Motion till riksdagen
1989/90:N307

av Per Westerberg m.fl. (m)
Frihandeln

1 Den svenska välfärden och frihandeln

För ett litet land som Sverige är handeln med omvärlden avgörande för möjligheten
att upprätthålla en god välfärd. Den svenska industrin har nått betydande
framgångar just genom att den kunnat vinna tillträde till främmande
marknader och framgångsrikt kunnat sälja sina produkter. Det är genom att
svenska företag haft möjligheter att exportera som de har kunnat uppnå tillräckligt
stora volymer för att utvecklas. Därigenom har en avancerad industri
kunnat växa fram - en industri som inte bara överlevt utan också uppnått
uppseendeväckande framgångar på det internationella planet.

Det svenska näringslivets framtida utveckling är beroende av goda förutsättningar
att uppträda på världens olika marknader. För en avancerad industrination
med liten hemmamarknad är detta viktigare än för många andra
länder, eftersom den inhemska efterfrågan i Sverige inte kan skapa tillräckliga
volymer.

Det är därför ett centralt intresse för svensk handelspolitik att säkerställa
en så omfattande global frihandel som möjligt och att därmed ge svenska
företag tillträde till marknader i så många länder som möjligt.

Internationell handel liksom rätten till investeringar i främmande länder
bygger på ömsesidighet och lika behandling. Sverige får inte vika från denna
centrala ståndpunkt. Det är därför också nödvändigt att Sverige accepterar
utländska investeringar och företagsköp i vårt land. Endast i fråga om vitala
svenska säkerhetsintressen bör företagsköp kunna underställas svenska
myndigheter för prövning. Denna liberalisering måste minst motsvara vad
som för nävarande införs inom EG. Försök att med hänvisning till ”nationellt
kapital” öka den kollektiva kapitalbildningen bör avvisas. I förlängningen
av ett sådant synsätt finns risker för planekonomi och isolationism.

Handeln nationer emellan har emellertid också en än djupare dimension
än den materiella. Den fria handeln har visat sig vara ett effektivt medel att
bana väg för demokratisk utveckling. Handeln mellan länder väver nätverk
mellan människor, företag och ekonomier som ger de bästa förutsättningarna
för varaktig fred. Frihandeln är den mest inflytelserika och framgångsrika
demokrati- och fredsrörelse världen skådat.

Den fria världshandeln minskar klyftorna mellan fattiga och rika och säkerställer
de små ländernas möjligheter att hävda sig på världsmarknaden.

Nationer som för 25 år sedan levde i djup fattigdom har genom den fria han- Mot. 1989/90

deln kunnat nå en betydande välfärd. Utvecklingsländer som tillämpat pro- N307

tektionism och planhushållning har misslyckats. Frihandel och marknadsekonomi
är den viktigaste grunden för en rättvis och välfärdsskapande ekonomisk
världsordning.

Det är genom frihandeln den rika världens välfärd kan nå till dem som i
dag är fattiga i den tredje världen eller i de länder i Östeuropa som i dag
sett slutna plansystem rasa samman på grund av deras egen ruttenhet och
oförmåga.

2 Regelverken för en fri världshandel

G ATT-avtalet - General Agreement on Tariffs and Trade - representerar de
deltagande nationernas strävan bort från krig och orättvisor mot ekonomisk
utjämning mellan världens nationer och folk. GATT-avtalets innehåll har
förändrats och utvecklats under ett antal s.k. förhandlingsrundor där den ursprungliga
tanken utvecklats vidare och där existerande tullmurar stegvis rivits.

Sverige har oreserverat anslutit sig till frihandelstanken inom varuhandeln.
Sverige har genom att tillträda deklarationen, som föregick Uruguayrundan,
också accepterat att frihandelns ideologi utvecklas till nya områden
såsom tjänstehandeln och jordbruksområdet. Därigenom har Sverige påtagit
sig ett nytt ansvar som vi måste leva upp till.

Inom ramen för GATT-förhandlingarna måste Sverige uppträda så att vårt
engagemang för frihandel inte kan ifrågasättas. Vi får inte tveka att bekämpa
protektionism även om den skulle komma från mäktiga stormakter. Likaså
måste vi verka för att exportkrediter och exportkreditgarantier lämnas av
olika nationer på lika villkor.

Genom Uruguay rundans åtaganden förstärks GATT-organisationen till
stöd för en fastare regim inom den internationella frihandeln. Denna utveckling
bör kunna leda till att GATT ges en fast institutionell uppbyggnad. En
sådan institutionell överbyggnad skulle öka respekten för GATT-avtalen och
minska antalet överträdelser.

GATT-förhandlingarna i Uruguayrundan är en garanti för att Sveriges
målsättningar i närmandet till EG kan uppnås.

I framtiden borde det vara naturligt att de fyra friheterna som nämns i
samband med EG:s inre marknad - rätten för varor, tjänster, kapital och
arbetskraft att fritt röra sig över gränserna - borde kunna utsträckas till alla
industrialiserade marknadsekonomier. Dessa länder har redan i OECD ett
samarbetsorgan, som i framtiden borde kunna få ytterligare uppgifter i syfte
att stärka fri handel och konkurrens.

3 EFTA, EG och EES

Sverige bör vara en fullvärdig deltagare i det europeiska integrationsarbetet.

Varken ur kulturell eller kunskapssynvinkel eller med hänsyn till ekonomi
och social välfärd har Sverige råd att avstå från att delta i det nya Europa
som håller på att skapas.

EES, den s.k. Europeiska Ekonomiska Sfären, som under 1990 kommer 9

att bli föremål för förhandlingar mellan EG och EFTA-länderna bör bara Mot. 1989/90

vara ett steg på vägen mot Sveriges fulla deltagande i EG. EES-processen N307

bör därför genomföras med siktet inställt på att Sverige skall inträda som
fullvärdig medlem i EG.

Den sedan 1984 pågående s.k. Luxemburgprocessen utgör en process där
EFTA-länderna och EG steg för steg utvecklar lösningar på problem av gemensamt
intresse. Denna process måste fortgå parallellt med EES-processen
eftersom där byggs en plattform för gemensamma lösningar som grundval
för ett verkligt framtida svenskt medlemskap i EG.

EFTA måste spela en viktig roll i de nu begynnande EES-förhandlingarna.

Sverige måste fullgöra sin roll som EFTA-medlem så att EFTA stärks och
får förutsättningar att fullgöra sin viktiga roll som förhandlingsorganisation i
förhållande till EG. Utvecklingen kan på sikt leda till att Sverige jämte andra
EFTA-länder inträder i EG. Därmed kan förutsättningarna för EFTA förändras.

4 Sverige, EFTA och Östeuropa

Sverige bör verka för att de östeuropeiska staterna inkluderas i de västliga
ekonomiernas samarbete. I takt med att de östeuropeiska ekonomierna omvandlas
till marknadsekonomier finns förutsättningarna för fruktbart samarbete.
EG kommer att spela en mycket betydelsefull roll i arbetet med att
rekonstruera de östeuropeiska ekonomierna.

Sverige måste delta i detta arbete. I en särskild motion om Central- och
Östeuropa lägger vi förslag om hur Sveriges medverkan skall utformas.

Även EFTA bör medverka till att stödja de östeuropeiska ländernas utveckling.

Detta kan ske genom att de östeuropeiska staterna ges tillträde till EFTAländernas
marknader på motsvarande sätt som de kan förväntas få till EG:s
marknad. Sverige bör, inom ramen för de villkor som kommer att fastläggas
i EES-förhandlingarna, ge Östeuropas stater tillträde till den svenska marknaden
i så stor omfattning som möjligt. Förmånliga villkor för svensk produktion
i Östeuropa bör också skapas.

Östeuropas länder måste emellertid uppträda i det europeiska samarbetet
på sina egna meriter. Detta kräver en framgångsrik utveckling mot marknadsekonomi
och demokrati.

Sveriges grannskapsförhållande och Östersjögemenskapen med de baltiska
staterna motiverar att Sverige planerar för särskilda handelspolitiska
insatser riktade mot de baltiska staterna. Inrättandet av en svensk handelsrepresentation
i Tallinn bör få stöd i lämpliga former. En sådan representation
är dels till nytta för Sverige, dels även för de baltiska staterna.

Under förra året uttryckte riksdagen enhälligt ett önskemål om att ett
svenskt handelskontor borde inrättas i Moskva. Regeringen har utan någon
rimlig motivering avvisat Exportrådets framställning.

Den pågående förändringen av den sovjetiska ekonomin kan förväntas innebära
att de planekonomiska inslagen minskar. Detta bör ge bättre förutsättningar
för att utveckla handelsförbindelserna mellan Sverige och Sovjetunionen.
Exportrådet har handelskontor i de flesta större världsstäder. Även

i länder som Ungern och Tjeckoslovakien, som tidigare haft planekonomi. Mot. 1989/90

har Exportrådet handelskontor. Det vore naturligt att ett kontor även inrät- N307

tas i Moskva. Riksdagen bör därför bevilja medel till ett handelskontor i
Moskva. Vi beräknar för detta ändamål 5 miljoner kronor.

5 Fri rörlighet av företag och kapital

Det finns ingen viktigare drivkraft föi förnyelse av ett lands näringsliv än
den obarmhärtiga betygssättningen som den fria konkurrensen och den fria
etableringen utgör.

Utländska banker och försäkringsbolag kan ge förnyelse till den svenska
marknaden. Svenskt kapital stannar i Sverige om det kan utvecklas här. Utländska
investerare kan föra kunskaper och resurser till vårt land. Investeringar
i främmande länder för marknader närmare varandra.

I en särskild kommittémotion om effektiva finansiella marknader lägger
vi förslag som syftar till att ge Sverige förutsättningar för effektiva finansiella
marknader som kan ge Sverige ställning av finansiellt centrum.

6 Sverige och den tredje världen

U-ländernas ekonomiska utveckling är mer beroende av fri handel och en
expansiv världsmarknad än av bistånd. Genom import till Sverige öppnas
nya kontaktnät för överföring av kunskap. Även den svenska ekonomin kan
göra omfattande vinster genom att öppna för en friare handel med den tredje
världen.

En utredning bör tillsättas för att klargöra kostnaderna för svensk ekonomi
och svenska konsumenter med nuvarande tullskydd och importrestriktioner.

Ett avsteg från Sveriges anslutning till den globala frihandeln, som alltför
länge accepterats, är olika specialregler för tekoindustrin. Det är positivt att
även regeringen nu avser upphäva de s.k. multi-fiberavtal som begränsat utvecklingsländernas
export av tekovaror till Sverige. De ännu gällande avtalen
bör snarast möjligt upphävas.

Dessvärre för EG på denna punkt ännu en delvis annorlunda tekopolitik.

Dessa multi-fiberavtal har utgjort avsteg från frihandelsprinciperna. Sverige
bör verka för att denna typ av begränsning inte accepteras mellan GATTländer.

Medan Sverige nu avvecklar de kvantitativa handelsbegränsningarna på
tekoområdet, fortsätter regeringen att subventionera den svenska tekoindustrin
på ett olyckligt sätt. Dessa subventioner bör upphöra.

I en särskild motion om bistånd till u-länder har vi framhållit att demokrati
och marknadsekonomi är grundförutsättningar för ekonomisk utveckling.

Sveriges bistånd till utvecklingsländer måste utformas utifrån målet att dessa
länders utvecklingsförmåga skall förbättras. Detta kan i många fall också
leda till att handelsförbindelserna mellan Sverige och biståndslandet i fråga
utvecklas. I detta sammanhang finner vi det naturligt att Sverige genom förmånliga
krediter bidrar till utvecklingslandets utveckling. Sådana förmånliga
krediter utgör ett naturligt inslag i hjälpen till utvecklingsländer.

Även kostnaderna för förmånlig kreditgivning till u-länder skall belasta 11

anslagen för utvecklingsinsatser. Kostnader för redan avslutad verksamhet Mot. 1989/90

bör, som vi under tidigare år föreslagit, belasta reservationer under anslaget N307

till utvecklingssamarbete.

7 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frihandelns betydelse,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges fullföljande av åtaganden i deklarationen
inför den s.k. Uruguayrundan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EFTA:s möjligheter att bidra till Östeuropas utveckling,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handelsrepresentation i Tallinn,

5. att riksdagen under utrikesdepartementets huvudtitel till E 2.

Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag
av 259 578 000 kr.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges tekopolitik,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag att under industridepartementets
huvudtitel till B 10. Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag av 85 000 000
kr.,

8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av kostnaderna
av tullar och andra hinder, i enlighet med vad som i motionen anförts,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag att under industridepartementets
huvudtitel till C 3. Ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag
av 110000000 kr.,

[att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1990/91 använda medel från reservationsanslaget C 2. Utvecklingssamarbete
genom SIDA under utrikesdepartementets huvudtitel i enlighet
med vad som i motionen anförts.1]

Stockholm den 25 januari 1990

Per Westerberg (m)

Nic Grönvall (m) Gunnar Hökmark (m)

Karin Falkmer (m) Lars G Ahlström (m)

Stig Bertilsson (m) Bertil Danielsson (m)

12