Motion till riksdagen
1989/90:N296

av Håkan Hansson och Roland Larsson (båda c)

Kreditinstitutens kapitalkrav för lån till jordbruksfastigheter

Den 15 december fattade Sveriges Riksdag beslut om att för banker och
andra kreditinstitut införa de kapitaltäckningsregler som beslutats inom den
s k tio-gruppen eller Baselkommittén.

Reglerna träder i kraft den 1 februari 1990 och innebär i korthet att kapitaltäckningskravet
för belåning till bostadsfastigheter ändras från tidigare 1
% till 4 % och för industrifastigheter och jordbruksfastigheter från 1 % till
8 %. Vidare ändras beräkningen av det egna kapitalet i banker och kreditinstitut.

Målsättningen med de skärpta kapitaltäckningsreglerna som avses träda i
kraft fullt ut före 1992 års utgång - är att på en alltmer internationell och
avreglerad kapitalmarknad skapa likartade spelregler mellan kreditmarknadens
aktörer.

Utvecklingen av den internationella utlåningen från främst bankerna har
ökat snabbare än vad som skett på de inhemska marknaderna. Detta har i
hög utsträckning skett genom utlåning genom andra stater och till andra länders
banker - plaaceringar som i regel varit förenade med låga kapitalkrav.
Därmed har bankernas balansräkning kommit att växa snabbare än kapitalbasens
utveckling. Bankernas soliditet har därmed minskat.

De nya reglerna syftar till att öka soliditeten hos främst internationella
banker och skapa en harmonisering som ger lika konkurrensvillkor mellan
aktörerna.

Från centerns sida har vi alltsedan förslagen till de nya kapitaltäckningsreglerna
presenterades i all huvudsak ställt oss positiva till förslaget.

Däremot har vi ställt oss avvisande till valet av tidpunkt för införandet av
de nya reglerna, den korta omställningstiden och de orimligt höga kapitaltäckningskraven
för belåning i jordbruksfastighet.

Att innan ens EG-parlamentet slutgiltigt antagit de nya reglerna, att för
svenskt vidkommande ensidigt anta dessa, ter sig minst sagt egendomligt. Vi
menar att det knappast finns skäl att ett land som Sverige, som står utanför
EG, går före i harmoniseringsprocessen innan Europiska Gemenskapen fattat
sina beslut.

Den alltför snabba omställningsperioden gör att framför allt nyutlåningen
inom den långsiktiga kreditgivningen kommer att drabbas av räntehöjningar
på upp till 1,5 %. Det är en effekt som med hänsyn till nuvarande allmänt
höga ränteläge kan vara av stor betydelse.

I synnerhet kommer de nya kapitaltäckningsreglerna att drabba krediter Mot. 1989/90

med säkerhet i jordbruksfastigheter då kapitalkravet här höjs från 1 till 8 %. N296

Beslutet innebär att lån till jordbruksfastighet fr o m 1990 kommer att likställas
med s k blancokrediter. Detta finner vi helt orimligt och menar att detta
helt saknar överensstämmelse med verkligheten.

Att som riksdagsmajoriteten i sitt beslut grunda detta på utvecklingen i
lantbruket ute i Europa saknar helt relevans. Det svenska jordbruket skiljer
sig i flera avseenden från det mellaneuropeiska, vilket motiverar en annan
bedömning i denna fråga.

Exempel på sådana skillnader är att det svenska jordbruket haft små förluster
i förhållande till omvärlden, jordbruksfastigheter har ett bestående
och ökande värde, gynnsamma produktionsförutsättningar, kombinationen
jordbruk och skogsbruk skapar dessutom en betydande riskutjämning.

Inte minst det senare visar med all önskvärd tydlighet hur orimligt och dåligt
grundat riksdagsmajoritetens beslut före nyår var i denna fråga.

Den totalt odlade arealen i Sverige idag är ca 45 miljoner hektar. Skogsandelen
utgör drygt 23 miljoner hektar eller ca 55 % av denna areal. Av skogsarealen
svarar staten för 25 %, bolagen 25 % och de enskilda skogsägarna
för 50 % av arealen. Till detta ska läggas att det enskilda skogsbruket svarar
för inte mindre än 60 % av tillväxten och avverkningen i det svenska jordbruket.
Av de ca 70 miljoner skogskubikmeter som avverkas varje år svarar
alltså det enskilda skogsbruket för ca 60 %.

Som jämförelse kan sägas att bilindustrin, verkstadsindustrin och stålindustrin
tillsammans svarar för 26 miljarder, medan skogsnäringen svarar för
nästan det dubbla.

Sett i detta perspektiv framstår det som minst sagt märkligt att det enskilda
jordbrukets fastighetsbestånd ur kreditvärderingssynpunkt likställs med krediter
utan säkerhet.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts anser vi starka skäl föreligger att
sänka kapitaltäckningskravet för lån i jordbruksfastigheter inom fastighetsvärdet
från 8 % till 4 %. Härigenom skulle jordbruksfastigheter ur kreditvärderingssynpunkt
komma att likställas med bostadsfastigheter.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att sänka kapitaltäckningskravet för lån i
jordbruksfastighet inom fastighetsvärdet från nuvarande 8 % till 4 %.

Stockholm den 25 januari 1990

Håkan Hansson (c) Roland Larsson (c)

10