Motion till riksdagen
1989/90:N297
av Håkan Hansson och Roland Larsson (båda c)
Kapitaltäckningskrav för kreditinstitutens
fordringar på försäkringsföretag
En följd av den pågående internationella finansiella harmoniseringen och
avregleringen av kapitalmarknaden är den ökade intregration som sker mellan
bankernas och försäkringsbolagens verksamheter.
I de flesta europeiska länder har denna harmoniseringsprocess kommit
mycket långt. Även om marknaden, aktörernas positionering och produktutbud
börjar integreras alltmer även i Sverige är de båda finansiella branscherna
i enlighet med svensk lagstiftning fortfarande åtskilda. I takt med att
den finansiella integrationen fortsätter internationellt - som Sverige i hög
grad deltar i - kommer en ökad harmonisering mellan bankväsende och försäkringsväsende
att ske även i vårt land. Förslag i denna riktning kan väntas
inom kort.
Sett mot bakgrund av denna utveckling är det också rimligt att för dessa
båda finansiella branscher forma likartade villkor och regler.
Ett typexempel på en verksamhet som utgör ett resultat av den pågående
harmoniseringen mellan bank- och försäkringsverksamhet är kreditförsäkringsverksamheten.
Kreditförsäkringsbolagen står under motsvarande tillsyn
som bankerna och har en god soliditet. Verksamheten dessa bolag bedriver
påminner också i betydande del om den som förekommer i bankerna.
Det föreligger därför ur riskvärderingssynpunkt knappast någon anledning
att låta dessa värderas annorlunda än banker. Nuvarande svenska kapitaltäckningsregler
gör heller ingen skillnad i detta avseende.
Inom ramen för den s k Baselkommitténs arbete har kapitaltäckningsreglerna
beträffande fordran i försäkringsföretag inte behandlats. Trots att den
finansiella integrationen i de flesta länder inom tio-gruppen kommit längre
än i Sverige, tillämpas fortfarande olika kapitaltäckningsregler inom EG för
banker och försäkringsföretag.
En svensk anpassning till nu gällande regler inom tio-gruppen skulle innebära
att ingen särregel skulle gälla för fordran i försäkringsföretag som fallet
är för banker. Det skulle medföra att fordringar på försäkringsföretag skulle
höjas från nuvarande 0 % till 8 %. Med tanke på konkurrensneutraliteten
mellan banker och försäkringsbranschen är det oacceptabelt.
Mot bakgrund av att arbetet förväntas fortsätta inom Baselkommittén vad
gäller strävan att skapa enhetliga kapitaltäckningsregler fattade riksdagen
före nyår på regeringens framställan beslut om att under 1990 bibehålla nuvarande
regler i avvaktan på detta arbete.
Med hänsyn till att länder som Frankrike och Danmark inom Europeiska Mot. 1989/90
Gemenskapen agerar för att enhetliga kapitaltäckningsregler utformas för N297
banker och försäkringsbolag finns det idag knappast skäl för Sverige att på
detta område närma sig EG:s nuvarande regler.
Mot detta talar också med hänsyn till den fortsatta finansiella intregrationen
i Europa att man såväl inom tio-gruppen som inom EG avser att eftersträva
en ur kapitaltäckningssynpunkt likabehandling mellan banker och
försäkringsbolag.
Kommer EG inom en snar framtid att närma sig Sveriges nuvarande regler
finns knappast något motiv för Sverige att nu agera.
Mot bakgrund av vad som här anförts anser vi den övergångsbestämmelse
på ett år som givits vara alldeles för kort. Skulle tio-gruppen och EG under
1990 av olika skäl inte fullfölja sin harmonisering av kapitaltäckningsreglerna
för banker och försäkringsbolag leder nu gällande beslut till att Sverige
redan 1991 anpassar sig till EG:s ur konkurrenssynpunkt otillständiga kapitaltäckningsregler.
En sådan utveckling skulle skapa betydande svårigheter
för främst kreditförsäkringsbranschen. Vi anser därför att nuvarande kapitaltäckningsregler
för fordringar i försäkringsbolag bibehålls till vidare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tills vidare tillämpa nuvarande kapitaltäckningsregler
för fordran i försäkringsbolag.
Stockholm den 25 januari 1990
Håkan Hansson (c) Roland Larsson (c)
12