Motion till riksdagen
1989/90:N278

av Lars Werner m.fl. (vpk)

Ökad mineralprospektering, m.m.

Framtidsutsikterna för gruvnäringen i Sverige oroar i dag anställda i gruvnäringen,
fackliga organisationer, kommuner och länsmyndigheter.

Inom 10-15 år kan all gruvbrytning frånsett järnmalmsbrytning ha upphört
på grund av att brytvärda malmer tagit slut. Samtidigt är importen av
metaller och industrimineraler hög. Landet skulle därmed bli ännu mer importberoende.
I Bergslagen finns nu endast en järnmalmsgruva i drift. För
16 år sedan var det 14 gruvor i drift.

Det är i och för sig inte brist på malm som orsakar nedläggningar. Nedläggningarna
och den låga prospekteringsnivån beror snarare på ängsliga och
kortsiktiga företagsekonomiska värderingar. Samhällsekonomiska bedömningar
skjuts i bakgrunden.

Sveriges mineralutvinning borde ses som en bas för produktion och export
av malmer och industrimineral som är viktiga för landets ställning som industrination.
Mineralutvinning är av avgörande betydelse för sysselsättningen
i vissa regioner och kan därför behandlas ur ett regionalpolitisk! perspektiv.

Statliga insatser för mineralutvinning blir än mer betydelsefulla i ett skede
då internationaliseringen av ekonomin förstärks. Svensk storfinans har valt
att ur sina företagsekonomiska perspektiv satsa på export av gruvmateriel,
gruvteknik och konsultverksamhet. Som på så många andra områden är det
kunskapsuppbyggnaden i Sverige som är basen för marknadsföring av det
gruvtekniska kunnandet över hela världen. Med svensk hjälp dras gruvprojekt
igång där miljökraven är låga och där vinsterna i slutänden hamnar hos
ett visst skikt i samhället eller hos transnationella bolag. Samtidigt blir dessa
gruvor konkurrenter till svensk gruvnäring.

I vårt land säljs malmer till utländska bolag, som också ges möjligheter att
prospektera efter nya malmer samtidigt som svensk prospekteringsverksamhet
minskar.

När lokala företagsledare och ägare har sitt engagemang baserat enbart på
lojalitet mot kravet på högsta profit finns betydande risk att företagandet
inte blir samhällsekonomiskt uthålligt, ekologiskt riktigt och socialt ansvarsfullt.

Ska internationaliseringens negativa effekter kunna motverkas och visionerna
för svensk mineralutvinning ha en chans att förverkligas är det nödvändigt
att samhället skaffar sig ett avgörande inflytande över utvinning av
malmer och industrimineraler. Ett sådant inflytande och behovet av långsik

tig planering av våra naturresursers användning leder till det rimliga kravet
att landets mineralförekomster bör ägas av samhället.

Prospekteringen efter nya malmer och industrimineraler måste nu öka. Insatserna
måste riktas dels mot kända malmområden i Bergslagen, Västerbotten
och Norrbotten, dels mot mer okända områden. Av regionalpolitiska
skäl bör särskild uppmärksamhet ägnas stödområden och glesbygd. Det är
också viktigt att prospekteringen tar hänsyn till att mineraler bara ska utvinnas
om de kan förenas med högt ställda miljökrav.

Beslut om nedläggningar liksom beslut om öppnandet av gruvor ska ske
från ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett förstatligande av Boliden, som
ett första steg i skapandet av ett stort svenskt statligt ”metallbolag” som ansvarar
för såväl gruvbrytning som metallframställning, bör övervägas.

En total malmprospektering inklusive djupprospektering skulle vara värdefull
och måste på sikt genomföras. En sådan undersökning skulle, förutom
att den ger arbete, ge en totalbild av vad som finns av malmer och vad som
är värt att satsa på i framtiden.

På kort sikt har troligen Norrbottens län de största möjligheterna till nyfynd
av malm i Sverige. På en del metaller som man kan förvänta sig finna
där är metallpriserna stigande samtidigt som kända reserver minskar. I detta
län finns stora arealer grönstenar som har goda möjligheter att föra malmer
innehållande koppar och guld. Inom andra områden kan det finnas brytvärda
malmer förande zink, bly och silver.

Även industrimineraler kan vara intressanta. Inför det kraftigt ökade behovet
av kalkning mot försurning bör kalkfyndigheter på olika håll i landet
undersökas. I Norrbotten finns t.ex. dolomitfyndigheter i Pajala och Lannavaaraområdet.
Av regionalpolitiska skäl bör särskilt Arjeplog-Arvidsjaurområdet
uppmärksammas eftersom Laisvallgruvan kan tvingas upphöra. De
goda möjligheter och det stora intresse som finns för utökad prospektering
på vissa håll i landet bör tas tillvara. Det är möjligt att detta kan ske genom
att fler engageras i lokal styrning av prospekteringsverksamhet under samverkan
med geologisk sakkunskap.

Förslagen om beslut av neddragning av statliga ekonomiska förpliktelser
i samband med verksamheten vid nämnden för statens gruvegendom kommande
budgetår avvisas. För dessa budgetår får vi anledning att återkomma.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen till mineralprospektering i första hand inom stödområdena
för budgetåret 1990/91 anslår ytterligare 10 000 000 kr. utöver
vad regeringen föreslagit,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utvecklingen
av svensk gruvnäring bör grunda sig på de riktlinjer motionen
anför,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag och åtgärder så att
svensk gruvnäring kan utvecklas i enlighet med vad som i motionen
anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i gruvlagen

Mot. 1989/90

N278

4

och andra lagar som reglerar mineralfyndigheter så att nya fyndighe
ter helt tillfaller samhället,

5. att riksdagen avvisar förslaget om en övre gräns för statens ekonomiska
förpliktelser i samband med nämndens för statens gruvegen
dom verksamhet budgetåren 1991/92 och 1992/93.

Stockholm den 19 januari 1990
Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bengt Hurtig (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)
Rolf L Nilson (vpk)

Mot. 1989/90

N278

5