Motion till riksdagen
1989/90:N209

av Bengt-Ola Ryttar m.fl.
Statlig prospektering

Det överordnade industripolitiska målet vad gäller mineralområdet bör vara
att skapa förutsättningar för en livskraftig svensk mineralindustri.

Gruvbrytning resulterar förr eller senare alltid i att malmreserverna i de
bearbetade fyndigheterna tar slut och att man tvingas stänga dem. För att
långsiktigt kunna upprätthålla en produktion är det nödvändigt att kontinuerligt
tillföra branschen nya fyndigheter. Malm- och mineralprospektering
är därför en livsavgörande förutsättning för den svenska gruvindustrins
framtid.

Gruvindustrin tillhör inte de stora industribranscherna men den har
mycket stor regionalpolitisk betydelse. Flera regioner är helt beroende av
denna verksamhet för sin existens. I dag finns också en betydande obalans
mellan vårt lands export av mineralråvaror och importen. En stor del av
denna obalans kan avhjälpas genom ett bättre tillvaratagande av svenska mineralråvaror.
Gruvnäringen utgör också en grundläggande bas för många
andra industribranscher vilka i flera avseenden positivt påverkas av en stark
inhemsk mineralindustri.

Sammanfattningsvis: Svensk gruvnäring kan avsevärt utvecklas och därigenom
direkt ge positiva effekter på handelsbalansen samt övriga industribranscher.
En utbyggnad av gruvindustrin får dessutom mycket stor regionalpolitisk
betydelse. Medlet att nå detta är en kraftigt ökad satsning på statlig
prospektering i landet.

Gruvnäringen

Huvudsakligen beroende på låga malmpriser, men också delvis på trytande
malmreserver, har de svenska gruvornas antal drastiskt minskat under en tioårsperiod.
Totalt var 43 gruvor (21 sulfidmalmer och 22 järnmalmer) i drift
1977 medan endast 23 fyndigheter (19 sulfidmalmer och 4 järnmalmer) bröts
1988. Flera av dessa har en mycket osäker framtid och för tre av dem har
beslut tagits om nedläggning. Man bör emellertid i detta sammanhang understryka
att flera fyndigheter också endera nyöppnats eller återupptagits
under de senaste åren (ca 40 stycken sedan mitten av 1960-talet).

Antalet anställda inom den svenska gruvindustrin har också reducerats
kraftigt. Branschen sysselsatte 1978 över 12 000 personer medan antalet anställda
1987 minskat till 8 000. Genom ökad effektivisering har dock den to

tala produktionen i stort sett kunnat hållas uppe trots gruvnedläggningar och Mot. 1989/90

personalnedskärningar. Järnmalmsproduktionen var 1978 ca 21 miljoner ton N209

och 1987 ca 20 miljoner ton och produktionen av icke-järnmalmsslig ökade
frän 0,9 miljoner ton 1977 till 1,3 miljoner ton 1987. Också saluvärdet av
produktionen (ej inkluderat industrimineral) har ökat från 1 738 milj. kr.

(1977) till 5 465 milj. kr. (1987).

Brytningstakten i svenska sulfidmalmsgruvor har ökat successivt under
perioden 1978- 1987, från ca 13 miljoner ton till ca 18 miljoner ton/år. Aitikgruvan
svarade under 1987 ensam för ca 10 miljoner ton/år och övriga sulfidmalmsgruvor
således tillsammans för ca 8 miljoner ton/år. Den totala malmreserven
i dessa övriga fyndigheter är svår att beräkna exakt, men torde inte
överstiga 100 miljoner ton. Vid en fortsatt brytning i nivå med den 1987, dvs.
ingen fortsatt ökning av produktionen, kommer malmreserverna att räcka i
drygt 12 år. Man kan emellertid förvänta sig att ytterligare malmtillskott
kommer att påträffas vid den fortsatta brytningen, vilket skulle öka livslängden
till ca 15 år. Om inga fyndigheter tillförs gruvbranschen under denna
period kommer endast järnmalmsgruvorna och Aitik-gruvan i Norrbotten
att finnas kvar och detta under förutsättning att man klarar konkurrensen
från utländska fyndigheter.

Prospektering

Prospektering skall ge grunden för den mineralutvinning som skall bedrivas
i framtiden. Generellt sett är prospektering en långsiktig investering med ett
högt risktagande. Faran är därför uppenbar att malmletningen reduceras vid
låga malmpriser och dålig lönsamhet inom gruvindustrin. Normalt anses det
ta ca tio år från det att ett beslut tages om prospektering tills att en gruva
i bästa fall kan vara i drift. Mindre fyndigheter kan dock startas betydligt
snabbare. Utan överdrift kan man emellertid konstatera att tiden är knapp
för att genom prospektering bibehålla en gruvindustri i Sverige med nuvarande
betydelse och storlek.

Internationellt anses Sverige ha en berggrund med mycket hög potential
för nyfynd av malmer. Flera av Europas mest betydande malmer ligger i vårt
land. t.ex. Kirunavaara, Aitik, Laisvall. Falun och Zinkgruvan. Sverige har
också en väl utbyggd infrastruktur och en mycket högt utvecklad brytningsteknik.
Vår berggrunds höga potential för nyfynd av malmer understryks
också av det markanta intresse som utländska gruvbolag börjat visa Sverige
sedan det nu blivit möjligt för dem att idka gruvbrytning i landet. Dessa företag
har en stark tilltro till Sverige som gruvnation in på 2 000-talet. Det är
viktigt att staten visar ett motsvarande intresse för att satsa på prospektering
om de utländska gruvbolagens tilltro till svensk gruvnäring skall kunna bibehållas.

Mot bakgrund av de snabbt minskande malmreserverna och de goda förutsättningarna
för nyfynd vore det naturligt om en kraftigt ökad satsning
skedde på att prospektera fram nya fyndigheter. Så har emellertid inte skett,
tvärtom har den totala prospekteringen kraftigt reducerats från ca 204 milj.
kr. 1981 till 130 milj. kr. 1988 (löpande penningvärde).

Den statliga svenska prospekteringen bedrivs i dag huvudsakligen av

Nämnden för statens gruvegendom (NSG) samt i mindre omfattning av det Mot. 1989/90

helstatliga gruvbolaget LKAB. Merparten av prospekteringsarbetet läggs ut N209

på uppdrag hos det likaledes helstatliga konsultföretaget Sveriges Geologiska
AB (SGAB). Fram till 1987 hade LKAB-koncernen ett eget prospekteringsbolag
(PAB) vilket övertogs av SGAB och drevs som separat dotterbolag
fram till 1989 då en sammanslagning med SGABs Division Prospektering
skedde.

Nämnden för statens gruvegendom (NSG) har i dag huvudsakligen tre
verksamhetsområden: förvaltning av statens gruvegendom, egen prospektering
samt insatser för att stimulera och effektivisera övrig prospektering i
landet. För sin prospekteringsverksamhet har NSG ett speciellt anslag.

Detta uppgick 1978/79 till 47,3 milj. kr. och ökade därefter fram till 1981/82
(70,0 milj. kr.) för att sedan successivt minska till 43,3 milj. kr. (1987/88).

NSG har emellertid också vid flera tillfällen erhållit extra medel för speciella
insatser samt statligt prospekteringsstöd för olika projekt. Totalt har omsättningen
varierat mellan 90 milj. kr. (1985/86) och 73 milj. kr. (1987/88). Räknat
i fast penningvärde har både prospekteringsanslaget och totalomsättningen
i stort sett halverats. De ärliga arrendeintäkterna från statens gruvegendom
har varierat under tioårsperioden. Inkomsterna var som högst ca 29
milj. kr. (1985) och har därefter sjunkit till 21 milj. kr. (1987).

LKAB-koncernens prospekteringsvolym var i slutet av 1970-talet drygt 40
milj. kr. per år. För att öka riskspridningen etablerades ett flertal samarbetsprospekt
med såväl svenska som utländska företag. Detta i kombination
med statligt prospekteringsstöd gjorde att LKAB-koncernen var involverad
i malmletningsprojekt för drygt 70 milj. kr. (1984). Volymen har därefter reducerats
till knappt 10 milj. kr. (1089) och det är osäkert om man i framtiden
kommer att engagera sig i prospektering.

Även de privata gruvbolagen har under senare år reducerat sin prospektering
och samtidigt i hög grad koncentrerat verksamheten till anrikningsverkens
närområden. Staten har, så gott som ensam, fått svara för malmletningen
i övriga områden samt prospckteringen efter industrimineral. Insatserna
har dock minskat i takt med att samhällets anslag till NSG (mätt i fast
penningvärde) prutats ner.

En ökad satsning på malmletning har också stor betydelse för att säkerställa
det prospekteringskunnande som finns i landet. När SGAB bildades
1982 var målsättningen att i bolaget bygga upp en stark statlig prospekteringskompetens.
Totalomsättningen (Division Prospektering + LKAB Prospektering)
var 1984 närmare 140 milj. kr. Den minskande prospekteringen
i landet har medfört att de nu sammanslagna organisationerna omsätter ca
60 milj. kr. (1988) dvs. en reducering med drygt 65% i fast penningvärde.

Självfallet har en så drastisk minskning av beställningsvolymen också fått
konsekvenser för personalen. År 1983 var 240 personer anställda i de båda
organisationerna medan endast ett hundratal nu finns kvar.

Det är angeläget att mycket snabbt vända den negativa trenden inom
svensk prospektering. Föra» göra detta krävs en utökad statlig prospektering
med en klar och långsiktig målsättning. Vidare bör samhället ställa krav på
prospekteringsinsutser från alla som bryter malmer och mineral.

Hemställan Mot. 1989/90

N209

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prospektering och mineralpolitik.

Stockholm den 18 januari 1990

B engi-O la Ryttar (s)

Ove Karlsson (s) Inger Hestvik (s)

Iréne Vestlund (s) Arne Mellqvist (s)

6