Motion till riksdagen
1989/90:N251

av Iris Mårtensson m.fl. (s)
Vanadinfyndigheter i Sumåssjön

Sveriges behov av vanadin beräknades i slutet på 1980-talet till 600-700 ton
per år. Detta behov importerades huvudsakligen från Sydafrika.

Den svenska stålindustrin svarar för 90 % av vanadinkonsumtionen i vårt
land. (70 % till specialstålverk och 20 % till handelsstålverk.)

Vanadinkonsumtionen ökar årligen. De senaste åren har den ökat med i
genomsnitt 2,2 % per år. Detta stämmer väl överens med de beräkningar
som Mineralpolitiska utredningen gjorde i sitt betänkande ”Malmer och metaller”,
SOU 1979:40, där man uppskattade en väntad ökning fram till år
2000 till 0,7—2,8 % per år. Denna bedömning har också Mineralråvarukommittén
instämt i och i betänkandet ”Prospekteringspolitik”, SOU 1989:92,
gör man bara den förändringen av prognosen att man anser det skäligt att
höja den lägre prognosen till 1,5 % ökning per år.

I vårt land finns det möjlighet att skapa självförsörjning av vanadin.
Nämnden för statens gruvegendom, NSG, har i Sumåssjön i Hälsingland en
fyndighet som kan klara den svenska konsumtionen åtminstone i 15 års tid.
I området finns också andra vanadinfyndigheter, som kan tas i anspråk i ett
senare skede.

NSG utgav 1989 ett prospekt om vanadinfyndigheten Sumåssjön. Där redovisade
man den nu kända vanadinmängden därtill 12 milj. ton. NSG redovisade
också anrikningsförsök som gjorts i Sumåssjön, som visat goda halter.
De geologiska, topografiska och brytningstekniska förutsättningarna bedömer
NSG som mycket gynnsamma. Gråbergsblandningen beskrivs som fullt
acceptabel för att en exploatering skall ge hög utdelning.

NSG har med sitt prospekt försökt marknadsföra fyndigheten och leda
den till brytning. Ett hinder för detta är en oklarhet som råder om den
svenska stålindustrins vilja att ta vara på svensk råvara och koppla bort från
Sydafrikaberoendet.

Svenskt Stål AB, SSAB, har flera år redovisat att man utreder frågan om
en svensk försörjning genom tillvaratagande av vanadininnehållet i järnråvaror
i form av vanadinrik slagg. Något resultat har inte lämnats. Utredandet
har mera fått karaktären av uppehållande åtgärd för att kunna fortsätta Sydafrikaimporten.

Nu anser jag att det finns skäl för riksdagen att ge sin åsikt tillkänna i import/självförsörjningsfrågan.
Fyndigheten Sumåssjön är färdigprospekte

Mot.
1989/90
N251-260

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr N251-260

rad, provanrikad och genomgången lönsamhetsmässigt i tre utredningar. Ett
bättre underlag för en seriös insats för tillvaratagande av en mineralfyndighet
är svårt att finna.

Riksdagen har tidigare gjort positiva uttalanden om önskvärdheten av att
fyndigheten Sumåssjön kommer till brytning. Nu är det främst en fråga om
att sätta press på stålindustrin att medverka till en svensk självförsörjning av
vanadin. Ett riksdagsuttalande kan bli den press på industrin som behövs för
att tillvarataga eget svenskt vanadin från Sumåssjön.

En gruvbrytning i Sumåssjön skulle inte bara ha stor betydelse för den
svenska råvaruförsörjningen och medverka till svenskt oberoende av en
Sydafrikaimport - den skulle också leda till en angelägen gruvindustri och
sysselsättning (minst 90 gruvarbetare, enligt en NSG-beräkning) i Hälsingland.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör genomföra överläggningar med den
svenska stålindustrin för att förmå dem att skyndsamt medverka till
ett tillvaratagande av vanadinfyndigheten i Sumåssjön och därmed
göra Sverige oberoende av Sydafrikaimport.

Stockholm den 24 januari 1990

Iris Mårtensson (s)

Axel Andersson (s) Olle Östrand (s)

Sigrid Bolkéus (s) Sinikka Bohlin (s)

Mot. 1989/90
N251

2