Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:N269

av Roland Larsson (c)

Reklamen utomlands för svenska alkoholdrycker

Mot.

1989/90

N269-276

Sverige har ställt sig bakom WHO-målet att minska alkoholkonsumtionen
med 25 % under perioden 1980-2000.

Detta är ett internationellt mål och måste naturligtvis förutsättas gälla
Sveriges agerande även i internationella sammanhang.

Det statsägda AB Vin- och Spritcentralens export av Absolut Vodka,
framför allt till USA, har ibland beskrivits som ett av svenskt näringslivs
mest lyckade exportsatsningar de senaste åren. I AB Vin- och Spritcentralens
årsberättelse för 1988 redovisas med stolthet den smått geniala reklamkampanj
som ligger bakom framgångarna.

Det är lätt att förstå att AB Vin- och Spritcentralen som företag känner
stolthet för att utifrån de förutsättningar aktieägaren givit ha gjort ett gott
resultat. Det är svårt att ha något att invända mot detta.

Det som är anmärkningsvärt är att ägaren, svenska staten, inte klargjort
för sitt företag vilken målsättning man har ifråga om de produkter som företaget
tillverkar. Utan att reagera har ägaren åsett den förvisso mycket skickliga
men fullständigt ohämmade reklamkampanj som företaget utomlands
bedrivit för sin produkt Absolut Vodka. Samma ägare som således förbundit
sig att inom ramen för WHO verka för en 25-procentig minskning av alkoholkonsumtionen
bland medlemsländerna. Enligt lag får reklam för alkohol
dessutom inte förekomma i Sverige.

Att för svensk statlig export av alkohol tillämpa andra marknadsföringsprinciper
än de som gäller i Sverige, med hänvisning till att man följer andra
länders lagar, kan inte uppfattas som annat än dubbelmoral. Det är därför
rimligt att, oavsett andra länders lagar, svensk statlig export av alkohol ålägges
samma restriktioner ifråga om reklam som gäller inom Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svensk alkoholreklam utomlands.

Stockholm den 24 januari 1990

Roland Larsson (c)

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr N269-276