Motion till riksdagen
1989/90:Kr519

av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s)
Kvinnor och idrott

Idrotten berikar många människors fritid. Den ger oss möjlighet att träffas
och ha roligt, både som aktiva och som publik, och den betyder mycket för
vår fysiska hälsa. Idrottsrörelsen har också en viktig funktion som demokratisk
folkrörelse.

Idrotten är också vår i särklass största ungdomsrörelse. Två tredjedelar av
pojkarna och hälften av flickorna i 7 - 20-årsåldrarna omfattas av den. Den
spelar alltså en mycket viktig roll som förebild för unga människor. Dessas
uppfattning av hur verkligheten skall se ut grundas till stor del i idrottsrörelsen.
”Därför är det viktigt att våra ungdomar inom idrotten möts av förebilder,
som lär dem att utveckla inte bara manliga utan också kvinnliga egenskaper”,
skriver man i Idrottens jämställdhetsplan inför 90-talet.

Inom idrottsrörelsen är 40 % av de aktiva medlemmarna kvinnor. Samtidigt
konstaterar Riksidrottsförbundet i jämställdhetsplanen att kvinnornas
andel bland ledare och i styrelser i rörelsen är mycket liten. ”Få, om ens någon,
samhällelig institution kan uppvisa en sådan mansdominans och därmed
brist på kvinnors inflytande.”, konstaterar man.

I jämställdhetsplanen markeras åtgärder som Riksidrottsförbundet anser
viktiga att vidta för att främja jämställdheten och låta kvinnliga värderingar
nå insteg även inom idrotten. Man har inspirerats av förslagen i den statliga
utredningen Varannan damernas med därpå följande riksdagsbeslut, och har
inom sin egen rörelse satt upp mål och delmål för att öka kvinnornas andel
på ansvariga poster och befattningar inom idrotten.

I budgetpropositionen föreslås att nära 360 milj. kr. skall anslås till idrotten
över bostadsdepartementets anslag. Hur stor del av dessa pengar som
går till kvinnor respektive män är inte möjligt att se eller ens uppskatta. Det
har i forskningsprojekt gjorts försök att analysera hur stor del av anslagsposterna
i statsbudgeten 1986 som gick till kvinnor respektive män. Vad gäller
idrotten kunde man då se att männen fick en större del. Dessa beräkningar
byggde på uppgifter om kvinnors och mäns deltagande både som utövare och
som åskådare.

Då idrotten berör så många människor i vårt land, unga och gamla, kvinnor
och män, vore det av stort värde att Riksidrottsförbundets jämställdhetsplan
av regeringen kompletterades med en analys av hur stor del av de statliga
anslagen till idrotten som går till kvinnor resp.män. En sådan analys
skulle redovisas i statsbudgeten och skulle på så sätt ge riksdagen ett bättre
beslutsunderlag inför kommande beslut om anslag till idrotten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av analys och redovisning av hur stor del av
statens anslag till idrotten som går till kvinnor resp. män.

Stockholm den 25 januari 1990

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Marianne Carlström (s) Ulla Pettersson (s)

Anita Jönsson (s) Britta Sundin (s)

Mot. 1989/90
Kr519

13