Motion till riksdagen
1989/90:N264

av Ylva Annerstedt (fp)
Hantverksutbildning i Norden

Det är utomordentligt angeläget att vårt land har tillgång till hantverkare
inom alla tänkbara yrken för att bevara kulturarvet, för att tillgodose det
stigande kravet på produkter av kvalitet och för att vidmakthålla sysselsättningen.

Grunden för framgångsrika företag har i många fall varit en idérik och
skicklig hantverkare och varken en industri eller en enskild person klarar sig
utan hantverkare. Ändå har hantverkarna låg status och ofta ekonomiska
problem på grund av att de åläggs samma bestämmelser beträffande skatt,
arbetsrätt, miljökrav, fackliga anspråk m.m. som storföretagen. De har svårt
att finna lämpliga arbetslokaler till rimligt pris och på rätt plats och att få tag
i goda råvaror, vilket särskilt gäller företrädare för hotade hantverksyrken.
Marknadsföringen utgör också ett stort problem. Till råga på allt är det klent
ställt med möjligheter till utbildning. Det finns inte nog med skolor som har
tillräckligt långa utbildningar. I åtskilliga yrken saknas mästare som är beredda
att ta emot lärlingar. Orsaken är vanligtvis ekonomin men även andra
omständigheter spelar in t.ex. för små arbetslokaler, facklig- och arbetarskyddshänsyn,
konkurrenshänsyn och för liten omsättning.

Om man jämför med vilka ansträngningar som görs inom andra områden
av näringslivet för att råda bot på missförhållanden av dessa eller liknande
slag så har begränsade insatser vidtagits i Sverige och i Norden över huvud
taget. Kunskapen om hantverkare av alla kategorier och deras problem har
inte alls rönt den uppmärksamhet och det intresse som den förtjänar. Det
bör betänkas att hela vår civilisation är uppbyggd av hantverkare, och tron
att högteknologi och automatik kan ersätta handens skicklighet är en grov
vanföreställning.

Om man t.ex. studerar den förteckning över litteratur som givits ut av
Nordiska rådet - rapporter, inventeringar, studier, förslag osv. - letar man
förgäves efter ordet hantverk vilket är anmärkningsvärt med tanke på den
omfattande utgivningen.

Jag föreslår en inventering av hantverk och antal utövare inom respektive
specialitet i Norden och på basis av den en plan över hur utbildningen lämpligen
bör bedrivas och då med sikte på ett samarbete över gränserna för att
kunna få tillräckligt antal elever inom varje specialitet. För vissa yrken kan
det räcka med en skola öppen för hela Norden. Det finns redan ett intresse
för sådant arrangemang, t.ex. Raadvad i Danmark, Citadellet i Landskrona,

institutionen för kulturvård i Göteborg, hantverkets folkhögskola i Leksand
och designhögskolan i Helsingfors. Som läget är i dag är studievägledarna i
åtminstone svenska skolor okunniga om hantverk i allmänhet och speciella
utbildningsvägar i synnerhet. Möjligheten att bygga på grundutbildning med
gymnasial utbildning och därefter med studier på högskolenivå bör undersökas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen begär att regeringen inom Nordiska ministerrådet verkar
för att ett samnordiskt stöd till hantverk och hantverksutbildningar
kommer till stånd.

Stockholm den 25 januari 1990

Ylva Annerstedt (fp)

Mot. 1989/90
N264

8