Motion till riksdagen
1989/90:N236

av Olof Johansson m.fl. (c)

Åtgärder mot konkurrensbegränsande
ägarkoncentration

Sammanfattning

Ett decentraliserat samhälle med möjlighet till arbete, boende, utbildning
service m m förutsätter att näringspolitiken utformas med sikte på att främja
de mindre och medelstora företagen, kooperationen och ökad samverkan i
näringslivet i stället för fusioner.

I föreliggande motion understryks att många, livskraftiga och väl fungerande
mindre och medelstora företag är grundläggande för en positiv ekonomisk
utveckling i hela landet. Utvecklingen mot allt större, allt färre och alltmer
dominerande företag försvårar kraftigt möjligheterna att nå detta mål.
De allra största företagen får vidare en mycket dominerande roll för den
svenska ekonomin. Sårbarheten i samhället ökar och känsligheten för marknadens
svängningar blir allt större med de risker det innebär för sysselsättning
och välfärd i Sverige.

Mot denna bakgrund föreslås i denna motion bl a följande åtgärder för att
motverka koncentrationsutveckling och stärka de små och medelstora företagens
villkor:

- Regler för kontroll av fusioner mellan större företag bör införas i syfte att
förhindra fusioner som leder till monopol och stark ägarkoncentration

- En lagfäst rätt för företagen att vid hot om ”fientliga” uppköp under begränsad
tid förvärva aktier i det egna företaget

- Ingen rätt till ”köp” av förlustavdrag vid fusioner

- En förbättrad riskkapitalmarknad för småföretag genom införande av
förmånliga skatteregler vid handel med icke noterade aktier

- Skattefrihet för arbetande kapital i småföretag

- Införande av personliga investeringskonton för skattefritt sparande, avsett
för bl a investeringar i företag.

Inledning

Kännetecknande för näringslivet i Sverige under det senaste decenniet har
varit att stora företag blivit allt större. Sverige som är ett land med liten folkmängd
har i jämförelse med andra länder ett stort antal stora och internationaliserade
företag. Motsatt finns det i Sverige en lägre andel små och medelstora
industriföretag än i många av våra närmaste konkurrentländer och
bland OECD-länderna.

Ofta har det varit nödvändigt med stora företag för att kunna hävda sig Mot. 1989/90

internationellt t.ex. Volvo, SKF, Ericsson och Electrolux. I andra samman- N236

hang har vissa koncentrationer av företagsamhet och ägande inom näringslivet
blivit negativa företeelser för den enskilda människan, den regionala utvecklingen,
konkurrensen och samhällsekonomin.

För att ge näringslivet balans och mångfald är det av utomordentligt stort
värde att egenföretagande och de mindre företagen utvecklas och främjas.

En av näringspolitikens viktigaste uppgifter under 1990-talet blir att stärka
och utveckla de mindre företagen. Deras ställning måste stärkas i förhållande
till de stora och internationaliserade företagen.

Centerpartiet kommer i annat sammanhang att vidareutveckla åtgärdsförslag
för att främja och skapa bättre livsvillkor för de mindre företagen. Det
behövs en annan inriktning av näringspolitiken och en skatte- och avgiftspolitik
som bättre tar hänsyn till de mindre företagens behov och förmåga. Det
är nödvändigt att lagstiftningen anpassas till de mindre företagens villkor.

Utvecklingen under 1980-talet

Det svenska näringslivet har under 1980-talet kännetecknats av en utveckling
mot stark ägar- och maktkoncentration, internationalisering och strukturomvandling.
I första hand är det inom industrin, bank- och försäkringssektorn
samt fastighetsmarknaden som den ökade koncentrationen varit
mest tydlig.

I skenet av den västeuropeiska integrationen har följt ett ökat intresse för
investeringar inom EG. De svenska direktinvesteringarna inom EG har ökat
från 3,3 miljarder 1985 till ca 22,7 miljarder 1988 och beräknas till 23,5 miljarder
kronor under de tre första kvartalen 1989.

Under det senaste decenniet har ett stort antal företag köpts upp av större
företag eller olika former av investmentbolag. Genom fusioner med redan
stora företag har också nya företags- och ägarkonstellationer bildats. Av
årets budgetproposition framgår att av sammanlagt 90 börsnoterade företag
med vardera minst 500 anställda år 1978 köptes närmare hälften upp av något
annat företag under de följande tio åren. Utmärkande för företagsköpen
och fusionerna inom industrin, under främst andra hälften av 1980-talet, har
vidare varit att det ofta rört sig om stora affärer, exempelvis MoDo:s köp av
Iggesund/Holmen, Asea Brown Boveris köp av Fläkt och nu senast Volvos
delägande i statliga Procordia.

Även inom bank- och finanssektorn har ägarförändringarna varit mycket
omfattande och uppmärksammade, t.ex. PK-bankens köp av Carnegie
Fondkommission och därefter förvärvet av Nordbanken. Handelsbanken
har förvärvat Skånska Banken. Gotagruppen som numera består av Gotabanken,
Skaraborgsbanken och Värmlandsbanken, står för en tredje stor
förändring inom bankvärlden. Även inom sparbanksrörelsen planeras stora
förändringar som syftar till nya fusioner mellan olika fristående sparbanker.

Fusioner har av en del kommit att betecknas som bevis på framgång, medan
åtgärder för att främja t.ex. miljö och resurshushållning framhållits som
hinder för utveckling. Den s.k. klippekonomin har förhärligats och också
framhållits som bevis på framgång och skicklighet.

Den ekonomiska politiken främjar koncentration

Det finns flera orsaker som bidragit till koncentrationsutvecklingen. Den avgjort
främsta orsaken till den ökande koncentrationen i samhället och den
omfattande fusionsvågen inom näringslivet står att finna i den ekonomiska
politik som förts under 1980-talet.

När socialdemokraterna 1982 återfick regeringsmakten inriktades den
ekonomiska politiken på att skapa ökade vinster i näringslivet. Till detta bidrog
chockdevalveringen med 16 procent hösten 1982. Det gynnade framför
allt de redan starka och mest lönsamma företagen, som också haft den mest
positiva ekonomiska utvecklingen.

Den expansiva politik som regeringen fört har emellertid skapat ett inflationstryck
och krav på stora löneökningar. Tillväxten har varit exportledd.
Löne- och kostnadsnivån har blivit för hög i förhållande till omvärlden och
de närmaste konkurrentländerna.

Konkurrensen och behovet av arbetskraft har varit stor. De mest likvida,
lönsamma och expansiva företagen har kunnat dra till sig ny och välutbildad
arbetskraft. Det har drivit på löneglidningen och därmed kostnadsutvecklingen.
Denna utveckling blir särskilt påtaglig i en situation med arbetskraftsbrist.

Den ”tredje vägens ekonomiska politik” har skapat nya obalanser. Konkurrensdevalveringarna
har drivit upp vinsterna i storföretagen medan de
mindre företagen inte haft samma positiva utveckling. Kurserna på Stockholms
fondbörs har ökat mer än 10 gånger under 1980-talet. Justerat för inflationen
har ökningen varit 462 procent. Det visar vilken förmögenhetsbildning
som skett inom de börsnoterade företagen.

Samtidigt med storföretagens kraftiga vinstutveckling har offentlig verksamhet
som vård och skola inte fått de ekonomiska resurser som behövts för
att kunna uppfylla kravet på en god vård och utbildning.

Avregleringen av kreditmarknaden i kombination med kraftigt likvida
storföretag och en stark utveckling av börskurserna har skapat ett uppsving
för de finansiella marknaderna i Sverige.

Den socialdemokratiska ”tredje vägens ekonomiska politik” har inneburit
en förmögenhetsomflyttning i samhället och näringslivet. Regeringen har
inte förmått fördela det nya välståndet rättvist mellan olika företagstyper,
inte heller mellan olika hushåll och regioner.

Socialdemokratisk näringspolitik har mer anpassats till storföretagens och
storfinansens intressen. Det har manifesterats i många olika sammanhang,
främst genom den inställning som socialdemokraterna intagit när det gällt
statlig företagsamhet och försäljning av statliga företag till svenska storföretag.

Den ekonomiska politiken har också ökat de regionala obalanserna.
Skogslänen och andra utsatta regioner har avfolkats och befolkningen koncentrerats
medan folkmängden i expansiva och ekonomiskt starkare storstadsområden
ökat kraftigt. Detta har i sin tur skapat ökad belastning på
bl.a. bostadsmarknaden och miljön i koncentrationsområdena.

Vidare har den förda politiken gynnat den traditionella svenska exportindustrin,
t ex skogs- och bilindustrin. Särskilt gynnade har några av landets

största industriföretag blivit, t.ex. Volvo och Saab. Dessa har fått generösa Mot. 1989/90

stöd för etablering av nya industrier och dessutom skattelättnader genom N236

övertagande av förlustavdrag från Svenska Varv som beräknas till 500 milj.
kr. till vardera företaget. Detta är större belopp än vad regeringen satsat i
regional utveckling i flera av de hårdast arbetslöshetsdrabbade länen.

Utvecklingen inom de högteknologiska branscherna har släpat efter den
internationella utvecklingen. Sverige har därför idag en industristruktur som
uppvisar en internationellt sett låg andel högteknologi. Detta gör oss priskänsliga
och dessutom dåligt rustade inför 1990-talet. Regeringen har trots
de internationellt sett goda förutsättningarna misslyckats med att uthålligt
lösa de ekonomiska problemen och skapa en struktur i näringslivet som uppfyller
kravet på decentralisering, inflytande och mångfald.

Internationaliseringen

Många av de svenska storföretagen är starkt beroende av utlandsmarknaden.
Det gäller t.ex. skogsindustrin och verkstadsindustrin med företag som
Volvo, Saab, Electrolux, SKF, Alfa Laval etc. Deras beroende av den västeuropeiska
och internationella marknaden påverkar i sin tur villkoren för
underleverantörer som är knutna till dessa företag. I regel är det småföretag.

Den ökade internationaliseringen av svenskt näringsliv kommer därför stegvis
att förändra villkoren för industrin och påverka den ekonomiska utvecklingen
i vårt land.

Flera av de svenska industriföretagen har under 1980-talet förvärvat företag,
helt eller delvis, i andra länder i en sådan omfattning att det väckt stor
uppmärksamhet och utomlands ibland kallats för ”en new Viking-invasion”.

Beroendet av internationella intressen, nya maktgrupper, den internationella
ekonomiska utvecklingen och beslut kommer i allt större utsträckning
att påverka svensk industri och vitala svenska intressen. Det framgår exempelvis
av fusionen mellan ASEA och Brown Boveri.

Ökad internationalisering av den svenska industrin kan visserligen ge tillgång
till nya marknader, men leder till ökad sårbarhet för vårt land och då
särskilt vissa regioner.

Nya maktsfärer bildas

Stora företagsförvärv och fusioner leder till att det bildas nya och förstärkta
maktsfärer. Inom dessa maktsfärer kontrollerar ett begränsat antal personer
och stora aktieägare flera andra företag, strategiska produktionsresurser och
tusentals anställda. Makten och ägandet koncentreras därigenom ytterligare.

Genom att ”gifta ihop” olika företag med varandra kan nya maktsfärer
och maktgrupper tillsammans skapa dominans över flera andra företag och
produktionsgrenar. Därigenom får de kontroll över intressanta marknader,
mindre aktieägare och kan på sikt ytterligare stärka sin ställning.

Motiven för de många olika företagsförvärven och fusionerna under 1980talet
har skiftat beroende på företagstyp och bransch. Det har handlat om
att åstadkomma strukturförändringar, samordningsvinster, ökade marknadsandelar
eller finansiella resurser, men det har också funnits direkta 7

maktmotiv.

När motivet är strukturförändringar handlar det ofta om att köpa upp Mot. 1989/90

verksamheter eller företag för att få bort en svår konkurrent eller överpro- N236

duktion. Samtidigt ökar risken för monopol.

Den starka koncentrationsutvecklingen inom den privata skogsindustrin
torde, till icke ringa del, haft som främsta syfte att genom kartellbildning
kunna pressa virkespriserna i inköpsledet. Den frågan har också blivit föremål
för NO:s granskning.

Vissa samordningsvinster kan visserligen uppnås genom fusioner, men det
torde inte alltid vara det avgörande huvudmotivet. Maktmotivet eller att få
nya ekonomiska resurser för kommande investeringar torde vara det övervägande.
Priset för ett förvärvat bolag kan då bli högt. Det visar de återkommande
och allt högre buden som riktas mot vissa intressanta företag.

Svåröverskådliga konglomerat bildas

Storföretagens köp av eller fusioner med andra företag leder ofta till stora
företagskonglomerat där en rad olika produktionsgrenar ingår. För de enskilda
arbetstagarna blir detta svårt att överblicka.

Inom Volvokoncernen ingår t.ex. tillverkning av bilar, bussar, motorer,
livsmedel och fritidsartiklar.

Inom Trelleborgskoncernen ingår kemiprodukter, byggnadsmaterial,
grosshandel inom el och WS, gruvindustri, metallurgisk industri, kemisk
industri, maskintillverkning osv.

Inom Electroluxkoncernen tillverkas t.ex. hushållsmaskiner, motorsågar,
byggnadsmaterial m.m.

Nobelkoncernens verksamhet omfattar cellulosakemi, försvarsmateriel,
kemikalier och explosivämnen.

Inom Nordstjernankoncernen ingår handel, sjöfart, byggnadsverksamhet,
tillverkningsindustrier, specialstål m.m.

Inom en och samma koncern finns således varierande produktionsinriktningar
som ofta inte har något annat gemensamt än ägarnas aktier och koncernledning.

Fjärrstyrning

Genom fusioner och företagsuppköp ökar fjärrstyrningen av tidigare enskilda
och fristående företag. Besluten över dessa företags investeringar och
produktutveckling fattas alltmer sällan på den ort där företaget har sin verksamhet.

De anställdas möjligheter till insyn och inflytande över sin egen arbetssituation
minskar i allmänhet ju större företagen och koncernerna blir.

Politik för ett decentraliserat näringsliv

Det behövs en serie av åtgärder för att kunna dämpa fusionsvågen och koncentrationen
och i stället skapa en decentraliserad ägarstruktur i näringslivet.

I grunden behövs en ny inriktning av den ekonomiska politiken för att
åstadkomma stabilitet, långsammare kostnadsutveckling, lägre inflation och

rättvis fördelning av de samlade resurserna. Pris- och kostnadsutvecklingen Mot. 1989/90

har under en lång följd av år överstigit genomsnittet i konkurrentländerna. N236

För att svenskt näringsliv skall kunna öka sin konkurrenskraft är det nödvändigt
att kostnadsutvecklingen dämpas.

Näringspolitiken måste utformas med sikte på främjande av de mindre
företagen, kooperationen och en ökad samverkan i näringslivet i stället för
fusioner.

Kostnadseffektivitet och kostnadsrationalisering kommer att bli viktiga
begrepp för näringslivet under 1990-talet. Det behöver inte innebära att
svenska företag för att klara prisutvecklingen och behålla marknadsandelar
tvingas till fusioner. I stället kan samverkan mellan olika företag uppnå
samma resultat med bibehållet decentraliserat ägande. Kooperation och
samverkan måste därför stimuleras. För att balansera maktkoncentrationen
och begränsa konkurrensen måste staten medvetet främja de mindre och
medelstora företagen samt medverka till att ge konsument- och producentkooperationen
en mer aktiv roll i förhållande till nationella och multinationella
storföretag.

Köp av förlustavdrag

Den svenska skattelagstiftningen stimulerar idag fusioner och ”premierar”
företagsköp i stället för att främja mångfald och decentralisering. Många fusioner
har underlättats genom att det förvärvande företaget kan köpa och
tillgodogöra sig förlustavdrag från ett annat företag eftersom det i regel innebär
omfattande skattelättnader. Denna princip har också utnyttjats med statens
medverkan t.ex. vid nedläggningen av varvsindustrin då förlustavdrag
övertogs av stora och vinstgivande företag. Därför är det nödvändigt att
skattesystemet utformas så att stora vinstgivande företag inte kan köpa förluster
i ett annat företag i spekulativt syfte. Detta bör ges regeringen till
känna.

Socialavgifterna

Sverige har idag det högsta skattetrycket jämfört med våra konkurrentländer.
Samtidigt sjunker ökningstakten i den ekonomiska tillväxten. En stor
del av skattetrycket utgörs av höga socialavgifter för företagen.

I de skatteutredningar som presenterades under 1989 framgår att mer än
hälften av socialavgifterna i realiteten är rena skatter. Detta slår hårt mot
småföretagen. Det står inte heller i harmoni med vad som gäller i flera av de
västeuropeiska länderna. Skattetrycket måste därför sänkas på småföretagen.
Detta kan ske genom att skattedelen på socialavgifterna successivt
minskas. Detta bör ges regeringen till känna.

Sett över en längre tidsperiod - oberoende av konjunktursvängningar påverkar
arbetsgivaravgifterna även sysselsättningsgraden. Denna fråga är i
högsta grad avgörande för det ekonomiska välståndet i landet.

Reformerad företagsbeskattning

Betänkandet från ”Utredningen om reformerad företagsbeskattning” präglas
av betydande enighet. Trots detta har invändningarna mot skattereglerna

9

för egenföretagen och de mindre företagen varit betydande. Förslaget om
”särskild redovisningsmetod” som senare framlagts är ett steg på vägen i rätt
riktning, men inte heller detta förslag är tillräckligt långtgående för att fylla
kravet på ett småföretagsvänligt skattesystem. Vi tar från centerpartiets sida
upp dessa frågor i annat sammanhang.

Näringsverksamhet som bedrivs i form av enskild firma eller övriga småföretag
skall inte ha en hårdare beskattning än storföretagen. Tvärtom finns
det motiv att ha en lindrigare beskattning av mindre företag än av stora och
internationaliserade företag som arbetar under helt andra ekonomiska förutsättningar
och villkor. Detta bör ges regeringen till känna.

Arbetande kapital

Det s.k. arbetande kapitalet i ett småföretag förmögenhetsbeskattas. Eftersom
storföretagen och de börsnoterade bolagen alltmer ägs av institutioner
såsom stiftelser, andra bolag, investmentbolag eller försäkringsbolag undgår
dessa mestadels förmögenhetsbeskattning.

Enligt vår mening skall arbetande kapital i företag inte beskattas. Ett slopande
av förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital skulle kraftigt
förstärka framförallt soliditeten och överlevnadsförmågan i de småföretag,
där företagaren med nuvarande skatteregler tvingas till betydande kapitaluttag
för att både betala sin egen lön, skatter och sociala avgifter. Enligt centerpartiets
uppfattning skall därför arbetande kapital i företag ej förmögenhetsbeskattas.

Avkastningen på det kapital som egenföretagare har bundet i sin rörelse
bör inte beskattas „ inkomst av näringsverksamhet och därmed beläggas
me'’ sociala avgifter. Beskattningen blir i så fall hårdare än om kapitalet plakats
i bank eller annat finansinstitut. Egenföretagarna bör inom ramen för
en särskild redovisningsmetod få möjlighet att bygga upp ett eget kapital
som kan användas för att stärka och utveckla företag. Dessa principer bör
bli riktgivande för en kommande beskattning inom småföretagssektorn. Vi
återkommer i annat sammanhang till detta.

Underlätta småföretagens kapitalförsörjning

För start och utveckling av företag behövs kapital. En betydande del av kapitalet
måste vara eget kapital, d.v.s. riskkapital, aktiekapital. I småföretagen
är det ägaren som tillskjuter kapitalet. Företagarens privatekonomi ger
emellertid sällan utrymme för några större kapitaltillskott till bolaget under
löpande verksamhet.

De stora företagen har däremot en rad möjligheter att få riskvilligt kapital.
Aktiemarknaden är för dessa företag en väsentlig källa för försörjning av
riskkapital. Dessutom är obligationsmarknaden i praktiken endast öppen för
de större företagen.

Personligt ägande är en viktig drivkraft för att åstadkomma förnyelse och
investeringar i näringslivet. Det är också ett viktigt inslag för att skapa
ägarspridning och därmed ökat inflytande.

För att bredda ägandet och stimulera sparandet bör det göras intressant
och långsiktigt attraktivt. Centerpartiet vill därför införa personliga investe

Mot. 1989/90
N236

10

ringskonton. Medlen från ett personligt investeringskonto får användas utan Mot. 1989/90

skattekonsekvens till investeringar i bl.a. företag. Vi utvecklar förslaget om N236

personliga investeringskonton i annan motion.

För flertalet småföretag är inte en börsintroduktion ett realistiskt alternativ
för att skaffa riskkapital eftersom det för börsintroduktion krävs att företaget
redan har ett icke obetydligt aktiekapital. Grunden för de små företagens
möjligheter att bygga upp sitt egna kapital är därför självfinansiering.

Det framtida skattesystemet måste utformas så att småföretagens riskkapitalförsörjning
underlättas och stimuleras.

Likartade effekter som en börsintroduktion medför skulle kunna uppnås
om privatpersoner stimuleras att satsa pengar i småföretag, t ex genom köp
av nyemitterade aktier. Flera länder i Västeuropa har infört speciella system
för att stimulera det privata utbudet av riskkapital till småföretag. Systemen
varierar till sin utformning mellan de olika länderna men har i allmänhet det
gemensamt, att de grundas på en skattepremiering av något slag.

Ett sådant system bör införas också i Sverige. Syftet bör vara att underlätta
utvecklingen av en väl fungerande riskkapitalmarknad för småföretag. Det
kan ske genom att fysiska personer ges rätt att i sin inkomstdeklaration göra
avdrag för sådana investeringar. I första hand borde en fullständig avdragsrätt
gälla upp till ett visst årligt belopp för placeringar i icke börsnoterade
aktier. Detta motsvarar det engelska systemet med Business Expansion
Scheme.

En annan och alternativ möjlighet är att avdragsrätten gäller för placeringar
i särskilda riskkapitalfonder. Dessa fonder skall då helt vara inriktade
på att göra satsningar i nyemitterat riskkapital från småföretag i skeden innan
börsintroduktion är aktuell. Detta bör ges regeringen till känna.

En kompletterande lösning, för att ytterligare underlätta handeln med
icke noterade aktier i småföretag, är att utveckla systemet med allemansfonder.
För närvarande övervägs att begränsa skattefriheten för allemansfonderna.
Enligt vår uppfattning är det nödvändigt för att få den rätta stimulansen
för placeringar i icke noterade aktier att fondernas placeringar i dessa
aktier beläggs med lägre skattesats än vad som gäller för övriga placeringar
i allemansfonder. Vidare bör det öppnas möjlighet för allemansfonder som
är helt inriktade på icke noterade företag. Detta bör ges regeringen till
känna.

Köp av egna aktier

I USA och England ger lagstiftningen rätt för ett företag, som utsätts för hot
om uppköp, att tidsbegränsat köpa upp de egna aktierna. Denna rätt bör
även tillkomma svenska företag med en begränsad ägarkrets. Vi förordar
därför att möjligheterna prövas att förändra gällande lag så att uppköp av
egna aktier blir möjligt för att skydda ett företag från uppköp om det strider
mot viljan hos en betydande del av aktieägarna. Enligt vår mening bör riksdagen
hos regeringen begära att dessa möjligheter utreds.

Kontroll av stora fusioner

Vi har tidigare i annat sammanhang framfört förslag till inriktning av näringspolitiken
som skulle minska koncentrationen i näringslivet och främja

11

ett decentraliserat ägande, positiv regional utveckling och ökat inflytande Mot. 1989/90
för de som är beroende av företagets verksamhet. N236

I den s.k. konkurrenskommittén är kooperationen, främst de producentoch
konsumentkooperativa företagen och deras arbetssätt, föremål för särskild
prövning. Hur motsvarande frågor skall behandlas vad beträffar de
producent- och konsumentkooperativa företagen berör vi därför inte i detta
sammanhang.

Svenska lagar och förordningar kommer som en följd av den ökade integrationen
i Västeuropa att i större utsträckning behöva harmoniseras med
EG:s regelverk. Detta är också målsättningen med det pågående förhandlingsarbetet
mellan EFTA och EG. Vi vill dock understryka vikten av att
lagar och regler inte utformas på ett sådant sätt att de möjligheter den nordiska
marknaden innebär för svenskt näringsliv inte kan tas till vara. De
mindre och medelstora företagen är långt mer beroende av att Norden kan
vara en fungerande ”hemmamarknad” än de stora företagen.

Fusionskontrollen inom EG

Även inom EG har det rests farhågor för konsekvenserna av de stora fusioner
som ägt rum mellan olika stora företag. Det finns en uttalad oro för att
fusioner mellan företag som behärskar viktiga produktionsgrenar, utvecklingsresurser
och redan har stora marknadsandelar skall leda till ökad dominans
och kanske monopol på vissa marknader. EG har därför beslutat om
särskild prövning av fusioner mellan företag som överstiger en viss omsättning.

Det är, enligt centerpartiets uppfattning, angeläget att även fusioner mellan
stora företag i Sverige prövas i särskild ordning av regeringen.

EG:s förordning om fusionskontroll antogs av EG:s ministerråd i december
1989 och träder i kraft den 21 september 1990. Från detta datum gäller
skyldighet att i förväg anmäla företagsfusioner som har beröring med EGmarknaden
till EG-kommissionen.

Enligt EG är fusionskontrollen nödvändig från både ekonomiska och politiska
utgångspunkter. Omstruktureringsprocessen i europeisk industri har
medfört en våg av fusioner. Trots att många av dessa inte ger anledning till
problem är det enligt EG-kommissionen och EG:s ministerråd nödvändigt
att säkra så att det inte förorsakar varaktiga problem och skada på en effektiv
konkurrens.

EG:s förordning om fusionskontroll omfattar alla företag som uppfyller
vissa kriterier bl.a.:

1.När de deltagande företagens samlade omsättning på världsmarknaden
överstiger 5 miljarder ECU (ca 35 miljarder kr). En omsättning i den storleksordningen
avspeglar de deltagande företagens finansiella och ekonomiska
styrka. För banker och försäkringsbolag skall användas en annan
beräkningsgrund.

2.När samtidigt minst två av de deltagande företagen var för sig har en omsättning
inom EG på 250 miljoner ECU (ca 1,75 miljarder kronor).

Alla företag som omfattas av EG:s förordning om fusionskontroll skall värderas
i ljuset av de nya fastställda kriterierna. Det tas särskilt hänsyn till ”en

dominerande position”. Etableringen eller styrkan av en sådan position för- Mot. 1989/90

klaras oförenlig med EG-marknaden när den i väsentlig grad förhindrar ef- N236
fektiv konkurrens, oavsett om det är inom hela eller en väsentlig del av EGområdet.
Värderingen omfattar olika konkurrensaspekter. Dessa omfattar
de berörda marknadernas struktur, aktuell och potentiell konkurrens, de
deltagande företagens marknadsposition, leverantörernas valmöjligheter,
marknadshinder, förbrukarintressen samt främjandet av den tekniska och
ekonomiska utvecklingen.

För att bibehålla en sund konkurrens inom näringslivet i vårt land och
hindra att olika företag som redan har en avgörande dominans inom en
bransch eller region får en så stark ställning att det innebär risk för monopol
och stark ägarkoncentration bör en fusionskontroll införas i Sverige.

Vi föreslår, med utgångspunkt från vad som ovan redovisats, att riksdagen
hos regeringen begär förslag om regler för kontroll av fusioner mellan stora
företag.

Småföretagen och Europa

Sverige behöver i likhet med EG ett särskilt aktionsprogram för
småföretagsutveckling. En näringsstruktur med många, livskraftiga och väl
fungerande små och medelstora företag är en förutsättning för att bereda
möjligheter till arbete, boende, utbildning service m m över hela landet.

Centerpartiet har länge med kraft drivit kraven på att småföetagen måste
få förbättrade villkor och lagstiftningen bättre anpassas efter småföretagens
behov. Vi har mot denna bakgrund till tidigare riksmöte bl a föreslagit ett
särskilt åtgärdsprogram för småföretagsutveckling. Vi återkommer i annat
sammanhang till de konkreta åtgärder som krävs för att främja de mindre
företagen och tar i denna motion endast upp frågor med anknytning till EG.

Den svenska samhällsekonomins internationella beroende förutsätter att
svenska företag är konkurrenskraftiga på den internationella marknaden.

Det är därför nödvändigt att de pågående förhandlingarna med EG inriktas
så att det inte enbart handlar om villkoren för de stora företagen. Även de
mindre företagen måste ges möjlighet att verka på lika villkor som de stora
företagen och sina konkurrenter på Europamarknaden.

En ökad integration med EG-marknaden måste förenas med åtgärder för
att nå ut på andra exportmarknader som Norden och Östeuropa, som i det
längre perspektivet kan bli mycket viktiga. Denna uppfattning delar vi med
Småföretagens Riksorganisation och de som är verksamma inom de mindre
företagen.

Inom EG finns ett klart uttalat intresse för de mindre och medelstora företagen.
EG-kommissionen har utarbetat ett särskilt aktionsprogram för småföretagen.

Programmet kan sammanfattas i två huvudmål. Först och främst skall ett
positivt klimat skapas för småföretagen. Dessutom skall aktionsprogrammet
medverka till bättre flexibilitet och kapitaltillförsel till småföretagen. Därigenom
förväntas att nya företag skall etableras och redan existerande företag
skall få möjlighet att utvecklas.

EG:s aktionsprogram för småföretag inrymmer flera olika delmål, exem

pelvis främjande av företagsamheten, förenkling av de administrativa syste- Mot. 1989/90

men, stimulerande skattesystem och förbättring av den sociala välfärden. N236

EG vill göra det mer lockande att starta företag. Därför vänder sig aktionsprogrammet
särskilt till unga människor.

Samhällets olika regelsystem är främst anpassade till de stora företagens
förhållanden. Småföretagen belastas därför hårdare än de större företagen.
EG-kommissionen har därför beslutat att alla lagförslag som kommissionen
lämnar skall åtföljas av en värdering av konsekvenserna för småföretagen.

På motsvarande sätt bör alla lagförslag och förordningar i vårt land prövas
utifrån den påverkan de kan ha på småföretagen. Reformer, lagar och förordningar
måste ges en inriktning som bättre stämmer överens med målsättningen
att främja de enskilda och mindre företagen. Det kan handla om skatteregler,
avgifter, arbetsrättslagstiftning m.m. Detta bör ges regeringen till
känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förvärv av förlustavdrag,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattedelen på socialavgifterna,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riskkapitalförsörjning för småföretag,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattning av allemansfonder och dess inriktning
för att främja icke börsintroducerade småföretag,1]

[att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med
direktiv att lägga förslag om en rätt för företag att under en begränsad
tid förvärva de egna aktierna,2]

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för kontroll
av fusioner mellan stora företag så att fusioner inte leder till monopol
och stark ägarkoncentration,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett särskilt aktionsprogram för att främja de mindre
företagen.

14

Stockholm den 22 januari 1990
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-O la Eriksson (c)

Mot. 1989/90
N236

Görel Thurdin (c)

Karin Söder (c)

Gunilla André (c)

Börje Hörnlund (c)

Agne Hansson (c)

Larz Johansson (c)

1 1989/90:Sk361

2 1989/90:L208

15

gota b 96074, Stockholm 1990