Motion till riksdagen
1989/90:N275

av Per Gahrton (mp)

Svenska företags miljöansvar i utlandet

Svenska företag ökar snabbt sin verksamhet i utlandet. Ofta sker det på
grund av att kostnader av olika slag, inte minst miljökostnader, upplevs som
betungande. Samtidigt är numera de flesta svenska företag angelägna om att
upprätthålla en ansvarsfull miljöimage inför svensk publik. Mot den bakgrunden
är det anmärkningsvärt och stötande att svenska företag i utlandet
inte sällan ytterst brutalt exploaterar brister i där gällande miljölagstiftning
eller övervakning. Ett flagrant exempel på detta är skogs- och pappersföretaget
Stora, som är verksamt i bl.a. Portugal och Nova Scotia i Canada. I
Portugal medverkar företaget i den storskaliga landskapsförändring som
sker genom införande av eucalyptusplantager; dessutom ger företagets pappersmassetillverkning
betydande utsläpp i Atlanten.

I Canada är Storas brott mot sedvanlig svensk miljömoral ytterst påtaglig.
Som motionären vid ett besök nyligen kunde konstatera uppfattas Storas
framfart allmänt som en svensk angelägenhet.

- Stora besprutar sin skog i Nova Scotia i stor skala med herbicider, trots
att denna metod i Sverige är förbjuden sedan 1980. När miljövänner i
Canada påpekar att Stora i Sverige inte tycks behöva spruta på samma
sätt, har Storas Nova Scotia-chef svarat med arrogant kritik mot svensk
lagstiftning, t.ex. i en insändare i lokalpressen där han hävdade att ”Stora
skulle spruta i Sverige om Sveriges orealistiska regler tillät det”. (The
Cronicle Herald, Halifax, 12/7-88)

- Stora är provinsens värsta miljöförstörare bland pappersmasseindustrin
(”Stora tops pulp mill pollution list”, The Chronicle Herald, 17/3-88).
Detta beror i stor utsträckning på att Stora hänsynslöst utnyttjar ett
”loophole” (en lucka i lagen) som ger företag byggda före 1971 möjlighet
att fortsätta med kraftiga utsläpp.

- Stora har i sina utsläpp ständigt överskridit de kanadensiska utsläppsgränserna
sedan Environment Canada inledde sina mätningar 1979. För
att klara utsläppsgränserna skall 100 % av fisken i ett vattenprov överleva.
Andelen för Storas förorenade vatten har inte varit högre än
2,4-4,3 % under mättiden! (The Chronicle Herald 1/10-88)

- Storas chef i Nova Scotia har intagit en ytterst arrogant attityd till miljövännerna.
Vid ett tillfälle beskyllde han dem för att ”sträva efter att förstöra
hela det kanadensiska samhällets sammanhållande band” (destroy
the whole fabric of Canadian Society). (The Reporter, 28/9-88)

- I samband med ett besök av motionären i Nova Scotia i januari 1990, där Mot. 1989/90

företrädare för Stora var inbjudna till ett sammanträffande men avböjde, N275

yttrade Storas Nova Scotia-chef i en tidningskommentar att det svenska

förbudet mot flygbesprutning med herbicider införts ”enbart av politiska
skäl”. Än en gång konstaterade lokalpressen att Storas utsläpp av stora
mängder föroreningar från sin pappersmassefabrik är legala enbart pga
”a legal loophole”. (The Chronicle Herald, 17/1-90)

- Storas framfart genom besprutningar och kalhyggen på hundratals hektar
har kritiserats hårt av lokalbefolkningen, däribland MicMac-folket, som
anser att Stora förstör mycket av deras möjligheter att bevara en del av
sin gamla kultur och livsform.

- Sammanfattningsvis kan konstateras att Stora har ett mycket dåligt rykte
i stora delar av Nova Scotia där företaget framstår som ytterst arrogant
gentemot lokalbefolkning och miljöintressen; den svenska miljöpolitiken
förhånas offentligt av Stora företrädare; skillnader i bestämmelser mellan
Sverige och Canada utnyttjas hänsynslöst; den kanadensiska miljöopinionen
behandlas som en fiende. På liknande sätt uppträder Stora i Portugal,
där portugisiska miljövänner och företrädare för parlamentspartiet
Os Verdes har betecknat Stora som en ovanligt stor miljösyndare.

Denna redogörelse av Storas uppträdande får betraktas som ett exempel på
hur svenska företag kan uppträda som miljösyndare utomlands; en noggrann
genomgång skulle sannolikt kunna redovisa fler liknande exempel.

Svenska politiska beslutsorgan och myndigheter saknar naturligtvis legala
möjligheter att direkt ingripa mot svenska dotterföretags agerande i andra
länder. Det behöver inte betyda att den svenska regeringen måste stå helt
handlingsförlamad inför svenska utlandsföretag som drar Sveriges rykte i
smutsen och förstör miljön för stora människogrupper.

De svenska moderföretagen deltar ofta i det informella, korporativa samarbete
med regeringen som utgör en del av den s.k. svenska modellen.

Dessutom torde få företag som är verksamma i Sverige vara helt oberoende
av den flora av direkta och indirekta stödformer som existerar från
staten till företagsamheten.

Påtryckningsmöjligheter mot företag som uppträder som miljövänlig Dr
Jekyll i Sverige och miljöförstörande Mr Hyde i utlandet torde därför inte
vara obefintliga. Sådana påtryckningar vore inte bara ett utslag av svenskt
egenintresse utan också av global miljösolidaritet.

En första åtgärd bör vara en genomgripande utredning av svenska utlandsföretags
miljöbeteende. En särskild utredning bör tillsättas med uppdrag att
granska skillnader i miljöbestämmelser mellan Sverige och länder där
svenska dotterföretag är verksamma, kartlägga hur sådana skillnader utnyttjas
av dotterföretagen, genom fältstudier undersöka miljöeffekten av sådan
verksamhet, genom kontakter med lokala myndigheter, massmedia, miljögrupper,
fackföreningar och opinionsbildare ta reda på hur de svenska dotterföretagens
verksamhet från miljösynvinkel uppfattas av olika delar av lokalbefolkningen.

12

Hemställan Mot. 1989/90

Med hänvisning till det anförda hemställs N275

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att huvudregeln
för svenska dotterföretag i utlandet bör vara att de skall följa
svenska miljönormer när dessa överstiger dem som lokalt gäller (förutsatt
att sådant agerande inte strider mot lokalt gällade lag),

2. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av de stora
svenska exportföretagens miljöbeteende i utlandet,

3. att riksdagen hos regeringen begär att svenska beskickningar i
utlandet skall lämna regelbunden rapportering till riksdagen om
svenska dotterföretags miljöbeteende,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
ekonomiska och andra sanktionsåtgärder mot svenska moderföretag
vars dotterföretag missbrukar luckor och brister i sina placeringsländers
miljölagstiftning på ett sätt som strider mot accepterat beteende
i Sverige,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen
vid kontakter med svenska exportföretags företrädare bör understryka
vikten av att svenska dotterföretag i utlandet följer minst de
normer som gäller i Sverige.

Stockholm den 24 jamuari 1990

Per Gahrton (mp)

13