Motion till riksdagen
1989/90:N311

av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)
Handelspolitiken

Inledning

Sverige är ett litet land med högt specialiserad produktion och med ett starkt
import- och exportberoende på flera varuområden. En öppen internationell
handel är ett avgörande ekonomiskt villkor för en nation med dessa förutsättningar.

För ett land som Sverige med en exportberoende ekonomi skulle en mer
protektionistisk världshandel innebära svåra ekonomiska problem. Den inhemska
marknaden är för liten för att kunna utgöra en sluten enhet. En fungerande
utrikeshandel är därför nödvändig för att vårt land skall få resurser
till reformer och välfärdsutveckling.

Ett stort antal människor är sysselsatta i företag med huvudsaklig avsättning
av produkterna utanför landets gränser. Importberoendet inom den
svenska exportindustrin är också betydande. Många av de produkter som
importeras är sådana som är nödvändiga för att industrin skall fungera. Importinnehållet
i tillverkningsindustrins produkter uppskattas ofta till 50 %.

Nära 90 % av Sveriges utrikeshandel sker med de övriga västliga industriländerna,
varav ca 73 % med övriga länder i Västeuropa. Den svenska exporten
till Västeuropa har ökat kraftigt under de senaste åren. Däremot har
handeln med u-länderna och statshandelsländerna minskat.

Under 1990 förväntas exportökningen bli 2,7 %, vilket jämfört med 1989
är en minskning. Då var ökningen ca 3,5 % i volym.

På grund av den förda ekonomiska politiken har priserna på svenska produkter
stigit snabbare än världsmarknadspriserna. Detta har lett till att den
svenska industrin förlorat marknadsandelar både på hemmamarknaden och
utomlands.

För att kunna få en mera gynnsam utveckling av den svenska utrikeshandeln
måste den ekonomiska politiken inriktas så att konkurrenskraftiga företag
kan skapas. Löne- och kostnadsutvecklingen i näringslivet kan inte i
längden överstiga den som gäller för andra industriländer.

Frihandel - protektionism

En öppen och fri handel är emellertid ett av flera medel för att nå ett väl
fungerande samhälle. Frihandel kan alltså inte vara ett mål i sig. Då den
kommer i konflikt med andra mål blir det nödvändigt med modifieringar.

En verklighetsanknuten debatt om frihandel idag gäller inte heller ytter- Mot. 1989/90

ligheterna, d.v.s. total protektionism - total frihandel. Den rör snarare vilka N311

modifieringar som är nödvändiga eller angelägna, t.ex. i vilken grad Sverige
vid utformningen och tillämpningen av sin handelspolitik bör ta sociala, miljömässiga,
hälsopolitiska, regionalpolitiska eller säkerhetspolitiska hänsyn.

GATT

Den s.k. Uruguay-rundan, som är benämningen på den pågående förhandlingsrundan
inom GATT, inleddes år 1986 och förväntas bli avslutad under
år 1990. Utgången av förhandlingarna kommer att ha stor betydelse för möjligheterna
att skapa ett stabilt multilateralt handelssystem.

För ett litet land som Sverige är det angeläget att GATT- rundans resultat
blir positivt annars föreligger en stor risk att de stora och rika nationerna
eller handelsblocken genom bilaterala handelsöverenskommelser försvårar
världshandeln.

Till några av de särskilt svårlösta områdena under Uruguay-rundan hör
handeln med jordbruksprodukter, immaterialrättsliga frågor, teko samt frågor
som rör GATT:s s.k. skyddsklausuler.

Jordbruket är en väsentlig del av svenskt näringsliv och har en avgörande
betydelse för att upprätthålla sysselsättningen i stora delar av landet. Dessutom
spelar jordbruket en viktig roll i miljösammanhang. Det är därför
angeläget att Sverige i GATT-förhandlingarna inte medverkar till att avreglera
handeln med jordbruksprodukter ensidigt eller på ett sådant sätt att
det varaktigt skapar problem för det svenska jordbruket.

De olika internationella avtal som Sverige undertecknat medger som regel
vissa möjligheter att göra undantag från frihandel, s.k. undantagsklausuler.

Det har då förutsatts att undantag kan göras från frihandeln i trängda lägen,
t.ex. vid betalningsbalanskriser eller svårigheter för vissa näringsgrenar och
regioner.

Undantag från ingångna förpliktelser tillåts också för att skydda nationella
säkerhetsintressen, människors liv eller hälsa, djurs och växters existens.

Däremot saknas skyddsklausuler, som tar andra miljömässiga eller sociala
hänsyn, exempelvis möjlighet till åtgärder mot import av produkter, som
framställs genom barnarbete eller underbetald arbetskraft.

En central fråga är därför huruvida GATT-avtalet borde kompletteras
med social- och miljöklausuler. Det är också några av de frågor som hittills
varit svårast under den nu pågående s.k. Uruguayrundan. Enligt vår uppfattning
bör det finnas möjligheter att införa sådana klausuler.

U-länderna

U-länderna befinner sig i en svår ekonomisk situation. De industrialiserade
och rika länderna måste därför gemensamt medverka till att hjälpa dessa länder
genom ökad handel och ökat samarbete.

Sverige bör stödja u-länderna genom att stimulera handeln med dessa länder
och underlätta deras export. U-länderna måste exportera för att kunna
köpa för deras utveckling nödvändiga varor, men också för att klara de tyng

8

ande lån som har blivit en svår börda för många av dem. U-ländernas skuld- Mot. 1989/90

börda är ett allt större problem för dessa länder. N311

U-länderna har ofta från början blivit ensidigt beroende i sin utrikeshandel
genom att kolonialmakterna en gång ville dominera över dem för att få
billiga råvaror och avsättning för sina industriprodukter. En ekonomi, visserligen
på låg nivå men med ett ofta omfattande lokalt och regionalt handelsutbyte,
slogs sönder. När dessa länder sedan försökte grunda en modern utveckling
på import av billig olja, och oljepriset plötsligt steg, hamnade de i
dagens till synes olösliga skuldsituation. Denna kan inget fattigt land klara
genom exportöverskott. Den måste klaras genom internationella insatser.

För u-länderna är det nödvändigt att både producera varor för den egna
befolkningens behov, för export och för att ersätta dyr import. I denna produktion
måste man så långt möjligt utgå från egna råvaror och produkter.

Sverige har bilaterala handels- och samarbetsavtal med ett tjugotal olika
u-länder. Enligt vår uppfattning bör Sverige eftersträva att ingå avtal med
ytterligare ett antal länder.

En öppen och fri handel fungerar bäst när parterna på världsmarknaden
agerar utifrån likartade förutsättningar. Införande av handelshinder mellan
utvecklade och industrialiserade länder bör således inte accepteras.

Frihandelssystemet kan emellertid leda till negativa effekter vad avser fördelningen
av ekonomiska resurser mellan industri- och utvecklingsländer.

Det är angeläget att en öppen och fri världsmarknad inte förstärker den obalans
mellan i- och u-länder som för närvarande finns i världshandeln.

U-ländernas sårbarhet och sämre konkurrensförmåga har inneburit svåra
påfrestningar på u-ländernas ekonomier. Det finns därför skäl att aktualisera
frågan om konsekvenserna för relationerna mellan i- och u-länder av en öppen
och fri handel. Denna fråga bör dock hanteras främst i internationella
organ. Enligt vår mening har Sverige ett stort ansvar att så sker. Detta bör
ges regeringen till känna.

Norden som hemmamarknad

Mot bakgrund av den ökade integrationen i Västeuropa inom ramen för EG
är det nödvändigt att stärka och utveckla handeln i Norden. Därför måste
adminstrativa och tekniska handelshinder i Norden tas bort för att möjliggöra
en vidgad och bättre fungerande marknad i vårt närområde.

Det nordiska samarbetet måste i detta sammanhang tillmätas stor betydelse.
De nordiska länderna är inte blott viktiga ekonomiska partners för
varandra med därav följande intressegemenskap utan har också i långa
stycken en likartad principiell syn på ekonomi och handel.

Norden som hemmamarknad har etablerats som mål i det nordiska samarbetet.
Det finns emellertid många kvarvarande hinder för handel och ekonomiskt
utbyte mellan de nordiska länderna. Det arbete som bedrivits de senaste
åren har inneburit kartläggning och antagande av vissa principiella
riktlinjer. De konkreta resultaten av detta arbete har dock varit få. Det
måste nu komma till utförande.

Sverige bör för sin del gå in för ett breddat och intensifierat nordiskt samarbete
på det ekonomiska området. Det kräver att man för svensk del har

en hög ambitionsnivå och att svenska myndigheter erhåller klara anvisningar Mot. 1989/90

vid sitt deltagande i nordiska samarbetsorgan. N311

Det bör uppmärksammas, att det nordiska samarbetet givetvis har ett
stort värde i sig, men också att det finns möjligheter att på nordisk nivå
lämna väsentliga bidrag till det västeuropeiska samarbetets utveckling.

Nödvändiga begränsningar i frihandeln

Den svenska handelspolitiken måste beakta att det svenska samhället har
många värden att vårda, vilket kräver ett skydd mot extrem frihandel inom
vissa områden. Det behövs därför vissa skyddselement i den svenska handelspolitiken
utöver de möjligheter som skyddsklausulerna i de internationella
avtalen medger.

Av beredskapsskäl är det bl.a. nödvändigt att slå vakt om de inhemska
produktionsmöjligheterna av livsmedel, kläder, skor etc som måste finnas
tillgängliga inom landet i en avspärrningssituation. Inom jordbruket och
trädgårdsskötseln finns det restriktioner. Utan restriktioner skulle dessa näringar
råka i svårigheter med svåröverskådliga konsekvenser i form av ökad
sårbarhet och regional obalans i hela det svenska samhället som följd.

Begränsningar får aldrig bli ett självändamål och bör därför kontinuerligt
utvärderas och prövas. Det är dock viktigt att översynen görs allsidigt och att
man allsidigt tar hänsyn till olika faktorer, bl.a. den regionala utvecklingen.

Sociala, hälsopolitiska och miljömässiga aspekter måste ligga till grund för
Sveriges handelspolitiska ställningstaganden. I vårt land har vi uppställt särskilda
krav på produktion och produkter inom industri och jordbruk. Vi
måste t ex uppställa samma krav på importerade produkter som på inhemskt
producerade.

Härigenom kan en svensk produktion, på vilken det ställs motiverade sociala
och andra krav av hälso- och miljökaraktär, komma att ställas mot produkter
som framställs utan miljökrav, av barnarbetare i dålig miljö eller av
annan underbetald arbetskraft. En kartläggning bör ske över vilka importprodukter
som bedöms ha producerats under oacceptabla förhållanden från
hälso- och miljösynpunkt, med slavarbete eller utnyttjande av barn. Detta
bör ges regeringen till känna.

Integration i Västeuropa

Den västeuropeiska integrationen är ur svensk synpunkt inte bara fråga om
relationerna till EG utan till Västeuropa i dess helhet. Det är viktigt att medverka
till att undanröja administrativa och tekniska handelshinder i Västeuropa.
Det är också av stor principiell vikt att ett svenskt deltagande i integrationen
i Västeuropa inte försvårar våra möjligheter att utveckla förbindelserna
med övriga OECD-stater, Östeuropa och u-länderna.

Inom ramen för EFTA måste Sverige verka för ökat handelsutbyte med
länder och områden utanför EG-området, t.ex. Sovjet och övriga Östeuropa,
Nordamerika, u-länderna och länderna i Stilla havs-området.

I relationerna med EG är det viktigt att skapa ett förhandlingsmässigt
starkt EFTA. Centerpartiet föreslog i motioner till 1988/89 års riksmöte att
regeringen bör verka för att tillsammans med de andra länderna ekonomiskt 10

och kanslimässigt stärka EFTA. I budgetpropositionen 1990 föreslår rege- Mot. 1989/90

ringen ett ökat anslag med 5 miljoner kronor till EFTA. Detta ligger i linje N311

med vårt förslag från 1989. För att EFTA också skall kunna utvecklas och bli

ett redskap för sina länder i handeln med andra delar av världen, exempelvis

Öststaterna, bör regeringen ha beredskap att tillsammans med övriga EF

TA-länderna ytterligare förstärka EFTA:s resurser. Vi berör detta i annan

motion.

Handelskontor

Sveriges Exportråd, som inrättades 1972, har till uppgift att som centralt organ
planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja
svensk export. Exportrådet bidrar på ett mycket aktivt sätt till att hjälpa
svenska industriföretag att nå ut på den internationella marknaden. Inte
minst de mindre och medelstora företagen har stor nytta av den hjälp som
exportrådet kan bistå med när det gäller allmän rådgivning, marknadsundersökningar,
konkurrentanalyser, förmedling av affärsförfrågningar, o.s.v.

Handelssekreterarna är en viktig del i exportrådets utlandsorganisation.

Det finns för närvarande 19 handelssekreterartjänster. Därutöver har ett antal
ambassader och konsulat i länder som är intressanta marknader för Sverige
personal med särskild kommersiell kompetens. Tillsammans är dessa
tjänster viktiga för att svenska företag skall kunna nå ut på den internationella
marknaden.

Den snabba utvecklingen i Östeuropa med ökad öppenhet och demokratisering
kommer med stor sannolikhet att betyda mycket för den svenska handeln
med denna del av världen. En utbyggd svensk kommersiell utlandsrepresentation
blir därför allt mer nödvändig. Exportrådet för också fram förslag
om att inrätta ett särskilt handelskontor i Moskva. Dessutom är det enligt
exportrådets uppfattning viktigt med ett handelskontor i Seoul.

Riksdagen uttalade våren 1989 att det är angeläget att inrätta ett handelskontor
i Moskva. Regeringen föreslår i budgetpropositionen i stället en förstärkning
av den exportfrämjande kapaciteten inom ambassaden med särskilt
kommersiellt inriktad expertis.

Det är, enligt vår uppfattning som också delas av exportrådet, angeläget
att ett fristående handelskontor inrättas i Moskva. Erfarenheterna från
andra handelskontor visar att näringslivet och de enskilda företagen har lättare
att skapa kontakt via ett handelskontor än via en ambassad. Det är
också lättare att rekrytera kvalificerad personal med kommersiell inriktning
till ett handelskontor. I detta sammanhang vill vi även understryka behovet
av en utbyggnad av exportrådets möjligheter att medverka till ökad kontakt
och handel med de tre baltiska republikerna, Estland, Lettland och Litauen.

Detta bör ges regeringen till känna.

Utvecklingen i flera av de östeuropeiska länderna kommer att bidra till
ökad handeln och export för svenska företag. Mot denna bakgrund är det
angeläget att pröva inrättande av handelskontor i flera andra östeuropeiska
länder, exempelvis Polen, de baltiska länderna och Östtyskland. Regeringen
bör därför återkomma till riksdagen med förslag om ett program för ökad
handelsrepresentation i Östeuropa. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handelspolitikens inriktning,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om u-ländernas utsatta ställning i världshandeln,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ett intensivt arbete för en nordisk
hemmamarknad,1]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av i vilken omfattning import förekommer
av varor producerade under oacceptabla förhållanden från
hälso- och miljösynpunkt eller med utnyttjande av slavarbete, barn
eller annan efter lokala förhållanden underbetald arbetskraft samt
förslag till åtgärder som kartläggningen kan motivera,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avtalsslutande parters rätt att inom GATT-avtalet
förhindra import av varor som producerats under oacceptabla förhållanden,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handeln med jordbruksprodukter,2]

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett handelskontor i Moskva,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett program för inrättande av handelskontor i Polen,
Östtyskland och de baltiska länderna.

Stockholm den 24 januari 1990
Per-Ola Eriksson (c)

Roland Larsson (c)

Kjell Ericsson (c)

Ivar Franzén (c)

Jan Hyttring (c)

Sven-Olof Petersson (c)

Börje Hörnlund (c)
Kersti Johansson (c)
Håkan Hansson (c)
Marianne Andersson (c)
Göran Engström (c)

Mot. 1989/90
N311

11989/90: U235

21989/90: Jo245

12