Motion till riksdagen
1989/90:L722
av Elisabet Franzén m.fl. (mp)
Konsumentmakt
Vår parlamentariska demokrati undergrävs, om arbetet med att anpassa
Sverige till EG och Europa fortsätter som hittills, och då kommer konsumenten
att avlösa medborgaren som samhällets basenhet.
Det ena samhällsområdet efter det andra ”harmoniseras” nu i rask takt för
att passa ihop med EG:s fysiska och juridiska strukturer och opinionen glider
väloljat förbi en av de största tvivelaktigheterna i EG:s uppbyggnad: Organisationens
påfallande brist på demokrati i västerländsk, parlamentarisk
mening.
EG saknar som bekant ett verkligt parlament. ”EG-parlamentet” är visserligen
folkvalt, men det är i praktiken bara ett rådgivande organ. Makten
ligger samlad i ministerrådet och kommissionen. Dit är vägen från valurnorna
oerhört lång. Däremot är vägen dit förbluffande kort från de stora
affärskoncernernas styrelserum. (Den berömda vitboken om EG:s inre
marknad bygger ju till exempel på ett förslag direkt från Philipskoncernen.)
Detta system skulle antagligen ha mött betydande motstånd om inte opinionen
varit väl förberedd. I åratal har vi fått lära oss - från förlag som
Timbro och Ratio, från SAF:s informationsavdelning, från ledaskribenter,
närradiostationer och faktiskt från en och annan politiker - att demokrati
inte längre skall definieras främst som majoritetsbeslut i ett parlamentariskt
system grundat på allmän och lika rösträtt.
Enligt den nya definitionen skall demokrati istället främst vara liktydigt
med ett minimum av politisk inblandning i samhällslivet. Skatterna, dvs. den
del av nationalförmögenheten som parlamentet kan råda över, skall vara
låga. Så många frågor som möjligt skall avgöras i icke-politiska former på
den fria marknaden.
Inom EG och dess intressesfär håller just detta på att hända. All väsentlig
makt över samhällsutvecklingen lyfts bort från de folkvalda nationella parlamenten
och placeras i icke folkvalda, överstatliga organ som fungerar i intim
samverkan med marknadens ledande företag.
Man är utan tvekan på väg mot det, som enligt vissa ideologer är demokratins
höjdpunkt: Den enskilde erbjuds stora valmöjligheter bland ett brett utbud
av varor och tjänster på marknaden, samtidigt som värdet av hans röst
i parlamentriska val devalveras och hans möjlighet att påverka de övergripande
besluten om samhällsutvecklingen minskar.
Mot. 1989/90
L722
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att harmoniseringen till EG:s inre marknad skall
upphöra med omedelbar verkan1],
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att omedelbara
och kraftfulla åtgärder måste vidtas för att en stark och medveten
konsumentmakt skall kunna skapas.
[att riksdagen vid avslag på p 1 som sin mening ger regeringen
till känna att samhället måste kunna garantera, att tillräckliga resurser
satsas på säkra en stark konsumentmakt och att denna garanti uttrycks
i grundlag1].
Stockholm den 25 januari 1990
Elisabet Franzén (mp)
Kent Lundgren (mp) Gösta Lyngå (mp)
Anita Stenberg (mp)
”Konsumenten” avlöser därmed ”medborgaren” som samhällets basenhet.
Vad gör den socialdemokratiska regeringen åt det?
Bromsar regeringen harmoniseringen och försöker stoppa den? Nej, den
marscherar oförtrutet vidare.
Försöker regeringen att skapa en ersättning för det parlamentariska inflytandet
genom att ge människor ett reellt inflytande och en verklig makt i
deras egenskap av konsumenter? Nej, på intet sätt.
Konsumentverket föreslås få 8,25 per innevånare under nästa budgetår för
konsumentstöd. Detta skall jämföras med företagens reklamkostnader som
har beräknats till 4 700 kronor (inkl moms) per person och år.
Forskningen och utbildningen i ”konsumentkunskap”, som redan nu är liten,
håller på att försvinna som högskoleämne av brist på resurser. Det sker
i ett läge där behovet av kunskaper om konsumentekonomi blir allmer uttalat
av även andra orsaker.
Inom miljöpartiet anser vi att harmoniseringen till EG:s inre marknad
måste upphöra innan vår demokratiska tradition lidit obotlig skada. Om
riksdagens majoritet till äventyrs, och mot förmodan, skulle besluta att EGanpassningen
inte skall avbrytas, blir det nödvändigt att radikalt stärka medborgarnas
ställning och makt i deras egenskap av konsumenter. Detta krav
behandlas mer utförligt i en annan motion.
1 1989/90:U552
22