Motion till riksdagen
1989/90:L209

av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)
Minimikapitalet för aktiebolag

Riksdagen beslutade 1973 att höja gränsen för lägsta tillåtna aktiekapital
från 5 000 kronor till 50 000 kronor. De aktiebolag som bildades före den 6
juni fick anstånd till utgången av år 1978 med att höja sitt aktiekapital till
detta belopp, övergå till annan bolagsform eller att avregistrera bolaget. Efter
ett nytt riksdagsbeslut 1977 förlängdes övergångstiden för de äldre bolagen
till utgången av 1981.

Denna höjning av minimibeloppet för aktiekapital till 50 000 kronor tillkom
främst för att skapa ökad trygghet för att bolaget uppfyller sina förpliktelser
mot anställda, mot samhället och mot andra borgenärer.

Det har länge funnits utomordentligt starka skäl att ytterligare höja denna
gräns för lägsta tillåtna aktiekapital. Redan i lagutskottets betänkanden
1980/81:28 och 1982/83:16 framhålles att det kan vara motiverat att man vid
en anpassning av aktiebolagens regler till verksamheten i de största aktiebolagen
och införandet av särskilda bestämmelser för mindre företag relativt
kraftigt höjer den undre gränsen för aktiekapitalet. Utskottet har också flera
gånger förutsatt att regeringen skulle ta initiativ i frågan.

På senare år (se t.ex. bet. 1989/90:LU3) har utskottet som motiv för avslag
på yrkanden med dessa krav hänvisat till nordiska överläggningar, utvecklingen
inom EG och visst utredningsarbete. I själva verket kan såväl andra
nordiska länder som förhållandena inom EG åberopas just som ett starkt
skäl för höjning av minimigränsen för aktiekapitalet i svenska företag.

I Danmark tillämpas en minimigräns för aktiekapital på hela 300 000
danska kronor. Också inom EG ligger minimigränsen för aktiekapital betydligt
över den som gäller i vårt land. Så t.ex. är denna gräns i Västtyskland
100 000 DM och i Frankrike 1 500 000 Fr.

Ett aktiekapital på 50 000 kronor utgör inte ens i rimlig grad en tillräcklig
ersättning för att förebygga konkurser eller att aktiebolagsformen utnyttjas
för mer eller mindre kvalificerad ekonomisk brottslighet.

Konkursernas antal ökade med 32 procent mellan åren 1982 och 1986. Dåliga
kunskaper i bokföring och för låga krav på soliditet är viktiga orsaker
till denna allvarliga utveckling. 1985 fick endast 2 procent av oprioriterade
fordringsägare i konkurser någon utdelning. Detta innebär totala kreditförluster
på 6 miljarder kronor.

Under 1989 försattes 7 714 företag och privatpersoner i konkurs hos landets
tingsrätter. Det är ett nytt rekord och 20 procent fler än året innan, en

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr L207-215

ligt färska siffror från statistiska centralbyrån. Enligt en undersökning av kre- Mot. 1989/90

ditupplysningsföretaget Soliditet är nära 30% av landets samtliga aktiebolag L209

inte kreditvärdiga i dag.

Det glöms alltför ofta bort att ett företag har ett moraliskt ansvar. När Andersson
eller Pettersson startar ett 50 000-kronorsbolag utan kompetens, så
är han en presumtiv brottsling. I många mindre företag är andelen eget kapital
alltför låg för att ge företaget en tillräcklig finansiell stadga, vilket i sin
tur är en förutsättning för att skapa tillfredsställande trygghet för anställda,
långivare och leverantörer.

Det finns inga som helst belägg för att en värdebeständig kapitalgräns för
aktiekapital skulle utgöra något hinder för nyetablering av seriösa företag. I
stället kan man på goda grunder hävda att vi haft en alltför hög nyetableringstakt
i Sverige under de senaste åren och att detta åtminstone delvis sammanhänger
med att det är alltför lätt att bilda aktiebolag.

Om gränsen för lägsta tillåtna aktiekapital följt konsumentprisutvecklingen
skulle den i dag ha uppgått till 170 000 kronor. I ett första steg borde
en höjning till 150 000 kronor kunna ske utan dröjsmål.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjning av minimibeloppet
för aktiekapital till 150 000 kr.

Stockholm den 25 januari 1990

Bengt Silfverstrand (s)

Bo Nilsson (s) Gunnar Nilsson (s)

Jan Andersson (s)

4