Motion till riksdagen
1989/90: Kr279

av Stina Gustavsson och Marianne Andersson
(båda c)

Lagskydd för ortnamn

I ortnamnen har en del av den lokala historien, naturens och människornas
historia bevarats. Ortnamnen är också en del av språket och liksom språket
förändras så förändras ortnamnen. När t ex ett torp övergavs och torpgrunden
blev överväxt med buskar och träd föll torpnamnet i glömska om inte
någon eller något påminde om dess tillvaro.

Ortnamnen kan också försvinna av tekniska skäl som när fastighetsregistrets
datorer vägrar tolerera två trakter med samma namn inom samma
kommun. När posten rationaliserat bort en mängd poststationer har namnen
på postorterna ofta försvunnit från adresserna, och i några kommuner, där
vägnamn införts även på landsbygden, har många gårdsnamn blivit överflödiga,
för att breven ska nå fram.

Ortnamnsforskarna delar in namn på platser i två huvudgrupper, naturnamn
och kulturnamn. Bebyggelsenamn kallas namn på alla sorters bebyggelser
och administrativa områden. Vad som i gamla längder och register
kallats namn på hemman eller by går i det nya fastighetsregistret under beteckningen
traktnamn.

När den nya fastighetsbeteckningsreformen introducerades försäkrades
de kulturminnesintresserade av såväl lantmäterimyndigheter som av länsstyrelser
att äldre ortnamn inte skulle löpa någon risk att bli borttagna. Verkligheten
har i många fall blivit den motsatta, kanske mera beroende på fastighetsbildningsverksamheten
än registerområdesreformens verkningar.

Enligt vår mening har löftena om att behålla och bevara äldre traktnamn
kringgåtts på ett oacceptabelt sätt. Detta sker t ex genom att vid en sammanläggning
tas traktnamnet på den ena gården bort, inte ens som bebyggelsenamn
får det vara kvar på kartmaterialet. Dessa namn, som ofta är från tidig
medeltid, tillåts dock vara kvar i någon sekundär bebyggelse för att ingen
ska kunna säga att de är helt borttagna. Detta innebär att namnen kommer
att helt försvinna som traktnamn på gården så småningom även i ortsbefolkningens
medvetande när nuvarande generation går ur tiden.

Ortnamnsverksamheten har varit föremål för en utredning: Ortnamns
värde och vård (SOU 1982:45). Betänkandet utmynnade i ett förslag till lag
samt inrättande av en ortnamnsnämnd. Något förslag om särskilt lagskydd
förelädes ej riksdagen, däremot inrättades ett ortnamnsråd som har till uppgift
att främja ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick.

Olika kulturminnesbevarande myndigheter, institutioner och organisatio

ner är, såvitt vi kan finna, helt överens om att ortnamnen är värdefulla kulturminnen.
Det saknas dock en lag eller förordning där ortnamnen direkt
anges som kulturminnen. Kulturlandskapet är också under snabb förändring.
Det är nu viktigt att ortnamnens stora och oskattbara värde kan skyddas,
på samma sätt som andra kulturminnen i landet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag för ortnamns
skydd.

Stockholm den 23 januari 1990

Stina Gustavsson (c) Marianne Andersson (c)

Mot. 1989/90
Kr279

11