Motion till riksdagen
1989/90:N207

av Iréne Vestlund m.fl. (s)
Gruvnäringen i Bergslagen

Svensk gruvnäring har genomgått stora strukturförändringar de senaste
åren. Samtidigt med denna förändring har prospekteringsarbetet åtminstone
i Mellansverige helt eller delvis lagts ner. De olika åtgärderna har sammmantaget
gett intrycket av att gruvnäringen inte har någon framtid i Sverige.
Detta får till följd att befintlig gruvnäring har svårighet att motivera nödvändiga
investeringsmedel för en mer långsiktig planering och verksamhet. Det
finns några naturligt avgränsade områden i landet, som enligt vår mening
även i fortsättningen bör satsas på som gruvcentra.

Bergslagen har gamla traditioner inom gruvnäringen vilket betyder att det
finns både kunskaper och gjorda investeringar. Ett mellansvenskt gruvnäringscentrum
kan med fördel utvecklas runt den verksamhet som finns i Garpenberg.
De fyndigheter som finns i Bergslagen bör utvecklas. Metodikutvecklingen
som t.ex. sker vid anrikningsverket i Garpenberg skulle kunna
tas till vara för hela gruvhanteringen inom området. För att utveckla och behålla
gruvnäringen inom Bergslagen bör staten gå in och aktivt stimulera
verksamheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av gruvnäringen inom Bergslagsområdet.

Stockholm den 17 januari 1990

Iréne Vestlund (s)

Ove Karlsson (s) Inger Hestvik (s)

Bengt-Ola Ryttar (s) Arne Mellqvist (s)

gotmb 99457, Stockholm 1990