta område.

Därmed har också tillkommit ytterligare väsentliga uppgifter för det kooperativa
utvecklingssystemet i sin helhet. Dessa uppgifter omfattar främst gemensamma
utbildnings-, utrednings- och informationsinsatser för att främja
kooperativ utveckling på nya områden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det kooperativa utvecklingssystemet bör tillföras
ytterligare resurser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de regionala utvecklingfonderna ges särskilda
direktiv att också stödja kooperativ utveckling.

Stockholm den 25 januari 1990

Lars Svensson (s)

Bengt Kronblad (s) Sylvia Pettersson (s)

Roland Sundgren (s)

3