Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:N27

av Inger Schörling m.fl. (mp)

med anledning av proposition 1989/90:51
om statlig medverkan vid finansiering av ett
civilt flygplansprojekt vid Saab-Scania AB

Propositionen

Regeringen föreslår att staten skall medverka i ett nytt flygplansprojekt vid
Saab-Scania AB:s flygdivision. Projektet, kallat SAAB 2000, skall i huvudsak
pågå under tiden 1989-2014 och omfatta utveckling, tillverkning och försäljning
av närmare 500 flygplan 2000. Statens medverkan skall ske i form
av deltagande i finansieringen av projektet med c:a 25 % av den beräknade
investeringen - högst 1 200 milj. kr. i löpande priser.

Staten skulle vidare åtaga sig att lämna regionalpolitisk! stöd för en planerad
lokalisering till Malmö med högst 40 milj. kr. Vidare skall staten lämna
regionalpolitisk! stöd för en fabrik för personbilsmotorer i Karlskrona med
högst 112,5 milj. kr.

Som motprestation skall staten erhålla royalty på försålda flygplan jämte
reservdelar. Vidare förbinder sig Saab-Scania att etablera ny tillverkning och
arbeten i Malmö, Karlskrona, Kramfors och Göteborg och garanterar att
personalstyrkan i Linköping, Dagsberg och Ödeshög inte minskas.

I propositionen framhålls att ”Statens medverkan sker på kommersiella
grunder. Villkoren i avtalsförslaget är sådana att de inte innebär några subventioner.
Staten och Saab-Scania AB erhåller enligt förkalkylen för projektet
en i huvudsak likvärdig avkastning på sina insatser.”

Miljöpartiets överväganden.

Miljöpartiet är mycket angeläget om att krigsmaterialindustrin snarast möjligt
i stor utsträckning går över till civil produktion. Partiet kräver att vapenexporten
avvecklas. Oberoende av exportlagstiftning måste man dessutom i
dagens världspolitiska läge räkna med minskad efterfrågan på vapen och
därav följande kriser inom krigsmaterialindustrin. Detta gäller även SaabScania.
Miljöpartiet vill ju även att JAS-projektet snarast skall avvecklas,
vilket måste medföra sysselsättningssvårigheter för Saab-Scania, främst i
Linköping. SAAB 2000 borde väl då kunna välkomnas såsom ”alternativ
produktion”. Av flera skäl måste vi dock anmäla stor tveksamhet inför projektet.
Vi ifrågasätter om staten bör satsa på en produkt som SAAB 2000.

Förutsättningen för projektets framgång är en global ökning av flygtrafiken,
en utveckling som vi med hänsyn till tillgången på petroleumprodukter

under 2000-talet måste ifrågasätta. Flyget är också vårt utan jämförelse mest
energikrävande transportmedel med en energiförbrukning per passagerarkilometer
som överstiger tågets med en faktor 10 om man räknar med eldrivna
tåg och vattenkraft samt en faktor 3 om man räknar med kondenskraftverk.

Energislöseriet vid flygtransporter resulterar också i att koldioxidutsläppen
blir mycket stora. Även kväveoxidutsläppen utgör ett svårbemästrat
problem för flygmotorerna där viktskraven omöjliggör de reningsprinciper
som används på andra förbränningsmotorer.

Ytterligare en miljöpolitisk aspekt på projekt SAAB 2000 är att den typ
av flygplan det här är frågan om främst kommer till användning på korta
eller medellånga distanser, ofta som ”matarflyg”, och därvid utgör en stark
konkurrent till tåget. Planen kommer sålunda att brukas i ett trafiksegment
där det är önskvärt att så mycket som möjligt använda järnväg. Man bör
också fråga sig om inte exempelvis trängseln i luftrummet kan komma att
innebära en stagnation för flyget, särskilt i Europa.

Det heter i propositionen att ”Statens medverkan sker på kommersiella
grunder”. Man kan då fråga sig varför inte staten överlämnar till det privata
näringslivet att engagera sig i detta projekt. Investeringen 1,2 miljarder kronor
är ju inte så oerhörd att det borde vara omöjligt att finna villiga investerare
om projektet bedöms som en god affär. Att Saab-Scania vänt sig till staten
med sin låneansökan gör att man måste känna en viss osäkerhet om projektets
kommersiella bärkraft.

Man kan anta att regeringens intresse för projektet är kopplat till de regionalpolitiska
insatser som Saab-Scania utlovar. Värdet av dessa insatser måste
dock betraktas såsom ganska osäkra. Det har redan visat sig att Saab-Scania
inte har kunnat leva upp till sina prognoser när det gäller den nya bilfabriken
i Malmö. Och det är ingen hemlighet att Saab-Scanias personbilsdivision har
stora ekonomiska problem, och att dess framtid är osäker. Att man då i ett
avtal med staten utlovar att etablera en fabrik för bilmotorer i Karlskrona
kan knappast inge karlskroniterna den tillförsikt och framtidstro som de
skulle behöva.

Man måste sålunda fråga sig om staten gör en riktig prioritering när man
vill satsa 1,2 miljarder i ett projekt som inte bara ter sig osäkert utan dessutom
är negativt ur miljösynpunkt och strider mot den numera allmänt omfattade
uppfattningen att de globala utsläppen av koldioxid måste minska.
Vår uppfattning är att investeringsmedlen i stället borde satsas på miljövänlig
teknik. Det ligger då nära till hands att resurserna i stället investeras i
byggande av järnvägsmateriel. Med sitt stora fordonstekniska kunnande är
Saab-Scania utan tvivel ett mycket lämpligt företag för tillverkning av järnvägsvagnar,
motorvagnståg, spårvagnar och trådbussar. SJ har uttalat att
man kan väsentligt utvidga tågtrafiken om man får erforderliga investeringsmedel.
40 miljarder är önskemålet.

Detta överensstämmer väl med de förslag som miljöpartiet sedan länge
har framfört. Men för att kunna genomföra en kraftig upprustning av spårbunden
trafik behövs ökade inhemska produktionsresurser. Genom statens
agerande när det gäller Kalmar verkstad har det praktiskt taget uppstått ett
inhemskt tillverkningsmonopol när det gäller järnvägsmateriel.

Vi föreslår därför att riksdagen avslår regeringens förslag till villkorslån

Mot. 1989/90
N27

7

Vi föreslår därför att riksdagen avslår regeringens förslag till villkorslån Mot. 1989/90

för projekt SAAB 2000. Av miljöskäl förtjänar detta projekt inget statligt N27

stöd. De ekonomiska riskerna är dessutom stora.

Däremot önskar vi att regeringen tar initiativ till utbyggnad av produktionsresurserna
för järnvägsmateriel och därvid undersöker bl.a. Saab-Scanias
intresse för att etablera en sådan tillverkning mot ett investeringslån av
samma storlek som avsetts för SAAB 2000.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens förslag om ett villkorslån till SaabScania
AB för projekt SAAB 2000.

Stockholm den 27 november 1989
Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp) Lars Norberg (mp)

Elisabet Franzén (mp)

gotab 99301, Stockholm 1989