Motion till riksdagen
1989/90:N217

av Inger Schörling m.fl. (mp)
Lokala näringslivsfonder

Inledning

Med Närfond menar miljöpartiet de gröna: samhällsägda fonder som arbetar
för näringslivets utveckling och som finns nära dem som arbetar, dvs. normalt
en fond i varje kommun. De skall bistå det lokala näringslivet med rådgivning
och finansiering. Vi kräver i denna motion att planering och försöksverksamhet
med Närfonder startas. Vi kräver också att de regionala löntagarfonderna
avvecklas och att deras medel successivt överföres till Närfonderna.

Bakgrund till förslaget

Trots allt tal om regionalpolitik, tal om att ”Hela Sverige skall leva” och tal
om lokalt självbestämmande går den dominerande samhällsutvecklingen i
motsatt riktning, mot internationalisering, centralisering, urbanisering och
storskalighet.

De multinationella och transnationella företagen har under efterkrigstiden
allt mera medverkat till detta. Genom att utnyttja arbetskraft i länder
där den är billig, där miljökrav saknas eller är låga och där skatterna är låga
på grund av avsaknaden av socialpolitik, skaffar sig dessa företag konkurrensfördelar
som de ofta använt för att slå ut lokalt, småskaligt näringsliv.
Dessa multinationella bolag känner endast en lojalitet, nämligen mot kapitalet
och dess makthavare. De är en fara både för miljö- och resurshushållningen
och det sociala ansvarstagandet. Det är en angelägen uppgift att föra
över verksamheter som kontrolleras av dessa företag till en lokal verksamhet
i måttlig skala.

De reella makthavarna i Sverige, regeringen, fackföreningsrörelsen och
storföretagen med dess organisationer har i realiteten främjat denna utveckling.
Dessa makthavande gruppers samfällda satsning på EG-harmonisering,
hävandet av valutarestriktioner och viljan att vara ledande inom GATT-samarbetet
visar att detta är huvudlinjen i svensk politik.

Regeringen har sedan länge på flera andra sätt medverkat i denna storskalighetens
politik. De regionalpolitiska insatserna har inriktats på samarbete
med storföretagen såsom Volvo, Saab, ASEA och Bofors, de industripolitiska
satsningarna har också inriktats på skapandet av storföretag eller gyn

nandet av storföretag. De senaste exemplen är utbyggnaden av ASSI, 1200- Mot. 1989/90

miljonersstödet till SAAB 2000, samarbetet med Volvo för att göra Procor- N217

dia till en av landets absolut dominerande storkoncerner samt skapandet av

Sveriges största bank, Nordbanken, med staten som dominerande ägare.

Löntagarfonderna har ingalunda motverkat detta. De domineras av samma

storskaliga ägande och man kan inte utläsa någon större skillnad i deras pla

ceringspolitik i förhållande till privata investmentbolag. Därför har de inte

heller på något sätt ökat de enskilda löntagarnas inflytande eller delaktighet

i samhällsutvecklingen. Däremot har de med all sannolikhet medverkat till

den snabba uppgången på börsen under 80-talet och därigenom berikat de

redan rika.

Miljöpartiet de gröna är övertygat om att denna utveckling inte står i överensstämmelse
med ”vanligt folks” önskemål. Vi tror att vanliga människor
uppskattar småskalighet, lokalt inflytande och decentralisering. Vi är också
övertygade om att en mera småskalig samhällsstruktur är gynnsam för ungdomens
utveckling, motverkar brottslighet och ökar människors ansvarstagande
för varandra. Det finns också ett otal andra skäl varför mindre företag
har stora fördelar för både den enskilde och samhället såsom framgår av det
följande.

Försvaret för den internationalisering och storskalighet, som främjas av
regeringens, fackets och näringslivets samfällda strävan, är att den skulle
gynna en snabbt stegrad ”levnadsstandard”, dvs. i realiteten en snabbt stigande
konsumtion i Sverige. Miljöpartiets övertygelse är att även om det
finns grupper i Sverige som har det besvärligt, så finns det inga skäl att öka
den totala konsumtionen i Sverige. Det pågår på många områden en stötande
lyx- och skräpkonsumtion, som är både socialt och miljömässigt upprörande.
Detta måste politikerna ta itu med både av fördelningspolitiska
skäl och av miljöskäl. Regering och riksdag har ansvar både för svaga grupper
i dag och för kommande generationer - trots att de senare saknar rösträtt.
Därtill har de ansvar för naturen som har en rätt att leva oberoende av
mänskliga nyttosynpunkter. Det är vidare miljöpartiets bestämda övertygelse,
att den storskalighet och internationalisering, som makthavande grupper
ser som både oundviklig och eftersträvansvärd, i många fall medverkar
till mänsklig och miljömässig utarmning. Detta kan kanske visa sig när alla
de komponenter som saknas eller ger felaktiga signaler vid nuvarande BNPberäkningar
i framtiden kommer att beaktas.

Det är i detta perspektiv som miljöpartiet de grönas förslag om inrättande
av Närfonder skall ses.

Bosättning

Befolkningsstatistik från senare år visar entydigt att människor föredrar att
bo på landet. I kommuner där befolkningen ökar, visar det sig ofta att procentuellt
är det landsbygdsdelen som ökar mest. I kommuner med minskande
befolkning är tendensen ofta den samma. Minskningen är procentuellt
större i centralorten och mindre i landsbygdsdelen. Olyckligtvis har
utvecklingen när det gäller arbetstillfällen varit den motsatta. Antalet arbetstillfällen
på landsbygd och i små tätorter har i allmänhet minskat. Resul

tatet av denna utveckling betyder följaktligen kraftigt ökande pendling, vilket
ur miljö- och energisynpunkt är ogynnsamt.

Samtidigt är det uppenbart att om man hade kunnat erbjuda fler arbetstillfällen
på landsbygden och i mer perifera orter så hade dessa befolkningsmässigt
fått en än mer gynnsam utveckling. Närfonderna är ett försök att främja
en sådan utveckling.

Det finns naturligtvis många faktorer som försvårar människors bosättning
perifert i förhållande till större orter: brist på olika slags service, speciellt
skolor för barn och ungdom, samt svårigheten för båda makarna att
finna arbete på samma ort. Det krävs ett helt paket av åtgärder för att finna
lösningar på dessa problem för att gå människors önskemål till mötes. Men
eftersom vinsterna socialt och miljömässigt kan bli stora så är det värt ansträngningarna.
Inrättandet av Närfonder kan vara ett sådant - men ett betydelsefullt
- steg.

Närfonder

Närfonder kan bli ett viktigt instrument för att stoppa den regionala utarmningen.
De skall motverka näringslivets centralisering, internationalisering
och storskalighet. De skall öka det lokala ansvaret för näringslivsutvecklingen,
de skall minska sårbarhet samt öka självförsörjning och självtillit. De
skall minska transportberoendet och pendlandet. De skall vara till nytta
både för de lokala företag som redan finns och ge fler människor möjlighet
att starta nya företag - enskilt eller ännu hellre i kooperativ. Närfonderna
skall ge människor ökade möjligheter att ta ansvar för sin egen framtid och
utveckla sin initiativkraft och kreativitet.

Närfondernas uppgifter

- att verka för ett decentraliserat och allsidigt näringsliv med inriktning på
lokal tillverkning för lokala och regionala behov,

- att satsa på miljövänlig, energisnål och arbetsmiljömässigt sund produktion,

- att ge stöd inom formen ”eko-kommunprojekt”,

- att stödja lokala uppfinnarföreningar och praktisk försöksverksamhet
med nya idéer,

- att satsa på energiförsörjning baserad på förnybar energi: solfångaranläggningar,
biobränsle etc,

- att stödja utveckling av alternativa jordbruks-, fiske- och trädgårdsprojekt,
biodling etc,

- att stödja mångsidig småskalig livsmedelsindustri: mejerier, kvarnar, slakterier,
bagerier etc,

- att stödja satsning på inhemsk textilproduktion baserad på inhemsk råvara,

- att stödja arbetskooperativ inom vård- och omsorgssektorn, omhändertagande
av socialt eller fysiskt handikappade etc,

- att stödja dem som vill överta företag lokalt när de säljs enligt vad som
anförs i det följande.

Mot. 1989/90

N217

15

Ägarstruktur

Närfonderna skall stödja alla former av företag. Miljöpartiet vill dock särskilt
peka på behovet av att stödja producentkooperativ verksamhet, eftersom
erfarenheterna inom det området är begränsade. Enligt miljöpartiets
näringspolitiska program skall, vid all försäljning av företag, de anställda
och de som bor på orten ha förköpsrätt. Närfonderna skall därvid kunna
medverka både som rådgivare och finansiär. Detta är ett sätt att motverka
centralisering och internationalisering av näringslivet.

Rådgivande och finansiell funktion

Detta är Närfondernas båda huvudfunktioner. De bör personellt och organisatoriskt
hållas åtskilda.

Rådgivningsfunktionen skall ses som en kunskapsbank och skall också förmedla
hjälp från utomstående experter. Den skall särskilt medverka vid startandet
av nya företag, koordinera olika intressen vid övertagande av företag
då den lokala förköpsrätten skall utnyttjas.

Den finansiella funktionen är att låna ut kapital men också att förmedla
lån från andra finansieringskällor. Den måste vara beredd att ta större risker
och kräva lägre räntor än det normala bankväsendet, men skall undvika att
uppträda som konkurrent till detta.

Finansiering

Närfonderna behöver löpande ett tillskott av medel för att betala sin rådgivande
verksamhet vilken visserligen kan vara delvis men inte helt självbärande.
Vidare skall fonderna förses med kapitalmedel för utlåning. I starten
bör staten satsa medel från budgeten för att bekosta den rådgivande verksamheten.
På sikt skall ansvaret överföras till kommunerna.

Fondernas kapital för utlåning skall huvudsakligen byggas upp genom att
löntagarfondernas medel överförs till fonderna i form av kontanter eller värdepapper,
samt på sikt genom förräntning av kapitalet.

På längre sikt kan det bli aktuellt att viss del av företagsskatten överförs
till Närfonderna. Därigenom kan det gamla storskaliga näringslivet medverka
till att bygga upp en ekologiskt bättre näringslivsstruktur.

Fördelning av fonder och fondmedel

Normalt bör det finnas en fond per kommun, men i de allra största kommunerna
kan det finnas skäl till att ha flera fonder i kommunen. I vissa fall kan
det vara lämpligt att närliggande små kommuner slår sig samman om en fond
enligt egen överenskommelse.

Eftersom fondernas syfte är att verka för småskalighet, självförsörjning
och decentralisering bör medlen till de olika fonderna fördelas med hänsyn
härtill. Eftersom fonderna skall verka för decentralisering och regional och
lokal självförsörjning, kan antalet kommuninvånare inte vara utslagsgivande
vid fördelningen av medel till fonderna. Fördelningsprinciper bör fastställas

Mot. 1989/90

N217

16

med hänsyn härtill av den utredning vi föreslår. Förutom befolkningstal skall Mot. 1989/90

alltså stor hänsyn tas till geografiskt läge och arbetsmarknads- och regional- N217

politiska aspekter.

Ledning

Fondstyrelserna bör utses av kommunens invånare genom personval. Till
styrelsen skall knytas en rådgivargrupp med representanter för lokalt näringsliv,
uppfinnarförening, lokalt bankväsen, lokala fackföreningar och miljörörelsen.

Försöksverksamhet

En försöksverksamhet bör startas senast under 1991 i fyra kommuner. Regeringen
skall utreda och under år 1990 lämna förslag till vilka kommuner som
skall vara försökskommuner för att försöken skall ge en allsidig belysning
av fondernas funktion och möjligheter. Regeringen skall även presentera en
provisorisk instruktion för dessa fonder vilken skall underställas riksdagen
för godkännande. Representanter för de föreslagna kommunerna bör delta
i utarbetandet av riktlinjerna.

För att ge ett grundkapital till verksamheten har miljöpartiet de gröna i en
annan motion föreslagit att det under huvudtitel 12 anslag Bil anslås 25
milj. kr. till försök med Närfonder.

Sedan verksamheten kommit i gång bör en ny utredning tillsättas som följer
verksamheten och utarbetar förslag så att en heltäckande nationell verksamhet
kan beslutas under riksdagsperioden 1991 — 1994.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av närfonder,

2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen
med förslag till försöksverksamhet med närfonder i enlighet med vad
i motionen anförts,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att löntagarfondernas
medel successivt skall överföras till lokala närfonder,1]

3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en snabbutredning
för att utarbeta förslag till försöksverksamhet med närfonder som
skall starta under 1991,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att försöksverksamhet
och utredning om närfonder senare skall bedrivas så
att ett heltäckande nationellt program för närfonder skall kunnas beslutas
under riksdagsperioden 1991-1994.

17

Stockholm den 15 januari 1990
Inger Schörling (mp)

Lars Norberg (mp)

Elisabet Franzén (mp)

Gösta Lyngå (mp)

Mot. 1989/90

N217

Krister Skånberg (mp)
Anita Stenberg (mp)

1 1989/90: Fi709

18