Motion till riksdagen
1989/90:N266

av Rune Rydén och Per Stenmarck (båda m)

Ett rådgivningscentrum för handeln i
Öresundsregionen

För att motverka den ekonomiska stagnationen i Öresundsregionen bör de
nordiska regeringarna gynna exportsträvandena inte bara från stora företag
utan också från små och medelstora.

För att ligga i en region med tre miljoner invånare är Öresundsregionens
näringsliv föga exportinriktat. En förklaring till den bristande exportbenägenheten
kan sökas i det faktum att större delen av det som i århundraden
varit Öresundsregionens närmarknad och ekonomiska uppland - södra Östersjökusten
- genom krig och politiska beslut varit avskuret från omvärlden
i nästan ett halvt sekel. En annan förklaring kan sökas i styrkan hos redan
existerande handelsmönster - befintliga kunskaper utnyttjas medan det är
ovisst om nya kunskaper ger sådan avkastning att kostnaderna för att inhämta
dem känns motiverade.

Exportfrämjande information måste därför vara lättillgänglig - och tillförlitlig.
EG har dragit slutsatserna av detta konstaterande och börjat bygga
upp ett nät av rådgivningskontor för mindre och medelstora företag. Några
av kontoren har redan inlett sin verksamhet i Danmark. Fler kan väntas.

Kontorens viktigaste uppgifter är (enligt EG-dokument nr S 53/66) Supplement
till De Europeiska Faellesskabers Tidende 17.3.87) att ta emot och
vägleda samt bistå företagen, att ge råd och sakkunnig vägledning rörande
EG-frågor, att genomföra närings- och gemenskapsfrämjande åtgärder i
företagen. Kontoren skall informera företagen om den interna marknadens
funktion, om de EG-program de kan delta i, om initiativ till företagssamarbete
i Europa, om teknologiöverföring och om finansväsen. Till grund finns
databaserad information från framförallt Bryssel.

Enligt vår uppfattning borde liknande rådgivningskontor inrättas också i
övriga länder i Norden, och i första hand i den region som ligger närmast
EG-marknaden, som är den skånska Öresundskusten.

Med undantag för interna EG-uppgifter och viss information om teknologiöverföring,
borde kontoret kunna tillhandahålla samma information som
rådgivningskontoren i Danmark. Till detta bör läggas kunskaper om relationerna
EFTA-EG och om förhållandet mellan företag i Norge och i EG.

Enligt vår uppfattning bör rådgivningen inte knytas enbart till EG. Ett
kontor i Öresundsregionen bör kunna ge råd och upplysningar också om
handel med andra och näraliggande marknader, främst de länder som gränsar
till södra delen av Östersjön.

Ett rådgivningskontor i Öresundsregionen bör kunna ge råd inte bara till Mot. 1989/90

företag i de nordiska EFTA-länderna. Det bör kunna användas också av N266

företag i Danmark: De danska företagen behöver information om handel
med EFTA, men också om handel med Comecon/SEV-regionerna vid
Östersjön. Organisatoriskt bör rådgivningskontoret knytas till en befintlig
organisation, detta för att minska uppbyggnadskostnaderna och inkörningstiden.
En befintlig handelskammare är förmodligen den lämpligaste moderorganisationen.

Placering i Malmö med åtföljande möjligheter till direktkontakt med handeln
över Sundet, till Västtyskland, till Östtyskland och till Polen skulle ge
centret ett ingående informationsflöde som skulle bli svårt att uppnå någon
annanstans i Norden.

I första hand skulle användare bli företagen inom Öresundsregionen, men
med kommande elektroniska kommuniktioner och förbättrade förbindelser
med snabbtåg och flyg, blir centret tillgängligt också för övriga Norden.

Lämpligen kunde det också betjäna småföretag och företagarkooperativ i de
andra Östersjöregionerna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av ett informationskontor i Öresundsregionen.

Stockholm den 22 januari 1990

Rune Rydén (m) Per Stenmarck (m)

12