Motion till riksdagen
1989/90:L717

av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m)
Konsumentfrågor

Konsumenten styr

Konsumenten har en avsevärt starkare ställning i marknadsekonomin än i
planekonomin. Ett fritt val på en fri marknad med effektiv konkurrens ger
konsumenten ett bättre skydd än ett politikerstyrt utbud. Fri efterfrågan och
ett varierat utbud är förutsättningar för en fungerande marknadsekonomi.
Marknaden av varor och tjänster skapas i samspelet mellan konsumenternas
efterfrågan och producenternas utbud. Det egna ansvarstagandet och engagemanget
utgör en viktig del av konsumentens möjlighet att i tid undvika en
undermålig produkt eller tjänst. I längden tjänar aldrig producenten på dåliga
produkter. Förr eller senare försvinner dåliga produkter från marknaden.
Problem kan uppstå under den tid en undermålig vara eller tjänst fortfarande
finns på marknaden, om än i minskande omfattning. Produktkontroll
och produktansvar är viktiga medel att påverka de icke ansvarskännande
producenter som trots allt finns. Köplag och konsumentköplag behövs för
att tillvarata konsumentintresset. Domstolarnas roll är givetvis viktig.

Problemen uppstår när marknadsekonomin sätts ur spel. Det betyder
bland annat att köparna, konsumenterna, inte kan påverka varan eller tjänsten.

Detta har skett på hela vård- och omsorgssektorn. Monopolen begränsar
utbudet och det fria valet är borta. I stället tvingas konsumenten att acceptera
tjänsten som den utbjuds eller att helt avstå från något man är helt beroende
av. Det är mycket allvarligt när det har skett på så viktiga områden som
människors hälsa, omsorg och utbildning. Sannolikt hade det varit mindre
förödande för många, särskilt långtidssjuka och vårdbehövande, om detta
drabbat produktionen av till exempel bilar. Vi hade då alla kört likadana bilar.
Vid reparation av bilen skulle förgasaren höra till Sollentuna och tändningen
till Nacka. Men bilmarknaden präglas av konkurrens, vilket leder till
olika märken som passar olika människor. Översynen av bilens funktion fungerar
ofta på ett mer effektivt sätt än vården av människor, det vill säga det
monopolstyrda området. Människor är olika och har olika behov. Det viktigaste
konsumentkravet är att man får välja produkter och tjänster från sinsemellan
oberoende producenter. I annat fall ökar risken för brister, varvid

köer och därmed orättvisor och nackdelar uppstår för konsumenterna. Exempel
kan hämtas såväl från Östeuropa som från Stockholm, där landstinget
har Västeuropas längsta operationsköer.

Konkurrens

Konkurrensens betydelse för konsumenterna framgår bland annat av en utredning
av statens pris- och konkurrensverk (SPK) om prisutveckling från
januari 1983 till och med december 1988, fördelad på reglerade och icke reglerade
områden. Hade de reglerade sektorerna haft samma utveckling som
de icke reglerade, skulle konsumenterna ha sparat 25 miljarder kronor.

Fackliga förbud mot företag att ta vissa arbeten liksom kommunala ingrepp
i sortimenten stör marknadens funktion. Lika felaktigt är det att
hindra etablering av så kallade lågprismarknader med motivering att så kallad
centrumhandel hotas när centrumhandelns borttynande beror på politikernas
trafikregleringar.

Den fria konkurrensen är ett bättre skydd för konsumenten än aldrig så
många regleringar. Detta skydd kräver fri etableringsrätt. Etableringsrättens
och konkurrensens betydelse understryks i kommittédirektiven till utredningen
”Förstärkt Konkurrenspolitik” (Dir. 1989:12). Därutöver behövs en
utredning om de konkurrenshinder som stör marknaden samt en åtgärdsplan
för att avskaffa de konkurrenshinder som på ett negativt sätt drabbar konsumenten.
En helhetsbild krävs över alla konkurrensbegränsningar som stör
marknaden samt en beskrivning av de allvarliga effekter som marknadsstörningarna
får. Statens pris- och konkurrensverk (SPK) har nyligen konstaterat
att svenska konsumenter tvingas betala en miljard för mycket för sina
läkemedel. Kostnadsmedvetandet måste öka om vi skall få effektiv service
och bra varor. Därför måste konkurrensen öka. Ytterligare regleringar och
byråkrati försämrar konsumenternas möjlighet att påverka varuutbudet. Effekten
av marknadsingrepp och planstyrning kan tydligt ses i kommunistoch
socialistländer i Östeuropa och Afrika. Det har väl beskrivits av den sovjetiska
nationalekonomen Vladimir Tischonov, ledamot av Sovjets nya
valda parlament:

En förutsättning för att föra den Sovjetiska ekonomin ur dess nuvarande
krisläge är att koppla bort parti- och statsorganen från styrningen av näringslivet
och resursfördelningen. För i praktiken är staten genom sitt ägande av
produktionsmedlen en monopolist utan ansvar för resultaten.

Ingenstans har konsumenten förlorat så mycket som i de planstyrda ekonomierna.
Marknadsekonomi och demokrati är varandras förutsättningar såväl
där som här.

Prissättning och prisinformation

Priset är ett konkurrensmedel. Extrapriser kommer oftast konsumenten till
godo, men ordinarie pris bör samtidigt visas. Kravet skall vara att priset är
lätt synligt för kunden. Ingen anledning finns för myndigheterna att föreskriva
var och hur prismärkningen skall ske så länge kunden, utan onödig
tidsåtgång, tydligt informeras om priset.

Mot. 1989/90

L717

4

”Sverige kan lära av EG som ofta har en bra prismärkning, även med pris
i skyltfönstren”, enligt konsumentombudsmannen.

Den fria informationen, möjligheten att informera kunderna, är ett viktigt
konkurrensmedel som måste skyddas. Denna information och även reklam
skall få framföras i moderna media. Etern måste därför öppnas för fler kanaler
samt för reklam. Anbud för koncession på en tredje och fjärde TV-kanal
bör tas in. Dessa kanaler skall ha andra ägare än befintliga kanaler för att
öka konkurrensen i etern. Inte minst betydelsefullt är detta inför det 90-tal
där man tror att kvaliteten blir ett allt viktigare konkurrensmedel. Då blir
informationen om produkternas innehåll och ursprung än nödvändigare.

Frivilliga överenskommelser

Förhållandet konsument-producent är inte helt okomplicerat. Många
gånger är det svårt för konsumenterna att välja rätt inom marknadens stora
utbud. Det är inte lätt att snabbt ta reda på var man får det bästa och det
mesta för pengarna. Konsumentverket kan här fylla en viktig roll.

Statens roll är att ge allmänheten en viss konsumentservice. Allmänheten
får information av enskilda producenter, men det kan vara svårt att bedöma
informationen. Här bör konsumentverket fylla en viktig uppgift vid sammanvägningen
och bedömningen av olika produkters prestanda. Test- och
provningsverksamheten och jämförelser av produkter samt offentliggörande
i enkla små skrifter har säkert hjälpt många konsumenter att träffa ett bra
val. Däremot synes kommunal konsumentvägledning vara överflödig i ett
modernt samhälle. (Ytterligare därom längre fram.)

Uppgörelser mellan konsumentverk och näringsliv skall träffas i form av
fria överenskommelser. Politisk styrning av marknader leder i allmänhet fel.
De fria affärstiderna har stor betydelse för barnfamiljer, men även andra.

Alla konflikter kan trots allt inte lösas genom frivilliga överenskommelser.
Då fyller allmänna reklamationsnämnden en viktig roll. Nämnden har även
en förebyggande effekt och utgör ett indirekt konsumentskydd genom den
allmänna respekt den har vunnit.

De ungas konsumtion - Konsumentkunskap Varudeklaration

Konsumtion skall grunda sig på individens egna fria val. Unga konsumenter
gör lätt felköp på grund av bristande erfarenhet. Information och kunskap
kan ersätta erfarenhet. Grundskolans hemkunskapsundervisning fyller därför
ett behov. Ungdom kan behöva hjälp med att skaffa sig en överblick över
ett hushålls samlade utgifter. Skolan bör förmedla en bättre prismedvetenhet
och inte minst lära de unga att själva klara enklare, praktiska uppgifter och
därmed undvika onödiga utgifter. Undervisningen skall mer syfta till en viss
restriktivitet i konsumtionen än till att stimulera till ökad konsumtion. Kunskapen
om varors och livsmedels olika kvalitet behöver öka. Kunskaper om
kost och hälsa är viktig konsumentkunskap som skolan skall förmedla.

Varudeklaration är nödvändig för kundens möjlighet att göra ett riktigt
val. Mer kvalitetsmedvetna konsumenter tvingar företagen att utveckla informationen
om produkterna.

Mot. 1989/90

L717

5

Konsumenten ur ett socialdemokratiskt perspektiv Mot. 1989/90

L717

Det finns anledning att upprepa en av slutsatserna i majoritetens skrivning i
det slutbetänkande sorn föregick inrättandet av konsumentverket: ”Vid bedömningen
av hushållens behov kan man i konsumentverkets arbete inte i
någon avgörande grad bygga på konsumenternas anspråk. Det är känt att
anspråksnivån på några områden kan vara alltför låg. Behoven måste här
som i annat samhällsarbete formuleras med utgångspunkt från samhällets
ambitioner om individernas välbefinnande.”

Denna storebrorsuppfattning, som här så tydligt demonstreras av socialdemokraterna,
leder snarare till ett planhushållningssamhälle än till ett
marknadsekonomiskt samhälle. Fackliga konsumentombud inrättades på arbetsplatserna.
Konsumenternas fattningsförmåga tillmäts inte nämnvärd betydelse
i den socialistiska konsumentpolitiken. Tilltron till den enskilda människans
kapacitet, förmåga, vilja, kunnande och behovsbedömning synes låg
i socialistisk politik, oavsett om ordet konsument är med eller ej.

Konsumenten ur ett internationellt perspektiv

I andra länder finns starka organiserade konsumentgrupper. De arbetar med
konsumentutbildning, information och skydd. EG har särskilt intresserat sig
för konsumentskyddet genom lagstiftning om produktsäkerhet och produktansvar.
Den svenska produktsäkerhetslagen har tyvärr bristen att den inte
skyddar konsumenter inom vård, omsorg och utbildning, det vill säga offentliga
sektorns institutioner omfattas inte. Detta är naturligtvis oroande för
konsumenter, patienter, elever och andra. Konsumentskyddet skall naturligtvis
omfatta hela varu- och tjänstemarknaden. Produktsäkerhetslagen
skall även i vårt land avse vårdområdet. Just där konkurrensen saknas är
riskerna för fel och bristande kontroll störst. Den otrygghet som drabbar
svenska konsumenter av offentligvård genom att monopolsektorn undantagits
från produktsäkerhet kan inte få bestå.

Tillverkarna skall inte kunna fällas för utvecklingsfel, det vill säga defekter
som inte ens den främsta vetenskapliga och tekniska expertis kunnat förutse
när produkten kom ut på marknaden. EG-direktiven stipulerar inte ansvar
för sådana fel. Den väntade produktansvarslagen är i första hand till för
att gynna konsumenterna och skall därför inte utformas så att den får motsatt
effekt. Om företagens utredningskostnader drivs in absurdum gör den det:
till exempel om man skulle kräva att all dokumentation om varje produkt
skall sparas i 25 år. Kostnaderna för detta kommer konsumenterna i så fall
att få betala genom avsevärt högre priser.

Hur konsumentklagomål hanteras av svenska företag och myndigheter
finns inte belagt. I USA däremot har Office of Consumer Affairs visat att
företagen och myndigheterna blir allt bättre på att hantera konsumentklagomål.
I USA uppmuntras frivilligt konsumentarbete. NEISS, ett elektroniskt
skaderapportsystem, rapporterar om skador som inträffar på sjukhusen.

Även EG har liknande system. I USA finns 200 olika konsumentorganisationer
med 30 miljoner konsumenter under en paraplyorganisation. Det är en
stor och stark konsumentrörelse. Konsumentgrupper som blivit utsatta för
vilseledande reklam kan där begära skadestånd. Systemet finns även utveck- 6

lat i Kanada och borde även finnas här, anser konsumentombudsmannen.
Från moderat sida har i annat sammanhang föreslagits att specialdomstolar,
bland annat marknadsdomstolen, skall avskaffas. Mot denna bakgrund bör
övervägas om det skall öppnas möjlighet för enskild eller grupp, om vederbörande
drabbats av vilseledande reklam, att föra talan mot näringsidkare
vid allmän domstol.

Rättsosäkerhet

Produktsäkerhetslagens rättssäkerhetsbrist gentemot näringsidkare bör snarast
avskaffas. Dessa kan bli juridiskt ansvariga för en varas bristande säkerhet,
trots att de inte är ansvariga för varans produktion eller import av den.

I första hand bör producent eller importör göras ansvarig. Grossist eller detaljist
skall kunna dra in den direkt ansvarige i förhandlingen. Endast om
detta inte ger avsedd effekt skall till exempel grossist eller detaljist kunna
göras ansvarig.

Branschkontroll

Branschkontroll och branschinformation är viktiga inslag i konsumentinformationen.
Som gott exempel kan nämnas näringslivets branschetiska råd för
prövning av fall av könsdiskriminerande reklam. Det finns anledning för näringslivet
att ytterligare öka den konsumentkontrollen och den egna kontrollen
av konkurrensen. Leveransvägran på grund av att någon producent anses
ha för låga priser kan inte accepteras. Försök att hindra företag att komma
in på vissa marknader bör stoppas. Denna kloka synpunkt, som vi delar, har
framförts av EG-kommissionens ordförande, Jaques Delors.

Konsumentverket

Hushåll väljer i dag mellan att köpa hus, obligationer, pensionsförsäkring
eller spara i allemansfond. Behovet av hjälp med finansiella placeringar kan
många gånger vara större än av kastrulltester och tvättråd. I ett alltmer specialiserat
samhälle, som ger utrymme för mångfald och variation, skall och
måste en alltmer omfattande konsumentrådgivning ske genom dem som behärskar
specialkunskapen, det vill säga detta skall ske på den privata marknaden.

Konsumentverket har en dubbelroll - myndighetens och opinionsbildarens.
Det kan vara svårt att förena dessa två roller på ett riktigt sätt.

En översyn av verkets instruktion och uppgifter synes nödvändig. Verket
skall koncentrera sig på säkerhetsfrågor, produktkontroll, tester och EGstandarder.
Viss verksamhet borde öka, så som kontrollen av säkerheten i
den offentliga miljön, på sjukhus, offentliga lekplatser och i skolmiljön etc.
Samtidigt kan det ifrågasättas om inte instruktionen att i första hand se till
svaga konsumenter successivt tappat aktualitet i utvecklingen av verkets arbete.
Sannolikt nyttjas verkets tjänster av ett tvärsnitt av befolkningen, kanske
mer av kvalitetsmedvetna än ekonomiskt svaga konsumenter.

Verket bör, utan särskilda prioriteringar, ha de svenska konsumenterna
som målgrupp.

Mot. 1989/90

L717

7

Konsumentombudsmannen (KO) har en viktig åklagarroll. KO bör ha en
fri och självständig ställning i förhållande till verket.

Den lokala konsumentinformationen synes överflödig i kommunikationssamhället.
Konsumentverket bör verka för att test- och provningsresultat
samt annan adekvat information finns lätt tillgängliga på kommunalförvaltningen,
biblioteket och i butikerna.

Den konsumenttekniska nämndens verksamhet bör snarast utvärderas
och dess sammansättning noga omprövas. Om en utvärdering inte skulle
kunna belägga några positiva resultat av verksamheten bör en nedläggning
komma ifråga.

Statens uppgift

Det är statens uppgift att skydda det fria samspelet mellan konsumenter och
producenter. Konkurrensbegränsningar måste förhindras om en fri marknad
skall kunna fungera. Staten måste även svara för att normer och normprövning
upprätthålls genom olika former av konsumentlagstiftning och genom
domstolarna. Information, produktkontroll och tillsynsverksamhet kan i viss
övergripande mån åligga staten, men kan även med fördel utövas av frivilliga
konsumentorganisationer, av branschförbund och andra.

En av statens viktigaste insatser för konsumenterna är att begränsa inflationen.
Det är betydelsefullt på grund av inflationens inverkan på hela samhällsekonomin.
Det är mycket allvarligt att Sverige under så lång tid haft en
för hög inflationsnivå, som ju drabbar de svenska konsumenternas köpkraft
mycket negativt. Reallönen har sjunkit för alla grupper utom industriarbetare.

Produktssäkerhetslagen, den kommande produktansvarslagen, köplagen
och annan konsumentlagstiftning bör i möjligaste mån anpassas till EG:s lagstiftning.

Staten skall garantera att konsumenterna har full möjlighet att påverka
produktionen genom fritt val på en fri marknad med många valmöjligheter,
vilket förutsätter näringsfrihet. En grundlagsfäst näringsfrihet skyddar
mångfalden på marknaden. Valfrihet och mångfald skapar en konsumentstyrd
marknad.

Mångfald i utbudet är väsentlig för landets hela ekonomiska utveckling.
En stor marknad är till fördel för konsumenternas möjlighet att styra varuutbudet.
Den uppfattningen delas inom både EG och EFTA. Därför vore det
ur konsumentsynpunkt avsevärt bättre om Sverige fick fri tillgång till EG:s
marknad på dryga 320 miljoner människor jämfört med EFTA:s cirka 30 miljoner.
Ett svenskt medlemskap i EG skulle sänka konsumentpriserna och
öka utbudet och valfriheten, förutom den gemensamma förstärkning det
skulle innebära för ekonomi, kultur och utbildning. Svenskt medlemskap i
EG vore således en viktig konsumentfrämjande åtgärd.

Mot. 1989/90

L717

8

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om grundlagsskydd
för näringsfriheten,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens inflationsansvar gentemot
konsumenterna,2]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionenen
anförts om prisinformation,

[att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av och en åtgärdsplan
mot marknadsstörande konkurrenshinder,3]

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att
genomföra en översyn av konsumentverkets instruktion i enlighet
med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av konsumenttekniska
nämnden samt en översyn av dess sammansättning i enlighet
med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
produktsäkerhetslagen att lagen utvidgas till att omfatta offentliga
tjänster och produkter,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
produktsäkerhetslagen att den för produkten ansvarige i första hand
ställs till svars,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om produktansvar och oförutsebara utvecklingsfel,

7. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att överväga rätt för enskild eller grupp att föra talan vid allmän
domstol vid fall av vilseledande reklam,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att konsumentintresset
skulle gynnas av ett svenskt medlemskap i EG.4]

Mot. 1989/90

L717

9

Stockholm den 25 januari 1990

Charlotte Cederschiöld (m)

Hugo Hegeland (m)

Görel Bohlin (m)

Nic Grönvall (m)

Göran Ericsson (m)

Filip Fridolfsson (m)

Mona Saint Cyr (m)

Elisabeth Fleetwood (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Sten Svensson (m)

Ewy Möller (m)

Birgit Henriksson (m)
Bertil Persson (m)

Ingrid Hemmingsson (m)
Inger Koch (m)

Eva Björne (m)

Carl G Nilsson (m)

1 1989/90: K243

2 1989/90:Fi206

3 1989/90:N299

4 1989/90:U529

Mot. 1989/90

L717

10