Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Kr317

av Ingvar Karlsson i Bengtsfors m.fl. (c, m, vpk)
Landsarkiven

Landsarkiven är regionala institutioner för förvaring, vård och tillhandahållande
av arkivhandlingar, som blivit inaktuella i statlig, lokal och regional
förvaltning men är av intresse för forskning. Landsarkiven tar också i betydande
omfattning emot enskilda arkiv inom sina distrikt. De fem största
landsarkiven omfattar 4-6 län, medan Visby och Östersund omfattar ett
län. Den centrala myndigheten är riksarkivet i Stockholm. Sedan några år
behandlas det statliga arkivverket som en ”koncern” i budgetsammanhang.

Landsarkivens forskarsalar är livligt besökta framför allt av släkt- och
hembygdsforskare men också av forskare från universitet och högskolor.
Dagens urbaniserade samhälle ställer ökade krav på tillgång till historisk dokumentation,
inte minst på sådant som belyser lokala och regionala företeelser
eller ser händelsförlopp ur annat perspektiv än centralmaktens. Landsarkiven
har också en stor uppgift i att ha tillsyn över arkivbildningen hos myndigheterna
i distriktet samt ge råd och anvisningar om kommunal och enskild
arkivvård samt över huvud taget främja bevarande av forskningsintressant
arkivmaterial på lokal och regional nivå. Landsarkivens verksamhet och
kontaktytor får allt större betydelse för vitt skilda typer av forskning.

Enligt utredningen Öppenhet och minne (SOU 1988:1) bör det statliga arkivväsendet
satsa mer på att levandegöra sina bestånd, vilket innebär ökat
krav på att personalen aktivt ska medverka i marknadsföring av arkivens innehåll,
delta i forskningsprojekt med sina specialkunskaper och ge mer kvalificerad
service till besökande. Arkivförteckningarna måste göras mer användarvänliga
och kompletteras med andra hjälpmedel t.ex. guider och register
till materialet.

Landsarkiven medverkar redan i dag i kulturaktiviteter och forskning i
mån av tillgång på personal, men önskemålen om medverkan överstiger resurserna.
Om landsarkiven ska kunna vägleda forskare och allmänhet på ett
mer aktivt sätt än idag, måste de få personalförstärkning.

Genom en arkivlektorstjänst vid varje landsarkiv skulle det bli möjligt att
satsa kraftigt på aktivt levandegörande av olika material t.ex. genom mer
pedagogiska arkivförteckningar, samarbete med skolan och fördjupad medverkan
i kultur- och forskningsverksamheter ute i distriktet. Arkivlektorn
skulle förutom egen undervisning om olika källmaterial också kunna samla
ihop och vidmakthålla det existerande kontaktnätet mellan olika typer av
forskarmiljöer (släkt- hembygds- och högskoleforskare). Genom att föra

fram olika källor i relevanta sammanhang skulle arkivlektorer medverka till
att landsarkivens material blev bättre utnyttjat, vilket skulle förbättra kvaliteten
i forskningen och servicen åt allmänheten.

Det skulle gå utmärkt att starta arkivlektorsverksamheten vid landsarkiven
i projektform med hjälp av engångsanvisning för ett budgetår. Samtliga
landsarkiv har i samband med underlag för anslagsframställningar lagt fram
sina möjligheter och önskemål om att åstadkomma utökad och mer kvalificerad
forskarservice. Det vore i linje med gällande politiska mål om kultur i
hela landet, om de också fick möjlighet att förverkliga sina lokalt och regionalt
förankrade program.

Eftersom landsarkiven redan har ett brett kontaktnät att arbeta utifrån,
torde extra projektmedel ge resultat även inom den korta tid som ett budgetår
utgör. Medlen bör kunna användas till olika typer av forskningsfrämjande
åtgärder beroende på lokala förhållanden. För att satsningen ska ge
full utdelning bör det göras möjligt att på varje landsarkiv projektanställa en
arkivarie med yrkeserfarenhet, kännedom om bestånden, omvittnad pedagogisk
förmåga och goda kontaker med olika forskarmiljöer.

Vi ser det angeläget att pröva att bättre levandegöra och utnyttja det stora
material som finns samlat hos landsarkiven, eftersom det är viktigt att öka
bredden i utnyttjandet regionalt och lokalt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet med mer aktiv forskarservice vid
landsarkiven.

Stockholm den 21 januari 1990

Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors

Viola Claesson (vpk) Stig Bertilsson (m)

Mot. 1989/90
Kr317

6