Motion till riksdagen
1989/90:N232

av Charlotte Branting och Margitta Edgren
(båda fp)

Försäkringspremier från jämställdhetssynpunkt

Kvinnors och mäns pensioner har diskuterats mycket under senare år. Man
har ifrågasatt det rättvisa i att kvinnor - genom att deras livsinkomst varit
lägre än mäns till stor del beroende på att de arbetat deltid eller varit hemma
och skött barn - får lägre pension.

När kvinnorna insåg att de måste börja tänka på sin försörjning efter 65 år
vädrade försäkringsbolagen morgonluft och startade en försäljningskampanj.
Från att ha marknadsförts som ett sätt att reducera skatten för höginkomsttagare
- de flesta män - lanserades pensionsförsäkringarna nu som ett
sätt att säkra kvinnornas ekonomiska trygghet. Man aktade sig noga för att
i säljbrev och liknande göra jämförelser mellan kvinnor och mäns premier.
I säljbrevet finns det ofta två kolumner, en för kvinnopremier och en för
manspremier. Detta gäller ofta både livsvariga ålderspensioner och tidsbegränsade
sådana. Om en kvinna tar en ålderspension som ska betalas ut under
tio år med början vid pensioneringen får hon alltså betala mer än en man
som tar samma försäkring. Betalar hon samma premie som mannen får hon
senare ut ett lägre belopp/månad.

Svaret från försäkringsbolagen på denna orättvisa behandling av kvinnor
är att kvinnor lever längre än män och därför måste män få ut mer pengar i
månaden för att få ut samma belopp som kvinnor. Enligt SCB lever män i
genomsnitt 74.16 år och kvinnor 80.15 år.

Man räknar alltså från försäkringsbolagens sida från den "rena” medellivslängden.
Men det finns en annan tabell hos SCB. Där kan man se hur länge
man resp. kvinna har kvar att leva efter att de fyllt 65 år. Kvinnornas återstående
livslängd är då 18.90 medan männens är 14.99 år. Medellivslängden för
en man efter det att han fyllt 65 år är alltså 79.99 - nästan 80 år. Men vad blir
det då utav argumentet att en man skulle få ut mer pengar för att han dör
tidigare än fyllda 75 år?

Det kan inte vara i enlighet med den jämställdhetspolitik som borde genomsyra
hela Sverige att försäkringsbolagen på detta sätt missgynnar kvinnorna.
Regeringen bör uppmärksamma denna fråga och ta initiativ till en
översyn.

Hemställan Mot. 1989/90

Med hänvisning till det anförda hemställs N232

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om brist på jämställdhet i fråga om försäkringspremier.

Stockholm den 22 januari 1990

Charlotte Branting (fp) Margitta Edgren (fp)

14