Motion till riksdagen
1989/90: Kr342

av Maggi Mikaelsson m.fl. (vpk, m, mp)
Norrlandsoperan

Norrlandsoperan är en unik institution i svenskt kulturliv som tillkom genom
den statliga kultursatsningen 1974. Från det att Arnold Östman samlade4-5
sångare kring sig och med hjälp av frilansmusiker och extraanställda tekniker
genomförde de första föreställningarna i ett halvfullt Folkets hus i Umeå
har Norrlandsoperan i dag utvecklats till en etablerad kulturinstitution. Numera
spelar man inför utsålda hus vilket innebär en publik på mellan
10 000—20 000 personer per uppsättning beroende på om föreställningarna
ges på den egna scenen, i det nya Folkets hus eller på turnéscener. Operapubliken
har hela tiden breddats och är påfallande ungdomlig. Norrlandsoperan
har blivit en opera för folket.

Ända sedan starten har Norrlandsoperan varit en angelägenhet för hela
Norrland, dvs. Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och
Gävleborgs län. Under senare delen av 1970-talet och fram till mitten av
1980-talet har operan bedrivit en omfattande turnéverksamhet från Gävle i
söder till Kiruna i norr.

Under 1990-talet planerar stiftelsen att på ett ambitiöst och nytt sätt utveckla
turnéverksamheten i Norrland. Tanken är att utveckla ett långsiktigt
arbete med ett antal städer i Norrland där man tillsammans med respektive
landsting ska satsa på årliga operaveckor/festivaler och breda ungdomssatsningar.

Konstnärligt har Norrlandsoperan alltid legat på en hög nivå. Såväl kritiker
som publik har uppskattat produktionerna och jämförelser med de stora
institutionerna i övriga Sverige har ofta fallit ut till Norrlandsoperans fördel.
Profilen har varit att uppföra sällan spelade verk, särskilt från Norden. Operan
har också i hög grad satsat på beställningsverk, inte minst på barn- och
ungdomssidan. Att spela för barn och ungdom är en viktig målsättning.

Den 1 januari 1988 genomfördes en regionalisering av musiklivet i Sverige
då det statliga ansvaret för Regionmusiken och Rikskonserter övertogs av
den nybildade Stiftelsen Västerbottensmusiken.

Stiftelsens ekonomi baseras på s.k. grundbelopp. I dag har Stiftelsen 38
sådana grundbelopp. Statsbidrag utgår med 55 % av bidragsunderlaget. Resterande
del - 45 % - skall huvudmännen svara för.

Ett stort ekonomiskt problem är att skillnaden mellan grundbidragets
storlek och den faktiska lönekostnaden i dag är ca 90 000-100 000 kr., vilket

innebär att stiftelsen (liksom andra teatrar) måste använda en betydande del
av de rörliga produktionsmedlen till lönemedel.

Trots en positiv inställning från statsmakterna har en förväntad uppräkning
av antalet grundbelopp till 50 uteblivit. En tillfällig utökning med 12
grundbelopp beviljades föregående budgetår beroende på Skådebanans, i
Stockholm, konkurs. En långsiktig satsning går naturligtvis inte att genomföra
med så osäkra pengar. Arbetet med att utveckla en opera i Norrland har
kommit på mellanhand.

Med tanke på att Sverige är ett stort och avlångt land och att Norrlandsoperans
ansvarsområde täcker mer än halva landet skulle det vara värdefullt
att utreda förutsättningarna att ändra huvudmannaskapet och göra Norrlandsoperan
till en nationalscen. Nuvarande uppbyggnad i stiftelseform gör
att marginalkostnaderna för turnerandet blir oproportionerligt hög., och beslutsprocesserna
- med flera landsting och kommuner - komplexa, vilket
försvårar uppgörelser med berörda kommuner och landsting.

En nationalscen i Norrland skulle kanske minska de institutionella och
ekonomiska problemen och göra det möjligt att förverkliga målet om att föra
ut operan i hela Norrland.

Ett exempel på de ekonomiska problemen är att huvudmännen under
budgetåret 1989/90 beviljat stiftelsen dels ett extra anslag på 3,0 milj. kr. och
dels ett lån på 6,6 milj. kr. Detta för att operan skulle klara av verksamheten
under året.

Att det ekonomiska läget varit svårt under föregående år beror också på
att det avtal som ingicks om ersättningar för övertagandet av Regionmusiken
och Rikskonserter blev mycket ogynnsamt och medför budgetunderskott.
Nämnas kan också att när denna motion skrivs är inte förhandlingarna för
kalenderåret 1990 slutförda, trots att året redan börjat. Detta skapar också
problem och gör att utrymmet för operaverksamhet minskar.

Att sätta upp en opera är ett långsiktigt arbete, och eftersom Norrlandsoperan
arbetar med fristående regissörer, scenografer, sångare m.m. krävs
det att man kan planera sin verksamhet i god tid för att kunna kontraktera
de personer man vill ha. Det går inte om man inte vet vilka ekonomiska ramar
man har.

En av Norrlandsoperans viktigaste uppgifter är det regionala ansvaret.
För närvarande erhåller man ett s.k. regionalt tilläggsbelopp på 250 000 kr.
per år. Extrakostnaden för en turnédag med stor uppsättning (ca 70 personer)
är ca 100 000 kronor. Där ingår kostnader för resor, traktamenten och
hotellkostnader.

Om man ska leva upp till den kulturpolitiska målsättningen att täcka hela
Norrland krävs att ensemblen turnerar minst 6 veckor per år. Kostnaden för
detta skulle bli ca 4,5 milj. kr. För närvarande betalas turnékostnaderna av
Stiftelsens huvudmän (Västerbottens läns landsting och Umeå kommun),
biljettintäkter och de rörliga produktionskostnaderna. Konsekvensen har
blivit att turnéverksamheten under andra hälften av 1980-talet har minskat
drastiskt.

Eftersom Norrlandsoperan har ett klart regionalpolitisk! ansvar bör kostnaderna
för turneverksamheten belasta statsbudgeten.

Mot. 1989/90

Kr342

7

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att utreda förutsättningarna att göra Norrlandsoperan till en
nationalscen,

2. att riksdagen till Norrlandsoperan för budgetåret 1990/91 anvisar
medel motsvarande 50 grundbelopp eller således 12 grundbelopp utöver
regeringens förslag,

3. att riksdagen till Norrlandsoperan för budgetåret 1990/91 anslår
3 milj. kr. utöver regeringens förslag som turnéstöd.

Stockholm den 19 januari 1990

Maggi Mikaelsson (vpk)

Bengt Hurtig (vpk) Jan Jennehag (vpk)

Hans Dau (m) Roy Ottosson (mp)

Mot. 1989/90

Kr342

8