Motion till riksdagen
1989/90:L302

av Kjell-Arne Welin (fp)
Antalet kronofogdar

Exekutionsväsendet har sedan det förstatligades fr.o.m. den 1 januari 1965
varit föremål för en i det närmaste fortlöpande omorganisation växelvis med
planerad och icke fullföljd sådan. Någon effektivitetsökning eller inbesparing
har inte kunnat påvisas härigenom. I vissa avseenden har resultatet blivit
det motsatta.

Från det att i ett tidigare skede kronofogdarna handhade verkställighet av
mera kvalificerat slag som exempelvis utmätning av fast egendom och fartyg,
ävensom handläggningen av ärenden avseende mera betydande belopp, har
numera behörighet i sådana fall tillerkänts befattningshavare i lägre grad såsom
kronokommissarie och kronoassistent. Detta måste alldeles självklart
innebära att behovet av kronofogdar minskat. I själva verket har det tvärtom
ökat och ökat mycket kraftigt. Som exempel kan nämnas att från 1950-talet
har antalet kronofogdetjänster ökat i Malmö från två till fjorton och i Helsingborg
från en till fem. Även arbetsbördan har givetvis ökat. Därvid skall
emellertid anmärkas att denna ökning ligger på arbetsuppgifter som inte ombesörjs
på kronofogdenivå utan som fullgörs av kommissarier och assistenter
- detta accentueras ytterligare av det ovan nämnda delegationsförfarandet
som förlänat utsträckt behörighet till dessa kategorier.

Det bör vidare understrykas att den beloppsmässiga ökningen hos de
ärenden som exekutionsväsendet har att handlägga ingalunda helt ut motsvaras
av en ökning av arbetsbördan. Tillväxten ligger i stor utsträckning i
förändringen av penningvärdet och i inflationen. Detta betyder att det inte
är svårare att idag driva in en skuld på tusen kronor än det 1950 var att nå
positiva resultat med hälften av detta belopp. Det är överhuvudtaget förrädiskt
att mäta arbetsbördan efter skuldbeloppets storlek. Det inträffar nämligen
att ett belopp på flera hundratusen kronor inflyter efter ett första kravbrev
medan en relativ struntsumma kan vålla stora svårigheter.

Sedan numera ADB-system är infört vid alla kronofogdemyndigheter har
arbetet underlättats i väsentlig grad över hela linjen och mest radikalt i fråga
om redovisningsförfarandet. Även detta är ett förhållande som bör beaktas
vid en bedömning av behovet av tjänster på kronofogdenivå.

För behörighet till kronofogdetjänst erfordras juris kandidatexamen
jämte fullgjord tingstjänstgöring. (Det må parentetiskt nämnas att flertalet
av de nyligen utnämnda länskronodirektörerna icke kan uppvisa denna behörighet.)
Dessa kvalifikationer erfordras ingalunda i det rutinmässiga in

drivningsarbetet som fortlöper på det hela taget utan kronofogdeingripande.
Juridisk kompetens krävs däremot vid avgivande av yttrande över besvär
och i anledning av remisser med förslag till ny eller ändrad lagstiftning inom
ämnesområdet och därutöver vid handläggningen av mera komplicerade
konkursärenden. För dessa uppgifters fullgörande kan rimligtvis inte erfordras
det närmast ohämmat utökade antalet kronofogdetjänster, vilka dessutom
har en stark tendens att förändras till chefkronofogdetjänster utan fullgod
konkret motivering.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en reducering av antalet kronofogdar.

Stockholm den 19 januari 1990

Mot. 1989/90
L302

Kjell-Arne Welin (fp)