Motion till riksdagen
1989/90: Kr267

av Kristina Svensson och Magnus Persson (båda s)
Stöd till länsmuseerna, m.m.

Mot.
1989/90
Kr267—274

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit ett kraftigt ökat stöd till
länsmuseerna i form av 225 nya grundbelopp under två år. Av formuleringen
framgår att kravet för en ökad satsning från statens sida förutsätter en genomtänkt
verksamhetsplan med klara prioriteringar vid museet och en dokumenterad
viljeyttring från huvudmännens sida att bidra till en resursförstärkning.
Detta är positivt.

I skrivningarna i tidigare budgetpropositioner har emellertid också tydligt
uttryckts att det är de små länsmuseerna som skall prioriteras, dvs. de som
till i dag haft mindre än 15 grundbelopp. I årets budgetproposition saknas
denna formulering. Detta är, enligt vår uppfattning, olyckligt. Det är riktigt
att stödet skall ges i relation till huvudmännens vilja att satsa, men samtidigt
har staten ett klart ansvar för att de kulturpolitiska målen uppnås i alla delar
av landet. Därför bör också nu dessa länsmuseer priorieras.

Det finns i detta sammanhang anledning att något stanna inför Kulturrådets
funktion. Kulturrådet har, i enlighet med de av riksdag och departement
givna riktlinjerna, att bl.a. fördela grundbelopp till länsmuseerna. Det har
enligt vår mening inte fungerat tillfredsställande. De mindre länsmuseerna
har t.ex. inte priorierats, trots uttryckliga direktiv i proposition och från kulturutskottet.
Det finns därför anledning att, i samband med övergången till
treårsbudget och en eventuell ytterligare decentralisering av besluten om
medelsfördelning till Kulturrådet, ge klara direktiv om hur politiska beslut
skall genomföras i praktisk handling.

Propositionen lyfter vidare fram fyra frågor med hög aktualitet för museernas
utveckling: kulturmiljövården, natur- och miljövårdsfrågor, bildkonsten
och insatser för barn och ungdom. Detta är angelägna frågor, som
bör stödjas vid en utökning av resurserna. Det är dock viktigt att dessa kommer
också glesbygdslänen till godo och inte enbart hamnar i befolkningstäta
och reursstarka län, så att en ytterligare förstärkning sker av de obalanser
som redan existerar mellan olika län.

Som jämförelsetal för resursfördelningen mellan länen inom museiområdet
kan årsverken per 10 000 invånare vara en lämplig utgångspunkt. I nedanstående
tabell jämförs dels de olika länsmuseerna, dels samtliga av statistiska
centralbyrån registrerade och statistikbehandlade museer, statliga,
läns- och kommunala. Siffrorna gäller 1987.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Kr267—274

Län	Årsverken/ 10 000 inv. (länsmuseer)	Årsverken/ 10 000 inv. (samtliga)
AB	0,11	11,16
C	1,20	3,83
D	1,46	2,92
E	1,03	3,72
F	1,25	2,31
G	1,11	2,18
H	1,53	3,64
I	4,47	5,18
K	0,94	3,17
L	1,44	1,45
M	3,57	4,02 (inkl. Malmö museer)
N	1,69	2,17
O	1,43	3,67 (exkl. Göteborgs museer)
P	0,77	2,20
R	1,09	3,69
S	0,62	1,28
T	0,85	1,79
U	0,73	1,63
W	1,74	3,41
X	0,79	3,04
Y	0,68	2,50
Z	3,85	5,03
AC	1,22	3,69
BD	1,01	2,67

Dessa siffror visar med all önskvärd tydlighet dels den kraftiga koncentrationen
av resurser till Stockholmsområdet, dels att det i landet i övrigt finns
stora regionala skillnader. Dessa bottnar inte enbart i en varierad vilja från
lokala huvudmän att satsa resurser, utan även på en ojämlikhet från centrala
organ när det gäller stöd eller etablering av regionalt placerade statliga museer
av typen Marinmuseet, Flygvapenmuseet eller Ajttemuseet i Jokkmokk.
Självklart ger också siffrorna en bild av att vissa läns kommuner har
funnit det angeläget att satsa på museiverksamhet i betydligt större utsträckning
än andra.

Som framgår av siffrorna är Värmland det län som, oavsett vilken beräkningsgrund
man använder sig av, ligger i botten av listan. Samtidigt kan konstateras
att de lokala huvudmännen under de senaste åren väsentligt utökat
sitt ekonomiska åtagande från 4,2 milj. kr. 1987 till ca 6,7 milj.kr. 1990. Under
samma period har endast ett nytt grundbelopp beviljats! Med det bristande
statliga stöd som detta utvisar är det självfallet inte märkligt att Värmland
inte har högre siffror. Inte heller är det märkligt att viljan till ytterligare
lokala insatser är begränsad, när gensvaret på centralt håll är så svalt. Exemplet
Värmland rimmar dåligt med intentionerna i den fastlagda kulturpolitiken.
Skall Värmlands Museum kunna utvecklas i positiv riktning krävs
en kraftig förstärkning av grundbelopp för att de lokala huvudmännen skall
stimuleras till ytterligare insatser!

De krav som ställts upp som villkor för ökade resurser är uppfyllda mer
än väl. Det finns sedan 1988 en fastställd verksamhetsplan med konkreta mål
och prioriteringar uppställda. Beträffande de fyra prioriterade områdena,
kulturmiljövård, natur- och miljövårdsfrågor, bildkonsten samt insatser för
barn och ungdom, har viktiga insatser redan gjorts, t.ex. miljöutställningen

Mot. 1989/90
Kr267

2

”Rena skiten” 1988, projektet ”Farbror Fröding” i samverkan med bl.a. V
tanå teater riktad till skolelever i årskurs 3-6, det bildpedagogiska projekt
”Kantring” med konstnärinnan Karin Broos riktat till högstadieelever, ett
aktivt arbete för att levandegöra kulturmiljöer, framför allt de industrihistoriska,
som t.ex. Långbans gruvby m.fl. Likaså planeras ett flertal liknande
projekt. Som prioriterade tjänster i de senaste årens anslagsäskande, som
tyvärr, på grund av uteblivna grundbelopp, inte kunnat inrättas, har en museiekolog-
och en arkeologtjänst legat högst just för att kunna möta de prioriterade
behoven. Det är, enligt vår uppfattning, angeläget att det genom
nya grundbelopp blir möjligt att tillgodose de viktiga behov som Värmlands
Museum har skisserat i sin verksamhetsplan.

Ytterligare ett kriterium för ökade insatser, en plan för att arbeta i hela
länet, har lagts fram och fastställts. En uppbyggnad av en decentraliserad
länsmuseifunktion, sammanhållen av ett starkt ”nav” i länshuvudstaden, den
s.k. ekerhjulsmodellen, där de lokala museerna ingående i länsmuseiorganisationen
profilerar sig i enlighet med kommunens profil, t.ex. bergshantering
i Filipstads kommun, finnkultur i Torsby, konst och konsthantverk i Arvika
etc., har kommit att vinna gehör i länet och håller på att växa fram, bl.a.
i samarbete även med andra institutioner som t.ex. Högskolan i Karlstad.

Det finns därför anledning att på ett särskilt sätt uppmärksamma länsmuseet
i Värmland i samband med fördelningen av nya grundbelopp. Det nytänkande
som där finns, kopplat med en gedigen kompetens på de traditionella
verksamhetsområdena, borgar för en positiv utveckling.

Slutligen skall framhållas det akuta behovet av ett investeringsbidrag för
byggande av kulturlokaler. I utredningen ”Kultur i hela landet”, föreslog utredningsmannen
ett investeringsbidrag på 25 milj. kr. årligen och där länsmuseernas
behov skulle prioriteras. Vi delar uppfattningen att detta är en
angelägen reform. Erfarenheterna från Värmland, liksom från andra län, visar
detta mycket tydligt. De planer om förnyelse i verksamheten som museiledning
och styrelse har planerat har, p.g.a. svårigheter med finansiering av
ny- alt. tillbyggnad, kommit att fungera som en effektiv broms. Det är, enligt
vår uppfattning, synnerligen angeläget att en ny statlig stödordning för de
regionala kulturinstitutionernas byggnadsinvesteringar kommer till stånd så
att de lokala huvudmännen stimuleras till byggande av nödvändiga och funktionella
lokaler.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioritering av stöd till de små länsmuseerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av investeringsbidrag i nya former för byggande
av kulturlokaler.

Stockholm den 24 januari 1990

Mot. 1989/90
ivr267

Kristina Svensson (s)

Magnus Persson (s)

3