Motion till riksdagen
1989/90:N226
av Lennart Brunander (c)
Tekoindustrin, m.m.
Sjuhäradsbygden utgör södra delen av Älvsborgs län, benämningen har
kommit av att området fordom indelades i sju härad. De viktigaste näringarna
är teko, jordbruk och skogsindustri. Bygden har också blivit centrum
för postorder i Sverige, det är förmodligen den gamla knalleandan som fått
ett modernt uttryck. Postorderverksamheten har utveckats av bygdens söner,
från små enheter till stora och betydande företag. Postorderföretagen
har nu i flera fall bytt ägare så att ägarna nu bor utanför Sjuhäradsbygden,
vad detta innebär för framtiden vet man inte, men jag tycker att en viss oro
kan man ändå känna inför detta.
Befolkningsutvecklingen i Sjuhäradsbygden var under det senaste året positiv,
alla kommuner ökade sin folkmängd. Inför framtiden finns det dock
väldigt många frågetecken. Först och främst så håller regeringens ekonomiska
politik på att kappsejsa, inflationen är oroande hög. Utvecklingen för
tekoindustrin är negativ, produktionsvolymen minskar, företag flyttar verksamheter
till andra länder, andra företag går i konkurs och sysselsättningen
i tekoindustrin minskar. Den jordbrukspolitik som regeringen har är dålig
och den man nu aviserar att genomföra kan bli helt förödande för Sjuhäradsbygdens
jordbruk. Konjunkturerna för skogsindustrin mattas. Sammantaget
kan detta så småningom ge betydande bekymmer.
Jag föreslår i denna motion en kraftigare satsning på svensk teko, en ny
jordbrukspolitik som ger förutsättningar för fortsatt jordbruksdrift i Sjuhäradsbygden,
en rättvisare småföretagspolitik, ändring av upphandlingsförordningen
för offentliga sektorn och en större del av offentlig verksamhet till
Borås och Sjuhäradsbygden.
I andra motioner har jag lagt förslag om bättre vägar, mer järnvägstrafik,
större satsning på Borås Högskola och riksmuseer i Borås.
Teko
Socialdemokraterna har alltsedan man kommit till makten 1982 haft en avog
inställning till teko, varför är svårt att förstå. I opposition hade man en helt
annan inställning, men de löften man då gav tekoarbetarna var kanske bara
målsättningar som det inte var så mycket att bry sig om.
När socialdemokraterna kom till makten devalverade man och då skulle
alla företag klara sig bra. Det var naturligtvis bra för de flesta företagen men
teko fick aldrig någon riktig hjälp av devalveringen eftersom regeringen i Mot. 1989/90
samma andetag avvecklade tekostödet. Tekoarbetarna fick vara med och be- N226
tala priset för att öka vår konkurrenskraft för svenska företag utan att själva
få nytta av det.
När nu konjunkturen går ner igen och när regeringens ekonomiska politik
gjort att vår konkurrenskraft snabbt försämras då mår teko dåligt. Utvecklingen
under de senaste två åren har varit mycket negativ, produktionvolymen
har sjunkit kraftigt. Detta är en trend som inte stämmer med andra jämförbara
länder. Att svensk teko nu minskar sin produktion beror naturligtvis
på att de importerade varorna slår ut svensktillverkat. Importen har ökat
mycket kraftigt från några lågprisländer; några exempel: om man jämför perioden
januari och augusti 1989 med samma tid 1988 så har importen från
Kina ökat med 1 300 %, från Turkiet med 870 %. Svenska företag har samtidigt
flyttat utomlands eller gått i konkurs. För de svenska företag som bedriver
verksamhet i Sverige har man svårt med lönsamheten, investeringar sker
inte i den takt som vore nödvändigt och man har naturligtvis inte heller förmåga
att betala konkurrenskraftiga löner och då är det svårt att konkurrera
om arbetskraften.
Läget för svensk teko beskrivs som dåligt och prognosen för framtiden är
ogynnsam. Under 1988 och 1989 har textil minskat med 4 till 5 % per år, trikå
minskade 1988 med 10 % och 1989 med 6 %, medan konfektionen minskade
med 10 % båda åren. Det gav en sysselsättningsminskning inom teko totalt
med 1 000 personer 1988 och 1 800 personer 1989, den totala sysselsättningen
är nu nere i 21 400 mot omkring 30 000 när socialdemokraterna tog
över 1982.
Om man vill jämföra med det mål som socialdemokraterna i känd stil avskaffat,
nämligen 1978 års produktionsvolym så ser det ut så här, textil ligger
på 84 %, trikå ligger på 69 % och konfektion har bara 54 % av 1978 års produktionsvolym.
Jag anser att det är viktigt att ge svensk tekoindustri bättre förutsättningar,
det ska ske på följande sätt:
1. Ett statligt utvecklingslån inrättas, jag föreslår ett anslag på 150 miljoner
per år under tre år, regler för detta redovisas i en speciell motion från
centerpartiet.
2. Behåll importbegränsningar av lågprisimporten, de svenska reglerna bör
harmoniseras med EG.
3. Ändra den statliga upphandlingsförordningen så att stat, kommun, landsting
och offentlig verksamhet kan köpa svenskt i större utsträckning än i
dag. Det måste ges möjlighet att i bedömningen när uppköp skall göras
också lägga in den säkerhet och övriga ekonomiska fördelar som finns
med att köpa svenskt.
Små och medelstora företag
I Sjuhäradsbygden finns det många små och medelstora företag. De flesta
tekoföretagen finns i denna kategori, det som föreslås för denna grupp företag
är också bra för teko och i många fall också för jordbruksföretagen. Skall
det bli något av alla de fina ord som sagts om en levande landsbygd då måste 3
små och medelstora företag ges bättre och rättvisare förutsättningar. Center- Mot. 1989/90
partiets småföretagspolitik syftar till att skapa denna rättvisa, i motioner fö- N226
reslås att arbetsgivaravgiften sänks för mindre företag, lägre sociala avgifter
för småföretag, avgiftsfritt bottenbelopp för egenföretagare och ändring av
skattereglerna så att de ges likvärdiga möjligheter med stora företag. Detta
är viktigt att ta hänsyn till när företagsbeskattningen skall beslutas.
Jordbruk
Ett Sjuhäradsbygden utan ett fungerande jordbruk tror jag inte så många i
Sjuhäradsbygden boende människor kan tänka sig. Men med de förslag som
nu har kommit från jordbruksdepartementet föreligger en stor risk för att
det blir så. Om den avreglering som jordbruksdepartementet föreslår genomförs
och inte jordbruket ges möjligheter att producera produkter för
energi och andra nischgrödor kommer stora arealer att bli över och jordbruk
kommer att gå i konkurs eller sluta ändå.
Vad vi behöver är en konsekvent och långsiktig jordbrukspolitik som ger
bonden möjlighet att att få en bättre lönsamhet. Det är dessutom viktigt att
den svenska åkermarken inte förbuskas. Under våren skall regeringen presentera
en ny livsmedelspolitik och den blir helt avgörande för om de synpunkter
som jag här framfört skall gå att genomföra. Målsättningar för den
svenska jordbrukspolitiken bör enligt min mening vara följande.
1. All åkermark skall vara i hävd och brukas.
2. Den som sysslar med jordbruk skall ha möjlighet att få rimlig ersättning
för sitt arbete.
3. Jordbrukarens sociala situation måste lösas.
4. Det skall vara samma krav på importerade livsmedel, som det är på
svenska.
5. Jordbruket skall ges förutsättningar att producera bioenergi genom skattebefrielse
av svenska biobränslen.
6. Produktion av fibrer och biokemiska råvaror skall ges resurser för forskning
och utveckling.
7. Avregleringen av jordbrukssektorn skall ske i en takt som ger jordbruket
möjlighet att fungera.
Offentlig verksamhet
För en ort som Borås och för hela Sjuhäradsbygden är det viktigt att statlig
och annan offentlig verksamhet lokaliseras hit. Högskolan är central för utvecklingen
av bygden, liksom SIFU och provningsanstalten har den tillfört
många nya och annorlunda arbetstillfällen. Sjuhäradsbygden har en liten andel
offentlig verksamhet, det är mot denna bakgrund viktigt att bygden tillförs
mer av den statliga verksamheten, t.ex. är det viktigt att länsstyrelsen
lokaliserar vissa delar av verksamheten till Borås.
4
Hemställan Mot. 1989/90
Med hänvisning till det anförda hemställs N226
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den svenska tekopolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny jordbrukspolitik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att förbättra förutsättningarna för små
och medelstora företag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet
av offentlig verksamhet till Sjuhäradsbygden.
Stockholm den 22 januari 1990
Lennart Brunander (c)
5