Motion till riksdagen
1989/90: Kr322

av Rosa Östh och Birger Andersson (båda c)
Kostnadsansvaret vid arkeologiska utgrävningar

Reglerna för arkeologiska utredningar har under många år varit synnerligen
uppmärksammade. En särskild utredare tillkallades 1982 för att se över kostnadsansvaret
vid utgrävningarna och hur statens stöd, i samband därmed,
skulle vara utformat.

En ny lag trädde i kraft 1 januari 1989. Den bygger i allt väsentligt på den
tidigare gällande lagen, om fornminnen m.m. Vad det gäller kostnadsansvaret
har inga betydelsefulla ändringar skett.

Man måste därför konstatera att den nya lagen blivit en stor besvikelse för
många på de orter där förekomsten av fornminnen är stor, och där kostnaderna
för utgrävningarna är betungande.

Det finns givetvis ett stort allmänt intresse av att, via arkeologiska utgrävningar,
skaffa ökade kunskaper om vår historia och om hur våra förfäder
levde och bodde. På en del platser kommer emellertid detta intresse i konflikt
med intresset av att utveckla, förnya och förbättra de samhällen som
människor i dag lever i. Detta gäller för många platser i hela Mälardalen och
vi har här valt att beskriva situationen i Enköping.

I Enköping har, vid upprepade tillfällen, utbyggnadsplaner stoppats eller
bromsats på grund av att de antikvariska myndigheterna krävt omfattande
utgrävningsarbeten. För kommunen har det inneburit stora svårigheter vad
gäller planeringen av såväl industriområden som bostadsområden. I en del
fall har den kraftiga kostnadsbelastningen så gott som omöjliggjort den
tänkta utbyggnaden. Eftersom kostnadsansvaret i huvudsak åvilar byggherren,
har gällande regler verkat starkt hämmande på underhåll och utveckling
av stadskärnan. Under många år har exempelvis flera tomter i stadens centrum
stått obebyggda och man har med fog kunnat tala om en utarmad stadskärna.

I en motion till förra riksmötet hemställdes att byggherrens kostnader
skulle begränsas genom en kostnadsram, och att kostnader därutöver skulle
belasta staten.

Av kulturutskottets betänkande framgår att utskottet delar vår uppfattning
att kostnaderna för arbetsföretagen bör hållas nere. Utskottsmajoriteten
var emellertid inte beredd att föreslå ökade statliga medel till detta.

Enligt vår mening finns det fortfarande bärande skäl för en annan kostnadsfördelning
vid arkeologiska utredningar, än vad som nu gäller. Det
måste vara ett riksintresse att påträffade fornfynd kan skyddas och tas till

vara på bästa sätt. Det är därför enligt vår uppfattning orimligt att vissa orter,
genom en rik förekomst av fornminnen, blir så hårt drabbade i flera avseenden
som sker idag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att staten bör
svara för en större del av kostnaden vid arkeologiska utgrävningar än
vad som nu är fallet.

Stockholm den 24 januari 1990

Rosa Östh (c) Birger Andersson (c)

Mot. 1989/90
Kr322

17

96052, Stockholm 1990