Motion till riksdagen
1989/90:Kr257
av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
Kulturpolitiken
I denna partimotion och i anslutande kommittémotioner föreslår folkpartiet
förstärkningar på kulturbudgeten med 30 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit.
Hälften av detta belopp satsas på regionala teatrar, orkestrar, musikteatrar
och museer. I övrigt föreslås förstärkningar för kulturminnesvården,
konstnärsstödet, Operan och flera mindre kulturinstitutioner.
Regionala teatrar
25 grundbelopp 2 558 875
Regionala musikteatrar
20 grundbelopp 2 047 100
Regionala orkestrar
50 grundbelopp 5 967 500
Regionala museer
50 grundbelopp
Vadstena-akademin
Handarbetets vänner
Immigrantinstitutet, Borås
Julita gård och museer
Arkiv för dekorativ konst. Lund
Fria teater- och dansgrupper
Centrumbildningarna
Operan
Depåbibliotek i Malmö. Umeå, Stockholm
Dialekt- och ortnamnsarkiven
Projekt på filmområdet
Jazz- och folkmusiker
Musikers och scenkonstnärers
internationella utbyte
Statistisk undersökning av
konstnärernas ekonomi
Kulturmiljövård
1 Vårt behov av kultur
Konstnärligt och kulturellt skapande är en viktig förutsättning för ett öppet,
demokratiskt samhälle. Ett fritt och vitalt kulturliv är nödvändigt för att ge
stimulans och motverka de krafter som vill förleda människor till passivitet
och rädsla. Delaktighet i kulturlivet stärker fantasi, känsla, tolerans, förståelse
och glädje och skapar därmed ett mänskligare samhälle.
En liberal kulturpolitik bygger på en andlig öppenhet som främjar utveckling
av en mångdimensionell människa och medborgare. Ett sådant samhälle 1
10 |
573 |
000 |
4 |
535 |
000 |
275 |
000 |
|
200 |
000 |
|
200 |
000 |
|
350 |
000 |
|
500 |
000 |
|
5 |
000 |
000 |
700 |
000 |
|
3 |
000 |
000 |
1 |
000 |
000 |
403 |
000 |
|
2 |
000 |
000 |
500 |
000 |
|
500 |
000 |
|
200 |
000 |
|
3 |
500 |
000 |
Mot.
1989/90
Kr257-266
1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Kr257-266
blir också dynamiskt genom den samlade strävan hos alla sina medborgare.
Samhället blir öppet och tolerant i vetskapen om att individernas olikheter
är den yttersta gemensamma tillgången.
En liberal kulturpolitik måste ständigt försvara den skapande människan.
Kultur innebär andlig odling och förutsätter kunskap, arbete, träning och
möda oavsett vilket område man ger sig in på. Konsten fångar och engagerar
människor att gå utanför sig själva. Konsten kan ge människan upplevelsen
av att glänta på dörren till det ofattbara. Publikens medskapande är en del
av den kulturella processen. Konstnärliga upplevelser blir i detta perspektiv
en viktig källa till mänsklig erfarenhet och kunskap. Det ger kulturskapande
och kulturutövande ett värde i sig som konservativa och socialister inte alltid
vill tillerkänna det.
2 En liberal kulturpolitik
Frihet, mångfald och kvalitet är nyckelbegrepp i en liberal kulturpolitik. Frihet
innebär att varje enskild människa skall ha rätt att själv välja den form
av kulturupplevelser eller kulturskapande hon vill ta del av och ägna sig åt.
Av frihet följer mångfald.
Det är individerna själva, deras skapande och deras upplevelser som bestämmer
kulturens former, innehåll och giltighet. Kulturskapare och deras
publik bör fritt kunna mötas på en öppen marknad utan offentlig styrning.
Den fullvuxna medborgaren bör själv få bilda sig en uppfattning om god och
dålig konst utan censuringrepp. Barnet och den unga människan måste
emellertid alltid skyddas.
Därför blir det en liberal huvuduppgift att tidigt lära människor att värdesätta
kunskap, äkthet och kvalitet. Det innebär att satsningen på god barnoch
ungdomskultur blir särskilt viktig som en motvikt till masskulturens avarter.
Syftet med statliga och kommunala stöd till kulturområdet måste vara att
öka mångfalden i kulturutbudet. Det gäller att stödja svåra och smala kulturområden
samt stimulera alternativ inom områden som domineras av kommersiell
masskultur. En liberal kulturpolitik bör verka för att det skapas fler
helt fristående alternativa finansieringskällor för kulturell verksamhet.
Möjligheterna till avdrag vid beskattningen för bidrag till kulturändamål
för företag och enskilda bör studeras närmare. Sponsring bör även kunna
förekomma för att stödja aktiviteter och evenemang av olika slag. Det bör
dock sägas klart att stat och kommun skall svara för basresurserna i de tunga
kulturinstitutionerna.
Statligt och kommunalt stöd till kulturlivet får aldrig medföra försök att
styra kulturskapandet. Detta måste få arbeta under stor konstnärlig frihet.
Konsten har sin styrka i att vara en motvikt till makthavarna och det etablerade
samhället.
Kreativitet och uttrycksbehov finns hos alla människor, inte bara hos de
professionella kulturskaparna. En aktiv och engagerad publik innebär också
ett medskapande. Amatörerna har en stor betydelse för kulturklimatet i
samhället.
Det innebär emellertid inte att alla kulturyttringar skulle vara lika bra. De
Mot. 1989/90
Kr257
2
professionella måste därför få stöd att utöva sin yrkesroll, samtidigt som
amatörer finner sin glädje men inte sin utkomst i kulturen. Kvalitetskravet
måste få större genomslagskraft och bli ett av de nya kulturpolitiska målen.
Ett annat nytt mål bör bli att de konstnärliga yrkesutövarna måste få ett
starkt stöd och ges rimliga levnads- och arbetsvillkor. Det gäller de som arbetar
inom fasta kulturinstitutioner, fria yrkesmässigt arbetande konstnärliga
grupper samt enskilda konstnärer och kulturskapare. Det innebär i första
hand att värna om kulturskaparnas upphovsrätt. Men stat och kommun
måste även tillhandahålla olika former av stöd och stimulans. De kan emellertid
inte göra ett generellt åtagande att försörja alla som säger sig ha konstnärliga
ambitioner.
Kulturskaparna måste ges rimligare skatteförhållanden. Att jämställa kulturskapare
med vanliga egenföretagare är en orimlighet i det nuvarande
skattesystemet. Kulturskaparnas skattesituation måste förändras. Syftet bör
vara att för kulturskaparna införa ett nytt inkomstslag som tar hänsyn till
deras speciella arbets- och inkomstförhållanden. Ett alternativ kan vara den
modell som konstnärsutredningen föreslår i sitt betänkande ”Konstnärernas
skatter och avgifter (U 1989:06)”.
En liberal kulturpolitik måste sträva efter att så många som möjligt blir
delaktiga i kultur i olika former. Det får inte vara så att människor i stora
delar av landet enbart blir hänvisade till massmarknadens produkter. Detta
gör också det kommunala stödet till kulturen så viktigt. Att förmedla kvalitetskultur
ute i landet blir därmed en betydelsefull uppgift för en liberal kulturpolitik.
Samhället måste även ge de handikappade ett sådant stöd att de kan ta del
av kulturutbudet i så hög utsträckning som möjligt. Det gäller såväl handikappanpassning
av kulturinstitutioner som tillgång till litteratur i blindskrift
och i talboksform.
Ett fritt kulturutbyte över nationsgränserna är av avgörande betydelse för
vitaliteten och kvaliteten i ett lands kulturliv. Det gör det möjligt att få kontakt
med andra idéer och kulturyttringar som berikar vår egen kultur och
skaparkraft. För ett litet kulturområde som det svenska är detta livsviktigt.
Ett levande kulturutbyte gör det också möjligt för svenska kulturutövare att
möta en ny publik och de utmaningar som detta medför.
För liberaler är det väsentligt att alla invandrare finner sig väl tillrätta i
Sverige och samtidigt kan bibehålla kontakten med sitt gamla hemlands kultur
och kunna vidareutveckla denna. Vi i Sverige måste göra invandrarna
delaktiga av det svenska kulturarvet och de värderingar som ligger bakom
skapandet av det demokratiska välfärdssamhället. Själva bör vi också ta tillvara
den stimulans som invandrarkulturerna kan ge oss. På båda dessa punkter
brister det idag.
En förutsättning för ett givande kulturutbyte, antingen det sker med människor
i vårt eget land, via medier eller i direktkontakt med andra länder, är
att vi bevarar det svenska kulturarvet och vår egen nationella kulturtradition
levande. Vår öppenhet gentemot omvärlden och de nya möjligheter - eller
hot - som de nya medierna medför innebär också att vi måste skydda och
vårda vårt språk, vår kultur och vår nationella identitet. Vårt kulturarv är en
Mot. 1989/90
Kr257
3
del av det västerländska. För att vidmakthålla detta är en levande historiskhumanistisk
kunskap nödvändig.
Kulturarvet ger möjlighet till kontakt med tidigare generationer. Genom
att läsa böcker, framföra och lyssna på musik, ta del av bildkonst och arkitektur
från tidigare epoker för vi en dialog med dem som har levat före oss.
Genom att vårda detta kulturarv och ständigt hålla det levande gör vi det
möjligt för våra barn och barnbarn att fortsätta denna dialog.
Därför är skyldigheten att vårda kulturarvet absolut för en liberal kulturpolitik.
Reformer av annat slag kan ofta vänta men försummelse av vården
av kulturarvet är oåterkallelig. Det ger kulturpolitiken en särskild ställning
i samhället. Kulturen är inte en sektor som kan behandlas bara som en vanlig
budgetpost. Kultur har med livskvalitet att göra och är omistlig bortom den
vardagliga välfärden. Kostnaderna för kultur är ofta förhållandevis små, och
små insatser kan få stora återverkningar i form av skapande och förändringar
i själva tidsandan i ett samhälle. För folkpartiet är kulturpolitiken därför ett
prioriterat område.
3 Barn och kultur
Det är med barnen som vi lägger grunden till nya kulturmönster för framtiden.
Här finns den framtida kulturellt medvetna publiken och här finns
framtidens kulturutövare.
Barn hämtar en stor del av sina intryck från TV-program, seriemagasin,
en växande videomarknad, enkel massmarknadskultur och skvalmusik.
En liberal kulturpolitik måste därför sätta barnet i centrum och skapa en
aktiv motvikt till kulturellt fattiga miljöer. Det är en utmaning för alla kulturskapare
att genom en levande konst, litteratur, dans och musik ge barnen
rika upplevelser, öppna nya världar och skapa gemenskap med andra människor.
Det innebär att barn tidigt i livet måste få möta den goda kulturen. Kulturlivet
måste också kunna fungera så att barn och vuxna kan få gemensamma
kulturella upplevelser. Förmånspriser och rabatter inom kulturområdet bör
också avse familjen som grupp.
Kulturen måste ges en betydligt starkare ställning redan i förskolan. Kulturskaparna
måste få tidig kontakt med barnen. Vi måste ta till vara våra
barns egen vilja och lust att sjunga, spela, måla, agera, dansa, leka, berätta
sagor. Musiken och dansen har särskilda förutsättningar att nå barn i förskoleåldern
då viljan och förmågan att lära och skapa är som störst. Dessa aktiviteter
måste ges en mer framträdande roll under förskoleåldern.
I skolan måste de estetiska ämnena få en högre status än nu. Det räcker
inte med att informera om olika kulturyttringar. Skolan måste ge kunskaper
och träning samt hjälpa eleverna över de många barriärer som ofrånkomligen
finns inom olika kulturområden. Skolan måste också lära eleverna att
en publik inte bör vara passiv utan i högsta grad medskapande. Begreppet
kulturkonsumtion har länge fått legitimera den passivitet och det främlingskap
som många känner inför kultur idag. Att väcka människors intresse och
fascination för det idé- och kulturutbyte som sker över tid och rum och mellan
olika länder och folk bör höra till skolans stora uppgifter.
Mot. 1989/90
Kr257
4
Skolan bör fostra till tolerans i kulturfrågor samtidigt som den främjar sökandet
efter kvalitet. Kulturskaparna bör möta barnen på olika nivåer för
att kulturintresset skall kunna växa fram hos barnen.
Samhällets centrala kulturinstitutioner måste i högre utsträckning än nu
erbjuda barn och ungdom ett brett och varierat kulturutbud. Radions och
televisionens kulturpolitiska ansvar omfattar också barnen.
4 Budgetpropositionen
Under valrörelsen 1988 utlovade socialdemokraterna att 300 milj.kr. skulle
satsas på kulturen under den kommande mandatperioden.
I årets budgetproposition sägs att 160 friska miljoner nu tillförs kulturen
utöver sedvanliga pris- och löneomräkningar. Det är dunkelt hur detta belopp
räknats fram. Det kan till nöds ske med hjälp av viss dubbelräkning för
anslag som utgått tidigare år, med inräknande av påslag som riksdagen under
förra året gjorde utöver regeringens förslag och med en rad omgrupperingar
av anslag och anslagsposter.
I övrigt karakteriseras budgetpropositionen av fortsatta försök att flytta
över makt och beslutsrätt från regering och riksdag till statens kulturråd. Vi
kan förstå att det är bekvämare för regeringen att slippa ta ställning till känsliga
avvägningsfrågor och i stället lämpa över dessa på kulturrådet. Riksdagens
möjligheter att påverka blir därigenom minimala, och kulturrådets
makt stärks på bekostnad av regering och riksdag. Men kultursektorn kan
inte hanteras på samma sätt som andra sektorer inom statsförvaltningen. De
kulturpolitiska avvägningarna bör ske så offentligt som möjligt, och de som
fattar de avgörande besluten bör kunna ställas till svars för dessa.
Åtskilliga förslag i budgetpropositionen är bra. Satsningen på barnkultur
är lovvärd. Den av riksdagen så länge efterlysta förstärkningen av stödet till
de regionala kulturinstitutionerna är välkommen men otillräcklig. Stödet till
radio- och kassettidningar förstärks på ett tillfredsställande sätt. Nordiska
museet får det stöd för en ekonomisk sanering som visat sig vara nödvändigt.
I denna motion motsätter vi oss vissa förändringar i anslagsstrukturen och
föreslår en rad förstärkningar till den regionala kulturen, till vissa institutioner
och till kulturmiljövården.
I separata motioner föreslår vi bl.a.
- att stödet till Operan skall räknas upp med 3 milj.kr. utöver vad regeringen
föreslagit
- att stödet till Immigrant-institutet i Borås räknas upp med 200 000 kr. utöver
vad regeringen föreslagit,
- att stödet till Nordiska museet räknas upp med 350 000 kr. utöver regeringens
förslag för att möjliggöra en naturvetartjänst vid Julita gård och
museer,
- att stödet till lånecentraler och depåbibliotek inte koncentreras till en ort
utan även i fortsättningen utgår till Malmö, Stockholm och Umeå samt
att anslaget till depåbibliotek räknas upp med 1 milj.kr. utöver vad regeringen
föreslagit,
- att regeringen skall återkomma på tilläggsbudget med förslag hur bevak
Mot. 1989/90
Kr257
5
1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Kr257-266
ningskostnaderna vid statens konstmuseer och andra centrala museer
skall täckas,
- att vid den planerade översynen av systemet med lönebidragsanställda
särskild hänsyn skall tas till museerna,
- att fotografireglerna skall integreras i upphovsrättslagen.
5 Anslagsstrukturen
Liksom tidigare år föreslår kulturministern att ytterligare beslutsbefogenheter
skall överföras från regeringen och riksdagen till kulturrådet. Vi hade
anledning reagera mot det i fjol och riksdagen avvisade i princip förslaget. I
år föreslås flera sådana överflyttningar av beslutsrätt och makt. Detta går
längre än vad riksdagen bör acceptera.
Under anslaget G 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
m.m. har ändamål inom området bildkonst, konsthantverk m.m. förts
samman till en gemensam delpost benämnd Organisationer inom bild- och
formkonstområdet m.m., som kulturrådet skall fördela.
Under denna rubrik döljer sig Stiftelsen Gerlesborgsskolan, Konstfrämjandet,
Sveriges Konstföreningars Riksförbund, Grafiska sällskapet, Föreningen
för nutida svenskt silver, Föreningen Svensk form, Föreningen Handarbetets
vänner, Svenskt barnbildarkiv samt konsthantverkskooperativ.
Vi anser det olyckligt om riksdagen skulle avhända sig möjligheterna att
påverka de kulturpolitiska bedömningarna vid fördelningen av medlen som
beräknats för denna anslagspost. Vid upprepade tillfällen har t.ex. riksdagen
gjort andra bedömningar än regeringen i fråga om bidrag till Sveriges Konstföreningars
Riksförbund, som bedriver en omfattande och växande konstbildningsverksamhet
i mer än 2 400 konstföreningar.
Ett anmärkningsvärt inslag i budgetpropositionen är ett nytt anslag till statens
kulturråd på 10 milj.kr. för utveckling av de centrala museernas verksamhet
(G 31). I ett läge då flera av ansvarsmuseerna, t.ex. Nordiska museet,
saknar medel för utställningar och annan verksamhet, sammanförs de
anslag som de fem ansvarsmuseerna skulle behöva till en enda post. Genom
detta blir kulturrådets chef i praktiken den som beslutar vilken verksamhet
museerna skall utföra. Också på denna punkt anser vi att det är orimligt att
undandra dessa frågor den möjlighet till insyn och beslut som riksdagen hittills
haft. Riksdagen bör därför avvisa förslaget och i stället besluta att regeringen
får fördela anslaget på 10 milj.kr. och därefter redovisa detta för riksdagen.
I nästa års budgetpropositon bör den gamla anslagsstrukturen tillämpas,
enligt vilken regering och riksdag får ta ställning till anslagsfördelningen
mellan ansvarsmuseerna och de övriga centrala museerna.
6 Vadstena-akademien och Handarbetets vänner
Stiftelsen Internationella Vadstena-akademien föreslås av regeringen få
60 000 kr. utöver de 865 000 kr. som riksdagen beviljat för innevarande budgetår.
Kulturutskottet har vid besök i Vadstena fått en god bild av akademiens
verksamhet, liksom de behov som finns för både kurs- och föreställningsverksamhet
som kommit att få internationellt erkännande. Vi anser att
en uppräkning med 275 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit bör göras.
Mot. 1989/90
Kr257
6
Den unika, kulturbevarande gärning av hög konstnärlig halt som utgår
från Handarbetets vänner är väl känd och beundrad långt utanför vårt lands
gränser. Statens ansvar för att verksamheten skall kunna fortleva är väl motiverat.Vi
föreslår att anslaget G 2 räknas upp med 200 000 kr. utöver vad
regeringen föreslagit.
7 Centrumbildningarna
De nio centrumbildningarna som erhåller statligt bidrag är uppbyggda på
olika sätt, men samtliga har ett rikstäckande ansvar inom respektive område.
Centrumbildningarnas gemensamma behov av statliga bidrag för 1989/90
uppgick till 9 milj.kr. Av riksdagen anvisade medel uppgick till 4 338 000 kr.
För 1990/91 föreslog statens kulturråd att bidraget till centrumbildningarna
skulle höjas med 1 406 000 kr. Kulturrådet skriver: ”Om inte den begärda
realförstärkningen av centrumbildningarnas anslag kan ske 1990/91,
är deras framtida utveckling allvarligt hotad. De negativa effekterna för det
fria kulturlivet blir stora.”
Regeringen föreslår en ökning med 674 000 kr. (I tabellen i budgetpropositionen
står felaktigt 234 000 kr.)
På grund av under 80-talet urholkade statliga anslag har Teatercentrum
tvingats säga upp sin personal och fr.o.m. januari 1990 stänga sitt kansli. Om
anslagsnivån ej höjs, kommer övriga centrumbildningar att tvingas till liknande
åtgärder. Därmed hotas en under många år väl uppbyggd verksamhet
för det icke institutionsbundna kulturlivet. Centrumbildningarna svarar för
information till arrangörer och organisationer, ger ut utbudskataloger samt
arrangerar och deltar på utbudsdagar, festivaler och konferenser. Inte minst
för kulturinslagen i skolan har centrumbildningarna haft stor betydelse.
På några av centrumbildningarna är i samverkan med arbetsmarknadsverket
en kulturarbetsförmedlartjänst placerad. Dessa har under åren förmedlat
arbetstillfällen i mycket stor omfattning.
Med hänsyn till det verkliga bidragsbehovet för centrumbildningarna föreslår
vi en höjning av anslaget med 700 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit
8 Konstnärsstödet
Genom riksdagens beslut 1989 fick det statliga konstnärsstödet en välbehövlig
förstärkning. Stödet till bild- och formkonstnärer höjdes med ca 4,5
milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit. Riksdagen beslöt också om 20 nya
inkomstgarantier för konstnärer under mandatperioden varav sju från och
med den 1 juli 1989.
Regeringen går nu vidare på den väg som riksdagen därmed anvisade och
förslår att anslaget G 5 Bidrag till konstnärer höjs med 5 milj.kr. utöver inflationsuppräkning
med fyra procent och att i enlighet med riksdagens uttalande
ytterligare sju inkomstgarantier inrättas. I övrigt vill regeringen avvakta
konstnärsutredningens betänkande i april.
Mot. 1989/90
Kr257
7
Vi har förståelse för det men anser att kombinationen av låga inkomster
och hög arbetslöshet bland konstnärerna gör det nödvändigt att redan nu
besluta om ytterligare ökning av statens konstnärsstöd i vissa avseenden.
9 Stödet till jazz- och folkmusiker
Konstnärsnämnden prioriterar i sin anslagsframställning stödet till musikområdet.
Vi gör samma bedömning. Den höjning regeringen föreslår synes
dock inte göra det möjligt att öka bidragen till komponister och musiker i
den omfattning nämnden finner nödvändigt. Vi anser det därför angeläget
att ytterligare medel anvisas för att öka bidragen till jazz- och folkmusiker.
Det rör sig här om genrer, där det inte finns fasta anställningar. Även
mycket framstående jazz- och folkmusiker är hänvisade till mer eller mindre
tillfälliga engagemang. Deras inkomster av inspelningar är sporadiska. De
flesta måste för sitt uppehälle arbeta i yrken utan anknytning till deras musikaliska
verksamhet.
Hösten 1988 sökte 108 jazzmusiker bidrag från konstnärsnämnden. 60%
av dem hade år 1986 taxerats för mindre än 75 000 kr. En tredjedel hade
inkomster under 50 000 kr. Endast 15 av de sökande var taxerade för 100 000
kr. eller mer. För de 30 sökande folkmusikernas del var förhållandena likartade.
Dessa siffror säger dock ingenting om fördelningen mellan inkomster av
konstnärlig verksamhet och av annat arbete. En undersökning av de fria kulturarbetarnas
förhållanden som gjordes år 1977 visade att jazzmusikernas
inkomster i genomsnitt till 40 % bestod av intäkter från annan verksamhet
än den rent konstnärliga. Förhållandena torde inte väsentligen ha förändrats
sedan dess.
Konstnärsnämnden tar vid bidragsfördelningen hänsyn till jazz- och folkmusikernas
speciella situation. Bland dem finns de enda utövande musiker
och sångare, som får femåriga bidrag om f.n. 53 000 kr. 1989 fick 36 jazzmusiker
och 8 folkmusiker bidrag med sammanlagt 860 000 kr. Det är en större
andel av bidragen till musiker och sångare än vad som motsvarar deras andel
av sökande.
I många fall är konstnärsnämndens bidrag till dessa grupper en förutsättning
för att mottagarna skall kunna utöva sin konst och utvecklas som musiker
och därmed också för att svensk jazz- och folkmusik skall kunna existera
på hög konstnärlig nivå.
Folkmusiken uppmärksammas särskilt under 1990, som av ett flertal organisationer
har proklamerats som Folkmusik- och dansåret, vars syfte är att
sprida kännedom om den folkliga kulturen.
Vi föreslår därför att konstnärsnämnden utöver vad regeringen föreslår
tillförs 500 000 kr. för stöd till jazz- och folkmusiker. Vi utgår från att konstnärsnämnden
inte minskar dessa gruppers andel av bidragsmedlen i övrigt.
10 Stöd till enskilda konstnärers deltagande i internationellt
kulturutbyte
I den s.k. IKU-utredningens betänkande ”Sverigeinformation och kultursamarbete”
(SOU 1988:9) påpekades bl.a. att ansvaret för stöd till kulturar
Mot. 1989/90
Kr257
8
betares internationella kontakter åvilar konstnärsnämnden och författarfonden,
som dock saknar resurser för att ge stöd i den omfattning som behövs.
I ett avseende förbättrades den situationen genom att riksdagen förra året
beslöt att anslå en miljon kronor för stöd till enskilda bildkonstnärers utställningar
i utlandet och till ateljévistelser i andra länder. Medlen disponeras av
konstnärsnämnden.
Fortfarande saknas dock medel för att ge motsvarande stöd till enskilda
komponisters, musikers och scenkonstnärers deltagande i det internationella
kulturutbytet. Erfarenheten visar att det finns stort behov av stöd för detta
ändamål också bland dem. FN:s kulturårtionde och utvecklingen i vår omvärld,
då länderna i Östeuropa öppnar sig för kulturutbytet med andra länder,
accentuerar hur viktigt det är att konstnärsnämnden får de resurser som
behövs för att stödja ton- och scenkonstnärernas deltagande i det internationella
kulturutbytet.
Vi föreslår därför att konstnärsnämnden för budgetåret 1990/91 får disponera
500 000 kr. för enskilda ton- och scenkonstnärers deltagande i Sveriges
kulturutbyte med andra länder. Vårt förslag innebär en merkostnad om
500000 kr. i förhållande till regeringens.
11 Undersökning av konstnärernas ekonomiska
förhållanden
Riksdagen beviljade förra året konstnärsnämnden 500 000 kr till en undersökning
av konstnärernas ekonomiska förhållanden. Den planeras nu av
nämnden i samråd med författarfonden, Konstnärliga och litterära yrkesutövares
samarbetsnämnd och statistiska centralbyrån. SCB skall på konstnärsnämndens
uppdrag genomföra den under våren 1990. Resultat beräknas
föreligga hösten 1990, så att de kan tjäna som underlag för riksdagens beslut
om kulturbudgeten för budgetåret 1991/92.
Det har emellertid visat sig att kostnaden för undersökningen blir högre
än beräknat. För att kunna genomföra den på ett tillräckligt stort urval bland
konstnärerna erfordras 200 000 kr. utöver vad riksdagen anvisade förra året.
Vi föreslår att konstnärsnämnden tillförs ytterligare 200 000 kr. för att
kunna genomföra undersökningen utan att den ekonomiskt belastar konstnärsbidragen.
12 Svenska riksteatern
Svenska riksteaterns inflyttning i nya lokaler i Hallunda har skapat väsentligt
bättre förutsättningar för Riksteaterns verksamhet. Regeringen aviserar förslag
om ett engångsbelopp på 6 milj. kr. på grund av särskilda påfrestningar
på Riksteaterns ekonomi under innevarande budgetår samt föreslår en förstärkning
av anslaget med 8 milj.kr. för budgetåret 1990/91 (utöver en uppräkning
av anslaget med 7 % på det nuvarande anslaget).
Svenska Riksteatern anför i sin anslagsframställning som motiv för en
kraftig uppräkning av statsbidraget att man avser stödja konstnärlig utveckling
av barn- och ungdomsteatern och att man bl.a. vill främja musikteaterproduktion
i samarbete med Folkoperan, Norrlandsoperan och Musikteatern
i Värmland. Under hand har Riksteatern dock meddelat att det inte
Mot. 1989/90
Kr257
9
finns något utrymme för musikteaterproduktion under det kommande budgetåret.
Vi finner det välmotiverat med den uppräkning av anslaget som regeringen
föreslår för att musikteaterproduktion skall kunna komma till stånd,
t.ex. genom Folkoperan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
13 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och
musikinstitutioner (G 15)
Under en följd av år har riksdagen begärt en utbyggnad av stödet till de regionala
och lokala teater-, dans- och musikinstitutionerna. Efter de två utredningarna
”Kultur i hela landet” och ”Symfonierna och samhället” har förväntningarna
varit högt ställda, särskilt som de två utredarna har betraktats
som departementets emissarier i det förestående budgetarbetet.
De förstärkningar som nu föreslås är givetvis välkomna, men räcker inte
så långt ens om de ses i ljuset av vad som aviserats för budgetåret 1991/92.
Vi vill t.ex. peka på behovet av förstärkning för Göteborgssymfonikerna,
där sponsorsstödet från Volvo för en utbyggnad av orkestern nu upphör efter
fem år. Enbart för att ersätta detta behövs 20 nya grundbelopp.
Med tanke på de behov som de båda utredningarna entydigt påvisat ser vi
det nödvändigt att föreslå ytterligare 25 grundbidrag till teatrar, ytterligare
20 grundbidrag till musikteatrar samt ytterligare 50 grundbidrag till musikinstitutioner.
Kostnaden för staten kan beräknas till 10 573 000 kr.
Verksamheten vid Skådebanan i Stockholms län har upphört. Kulturministern
föreslår att regeringen för teaterfrämjande verksamhet får disponera
medel motsvarande de 37 grundbidrag, som Skådebanan i Stockholms län
tidigare erhållit, dvs. 3 508 000 kr. Vi anser emellertid att dessa frigjorda
medel bör tillföras de regionala teater-, dans- och musikinstitutionerna genom
en utökning av antalet grundbelopp. Därigenom bör en välbehövlig förstärkning
kunna komma till stånd av institutionerna både i Stockholms län
och i landet i övrigt.
14 De fria teater- och dansgrupperna
För budgetåret 1990/91 begärde statens kulturråd för de fria teater- och
dansgrupperna en ökning av anslaget med 14 000 000 kr. Regeringens förslag
stannar vid 5 000 000 kr. Som synes är skillnaden mellan kulturrådets
ansökan och regeringens förslag ganska avsevärd.
De ökade resurser som kulturrådet begär för teatergrupperna, 11 milj.kr.,
skall dels användas till att förstärka nuvarande bidragskategorier, dels ge turnerande
barn- och ungdomsteatrar särskilt turnéstöd, dels kunna erbjuda
dessa grupper särskilda bidragsmedel för att göra det möjligt för dem att beställa
nyskrivna svenska barn- och ungdomspjäser.
Mimgrupperna är en annan yrkesgrupp inom teaterområdet som skulle få
särskild del av det ökade stödet för att kunna utveckla mimkonsten och ge
stabilitet åt verksamheten.
De turnerande teatergrupperna spelar sina produktioner över hela landet.
Detta får till följd att det uppstår svårigheter att få till stånd någon kommu
Mot. 1989/90
Kr257
10
nal eller regional bidragshuvudman. Grupperna tvingas att spela ett mycket
stort antal föreställningar varje år för att ekonomisera sin verksamhet.
Denna intensiva arbetssituation sliter hårt på gruppernas medlemmar fysiskt
och även vad gäller konstnärlig kvalitet.
Vad gäller barn- och ungdomsteatern är de fria teatergrupperna den
största producenten. De svarar för 60% av utbudet. I s.k. ”teaterlösa” län
uppgår frigruppsutbudet till ca 80%.
Skall den turnerande verksamheten fortsätta måste statens ansvar i form
av bidrag utgöra basen i gruppernas ekonomi. Det är nödvändigt att höja
nuvarande bidrag till en rimlig nivå och, som kulturrådet framhåller, också
utöka bidraget, så att anslaget ger utrymme för att prioritera insatser som
särskilt turnéstöd, investeringsbidrag för teknik och fordon, och medel till
ny svensk dramatik. Genom en förstärkning på dessa områden av det statliga
stödet ökar förutsättningen för fortsatt kontinuerlig verksamhet i överensstämmelse
med de kulturpolitiska målen, och möjligheterna till konstnärlig
utveckling inom frigruppsområdet tryggas.
Vi föreslår att anslaget till de fria teater- och dansgrupperna för 1990/91
ökas med 5 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit.
15 Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv
(DOVA)
Svensk dialekt- och ortnamnsforskning har alltid fått arbeta med knappa resurser.
Ofta har deltidstjänster fått tillgripas därför att anslagen inte räckt till
hela tjänster. Vi anser det vara angeläget att i år ge en viss förstärkning så
att två halva kanslisttjänster vid arkiven i Göteborg och Umeå utökas
(168 000 kr.), en halv tjänst som byråassistent vid arkivet för Sveriges medeltida
personnamn inrättas (84 000 kr.), en halv arkivarietjänst vid arkivet i
Göteborg utökas till heltid (96 000 kr.) samt en trefjärdedelstjänst vid
Svenskt visarkivs jazzavdelning utökas till en heltid (55 000 kr.). Vi föreslår
alltså att anslaget till DOVA förstärks med 403 000 kr. utöver vad regeringen
föreslagit.
16 Bidrag till vissa museer (G 33)
Stiftelsen Arbetets museum i Norrköping har sedan budgetåret 1985/86 haft
statsbidrag. För innevarande budgetår uppgår stödet till 5 milj.kr. Stiftelsen
själv anför att man ”under förutsättning av erforderliga kommunala beslut
och tillgång på erfaren arbetskraft avser att öppna museet för allmänheten
under år 1991”.
Vi har inte haft några invändningar mot de årliga statsbidragen, men kan
inte inse att den extra uppräkning med 3 milj.kr. som regeringen nu föreslår
är motiverad. Bidraget bör begränsas till 5,2 milj.kr.
17 Konstmuseet Arkiv för dekorativ konst i Lund
År 1934 grundade professor Ragnar Josephsson Konstmuseet Arkiv för dekorativ
konst som en avdelning av konsthistoriska institutionen vid Lunds
universitet. Josephssons avsikt var att samla fotografier och skisser till
Mot. 1989/90
Kr257
11
svensk dekorativ konst från alla tider. Han avsåg främst den bildkonst som
är förankrad i arkitekturen eller på arkitektoniskt formade platser. Från början
var det också ett arkiv snarare än ett offentligt museum. Det var först
1941 som det öppnades för allmänheten.
År 1979 blev museet en egen institution vid Lunds universitet. I dag omfattar
samlingarna ca 20 000 nummer, av vilka omkring 1 500 visas i utställningssalarna,
medan resten förvaras i källare och magasin. Museet är det
enda i Sverige för offentlig konst och samlingen är inom detta område den
största i världen. Samlandet hade fram till 60-talet främst en nordisk inriktning,
men i dag äger museet även en betydande internationell samling, där
framför allt Frankrike och Mexiko är rikt representerade.
Museet finansieras för närvarande genom att Lunds universitet anslår
896 000 kr. från diverse anslag. Ett mindre bidrag kommer också från Malmöhus
läns landsting.
Museets verksamhet hämmas av att det inte finansieras som det självständiga
museum det redan i praktiken är. Vi föreslår därför att statens kulturråd
tillsammans med Lunds universitet får uppdraget att pröva formerna för det
framtida statliga stödet till museet. I avvaktan på detta bör Lunds universitet
tilldelas ett extra bidrag på 500 000 kr. för att kunna ge en välbehövlig förstärkning
till museet. Bidraget bör anvisas under anslaget Bidrag till vissa
museer (G 33).
18 Bidrag till regionala museer (G 34)
Regeringen föreslår en resursförstärkning till de regionala museerna med 50
grundbelopp för budgetåret 1990/91 och anser att ytterligare 175 grundbelopp
för det därpå följande budgetåret bör tillkomma. Behovet av utökat
stöd är emellertid större än så. Vi har under flera år förordat att Helsingborgs
museum skulle tilldelas 15 grundbelopp för Fredriksdals friluftsmuseum.
Vi har också föreslagit att Göteborgs museer skulle få fler grundbelopp
med tanke på det ansvar, som bl.a. Etnografiska museet där har. För
att möjliggöra att Helsingborgs museum räknas in i kretsen av bidragsberättigade
museer föreslår vi 15 extra grundbelopp. För att ge ytterligare stöd åt
Göteborgs museer föreslår vi 20 extra grundbelopp. Därutöver vill vi öka
antalet grundbelopp med 15 utöver vad regeringen föreslagit. Sammanlagt
föreslår vi alltså 50 bidragsrum utöver vad regeringen föreslagit.
19 Projekt på filmområdet
Riksdagens beslut förra året att tillföra konstnärsnämnden 2 milj.kr. till stöd
åt filmprojekt väckte starkt gensvar bland filmarna. Antalet ansökningar om
bidrag har sedan föregående budgetår stigit från 120 till 287, vilket innebär
en ökning med inte mindre än 140%. Konstnärsnämndens filmgranskare
uppger att de flesta ansökningar är väl motiverade och att det skulle ha varit
möjligt att redan i år använda ett flera gånger så stort belopp som bidrag till
projekt som är väl värda stöd.
Konstnärsnämnden utgör nu ”en tredje adress” vid sidan av Svenska Filminstitutet
och Sveriges Television, där filmare kan söka stöd till sina projekt.
Nämndens bidrag har en delvis annan inriktning genom att de bl.a. riktas till
Mot. 1989/90
Kr257
12
unga filmare och till experimentell film. Konstnärsnämnden är också det
enda offentliga organ som ger bidrag till författare av manus till konstnärligt
syftande kortfilm.
Oberoende filmares förbund skriver: ”Filmhistorien igenom har det visat
sig att experimenten är syster och broder till både det berättande filmspråket
och det dokumentära, och att det krävs folk som sticker ut hakan för att den
bredare strömmen av filmarbetare ska kunna marschera framåt.”
Erfarenheten visar att konstnärsnämndens bidragsgivning på filmområdet
fyller en viktig funktion. Existensen av ”en tredje adress” där bedömningen
görs av andra granskare och från delvis andra utgångspunkter bidrar till att
öka mångfalden och vidga yttrandefriheten på filmkonstens område.
Vi föreslår därför att konstnärsnämnden i anslagsposten 7, Bidrag till projekt
på filmområdet, under anslaget H 2, Filmstöd, tillförs 2 000 000 kr. utöver
vad regeringen föreslår.
20 Kulturmiljövård
Den svenska kulturmiljövården har länge haft att kämpa med knappa resurser
för angelägna ändamål. Förra året beslöt riksdagen att utöver vad regeringen
föreslagit förstärka riksantikvarieämbetets anslag för byggnadsvårdsbidrag
med 16 milj.kr. Detta var en betydande nivåhöjning av anslaget.,
som enligt riksdagens mening borde förstärkas även kommande år.
I år föreslår regeringen ytterligare 5 milj.kr. Kulturministern skriver om
detta i budgetpropositionen (s 77):
Medlen bör användas inom ramen för kulturmiljövårdens uppgifter att vårda
och levandegöra kulturmiljöer och kulturminnen men bör ges till de projekt
där förutsättningarna finns för samspel med ett fortsatt engagemang hos enskilda,
kommunerna och organisationer i uppgiften att levandegöra kulturmiljön.
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Kulturutskottet bör klargöra att
riksdagen med fullt förtroende bör överlåta till riksantikvarieämbetet att liksom
hittills fördela bidrag från anslagsposten Vård av kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse.
Vi föreslår dessutom att denna anslagspost förstärks med 3 500 000 kr. utöver
vad regeringen föreslagit.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de kulturpolitiska målen bör kompletteras med
dels ett krav på konstnärlig kvalitet, dels ett krav på rimliga arbetsvillkor
för landets fritt arbetande konstnärer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anslagsstrukturen för Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet m.m. (G 2),
3. att riksdagen med hänvisning till vad i motionen anförts om Föreningen
Handarbetets vänner till Bidrag för utvecklingsverksamhet
Mot. 1989/90
Kr257
13
1“ Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Kr257-266
inom kulturområdet m.m. (G 2) för delposten Organisationer inom
bild- och formkonstområdet m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar
200 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,
4. att riksdagen till Bidrag för utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
m.m. (G 2) för anslagsposten Stiftelsen Internationella Vadstena-akademien
för budgetåret 1990/91 anvisar 275 000 kr. utöver
vad regeringen föreslagit,
5. att riksdagen till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
(G 2) för delposten Centrumbildningar för budgetåret
1990/91 anvisar 700 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,
6. att riksdagen med hänvisning till vad i motionen anförts om stöd
till jazz- och folkmusiker till Bidrag till konstnärer (G 5) för budgetåret
1990/91 anvisar 500 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,
7. att riksdagen till Bidrag till konstnärer (G 5) för Bidrag till tonoch
scenkonstnärers deltagande i Sveriges kulturutbyte med andra
länder för budgetåret 1990/91 anvisar 500 000 kr. utöver vad regeringen
föreslagit,
8. att riksdagen till Bidrag till konstnärer (G 5) för en statistisk undersökning
av konstnärers ekonomiska och sociala förhållanden för
budgetåret 1990/91 anvisar 200 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit.
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om musikteaterproduktion genom Svenska riksteatern,
10. att riksdagen till Bidrag till regionala och lokala teater-, dansoch
musikinstitutioner (G 15) för budgetåret 1990/91 anvisar
10 573 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användningen av de medel som reserverats för Skådebanan
i Stockholms län,
12. att riksdagen till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper
m.m. (G 16) för budgetåret 1990/91 anvisar 5 milj.kr. utöver vad regeringen
föreslagit,
13. att riksdagen till Dialekt- och ortnamnsarkiven samt Svenskt
visarkiv (G 24) för budgetåret 1990/91 anvisar 403 000 kr. utöver vad
regeringen föreslagit,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anslagsstrukturen för Centrala museer: Vissa kostnader
för utställningar och samlingar m.m. (G 31),
15. att riksdagen med hänvisning till vad i motionen anförts om Arbetets
museum i Norrköping till Bidrag till vissa museer (G 33) för
budgetåret 1990/91 anvisar 3 milj.kr. mindre än vad regeringen föreslagit,
16. att riksdagen till Bidrag till vissa museer (G 33) för bidrag till
Konstmuseet Arkiv för dekorativ konst i Lund för budgetåret 1990/91
anvisar 500 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,
17. att riksdagen till Bidrag till regionala museer (G 34) för budgetåret
1990/91 anvisar 4 535 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,
Mot. 1989/90
Kr257
14
18. att riksdagen till Filmstöd (H 2) för Bidrag till projekt på filmområdet
för budgetåret 1990/91 anvisar 2 milj.kr. utöver vad regeringen
föreslagit,
19. att riksdagen till Kulturmiljövård (G 28) för anslagsposten Vård
av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse för budgetåret 1990/91 anvisar
3 500 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit.
Stockholm den 23 januari 1990
Bengt Westerberg (fp)
Ingemar Eliasson (fp)
Charlotte Branting (fp)
Birgit Friggebo (fp)
Elver Jonsson (fp)
Daniel Tarschys (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)
Kerstin Ekman (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Sigge Godin (fp)
Ingela Mårtensson (fp)
Anne Wibble (fp)
Mot. 1989/90
Kr257
15