Motion till riksdagen

av Per Westerberg m.fl. (m)

med anledning av proposition 1989/90:51
om statlig medverkan vid finansiering av ett

Mot.
1989/90
N24—27

civilt flygplansprojekt vid Saab-Scania AB

Regeringen föreslår att riksdagen anvisar medel för statens medverkan till
finansieringen av Saab-Scanias nya flyplansprojekt - SAAB 2000 - med mellan
1 050 och 1 200 miljoner kronor. Dessa medel skall utbetalas mellan 1989
och 1993. I gengäld gör Saab-Scania dels vissa utfästelser beträffande produktionen
av SAAB 2000, dels beträffande annan tillverkning inom koncernen.
Bl.a. garanterar Saab-Scania nya sysselsättningstillfällen i Malmö och
Karlskrona, samt att nyinvesteringar inom lastbilstillverkningen till två tredjedelar
kommer att ske i Sverige.

I propositionen framhålls också att det finns en koppling mellan detta projekt
och Saab-Scanias framtida förmåga att bibehålla militär produktion
inom flygdivisionen.

Likväl framhålles i propositionen att lånet sker på kommersiella grunder
och att avtalet inte innehåller några subventioner. Staten erhåller rätt till
royalty-betalningar på varierande procentsatser av flygplanens försäljningspriser
fr.o.m. plan nr 31 till nr 500, dock längst till år 2014 liksom royalty på
reservdelsleveranser fram till samma år.

Den konstruktion med s.k. villkorslån kopplat till en royalty-rättighet påminner
om hur Industrifonden finansierar utvecklingsprojekt. En helt motsvarande
möjlighet för företaget att erhålla privat finansiering genom villkorslån
är med gällande lagstiftning inte möjlig.

Det är givetvis inte möjligt att i förväg säga om SAAB 2000 kommer att
vara så framgångsrikt att staten får igen utbetalda medel.

Ett test på om detta kan betraktas som ett kommersiellt avtal var om privata
intressenter var villiga att bidra till Saab-Scanias fiansiering på samma
villkor. En sådan omedelbar jämförelse kan dock inte ske eftersom det nu
föreliggande avtalet, som ovan nämnts, innehåller en del element, bl.a. i
form av arbetmarknadspolitiska åtaganden, som inte är relevanta för privata
aktörer.

Principiellt är det dock felaktigt att staten engagerar sig i vanliga företag
såsom ägare eller långivare. Att detta engagemang sker på helt kommersiella
villkor gör det inte mer försvarbart.

Även om det nu föreliggande avtalet inte med nuvarande utformning
skulle attrahera privata kapitalplacerare är vi övertygade om att Saab-Scania
AB i sig skulle kunna finansiera SAAB 2000 utan statlig medverkan. Av flera

1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr N24-27

skäl kan emellertid företaget knappast nu, efter att ett preliminärt avtal slu- Mot. 1989/90

tits med staten, vända sig till den normala kapitalmarknaden. Riksdagen bör N24
därför acceptera den av regeringen föreslagna statliga finansieringen. Även
med tanke på de pågående överläggningarna mellan staten och Industrigruppen
JAS bör avtalet accepteras. Det är av stor vikt för Sverige att en militär
flygindustri kan bibehållas.

Samtidigt är det viktigt att avtalet inte framtvingar investeringar inom
Saab-Scania AB som inte är kommersiellt välgrundade. Varken flygdivisionen
eller de andra delarna av koncernen har förutsättningar att i längden
bära bördan av felaktiga investerings- och lokaliseringsbeslut. Vi förutsätter
att de utfästelser företaget gjort är rimliga utifrån företagets utgångspunkt.

Såsom avtalet är skrivet kan staten komma att ända till år 2014 erhålla
royalty-inkomster från försäljning av flygplan och reservdelar. Om några år
kommer marknaden att mycket bättre än i dag kunna bedöma framtidsutsikterna
för projekt SAAB 2000. Staten kan då, inom ramen för den systematiska
plan för försäljning av statens kommersiella intressen som vi i andra
sammanhang föreslagit, avyttra rätten till de framtida royalty-inkomsterna
till intressenter på kapitalmarknaden. Staten kan därigenom efter enbart
några år återfå utlagda medel, samtidigt som statens indirekta roll som intressent
inom Saab-Scania AB kan upphöra.

Regeringen bör också utreda möjligheter för företag att erhålla villkorslån
från privata långivare på samma sätt som lån kan erhållas från staten och
statliga organ som Industrifonden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om statens medverkan såsom ägare eller finansiär av
normala företag eller företagsprojekt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om framtida avyttrande av statens rätt till royalty-inkomster
från SAAB 2000,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om utredning av möjligheterna för företag att erhålla
villkorslån från privata intressenter i enlighet med vad som i motionen
anförs.

Stockholm den 27 november 1989

Per Westerberg (m)

Nic Grönvall (m) Gunnar Hökmark (m)

Karin Falkmer (m) Lars Ahlström (m)

Stig Bertilsson (m) Bertil Danielsson (m)

2